Jonas bok är en av böckerna i Tolvprofetboken i Nevi'im ("Profeter") i den hebreiska Bibeln, och en enskild bok i Gamla Testamentet där den har fyra kapitel. Boken berättar om en hebreisk profet vid namn Jona, son till Amittaj, som sänds av Gud för att profetera Nineves förstörelse, men han försöker att fly från sitt gudomliga uppdrag.
Berättelsen har en lång tolkningshistoria och har blivit välkänd genom populära barnböcker. Inom judendomen är det "Haftarah"-avsnittet som läses under eftermiddagen på Yom Kippur för att väcka reflektion över Guds vilja att förlåta dem som ångrar sig, United Jewish Communities (UJC), "Jonah's Path and the Message of Yom Kippur." och det är fortfarande en populär berättelse bland kristna. Berättelsen återberättas också i Koranen.
Mainstream-bibelforskare betraktar generellt berättelsen om Jonas bok som fiktion, och ofta åtminstone delvis satirisk. De flesta forskare anser att Jonas bok skrevs långt efter de händelser den beskriver på grund av dess användning av ord och motiv som är exklusiva för postexiliska arameiska källor. Wolff, Hans Walter. 1986. Obadiah and Jonah: A Commentary. Translated by Margaret Kohl. Minneapolis, MN: Augsburg.
Datering Profeten Jona (hebreiska: יוֹנָה, Yonā) nämns i Andra Kungaboken 14:25, vilket placerar Jonas liv under Jerobeam II:s regeringstid, Israels kung (786–746 f.Kr.), men Jonas bok nämner inte någon kung eller ger några andra detaljer som skulle ge berättelsen ett säkert datum. De flesta forskare anser att Jonas bok skrevs långt efter de händelser den beskriver på grund av dess användning av ord och motiv som är exklusiva för postexiliska arameiska källor. Ett senare datum föreslås ibland, där Katherine Dell argumenterar för den hellenistiska perioden (332–167 f.Kr.).
Evangeliske assyriologen Donald Wiseman invänder mot idén att berättelsen är sen (eller en liknelse). Bland andra argument nämner han att "Agades legender" (se Sargon av Akkad) härstammar från det gamla babyloniska rikets tid, även om senare versioner "vanligtvis tas som en sen komposition, propagandistisk saga eller historisk romans nu, baserat på nya upptäckter av tidigare källor, kan visas vara baserade på en seriös och pålitlig historisk dokumentation".Lecture "Archaeology and the Book of Jonah", delivered in January 1978, published as
Berättelse Till skillnad från de andra mindre profeterna är Jonas bok nästan helt berättande med undantag för psalmen i det andra kapitlet. Det faktiska profetiska ordet mot Nineve ges endast i förbifarten genom berättelsen. Berättelsen om Jona har en miljö, karaktärer, en handling och teman; den förlitar sig också mycket på litterära grepp som ironi.
Genren i boken är omdebatterad och det finns olika förslag: Historisk skildring, novell, liknelse, allegori, undervisande berättelse med mera. Boken är unik eftersom det i stor utsträckning är en berättelse om en profet, snarare än profetutsagor. Författaren verkar hämta inspiration från gammaltestamentlig vishetslitteratur och använder sig gärna av överdrifter. Exempel på överdrifter kan hittas i bokens början:
Herren sänder en stark vind. Sjömännens fruktan är stor. Fisken är stor. Jonas missnöje är stort. Nineve är en stor stad. Till detta kan även valet av staden som profeten flyr till tillhöra (Tarshish). Denna stad var den kända världens västligaste utpost, och Nineve låg i sin tur i öst.not till Jona 1:3 i Bibeln 2000 Detta ses som ett stilmedel som författaren har använt.Profeterna: En guide till Gamla testamentets profetiska böcker. 2003. Greger Andersson m.fl. s. 165
Ett annat drag som kan tyda på att berättelsens form är av skönlitterärt slag är hur djuren ges en särskild plats. Jona sväljs av en fisk. Fastan i Nineve omfattar även djuren (Jona 3:7) och till det stora folkmängden i Nineve nämns det att det dessutom finns många djur. (Jona 4:11)
Översikt En översikt av Jonas bok:
Jona flyr från sitt uppdrag (kapitel 1–2) Jonas olydnad och dess konsekvenser (1:1–17) Jonas befrielse och tacksägelse (2:2–9) Jona fullgör sitt uppdrag (kapitel 3–4) Jonas lydnad och Nineves omvändelse (3:1–10) Jonas missnöje med Herrens frälsning.
