Litauen ( ), formellt Republiken Litauen (), är en republik i Baltikum i Nordeuropa. Landet gränsar till Lettland i norr, Belarus och Polen i söder samt den ryska exklaven Kaliningrad i sydväst. Landets nationaldag är den 16 februari. Litauen är sedan 2004 medlem i Europeiska unionen och försvarsalliansen Nato.
På 1200-talet förenades Litauen under en kristen kung, Mindaugas I, på 1500-talet ingick man en union med Polen och 1795 annekterades Litauen av Ryssland. Efter den tyska ockupationen under första världskriget och Rysslands nederlag blev Litauen självständigt 1918. År 1940 invaderades landet av Sovjetunionen och året därpå ockuperades det av tyska stridskrafter. När enheter från Röda armén nådde landet 1944 hade cirka 200 000 litauer, varav drygt två tredjedelar judar, dödats. I samband med de politiska omvälvningarna i Östeuropa i slutet av 1980-talet uppstod även självständighetsrörelser i Litauen. Den 11 mars 1990 utropade landet sin självständighet som första land i det dåvarande Sovjetunionen.
Litauen är sedan dess en parlamentarisk demokrati med en folkvald president som statschef och en premiärminister som regeringschef. I likhet med de andra baltiska länderna är Litauen medlem av Förenta nationerna, Europeiska unionen och Nato.
Jordmånen i Litauen är till stora delar tämligen bördig. Vidsträckta områden utgörs av marskland och skogar. Stora sumpmarker har utdikats till odlingsbar mark. Den flacka kusten mot Östersjön domineras av dynlandskap. Landet har ett rikt nät av vattendrag; i kullandskapet i sydöst ligger mer än 3 000 sjöar och talrika floder rinner genom landet.
Maskinkonstruktion, förädling av petroleum, laserindustri, solcellsindustri, varvsindustri och livsmedelsindustri hör till de viktigaste grenarna inom tillverkningsindustrin. Landet har inga större mineralförekomster.
Etymologi mini|right|Första gången som namnet på Litauen har påträffats i skrift 1009 i Annals of Quedlinburg från 1200-talet, Dresden, Sächsische Landesbibliothek, Q.113, fol 31r.
Det första kända omnämnandet av Lietuva (Litauen) finns i en berättelse från 1009 om Sankt Bruno i Quedlinburgs annaler. Krönikan visar den latiniserade formen av namnet Lietuva: Litua.Vilnius. Key dates . Namnets sanna betydelse är okänd, och forskare debatterar den fortfarande. Det finns några troliga versioner.
Lietava, en liten bäck nära Kernavė – kärnområdet i den tidiga litauiska staten och en möjlig första huvudstad i det slutliga storfurstendömet Litauen – anses vanligtvis vara källan till namnet. Bäcken är dock mycket liten, och vissa anser det osannolikt att ett så litet och lokalit vattendrag kunde ha gett sitt namn till en hel nation. Å andra sidan är sådan namngivning inte exempellös i världshistorien.
Artūras Dubonis lade fram en annan hypotes, att Lietuva relaterar till ordet leičiai (plural av leitis). Från mitten av 1200-talet var leičiai en distinkt krigargrupp i det litauiska samhället, underordnad den litauiska härskaren eller staten själv. Ordet leičiai används i historiska källor från 1300- och 1500-talet som en etnonym för litauer (men inte samogiter) och används fortfarande, vanligtvis [Poesipoetiskt eller i historiska sammanhang, i det lettiska språket, som är nära besläktat med litauiska.
Historia
miniatyr|vänster|Baltiska stammar 1200. miniatyr|vänster|Litauen som en del av Polsk-litauiska samväldet under 1400-talet. miniatyr|vänster|Litauen låg under 1600-talet till största delen på land som idag upptas av Belarus.
Litauen kristnades inte förrän 1387 och var en europeisk stormakt under medeltiden. Dess förste storfurste Mindaugas I räknas som Litauens förste och ende krönte kung. Kröningsdagen 6 juli (1253) är idag en officiell helgdag i Litauen (anges som ”Statehood day”).Statehood Day (Lithuania) En Wiki. Läst 6 september 2015. En union bildades 1573 med grannlandet Polen vilken sträckte sig ända ner till Ukraina (se Polen-Litauen).
