Tyskland (tyska: Deutschland; ), formellt Förbundsrepubliken Tyskland (Bundesrepublik Deutschland), är en förbundsstat belägen i Centraleuropa bestående av 16 förbundsländer (Bundesländer).
Tyskland är ett av världens ledande industriländer. Det gränsar i norr mot Nordsjön, Östersjön och Danmark, i öster mot Polen och Tjeckien, i söder mot Österrike och Schweiz samt i väster mot Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna.
Tysklands moderna historia präglas av andra världskriget (1939–1945) som medförde att landet några år senare, 1949, delades upp i Västtyskland (BRD) och Östtyskland (DDR). Österrike, som hade införlivats 1938, blev efter kriget åter självständigt och Tyskland förlorade stora landområden som annekterades av andra länder, främst Polen. Den 3 oktober 1990 återförenades landet genom att DDR delades upp i förbundsländer som uppgick i det som kallats Västtyskland, egentligen Förbundsrepubliken Tyskland.
Flaggan antogs år 1949. Färgkombinationen svart-rött-guld var en nationalsymbol i kampen mot Napoleon 1813–1815 och fastställdes som flagga för Tyska förbundet 1848, ersattes 1871 av den kejserliga svart-vit-röda, återinförd av Weimarrepubliken 1919, ersatt 1933 av hakkorsflaggan.
Tyskland, i egenskap av dåvarande Västtyskland, är en av de stater som var grundande medlemmar av Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951, den organisation som sedermera utvecklades till Europeiska unionen. Landet är även medlem av militäralliansen Nato sedan 1955.
Tyskland är med sina knappt 85 miljoner invånare det näst folkrikaste landet i Europa, efter Ryssland. Tyskland har dessutom den största ekonomin i Europa, och den femte största i världen efter BNP justerat för köpkraftsparitet och fjärde största efter nominell BNP.
Etymologi miniatyr|200px|Tysklands namn på olika språk. Tyskland heter "Deutschland" på tyska, och landet kännetecknas etymologiskt sett av att dess namn skiljer sig starkt beroende på språk, vilket beror på att området tidigare beboddes av många olika stammar.
På engelska säger man "Germany", efter latinets "Germania", som användes under Romerska rikets dagar, då Julius Caesar betecknade folken öster om Rhen som germaner. Ungefär fram till 1500-talet kallades tyskar för "Almains", "Almans" eller "Dutch". På franska säger man "Allemagne", uppkallat av gallerna efter alemaniistammen som bodde vid nuvarande fransk-tyska gränsen. På finska heter det "Saksa", efter folkstammen saxare som levde vid Östersjön. På kroatiska heter landet "Njemačka", men kallas även "Svapska". Ordet "Svapska" kommer efter stammen svaber, som levde i vad som i dag är sydöstra Tyskland.
Den tyska termen Deutschland, ursprungligen diutisciu land ('de tyska länderna'), härrör från 'deutsch' (jfr eng. 'dutch', nederländska), (av diot eller diota 'folk'). Ordet härstammar från fornhögtyska och användes ursprungligen för att skilja vanligt folkspråk från latin och dess romanska ättlingar. 'Diot' eller 'diota' härstammar i sin tur från forngermanska *þiudiskaz 'av folket', (se även den latiniserade formen Theodiscus), som härrör från *þeudō, som kommer från protoindoeuropeiska *tewtéh₂- 'folk', från vilket ordet teutoner också härstammar. (for ). (for ).
Officiella namn Mellan 1867 och 1870 användes Norddeutscher Bund. Mellan 1871 och 1933 användes Deutsches Reich. Tyskland var till och med 1918 ett kejsardöme och till och med 1933 en parlamentarisk demokrati (Weimarrepubliken). Mellan 1933 och 1945 användes Deutsches Reich, men från 1938 användes Großdeutsches Reich alltmer i officiella sammanhang. Beteckningen Tredje riket, som användes under Andra världskriget, ogillades av den tyska ledningen. Mellan 1949 och 1990 användes Bundesrepublik Deutschland (BRD) respektive Deutsche Demokratische Republik (DDR). Från 1990 används enbart Bundesrepublik Deutschland (BRD).