Teologi Det finns flera olika teologiska budskap i Jonas bok. Nedan följer ett försök till en kort översikt.
Kallelsen Att bli kallad av Gud Att ignorera kallelsen Tro och tvivel på kallelsen
Guden som bryr sig om alla I berättelsen skildras en Gud som bryr sig om alla människor, även hedningarna och djuren.
Den förlåtande Guden I berättelsen skildras Gud som redo att förlåta, om man bara vänder om från sina synder.
Sammanfattning
Jona är huvudpersonen i Jonas bok, där Gud ("Herren") befaller honom att bege sig till staden Nineve för att profetera mot den för deras stora ondska mot Gud.Jona 1:2 Men Jona försöker istället fly från Gud genom att bege sig till Jaffa och segla till Tarshish.Jona 1:3 En enorm storm uppstår och sjömännen, som inser att det inte är någon vanlig storm, kastar lott och upptäcker att Jona bär skulden.Jonah 1:4-7 Jona erkänner detta och säger att om han kastas överbord kommer stormen att upphöra.Jona 1:8-12 Sjömännen vägrar göra detta och fortsätter ro, men alla deras försök misslyckas och de tvingas till slut kasta Jona överbord.Jona 1:13-15 Som ett resultat lugnar stormen sig och sjömännen offrar sedan till Gud.Jona 1:15-16 Jona räddas mirakulöst genom att slukas av en "stor fisk", i vars mage han tillbringar tre dagar och tre nätter.Jona 1:17
Medan de är inne i den stora fisken ber Jona till Gud i tacksamhet och förbinder sig att göra det han lovat.Jona 2:1-9 Jonas bön har jämförts med några av Psaltarsalmerna,Benson, J., Benson Commentary on Jonah 2 och med Hannas lovsång i Första Samuelsboken 2:1-10.Perowne, T. T. (1889), Cambridge Bible for Schools and Colleges on Jonah 2, accessed on 18 June 2024
Gud befaller då fisken att spy upp Jona.Jona 2:11
I kapitel 3 befaller Gud återigen Jona att resa till Nineve och profetera för dess invånare.Jona 3:1-2 Denna gång lyder han Guds befallning och går in i staden och ropar: "Om fyrtio dagar ska Nineve förstöras."Jona 3:2-4 Efter att Jona har gått över Nineve börjar folket i Nineve tro på hans ord och utlyste en fasta.Jona 3:5 Nineves kung tar då på sig säcktyg och sätter sig i askan, och utfärdar en proklamation som föreskriver fasta, bärande av säcktyg, bön och omvändelse.Jona 3:6-9 Gud ser deras ångerfulla hjärtan och skonar staden vid den tiden.Jona 3:10 Hela staden är ödmjukad och förstörd, med människorna (och till och med djuren)Jona 3:8 i säcktyg och aska.Jona 3:9
I kapitel 4, missnöjd med Nineviternas omvändelse, hänvisar Jona till sin tidigare flykt till Tarshish samtidigt som han hävdar att eftersom Gud är barmhärtig var det oundvikligt att Gud skulle vända sig bort från de hotande olyckorna.Jona 4:1-4 Han lämnar sedan staden på dess östra sida,Jona 4:5 och gör sig ett skydd, i väntan på att se om staden kommer att förstöras eller inte.Jona 4:5 Gud låter en växt, på hebreiska en kikayon, även kallad kurbitsträd, växa över Jonas skydd för att ge honom skugga från solen.Jona 4:6 Senare får Gud en mask att angripa växtens rot och den vissnar.Jona 4:7 Jona, som nu utsätts för solens fulla kraft, blir svimfärdig och ber Gud att döda honom.Jona 4:8 Som svar ger Gud Jona en sista tillrättavisning:
Då frågade Gud honom: "Har du skäl att vara vred för kurbitsens skull?" Jona svarade "Jag har alla skäl i världen att vara vred!" Herren sade: "Du bekymrar sig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster - och dessutom många djur." — Jonas bok, kapitel 4, verser 9–11
Boken slutar abrupt vid denna punkt.Joseph S. Exell; Henry Donald Maurice Spence-Jones (editors), The Pulpit Commentary on Jonah 4, first published 1890
Tolkningshistorik Tidig judisk tolkning Fragment av boken hittades bland Dödahavsrullarna, de flesta följer den masoretiska bibeltexten noggrant.David L. Washburn, A Catalog of Biblical Passages in the Dead Sea Scrolls (Brill, 2003), 146. När det gäller de icke-kanoniska skrifterna gjordes majoriteten av hänvisningarna till bibliska texter som hänvisningar till auktoritet. Jonas bok verkar ha tjänat mindre syfte i Qumran-gemenskapen än andra texter, eftersom skrifterna inte nämner den.James C. Vanderkam, The Dead Sea Scrolls Today (Grand Rapids, Mich: Eerdmans, 1994), 151
Sen judisk tolkning Den litauiske mästarlärde och kabbalisten från 1700-talet, Elia av Vilna, känd som Vilna Gaon, skrev en kommentar till Jonas bok som en allegori över reinkarnation.
