Svenska serier 1980–2000

Svenska serier 1980–2000 var en tid kännetecknad av en långsamt minskande seriemarknad, fler serier för vuxna läsare och en allt större acceptans för seriemediet. Under 1980-talet lanserades ett stort antal vuxenserietidningar, som dock oftast blev kortlivade. Förlaget Epix kom dock åren 1984–1992 att sätta sin prägel på utgivningen. Samtidigt arrangerades de första seriefestivalerna, där bokmässan i Göteborg hade ett tätt samarbete med Svenska Serieakademin. I början av 1990-talet arrangerade Seriefrämjandet (som några år tidigare börjat dela ut sina Urhundenplaketter) ett antal årliga seriemässor i Stockholm.

1980-talets vuxenserieboom hämtade inspiration både från Frankrike/Italien och en ny sorts superhjälteserier från USA. Under 1990-talet sinade den svenska utgivningen av seriealbum, åtminstone på de större förlagen. Samtidigt började de första tecknen på en annalkande manga-våg synas vid horisonten.

Evenemang och institutioner Festivaler och mässor 1985 bidrog Svenska Serieakademin till att Sveriges första seriefestival, Comics '85, kunde gå av stapeln i Helsingborg. Följande år flyttade arrangemanget till Göteborg och blev en del av Bokmässan. 1987 delade systerföreningen Seriefrämjandet ut de första Unghunden-plaketterna till föregående års bästa inhemska respektive översatta seriealbum, och från och med 1994 delas även specialpriset Unghunden ut, till någon eller några som gjort insatser för barn- och ungdomsserier i Sverige. Som en del i arbetet med Urhundenpriset upprättas årliga listor över föregående års svenska albumutgivning.

1990 arrangerades seriefestival i Kalmar (ett kommunalt arrangemang) och seriemässa i Sollentuna. Det senare evenemanget fick en fortsättning i de årliga Serie-Expo i Älvsjö, vilka arrangerades fram till mitten av 1990-talet. I alla evenemangen var Seriefrämjandet inblandat som medarrangör eller rådgivare.

Utbildningar I slutet av 1900-talet började utbildning i serietecknande etableras på sina håll. I början av 1990-talet fanns en utbildning – Serietecknarskolan – på Bollnäs folkhögskola; elevproduktioner syntes i den återkommande publikationen Serietidning (nummer 3 kom i december 1993).

1992 startades Serietecknarskolan i Hofors, en utbildning på högskolenivå som så småningom integrerades med Högskolan i Gävle. Bland serieskapare som utbildats i Hofors kan nämnas Henrik Lange, Li Österberg och Sara Olausson.

1993 startades i Stockholm Serieskolan, driven i privat regi av seriepedagogen Esbjörn Jorsäter. 1999 etablerades Serieskolan i Malmö, i Kvarnby folkhögskolas regi.

Det tidiga åttiotalets serieboom Under åren 1979–1982 uppkom en handfull nya aktörer som tillsammans kom att leda till en kreativ nytändning av det svenska serieskapandet: det lilla ideella förlaget Fria Serier, förläggaren Horst Schröders serieförlag Medusa och Epix, serietidningen Galago och Tago förlag, Aftonbladets och Bokförlaget Prismas feministiska humorantologier Fnitter samt serietidningen Svenska Serier, mainstreamförlaget Semics försök att hitta nya, svenska, serieskapare.

De nya serierna kom till stor del – men inte enbart – att rikta sig till en modern vuxenpublik. Gränserna mellan de fem nya aktörerna var flytande, och många av 1980-talets nya serieskapare var verksamma inom flera av dessa förlag. Utöver att resultera i ett flertal nya serier kom de nya förmågorna också att få stor betydelse för etablerade svenska serietidningar som 91:an, Fantomen, Bamse, och Svenska Mad.

Fria Serier

1977 gav Bokförlaget Röda Rummet ut sin hittills (2013) enda serievolym: Ulf Frödins seriealbum Älgen är lös. Det här var en serie som sedermera har kommit att förstås som den första svenska vuxenserien.Larsson 1992, s. 129Strömberg 2010, s. 73 Albumet var Frödins första professionella serie, efter att, i likhet med flera av de serieskapare som skulle komma att etableras under 1980-talet, ha tecknat seriefanzin under många år.