Republiken Litauen bildades efter första världskriget genom Versaillesfreden. Frihetstiden sträckte sig fram till slutet av 1930-talet då Litauen bland annat tvingades att gå med på sovjetiska truppers närvaro i landet. Vid inledningen av Operation Barbarossa 1941 intog tyska trupper landet, en ockupation varade fram till 1944. Landet invaderades av Sovjetunionen i slutet av andra världskriget, ockuperades och tvingades bli en del av unionen fram till dess fall.
Långt in på 1950-talet fanns reguljära förband som uppstått ur den tidigare litauiska armén (Skogsbröderna).
Under 1960-talet verkade motståndsrörelsen i form av olika studentgrupper som spred underjordiska tidskrifter om Litauen och litauisk kultur och som även utförde aktioner där den förbjudna litauiska trikoloren hissades.
Under 1980-talet samlades krafterna för ett fritt Litauen inom rörelsen Sajudis med Vytautas Landsbergis som en av ledarna. Den 11 mars 1990 deklarerade Litauen på nytt sin självständighet, som den första av sovjetrepublikerna. Den förnyade självständigheten erkändes först av Island den 4 februari 1991 och av Sovjetunionen den 6 september 1991.
Den 29 mars 2004 blev Litauen medlem i Nato och 1 maj 2004 medlem i Europeiska unionen (EU).
Geografi miniatyr|Europas geografiska centrum ligger i Litauen.
Litauen är det mest folkrika av de baltiska länderna med 3 338 700 [2009.08] invånare. Landet ligger söder om Lettland vid Östersjöns sydöstra strand. I Litauen hittar man Europas geografiska mittpunkt.
Klimat Litauen ligger i en klimatzon som präglas av övergången mellan det mildare och maritima klimatet i väster och ett mer kontinentalt och kalltempererat klimat längre österut. Trots denna övergångskaraktär är det främst atlantiska luftmassor som påverkar klimatförhållandena.
Den genomsnittliga årstemperaturen ligger på strax över 7 °C i västra delen av landet och något under 6 °C i östra regioner. Under januari är medeltemperaturen -5 °C, medan juli brukar ligga på omkring 17 °C. Årsnederbörden varierar mellan olika delar av landet; i zonen strax innanför kusten överstiger den 800 mm per år, men längre inåt land, särskilt i centrala och östra områden, sjunker den till under 600 mm.
Majoriteten av nederbörden faller under sommar- och höstmånaderna, med en topp i juli. Kustområdena har flest soltimmar årligen, medan antalet minskar gradvis ju längre österut man kommer.
Styre och politik Författning och styre Litauens lagstiftande församling finns i huvudstaden Vilnius och heter Seimas. Premiärministern måste ha stöd i Seimas för att kunna sitta kvar på posten. Litauens president är folkvald och trots att ämbetet i praktiken är huvudsakligen ceremoniellt så har presidenten dock semipresidentiella befogenheter.
Administrativ indelning Litauen är indelat i tio apskritys (sing. apskritis), vilket kan översättas med län. Varje län har namn efter dess huvudort. Litauen har 60 kommuner, som i sin tur är indelade i 524 "åldermannaskap" (seniūnija).
Den 1 juli 2010 avskaffades länsstyrelserna, varefter länen numera endast är territoriella och statistiska enheter. 350px|höger RegionHuvudstad Areal(km²)Invånarantal [2009.01]Alytus länAlytus5425175 149Kaunas länKaunas8091670 546Klaipėda länKlaipėda5207378 221Marijampolė länMarijampolė4467179 886Panevėžys länPanevėžys7881281 241Šiauliai länŠiauliai8589346 098Tauragė länTauragė4411126 056Telšiai länTelšiai4303172 438Utena länUtena7206170 422Vilnius länVilnius9730849 815
Politik Litauens politiska landskap är splittrat, och det är vanligt att partier bildas, delas och slås samman inför val. De flesta regeringar har varit koalitioner, och fram till 2008 hade ingen regering suttit kvar under en hel mandatperiod. Korruption är ett relativt stort problem jämfört med andra EU-länder, och politiska skandaler samt korruptionsrättegångar är återkommande. Detta har bidragit till lågt förtroende för makthavarna, och valdeltagandet ligger ofta runt 50 procent.