Tidig kristen tolkning
Nya testamentet De tidigaste kristna tolkningarna av Jona finns i MatteusevangelietMatteus 12:38–42 och Matteus 16:1–4 och Lukasevangeliet.Lukas 11:29–32 Både Matteus och Lukas återger en tradition av Jesu tolkning av Jonas bok (noterbart är att Matteus inkluderar två mycket liknande traditioner i kapitel 12 och 16).
Som med de flesta tolkningar av Gamla testamentet i Nya testamentet är tolkningen som tillskrivs Jesus främst typologisk. Jona blir en "typ" för Jesus. Jona tillbringade tre dagar i fiskens mage; Jesus kommer att tillbringa tre dagar i graven. Här leker Jesus med bildspråket av Sheol (underjorden) som finns i Jonas bön. Medan Jona metaforiskt förklarade: "Ur Sheols buk grät jag," kommer Jesus bokstavligen att vara i Sheols mage. Slutligen jämför Jesus sin generation med folket i Nineve. Jesus uppfyller sin roll som en slags Jona, men hans generation misslyckas med att uppfylla sin roll som en slags Nineve. Nineve ångrade sig, men Jesu släkte, som har sett och hört en ännu större än Jona, omvänder sig inte. Genom sin typologiska tolkning av Jonas bok har Jesus vägt sin generation och funnit den bristfällig.Anderson, Joel Edmund. "Jonah in Mark and Matthew: Creation, Covenant, Christ, and the Kingdom of God." Biblical theology bulletin 42.4 (2012): 172-186.
Augustinus Debatten om trovärdigheten i Jonas mirakel är inte bara en modern sådan. Trovärdigheten hos en människa som överlever i magen på en stor fisk har länge ifrågasatts. Omkring år 409 e.Kr. skrev Augustinus till Deogratias om utmaningen från vissa mot miraklet som beskrivs i Jonas bok. Han skriver:
Den sista frågan som förekommer gäller Jona, och den formuleras som om den inte kom från Porfyr, utan som ett stående föremål för hån bland hedningarna; för hans ord är: :"På nästa plats, vad ska vi tro om Jona, som sägs ha legat tre dagar i en vals mage? Det är fullständigt osannolikt och otroligt, att en man som svaldes med kläderna på :skulle ha funnits inuti en fisk. Om berättelsen däremot är bildlig, var gärna beredd att förklara den. Återigen, vad menas med berättelsen att en kalebass växte upp :ovanför Jonas huvud efter att han spytts ut av fisken? Vad var orsaken till denna kalebass tillväxt?" Frågor som dessa har jag sett diskuteras av hedningar mitt i högljutt :skratt och med stor förakt. — (Brev CII, avsnitt 30)
Augustinus svarar att om man ska ifrågasätta ett mirakel, så bör man också ifrågasätta alla mirakel (avsnitt 31). Trots sin apologetik ser Augustinus berättelsen om Jona som en gestalt för Kristus. Till exempel skriver han: "Liksom Jona gick från skeppet till valens buk, så gick Kristus från korset till graven, eller ner i dödens avgrund. Och som Jona led detta för dem som var hotade av stormen, så led Kristus för dem som kastas på världens vågor." Augustinus tillskriver sin allegoriska tolkning Kristi tolkning själv (Matteus 12:39–40), och han tillåter andra tolkningar så länge de är i linje med Kristi.
Medeltida kommentartradition