Stig Johan Axel Blommert-Ahlgren, ursprungligen Blommert, född 23 januari 1910 i Karlskrona, död 19 maj 1996 i Nynäshamn, var en svensk författare, publicist, litteraturkritiker, kulturjournalist och debattör.
Biografi Stig Ahlgren föddes som son till rektor Johan Blommert och Signe Blommert, född Ahlgren. Båda föräldrarna avled i tyfus under sin sons första levnadsår och Ahlgren växte i stället upp hos sin morbror juristen Ernst Ahlgren och dennes hustru Annie Westman. Vid adoptionen fick han namnet Blommert-Ahlgren.
Efter studentexamen 1928 vid Malmö latinskola började Ahlgren studera vid Lunds universitet och avlade 1935 en filosofie licentiatexamen i litteraturhistoria. Han började sedan som marxistisk litteraturkritiker, och gav i böckerna Orfeus i folkhemmet (1938) och Veckopressen och folket (1940) kritiska analyser av tidens skönlitteratur och press. Han skrev artiklar åt Arbetet i Malmö från 1937 och var kulturredaktör på Aftontidningen i Stockholm 1942–1946.
1946 lämnade Ahlgren vänsterpressen och blev chefredaktör för den mondäna tidskriften Vecko-Journalen. Där gjorde han sig ett namn som "kvickhetens konung" eller "Sveriges elakaste skribent", genom sina vassa, stilistiskt briljanta formuleringar i ledare och bokanmälningar. Han kallade författaren Sten Selander "tråkig som en påstigande i Alvesta", vilket kom att bli ett bevingat uttryck.
Särskilt känd är han för att i Vecko-Journalen hårt ha kritiserat Ingrid Bergman under hennes Europaturné 1955, då hon spelade Jeanne d'Arc på Kungliga Operan i Stockholm: Ingrid Bergman är ju inte skådespelerska i vedertagen mening... Att, som skett, jämföra henne med aktriserna av facket är både elakt och orättvisst. Hon reser omkring och visas för pengar. Förevisare är Roberto Rossellini, med vilken hon har tre barn och en Rolls-Royce. Med konst har detta kringkuskande sällskap föga eller intet att skaffa. Själv blev han av Sven Stolpe avhånad som "Hin håles späckhuggare".
På 1960-talet var han mindre aktiv som skribent, delvis på grund av att han flyttade till Ösmo nära Nynäshamn. Hans sista större verk var en biografi över sin likaledes satiriske vän Karl Gerhard 1964. På 1970-talet skrev han radiorecensioner i Svenska Dagbladet.
Gustaf von Platen, som 1951 efterträdde honom som chefredaktör för Vecko-Journalen, porträtterar honom i boken Min vän Stig Ahlgren – kvickhetens konung (1997). Ingmar Bergman gjorde ett betydligt elakare porträtt av honom och Tengroth som ett djävulskt grälande äkta par i filmen Smultronstället (1957).Mikael Timm, Lusten och dämonerna (2008), sid. 279 2019 utkom Ulrika Milles biografi över Ahlgren, Ensamvargar: Stig Ahlgrens 1900-tal. Manlighet, kärlek, litteratur.
Ahlgren var 1944–1950 gift med skådespelaren Birgit Tengroth.Ahlgren, Stig J A i Vem är det : Svensk biografisk handbok 1993, sid 30, 1993 Förhållandet med Tengroth återupptogs senare och de levde tillsammans fram till hennes död 1983.
Ahlgren och Tengroth är begravda på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.SvenskaGravar
Bibliografi
Översättningar
Filmmanus
Priser och utmärkelser 1979 – Gun och Olof Engqvists stipendium
Källor
Noter
Vidare läsning
Externa länkar
"Stig Ahlgren – Insnöad" – tips från Kristianstads bibliotek
Kategori:Svenska chefredaktörer Kategori:Svenska översättare under 1900-talet Kategori:Översättare från engelska Kategori:Översättare från franska Kategori:Översättare från danska Kategori:Svenskspråkiga författare Kategori:Svenska kulturjournalister Kategori:Svenska litteraturkritiker Kategori:Svenska publicister Kategori:Debattörer Kategori:Ledamöter av Gastronomiska akademien Kategori:Svenska journalister under 1900-talet Kategori:Svenska författare under 1900-talet Kategori:Författare från Karlskrona Kategori:Journalister från Karlskrona Kategori:Gravsatta på Galärvarvskyrkogården Kategori:Födda 1910 Kategori:Avlidna 1996 Kategori:Män