USA:s marinkår (formellt namn Förenta staternas marinkår; ) är en försvarsgren i USA:s väpnade styrkor. Marinkåren grundades år 1775 för att strida ombord på den nyupprättade flottans örlogsfartyg vid äntringar, för att bevaka flottans fartyg, göra landräder samt att assistera vid landstigningar. Det är från denna tid som smeknamnet "Leathernecks" kommer, då de första marinkårssoldaterna bar uniformer med läderförstärkta kragar.
Vid början av 1900-talet hade marinkåren förvandlats till den primära organisationen för att genomföra landstigningar från havet. Marinkårssoldater har tjänstgjort i bland annat operationer i Stilla havet under andra världskriget, Vietnamkriget och i Gulfkriget. De deltar även i de pågående militära operationerna i Irak och Afghanistan. Vid 2000-talets början har marinkåren efter mer än 225 år utvecklat en unik roll inom det amerikanska försvarsväsendet.
Marinkåren är i absoluta tal större än många andra länders arméer; den amerikanska marinkåren är till personalstyrkan större än den brittiska armén eller Kanadas försvarsmakt. Marinkåren expanderades till denna jämförelsevis enorma storlek under andra världskriget då behovet av trupper som var tränade i landstigning behövdes i Stilla havets ökrigföring. Den ursprungliga huvudroll som USMC hade inom den amerikanska försvarsmakten var samma som exempelvis Royal Marines hade - marint infanteri - precis som i alla andra dåtida högsjöflottor. Det var alltså ursprungligen inte frågan om en separat skärgårdsflotta som bland annat Sverige hade vid samma tid. Numera är USMC en komplett sjötransporterad krigsmakt med eget pansar, attackflyg och underhållsorganisation.
Ledning och organisation Marinkåren är en av fem försvarsgrenar som ingår i USA:s försvarsdepartement. Marinkåren och flottan hör båda till marindepartementet (Department of the Navy), en underorganisation (militärdepartement) inom försvarsdepartementet som leds av marinministern. Yrkesofficeren med högst befattning i marinkåren är kommendanten som är marinministerns rådgivare och biträde i frågor som rör marinkåren. Kommendanten är chef för och leder marinkårens högkvartersorganisation (Headquarters Marine Corps). Kommendanten är också medlem av Joint Chiefs of Staff, som under ledning av försvarschefen är yrkesmilitära rådgivare i militärstrategiska och säkerhetspolitiska frågor till försvarsministern, nationella säkerhetsrådet och presidenten.
Marinkårens stridskrafter är uppdelade i tre kategorier: Marine Corps Forces förser försvarsgrensövergripande militärbefälhavare med insatsförband, Security Force vaktar flottans kärnvapenbaser och Marine Security Guard vaktar Amerikanska ambassader. Insatsförbanden organiseras enligt de övergripande strukturen Marine air-ground task force enligt vilken förbanden består av en ledningsenhet, en markstridsenhet, en flygstridsenhet och en logistikenhet. Insatsförbanden kommer i olika storlekar från den största typen Marine Expeditionary Force (MEF) som innehåller en hel marinkårsdivision som markstridsenhet och ett flygförband som motsvarar en svensk flygeskader, vidare till Marine Expeditionary Brigade (MEB) och den minsta enhetstypen Marine Expeditionary Unit (MEU).
Marinkårens stridskrafter leds liksom armén, flottan och flygvapnets stridskrafter av den försvarsgrensövergripande militärbefälhavaren inom det geografiska eller funktionella ansvarsområde de befinner sig i eller är tilldelade. Den operativa kommandokedjan går från presidenten via försvarsministern till respektive militärbefälhavare. Endast försvarsministern, eller presidenten, kan bevilja förflyttning av förband mellan militärbefälhavarna.