Två år senare, 1979, grundades den ideella föreningen Fria Serier, i syfte att producera och publicera "alternativa serier" med samma målgrupp som Älgen är lös. Frödin, blev en av centralgestalterna, tillsammans med sina båda tidigare samarbetspartners Johan Höjer och Leif Almqvist, samt Magnus Knutsson och Ola Ambjörnsson.

Bland de kreatörer som etablerades i Fria Seriers utbud märktes Hans Åke Gabrielsson, Lars Hillersberg, Per-Inge Isheden, Ulf Jansson, Peter Wanger och Jan-Åke Winqvist. Förlagets huvudpublikation blev den albumutformade serietidningen Mammut, vars första nummer utkom i 1980. Publikationen hann utkomma med sex nummer innan nedläggningen 1983 - då hade man även hunnit ge ut fem album under titeln Mammut Special: Hillersbergs och Wangers Storfamiljen (1979), Ishedens Spindlarnas rike (1979), Höjers Snövita stålar (1979), Almqvists Stenstaden (1979) och Knutssons och Janssons Snells Express (1980).

1985 gjorde Fria Serier en sista satsning, serietidningen Elitserien, vars första nummer bland annat innehöll den produktiva seriefanzinskaparen Åke Forsmarks första professionellt utgivna serie. Tidningen lades dock ner innan ett andra nummer hann publiceras.

Flera av de som publicerats av Fria Serier avslutade sin serieproduktion när förlaget gick i graven. Bland de som fortsatte märks Lars Hillersberg som förekommit i Galago, men huvudsakligen var aktiv som konstnär och med serier och serielika verk på det egna förlaget Utslag. Jan-Åke Winqvist skrev och tecknade den fem volymer långa albumsviten Det nya folket, utgiven av Carlsen Comics på 1990-talet. Ola Ambjörnsson kom framför allt att skapa äventyrliga barnserier, vilka många publicerades i Kamratposten och samlades i album från Carlsen Comics. Johan Höjer har framför allt rönt framgång med humorserien Svenne Gurka.

Mest framgångsrika blev dock radarparet Magnus Knutsson och Ulf Jansson som gett upphov till flera serier, varav framförallt de komiska äventyrsserierna Ratte och Martin Udd, men också humorserien Sveryda, utmärker sig. De hade så smått inlett både sina karriärer och samarbetet redan under sjuttiotalet, med serier som Vår lilla stad i 91:an och Klara Kvist i Vi.

Svenska Serier

mini|stående=1.7|Nicolas Križans strippserie Lillen debuterade 1980 i Svenska Serier, en ny tidning inriktad på nya svenska serieskapare. Serieförlaget Semic, vars rötter går tillbaka till seriepionjären Åhlén och Åkerlund, hade under 1970-talet kommit att bli den största utgivaren av svenskspråkiga serietidningar. 1979 sjösatte man den nya antologitidningen Svenska Serier i syfte att finna nya, oprövade, serieskapare.

Tidningen kom att publiceras med 22 nummer och ett album, innan titeln gick i graven 1983. Då hade ett flertal serieskapare som skulle få stor betydelse för den vidare serieutvecklingen kunnat påbörja sina karriärer: Patrik Norrman, Krister Petersson och Alf Woxnerud inom humorgenren, och Hans Lindahl, Mats Jönsson, Lennart Moberg och Stefan Nagy inom äventyrsgenren. Därutöver kom två av Svenska Serier refuserade serieskapare, Jonas Darnell och Claes Reimerthi också att spela centrala roller.

Norrman och Darnell kom tidigt att inleda samarbete, huvudsakligen med agentsatiren James Hund (skapad 1987) och dess många avläggare. Norrman nådde dessutom framgång med Bacon & Egg (skapad 1985), medan Darnells skapelse Herman Hedning (skapad 1988) kom att bli en av de sena 1900-talets mest spridda nya humorserier. Krister Petersson kom å sin sida att åtnjuta stor framgång med serierna Uti vår hage (skapad 1981) och Vi å pappa (skapad 1993).

Alf Woxnerud kom att bli en etablerad skapare av crazy-humor, med serier som Historiska historier (1979), Roine Blom (1994), Stig & Grieg (1997), och Ferguson (2004).

