Höga klackar (originaltitel spanska: Tacones lejanos) är en spansk-fransk melodramfilm från 1991, skriven och regisserad av Pedro Almodóvar. Huvudrollerna spelas av Victoria Abril, Marisa Paredes och Miguel Bosé. Berättelsen kretsar kring det konfliktfyllda förhållandet mellan en berömd sångerska och hennes övergivna dotter samt den mordutredning som för dem samman igen.

Handling Nyhetsuppläsaren Rebeca väntar på en flygplats i Madrid på sin mor Becky del Páramo, en berömd sångerska som återvänder till Spanien efter femton år utomlands. Becky lämnade Rebeca hos hennes far för att kunna satsa på sin internationella karriär. Rebeca har sedan dess pendlat mellan beundran, längtan och bitterhet gentemot modern.

Rebeca är gift med Manuel, ägare till den privata tv-kanal där hon arbetar. Manuel var tidigare en av Beckys älskare, något som ytterligare komplicerar återföreningen mellan mor och dotter. Under Beckys första kväll i Madrid besöker de Femme Letal, en dragartist som uppträder som en imitation av Becky. Rebeca har tidigare sökt sig till Letals föreställningar när saknaden efter modern blivit för stark.

Becky upptäcker snart att dotterns äktenskap är olyckligt. Manuel försöker återuppta sitt förhållande med Becky och berättar att han tänker skilja sig från Rebeca. Kort därefter hittas han skjuten till döds i sitt hus. Både Becky och Rebeca hör till de misstänkta, och utredningen leds av domaren Eduardo Domínguez.

På dagen för Manuels begravning återvänder Rebeca till arbetet. Mitt under en direktsänd nyhetssändning erkänner hon plötsligt att hon har mördat sin make och grips i tv-studion. Domínguez tvivlar emellertid på hennes bekännelse och misstänker att hon försöker skydda någon. Rebeca häktas medan utredningen fortsätter. Samma kväll gör Becky sin återkomst på scenen och tillägnar den fängslade dottern sången ”Piensa en mí”.

Rebeca upptäcker senare att domaren även uppträder som Femme Letal och använder identiteten Hugo som förklädnad under sina undersökningar. Hon får samtidigt veta att hon är gravid efter sitt möte med Letal. När Becky drabbas av en hjärtattack erkänner Rebeca för henne att hon verkligen dödade Manuel. För att skydda dottern tar Becky på sig skulden och lämnar sina fingeravtryck på mordvapnet. Mor och dotter hinner försonas innan Becky dör.

Rollista

Produktion Filmen var en samproduktion mellan Spanien och Frankrike, genom produktionsbolagen El Deseo och Ciby 2000. Den spanska andelen av produktionen uppgick till 80 procent och den franska till 20 procent. Agustín Almodóvar var exekutiv producent och Enrique Posner associerad producent. Filmen fotograferades av Alfredo Mayo och klipptes av José Salcedo. Esther García ansvarade för produktionsledningen och Pierre-Louis Thévenet för scenografin.

Kostymerna utformades av José María de Cossío, med medverkan av Karl Lagerfeld och Giorgio Armani. Den ursprungliga filmmusiken komponerades av den japanske tonsättaren Ryuichi Sakamoto. Filmen använder dessutom musik av bland andra Miles Davis och Gil Evans.

Sångerskan Luz Casal är Beckys sångröst och framför ”Piensa en mí” och ”Un año de amor” medan Marisa Paredes mimar till inspelningarna. ”Piensa en mí” är komponerad av den mexikanske kompositören Agustín Lara. ”Un año de amor” bygger på Nino Ferrers franska sång ”C'est irréparable”, med spansk text av Almodóvar.

Titel och influenser Filmen anknyter till en tradition av melodramer om mödrar och döttrar. Bland de filmer som har lyfts fram som förebilder finns Stella Dallas, Mildred Pierce – en amerikansk kvinna och Den stora lögnen. Rebeca hänvisar uttryckligen till Ingmar Bergmans Höstsonaten när hon försöker förklara sina motstridiga känslor för modern. Den spanska titeln Tacones lejanos betyder ungefär ”avlägsna klackar”. Den syftar på Rebecas barndomsminne av ljudet från moderns högklackade skor när hon kom hem eller försvann bort längs korridoren.

Filmen innehåller även direkta hänvisningar till Max Ophüls film Kvinna i fara från 1949.

Premiär och mottagande Höga klackar hade spansk biopremiär den 23 oktober 1991 och svensk premiär den 17 april 1992. I Spanien klassificerades filmen som olämplig för personer under 18 år, medan Sverige satte en 11-årsgräns. Filmen blev en stor publikframgång i Spanien och sågs av drygt 2,07 miljoner biobesökare i landet.

Filmen fick fem nomineringar vid den sjätte upplagan av Goyapriset: bästa kvinnliga biroll för Cristina Marcos, bästa klippning, bästa kostym, bästa smink och hår samt bästa ljud.

Marisa Paredes belönades för sin roll vid filmfestivalerna i Cartagena och Gramado samt av den spanska skådespelarföreningen och vid Sant Jordi-priserna. Filmen nominerades även till Golden Globe för bästa utländska film. Vid Césargalan 1993 vann den priset för bästa utländska film.

Referenser

Externa länkar

Tacones lejanos hos El Deseo Tacones lejanos i ICAA:s spanska filmkatalog

Kategori:Spanska filmer 1991 Kategori:Franska filmer 1991 Kategori:Spanska dramafilmer Kategori:Franska dramafilmer Kategori:Spanskspråkiga filmer Kategori:Filmer i regi av Pedro Almodóvar Kategori:Madrid på film Kategori:Filmmusik av Ryuichi Sakamoto Kategori:HBTQ-relaterad film