Operativa komponenter VapensköldNamnFörkortningBeskrivningHögkvarterNot 75px Marine Corps Forces Command MARFORCOM Komponent till United States Northern Command Naval Support Activity Hampton Roads, Virginia 75px Marine Corps Forces Cyberspace Command MARFORCYBER Komponent till United States Cyber Command Fort George G. Meade, Maryland 75px Marine Corps Forces South USMARFORSOUTH Komponent till United States Southern Command Miami, Florida 75px Marine Forces Central Command MARCENT Komponent till United States Central Command MacDill Air Force Base, Florida 75px Marine Forces Europe and Africa MARFOREUR/AF Komponent till United States European Commandoch United States Africa Command Panzer Kaserne, Böblingen, Baden-Württemberg, Tyskland 75px Marine Forces Pacific MARFORPAC Komponent till United States Indo-Pacific Command Camp H. M. Smith, Hawaii 75px Marine Forces Special Operations Command MARSOC Komponent till United States Special Operations Command Marine Corps Base Camp Lejeune, North Carolina
Stödkommandon VapensköldNamnFörkortningBeskrivningHögkvarterNot 75px Marine Corps Combat Development Command MCCD Doktrinutveckling Marine Corps Base Quantico, Virginia 75px Marine Corps Embassy Security Group MCESG Bidrar med marinsoldater till USA:s utrikesdepartement Marine Corps Base Quantico, Virginia 75px Marine Corps Forces Reserve MARFORRES Marinkårens reservförband New Orleans, Louisiana 75px Marine Corps Installations Command MCICOM Basförvaltningskommando Joint Base Myer-Henderson Hall, Virginia 75px Marine Corps Logistics Command MARCORLOGCOM Logistikverksamhet Marine Corps Logistics Base Albany, Georgia 75px Marine Corps Recruiting Command MCRC Rekrytering Marine Corps Base Quantico, Virginia 75px Marine Corps Systems Command MCSC Anförskaffning av materiel Marine Corps Base Quantico, Virginia 75px Marine Corps Training and Education Command TECOM Utbildningskommando Marine Corps Base Quantico, Virginia
Uppgifter miniatyr|Landstigningsövning Kåren har tre huvuduppgifter. Tillhandahålla en amfibisk landstigningskapacitet. Upprätthålla säkerhet på den amerikanska flottans baser och fartyg. Upprätthålla resurser för att kunna utföra uppdrag som den amerikanska presidenten kan kräva.
Alla marinkårssoldater genomgår en grundläggande infanteriutbildning, en så kallad boot camp. Kåren har egna specialförband, som force recon, men på grund av mycket propaganda i rekryteringssyfte anses kåren (felaktigt) att vara uppsatt av elitsoldater. Marinkårens tillgång till den amerikanska flottans örlogsfartyg gör att marinkåren inte har så stort beroende av den amerikanska armén eller det amerikanska flygvapnet.
Historia Ursprung USA:s marinkår kan spåras tillbaka till den sjökontinentalstyrka som kapten Samuel Nicholas skapade under det amerikanska frihetskriget på Tun Tavern i Philadelphia den 10 november 1775, genom ett förslag till den andra kontinentalkongressen, att uppbåda två bataljoner marinsoldater. Detta datum anses vara och firas som den amerikanska marinkårens födelsedag. Då det amerikanska frihetskriget tog slut upplöstes både kontinentalflottan och marinkontinentaltrupperna i april 1783. Institutionen självt skulle inte återupplivas förrän år 1798. Det året instiftade den amerikanska kongressen USA:s marinkår som förberedelse för låtsaskriget (Quasi-War) mot Frankrike. Marinkårssoldater hade enrollerats av krigsdepartementet så tidigt som i augusti 1797 för att tjänstgöra på de fregatter som nyss byggts i enlighet med ett kongressbeslut. Act to provide a Naval Armament från den 18 mars 1794 var den lag som låg till grund för detta och den angav antalet marinkårssoldater som skulle rekryteras till var och en av fregatterna (läs mer på engelskspråkiga Wikipedia om grundandet av USA:s marinkår i artikeln History of the United States Marine Corps).
Den mest kända operation amerikanska marinkårssoldater var inblandade i under den här perioden ägde rum under det första barbarkriget (1801-1805) och den var riktad mot barbareskstaternas pirater. William Eaton och förstelöjtnant Presley O'Bannon ledde då åtta marinkårssoldater och 500 legosoldater i ett försök att inta Tripoli. Även om de endast nådde Derna har händelserna kring Tripoli odödliggjorts genom den amerikanska marinkårens sång och det mameluksvärd som bärs av officerare i marinkåren.