Hans Lindahl, Mats Jönsson, Lennart Moberg och Claes Reimerthi skulle framför allt på olika sätt bli aktiva inom den svenska Fantomen-produktionen, "Team Fantomen" (se nedan). Bland deras övriga produktion, som huvudsakligen publicerats som biserier i Fantomen, Seriemagasinet och Agent X9, märks bland annat Lindahls och Reimerthis Murphys lag (skapad 1990), Lindahls egna Axel B. Storm (skapad 1981) och Chuck Riley (skapad 1989), Mobergs Harry Stark (skapad 1992), och Jönssons sejour som huvudförfattare på serien Tybalt (1998-2002). Under 1990-talet skrev Reimerthi dessutom manus till den fyra album långa historiska serien Gustaf Vasa, tecknad av Per Gyllenör, som också han hade inlett sin seriekarriär i Svenska serier.

Svenska Serier återuppstod 1987, och fortlevde till 1996. Denna gång svarade professionella serieskapare för en större del av innehållet, men tidningen försökte även att lansera nya kreatörer, varav framför allt två kom att lyckas väl: Johan Wanloo och David Liljemark. Wanloo rönte framgång med parodiserier som Örn Blammo (skapad 1995), Angschölick (skapad 1998), och De äventyrslystna karlakarlarna (skapad 2002), och Liljemark med ett flertal album och serieromaner - däribland Inte ett rätt (1996) Susanna & Bo (1999), Ritman Katz & Mannen med Påskö-Ansiktet (2005) och Boltzius (2009).

Jämte Wanloo och Liljemark skulle också den genom Svenska Serier etablerade Mats Källblad komma att göra sig ett namn, såväl med seriealbum som med humorserierna Sture Stelben och Vimmelgrind. Ännu 2013 är Källblad den ende serieskapare som tilldelats samtliga tre stora svenska seriepris: Urhunden (1996 för albumet Garagedrömmar), Adamsonstatyetten (1998) och Unghunden (2002).

Fnitter

1981-1983 publicerade Bokförlaget Prisma i samarbete med Aftonbladets kvinnoredaktion tre tjocka volymer, Fnitter, Mera Fnitter, och Ännu mera Fnitter, alla med underrubriken En rolig bok av kvinnor.

Böckerna är antologier som samlar noveller, dikter, illustrationer, foton, skämtteckningar och tecknade serier, merparten med tydlig feministisk ton. Bland de serieskapare som här framträdde utmärkte sig framför allt Susanne Fredelius, Eva Lindström, Gunna Grähs, och Christina Alvner.

Fredelius har sedermera publicerats i såväl Kamratposten som Galago och tecknat två seriealbum - Ur en fattiglapps dagbok (1991) och Prat (2000). Lindström och Grähs utkom 1985 med seriealbumet Tandem. På egen hand har Lindström bland annat skapat seriealbumen Utflykt (1983) och Först är det vinter (1990), medan Grähs har skapat serier för flera olika tidningar, huvudsakligen satir - varav mycket samlades i albumet Det fräscha alternativet (2012) - och barnserier. I Alvners produktion utmärker sig framför allt seriealbumen Coco (1985) och Coco – en dålig dag (1991), samt humorserien Jycken som publicerades i Aftonbladet från 1990 till 2005. Lindström, Grähs och Alvner har utöver sina serier huvudsakligen varit verksamma som barnboksillustratörer.

Medusa och Epix

Den tyskfödde litteraturvetaren Horst Schröder hade flyttat till Sverige under sjuttiotalet och blev 1980 redaktör för Bild & Bubbla. Påföljande år publicerades hans serievetenskapliga böcker De första serierna och Framtiden i serierutor och 1982 etablerade han serieförlaget Medusa, vilket 1984 följdes av systerförlaget Epix.

Båda Schröders förlag hade som avsikt att publicera europeiska och nordamerikanska serier – huvudsakligen vuxenserier – som inte de stora förlagen vågade eller ville publicera. Dock kom han snart att också satsa på inhemska serier, inledningsvis med antologialbumet Elektriska Zerier (1983), vilket följdes upp av flera fullängdsalbum. Utöver albumutgivningen gav Epix förlag fram till 1993 ut flera serietidningar, varav framför allt humortidningarna Elixir och Brök!, men också Pox och förlagets flaggskepp Epix innehöll svenska serier.

miniatyr|Joakim Lindengren var en av de nya svenska serieskaparna som etablerade sig under 1980-talet. Bland de serieskapare som etablerades i och med Schröders förlag utmärker sig framför allt Gunnar Krantz och Joakim Lindengren, men också Mikael Grahn, Mikke Hedberg, Anders Westerberg, och bröderna Johan och Lars Andreasson.