Efter självständigheten dominerade det reformerade kommunistpartiet Litauiska demokratiska arbetarpartiet (LDDP), som vann valet 1992. Partiledaren Algirdas Brazauskas blev president 1993, vilket delvis berodde på att kommunistpartiet i Litauen hade en mer nationell inriktning än i många andra sovjetrepubliker.
År 1996 förlorade LDDP regeringsmakten till det konservativa Fosterlandsförbundet, lett av Vytautas Landsbergis, en framträdande ledare från självständighetsrörelsen Sajūdis. Efter en sammanslagning 2008 heter partiet nu Fosterlandsförbundet–Litauiska kristdemokrater (TS–LKD). År 2001 gick LDDP ihop med socialdemokraterna under namnet Litauens socialdemokratiska parti (LSDP), med Brazauskas som ledare. Samma år blev han premiärminister för en koalitionsregering som bland annat drev igenom Litauens medlemskap i EU och Nato.
Under 2012–2016 styrdes Litauen av en koalitionsregering dominerad av LSDP, med Algirdas Butkevičius som premiärminister. Före detta mandatperiod leddes landet av en mitten–högerregering under Andrius Kubilius från Fosterlandsförbundet.
Parlamentsvalet 2016 resulterade i stora förändringar. Litauiska bönders och grönas allians (LVZS), ett mittenparti med lång historia under olika namn, blev störst. Deras framgångar speglade ett missnöje med tidigare regeringar, särskilt deras ekonomiska politik och oförmåga att bromsa utflyttningen av unga. Saulius Skvernelis, en politiskt oberoende tidigare rikspolischef, blev premiärminister och ledde en koalitionsregering med LSDP, som dock lämnade samarbetet 2017. Detta ledde till en splittring inom partiet och bildandet av Litauens socialdemokratiska arbetarparti (LSDDP) 2018.
I presidentvalet 2019 valdes höger-mittenkandidaten Gitanas Nausėda till president, och han omvaldes fem år senare.
Valet 2020 blev en stor framgång för Fosterlandsförbundet, som ökade till 50 mandat medan LVZS tappade till 32. Två nya partier tog plats i parlamentet, däribland det liberala Frihetspartiet, medan partiet Ordning och rättvisa förlorade sina mandat. Ingrida Šimonytė, tidigare finansminister och Fosterlandsförbundets kandidat, blev premiärminister och bildade en regering tillsammans med TS–LKD, Frihetspartiet och Republiken Litauens liberala rörelse (LRLS).
Sommaren 2025 genomgick Litauen en regeringskris till följd av korruptionsanklagelser mot premiärminister Gintautas Paluckas. Diskussionen om Gintautas Paluckas undanröjde förutsättningarna för den styrande koalitionen och premiärministern avgick. En ny socialdemokratisk preminärminister, Inga Ruginienė, lanserades och godkändes för omröstning i parlamentet av president Gitanas Nausėda. Den nya koalitionen består av socialdemokraterna tillsammans med det kontroversiella populistiska partiet Neumnas gryning (litauiska Nemuno aušra). I koalitionen ingår också som tidigare Litauiska bondefolkunionen (Lietuvos valstiečių liaudininkų sąjunga).
Försvar För 2026 har Litauens försvarsmakt en budget på 4,8 miljarder euro (53 miljarder kr) motsvarande 5,4 % av BNP.
Ekonomi och infrastruktur Litauen har en stor textilindustri och landet är sedan gamla tider specialiserat på linne. I Litauen finns också Europas största tillverkare av bildskärmar och annan elektronisk industri. Kärnkraftverket i Ignalina stängdes nyårsafton 2009 och det stod för en stor del av landets energiförsörjning och även export. Planer finns dock att bygga ett nytt kärnkraftverk tillsammans med de baltiska staterna och Polen, men ännu har inget besluts tagits. Den tredje största staden Klaipeda är landets export- och importhamn.
Sedan 2015 är euron landets valuta (se vidare Litauen och eurosamarbetet).
Infrastruktur Transporter