Historia
Förhistoria Det fanns människor i det område som nu är Tyskland för minst 600 000 år sedan. De första icke-moderna mänskliga fossilen (Neandertalmänniska) upptäcktes i Neandertal. Likadant daterade lämningar av moderna människor har hittats i Svabiska alperna, liksom 42 000 år gamla flöjter, som är de äldsta musikinstrument som någonsin hittats, den 40 000 år gamla lejonmänniskan från Hohlenstein Stadel, och den 35 000 år gamla Venus från Hohle Fels. Himmelsskivan i Nebra, som skapades under den europeiska bronsåldern har hittats i Nebra, Unstrut.
Tysk-romerska riket
mini|150px|Maximilian I (tysk-romersk kejsare) 1519.
Ursprunget till Tyskland kan sägas vara det Östfrankiska riket, som uppstod efter delningen av det Frankiska riket år 843. När den östfrankiske härskaren Otto I, som både utökade och konsoliderade rikets och sin egen makt, år 962 dessutom lät sig krönas med den romerska kejsarkronan av påven Johannes XII blev han kejsare över Tysk-romerska riket eller egentligen Heliga romerska riket. Detta kejsarrike bestod av ett förbund av kungliga vasallstater med en gemensam kejsare som formellt överhuvud vilket varade fram till år 1806.
Tyska förbundet
Efter Wienkongressen 1815 bildades Tyska förbundet med 41 självständiga stater, utan gemensam regering eller statsöverhuvud. Furstarna hade åter makten enligt äldre modell. Med det ökade stödet för liberalism och nationalism, och den snabbt ökande fattigdomen i befolkningen, bröt den Tyska revolutionen 1848–1849, även kallad Marsrevolutionen, ut i mars 1848. Revolutionen slogs slutligen ned i juli 1849, av framförallt preussisk och österrikisk militär.
Nordtyska förbundet
Då Preussen hade vuxit till en stormakt med maktambitioner, såg Otto von Bismarcks ledning till att utmanövrera Österrike, och kunde efter segern i Tyska enhetskriget 1866 utropa det Nordtyska förbundet, som senare under tysk-franska kriget samlade även övriga tyska stater utom Österrike för bildandet av Tyska riket.
Kejsardömet Tyskland
mini|200px|Kejsarproklamation 1871.
Den 18 januari 1871, i slutet av det fransk-tyska kriget, proklamerades det nya Tyska riket i slottet Versailles och kung Vilhelm I av Preussen blev tysk kejsare. Detta kejsardöme föll samman redan 1918, under inre upplösning i samband med det tyska nederlaget i första världskriget.
Weimarrepubliken
År 1919 bildades Weimarrepubliken, den första tyska parlamentariska demokratin.
Den stora depressionen i början av 1930-talet drabbade nog Tyskland hårdare än något annat land i Europa. Landet drabbades inte bara av ekonomiskt utan även politiskt sammanbrott. Motsättningarna blev allt extremare och våldsammare, vilket också fick många att tappa tilltron till den nyskapade demokratin.
Nazityskland
Detta banade väg för Nazityskland (1933–1945), den period då Tyskland leddes av Adolf Hitler och hans Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP), som snabbt efter maktövertagandet 1933 etablerade en enpartistat och diktatur, som redan den 21 mars samma år satte upp det första koncentrationslägret i Dachau för politiska fångar. I sina maktambitioner att expandera till det Stortyska riket, startade Nazityskland andra världskriget 1939. Under kriget erövrade och ockuperade Tyskland till en början stora områden både i Europa och Nordafrika. Nazisterna förföljde och mördade miljontals judar och andra minoriteter i Förintelsens slutgiltiga lösning. Trots alliansen Axelmakterna med andra nationer, främst Italien och Japan, besegrades dock Tyskland 1945 – cirka 8 800 000 tyskar dog under kriget 1939–1945.
Väst- och Östtyskland
miniatyr|vänster|Tysklands politiska delning efter andra världskriget (1949). Västtyskland i blått, Östtyskland i rött, Saarområdet som gjorts till ett franskt ekonomiskt protektorat i grönt. Ruhrområdet i brunt var i viss grad underställt "The International Authority for the Ruhr". Den östra fjärdedelen av Tyskland i grått annekterades av Polen och Sovjetunionen och befolkningen flyttades under en period av flera år.