Under 1812 års krig deltog marinkårsförband i de stora fregattdueller som var kännetecknande för kriget och som blev de första amerikanska segrarna i konflikten. De viktigaste följderna av dessa segrar var försenandet av britternas marsch mot Washington, D.C. i slaget vid Bladensburg och upprätthållandet av general Andrew Jacksons försvarsfront i försvaret av New Orleans. Mot slutet av kriget hade marinkårssoldater fått ett välförtjänt rykte som utmärkta prickskyttar, särskilt i strider skepp-mot-skepp.
Efter kriget föll marinkåren i en glömska som upphörde i och med utnämningen av Archibald Henderson som den femte marinkårskommendanten 1820. Under hans ledarskap företog sig marinkåren expeditioner till västindien, mexikanska golfen, Key West, västafrika, Falklandsöarna och Sumatra. Kommendant Henderson har äran av att ha förhindrat president Jacksons försök att slå samman marinkåren med armén. I stället godkände kongressen Act for the Better Organization of the Marine Corps år 1834, som stipulerade att marinkåren utgjorde en del av marindepartementet som ett systervapenslag till flottan. Detta skulle inte bli den första gången marinkåren ifrågasattes.
thumb|left|alt=color painting of American soldiers and Marines attacking Chapultepec castle|James Walker, Stormingen av Chapultepec, 1847.
Kommendant Henderson anmälde på eget initiativ marinkåren till tjänstgöring i 1835 års Seminolekrig (ett av USA:s krig mot indianerna) och ledde personligen nästan hälften av kåren (två bataljoner) i kriget. Ett decennium senare, i det mexikanska kriget, företog sig marinkåren det berömda anfallet på Chapultepec-palatset i Mexico City som senare skulle komma att hyllas i frasen "Från Montezumas salar (From the halls of Montezuma)" i marinkårens sång. På 1850-talet tjänstgjorde marinkåren återigen utomlands i Panama och i Asien. I det senare fallet bl.a. då den eskorterade Matthew C. Perrys ostindiska eskader på dess historiska resa till fjärran östern.
På grund av sin stora upptagenhet med utländska angelägenheter spelade marinkåren en mindre framträdande roll under det amerikanska inbördeskriget; dess viktigaste uppgift var blockadtjänstgöring. I takt med att fler och fler stater gick ur unionen övergav ungefär hälften av kårens officerare unionen för att ansluta sig till konfederationen och bilda Confederate States Marine Corps. I slutändan skulle denna styrka inte komma att spela någon avgörande roll i kriget. Den bataljon med rekryter som bildades inför första slaget vid Bull Run blev inte lyckosam och retirerade med resten av unionens styrkor.
thumb|alt=svart-vitt fotografi av sex uppradade marinkårssoldater, fem med gevär från det amerikanska inbördeskrigets tid och en med ett underofficerssvärd (black & white photograph of six Marines staning in line, five with Civil-War era rifles and one with an NCO sword)|Fem marinkårssoldater med påsatta bajonetter och deras befäl med underofficerssabel vid Washinton Navy Yard, 1864.
Mellanspel: från inbördeskriget fram till första världskriget Återstoden av 1800-talet präglades av en minskad omfattning på marinkåren och navelskådning vad gällde dess uppdrag. Flottans övergång från segel till ånga ställde frågan om behovet av marinkårssoldater på flottans fartyg på sin spets. Samtidigt fungerade marinkårssoldater som en praktisk resurs vid interventioner och landstigningar i syfte att skydda amerikanska liv och intressen utomlands. Marinkåren var inblandad i mer än 28 olika interventioner under de 30 år som gick mellan inbördeskrigets slut och 1800-talets slut. De kallades även in för att ta hand om politiska oroligheter och arbetaruppror inom USA. Under kommendant Jacob Zeilins styre tog marinkårens seder och bruk form: kåren godkände marinkårsemblemet den 19 november 1868. Det var också under den här tiden som marinkårens sång kunde höras för första gången. Omkring 1883 antog marinkåren sitt nuvarande motto Semper Fidelis (svenska: Alltid Trogen).