Fjällpipare (Eudromias morinellus) är en flyttfågel som häckar i bergstrakter i norra Europa och Asien.Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26 Den placeras som ensam art i släktet Eudromias och är en av de fågelarter som har så kallad omvänd könsordning, där hanen är den mindre bjärt färgade och ruvar äggen, inte honan. Arten minskar i antal globalt, men beståndet anses vara livskraftigt. I Sverige är den dock i ökande.
Utseende Fjällpiparen är en medelstor vadare med en längd på mellan 21 och 24 cm. Den har ett vänt uttryck och i alla dräkter en kort svartgrå näbb, gröngula ben, ljust tvärband på bröstet och ett kraftigt ögonbrynsstreck som går ihop i nacken i ett "V". Under ögonbrynsstrecket går ett mörkare gråbeige streck som börjar i ögonvrån på fågeln.
Huvudet har en längdstreckad svart vattring. Under det vita tvärbandet har de adulta fåglarna ett mättat rödbrunt bröst som går över i svart under fågelns buk. Undergumpen är vit. Ovanför tvärbandet på bröstet är fågeln jämnt grå precis som på ryggen. Under näbben och på kinderna är den adulta fågeln vit. Honornas adulta fjäderdräkt är mer distinkt än hanarnas.
Fjällpipare i vinterdräkt och juvenil dräkt påminner om varandra genom en ljusbeige undersida med gula toner och en i övrigt gråvattrad dräkt där juvenilen har tydligare vita bräm. De ljusa ögonbrynsstrecket är också guldbeige i nacken på dessa båda dräkter.
right|thumb|Juvenil
I flykten ter sig vingovansidan enfärgat gråsvart utan vingband. Den har dock en ljus spole på yttersta handpennan.
Läte I flykten och ofta vid uppflog hörs ett rullande och fallande "pjyrr". Sången som utförs i spelflykt, ovanligt bland fåglar utförd av honan och inte hanen, består av en enkel upprepad vissling, upprepad ungefär två gånger per sekund. Samma vissling hörs även som kontaktläte, då enstaka.
Systematik Fjällpiparen placerades traditionellt i släktet Charadrius. Flera genetiska studierCerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf] har dock visat att Charadrius är starkt parafyletiskt, där en stor del av arterna är närmare släkt med andra släkten i familjen, däribland till exempel viporna. Fjällpiparen är systerart till Charadrius i begränsad mening, men är relativt avlägset släkt och utgör en helt egen utvecklingslinje. På grund av detta har många av världens auktoriteter flyttat den till det monotypiska släktet Eudromias, sedan 2024 även svenska Birdlife Sverige.Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.
Utbredning och biotop Fjällpiparen är en flyttfågel som främst häckar i norra Skandinavien, norra Ryssland, Mongoliet, Kina och Alaska men också på enstaka platser runt om i Europa på hög höjd. Vintertid befinner den sig i norra Afrika och Mellanöstern, som exempelvis Israel, Jordanien, Irak, Saudiarabien, Kuwait och Iran. Den har också vinterviste i Spanien där den ibland också häckar.Larsson, 2001
Förekomst i Sverige I Sverige häckar fjällpiparen på kalfjäll och tundra ovanför 900 meter höjd över havet. Den ses ofta i enstaka exemplar på flytten på åkrar och dylikt.
Ekologi Häckning Fjällpiparen vistas på sina häckningsplatser från mitten av juni till mitten av augusti. Boet läggs i en enkel urgröpning direkt på marken på platser med kort vegetation. Den lägger ofta fyra päronformade ägg. Fjällpiparen har så kallad omvänd könsordning, som exempelvis simsnäpporna. Det är honan som har den färggrannare fjäderdräkten, försvarar reviret och flyttar först, medan hanen tar hand om merparten av ruvningen och vården om ungarna.
right|thumb|Hane med ungar. thumb|right|Rede med ägg.
När den har ungar och känner sig hotad spelar den skadad genom att släpa vingarna och stjärten efter sig på marken. Annars kan fjällpiparen vara extremt oskygga och fågelskådare har berättat hur fjällpipare, precis innan äggen kläcks, har lagt sig att ruva i handen på skådaren.
Föda Födan utgörs i huvudsak av insekter, framför allt skalbaggar samt flug- och mygglarver. På menyn står även fullbildade flugor och myggor, fjärilslarver, gräshoppor, syrsor, tvestjärtar, myror och spindlar. I mindre utsträckning förekommer också sniglar, daggmaskar, blad, frön, bär och blommor i fjällpiparens föda.
Fjällpiparen och människan Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde, men beståndsutvecklingen globalt är okänd. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 51 300–103 000 individer.
I Sverige ökar fjällpiparen i antal. Beståndet uppskattas till 7 200 könsmogna individer och anses vara livskraftigt.Artfakta om fjällpipare, ArtDatabanken.
I framtiden tros dock fjällpiparen hotas mycket kraftigt av klimatförändringar. Orsaker till nedgång i Europa i närtid kan bero på förföljelse i Nordafrika, men möjligen har varmare klimat i häckningsområdena redan spelat en roll. I Storbritannien verkar arten ha svårt att etablera ett större bestånd, trots tillgång på passande miljöer, antagligen på grund av stora mängder får, störningar från människan och ökad försurning av marken. I Storbritannien minskade arten i slutet av 1800-talet på grund av jakt och äggsamling.Wiersma, P. and Kirwan, G.M. 2013. Eurasian Dotterel (Eudromias morinellus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
Taxonomi och namn Fjällpiparen beskrevs första gången taxonomiskt 1758 av Carl von Linné i verket Systema naturae där han gav den dess nuvarande vetenskapliga namnet Charadrius morinellus. Förr i vissa delar av Sverige har den kallats pomeransfogelSven Nilsson (1858) Skandinavisk Fauna, Foglarna, band 1, 3:e upplagan, ett namn den fortfarande innehar på danska.
Referenser Noter
Källor Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag Wahlberg, T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige, Stockholm: Rabén & Sjögren.
Externa länkar
Dansk ornitologisk forening
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Pipare