Tyskland blev efter förlusten 1945 ockuperat av de allierade segermakterna Frankrike, Sovjetunionen, Storbritannien och USA. De polacker som bodde i det av Sovjetunionen annekterade östra Polen (1,4 miljoner) förflyttades till stor del (80 %) till de nya områden öster om linjen Oder/Neisse som tidigare varit tyska. Utöver ett stort antal interna flyktingar, fick Tyskland under och efter krigsslutet ta emot en stor mängd flyende och fördrivna tyskar från sina förlorade områden; till 1947 hade totalt runt 10 miljoner tyskar och tyskspråkiga på detta vis kommit till de fyra ockupationszonerna, till 1950 knappt 12,5 miljoner.
Efterkrigstidens politiska spänningar mellan öst och väst, i det så kallade kalla kriget, gjorde att två tyska stater bildades, knutna till var sitt maktblock; i de västliga ockupationszonerna bildades den 23 maj 1949 Förbundsrepubliken Tyskland (BRD) "Västtyskland", och i den sovjetiska zonen bildades Tyska demokratiska republiken (DDR) "Östtyskland" den 7 oktober samma år. De i bland annat Sverige använda benämningarna Västtyskland (BRD) och Östtyskland (DDR) var formellt inte korrekta och användes normalt inte i Tyskland, där man oftast talade om "republiken" (i DDR om den egna staten) och "förbundsrepubliken" (i BRD om den egna staten).
Berlin, som efter kriget hade ockuperats gemensamt av de fyra segrarmakterna, blev en delad stad, och Västberlin hamnade i ett utsatt läge som en de facto västtysk exklav omgiven av Östtyskland. Berlinfrågan blev en källa till upprepade konflikter mellan öst och väst.
Under de första efterkrigsåren kretsade den västtyska utrikespolitiken kring att komma tillbaka in i den internationella gemenskapen. De tre västliga ockupationsmakterna, USA, Storbritannien och Frankrike, strävade efter att knyta landet till väst, och den tyske förbundskanslern Konrad Adenauer (CDU) lade stor vikt vid relationen med västmakterna och i synnerhet med Frankrike. Landets stegvis ökade självständighet knöts i avtal till deltagande i västliga samarbetsorganisationer för inte minst ekonomi och försvar, såsom Europeiska kol- och stålgemenskapen, Västeuropeiska unionen och Nato. Den starka västanknytningen, särskilt efter slutandet av Parisfördragen 1955, mötte dock hård kritik för att försvåra ett framtida enande av de två tyska staterna, men kring 1959/1960 ställde sig även socialdemokraterna, SPD, bakom denna politik.60 Jahre Pariser Verträge, Bundeszentrale für politische Bildung, 20 oktober 2014. Läst 24 februari 2021.Hanns Jürgen Küsters (24 april 2005). Von der beschränkten zur vollen Souveränität Deutschlands, Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 24 februari 2021.
Utrikespolitiken komplicerades under lång tid av Västtysklands relation till DDR och skapandet av Hallstein-doktrinen. Förbundskansler Willy Brandts beslut att lämna Hallstein-doktrinen till förmån för Östpolitiken slutet av 1960-talet medgav inte bara nya relationer med DDR utan med hela Östblocket. År 1973 blev båda tyska staterna medlemmar i Förenta nationerna.United Nations Member States. Note on Germany FN. Fram till 1970-talet var relationerna kyliga mellan länderna. Västtyskland kom på sitt håll att vara drivande i det europeiska integrationsarbetet inom ramen för EG/EU som man var med och grundade 1957.
Efter att CDU/CSU suttit i regeringsställning sedan 1949, bildades 1966 en storkoalition där CDU/CSU och SPD tillsammans bildade regering, med en svag opposition som följd. Med detta kom SPD för första gången till regeringsmakten. År 1969 tog SPD regeringsmakten utan CDU/CSU, genom att i stället gå i koalition med det dåvarande liberala mittenpartiet FDP. År 1982 återkom CDU/CSU till makten, med Helmut Kohl som förbundskansler, sedan FDP gjort en politisk kursändring och lämnat regeringssamarbetet med SPD.
Murens fall hösten 1989 miniatyr|stående|Berlinmuren vid Brandenburger Tor den 10 november 1989.