Liror (Procellariidae) är en familj av havsfåglar inom ordningen stormfåglar (Procellariiformes).
Inom ordningen stormfåglar är liror både den artrikaste familjen, med ett 80-tal arter, och den familj som omfattar de mest skiftande arterna. I storlek varierar de från de båda jättestormfåglarna (Macronectes), som nästan är stora som albatrosser, till de små valfåglarna (Pachyptila), som inte är större än de största stormsvalorna (Hydrobatidae). Lirorna lever av fisk, bläckfisk och kräftdjur, och flera av arterna äter gärna fiskrens och kadaver. Alla familjens arter förflyttar sig oerhört långa sträckor under sina födosök och många arter genomför långa transekvatoriella förflyttningar. De häckar i fågelkolonier, lever i livslånga monogama förhållanden och är filopatriska, det vill säga återvänder till den plats där de föddes för att häcka. Alla arter lägger bara ett ägg per häckningssäsong. Både ruvningsperioden och tidsspannet då föräldrarna tar hand om sina ungar är exceptionellt långa för att vara bland fåglar.
Många av arterna inom familjen har häckningspopulationer på flera miljoner par medan andra arters populationer uppgår till mindre än 200 individer. Genom historien har människan exploaterat flera av arterna, exempelvis stormfågel och sydstormfågeln, som föda, bränsle och bete, vilket sker än idag. Flera arter är hotade av introducerade predatorer som bland annat attackerar både adulta och juvenila fåglar på häckningsplatserna. Ett annat hot utgörs av långrevsfiske.
Taxonomi och evolution Enligt Sibleys och Ahlquists studie med DNA-DNA hybridisering av fåglarnas fylogenetiska släktskap skedde uppdelningen av ordningen stormfåglar i fyra familjer för omkring 30 miljoner år sedan. Ett fossil som ofta sägs härstamma från ordningen och som förs till släktet Tytthostonyx är funnet i berg daterat till omkring krita/tertiär-gränsen, det vill säga för 60-70 miljoner år sedan, men på grund av att fossilet är så ofullständigt kan man inte med säkerhet placera det i ordningen stormfåglar.Dyke, G. & Van Tuinen, M., (2004) "The evolutionary radiation of modern birds (Neornithes): reconciling molecules, morphology, and the fossil record" Zoological Journal of the Linnean Society, nr.141, vol.2, sid:153-177 ()
Molekylära data antyder att stormsvalorna (Hydrobatidae och Oceanitidae) var de första att skilja ut sig, sedan albatrosserna (Diomedeidae). Tidigare urskiljdes även familjen dykpetreller (Pelecanoididae), men sentida studier visar att dessa är inbäddade i lirorna. Det finns dock indikationer på att moderna släkten inom familjen uppstod samtidigt som denna föreslagna uppdelning av familjen. Man har funnit ett fossil från tidig oligocen i Belgien som preliminärt placerats till släktet Puffinus,Whittow, G. C., (1997) Wedge-tailed Shearwater (Puffinus pacificus), The Birds of North America, Nr. 305 (A. Poole and F. Gill, eds.). The Academy of Natural Sciences, Philadelphia, PA, and The American Ornithologists’ Union, Washington, D.C. och merparten av de moderna släktena var etablerade under miocen. Detta tyder på att en basal evolutionär utvecklingslinje av ordningen åtminstone existerade under eocen (precis som för många av de moderna ordningarna bland fåglar), speciellt då man för hela familjen har verifierat signifikanta molekylära likheter som skiljer dem från andra ordningar.Rheindt, F. E. & Austin, J., (2005) "Major analytical and conceptual shortcomings in a recent taxonomic revision of the Procellariiformes - A reply to Penhallurick and Wink (2004)", Emu nr.105, sid:181–186Nunn, G & Stanley, S. (1998)" Body Size Effects and Rates of Cytochrome b Evolution in Tube-Nosed Seabirds" Molecular Biology and Evolution nr.15, sid:1360–1371 Corrigendum (PDF) Alla dessa molekylära data bör dock än så länge ses som preliminära. Vissa släkten som Argyrodyptes och Pterodromoides är bara kända från fossil.
Traditionell indelning av familjen thumb|220px|Spetsstjärtad petrell (Bulweria bulwerii). De två arterna inom släktet Bulweria har länge ansetts vara egentliga petreller tillsammans med petrellerna inom släktet Pterodroma, men nyare forskning motsäger detta.
Familjen liror delas traditionellt upp i fyra förhållandevis distinkta grupper: de största petrellerna (fulmaruspetreller eller storpetreller), egentliga petreller, valfåglar och egentliga liror.
Fulmaruspetreller är gruppen med de största arterna inom familjen och består av omkring sju arter (beroende på taxonomi). Denna grupp saknar officiellt svenskt namn men kallas på engelska för The fulmarine petrels (och i denna text för fulmaruspetreller) och omfattar de två arterna av jättestormfågel (Macronectes giganteus och M. halli), de två arterna av stormfågel (Fulmarus glacialis och F. glacialoides), ispetrell (Pagodroma nivea) antarktispetrell (Thalassoica antarctica) och brokpetrell (Daption capense). Detta är en skiftande grupp med olika biotopval och utseende men är morfologiskt sammankopplade då de har liknande skallform där de långa rörformiga näsöppningarna är distinkta. Egentliga petreller omfattar ett 40-tal arter i släktet Pterodroma och har traditionellt även inkluderat de två arterna i släktet Bulweria. Arterna varierar från små till medelstora (26–46 cm), de har långa vingar och korta nedåtkrökta näbbar. Släktet Pterodroma är numera uppdelat i fyra undersläkten,Imber, M.J., (1985) "Origins, phylogeny and taxonomy of the gadfly petrels Pterodroma spp." Ibis, nr.127, sid:197–229 och vissa arter har placerats i andra släkten (se nedan). Valfåglarna är en grupp som består av de egentliga valfåglarna inom släktet valfåglar (Pachyptila) tillsammans med den närbesläktade blåpetrell (Halobaena caerulea). De är alla små liror som mäter mellan 25 och 30 cm. De har gråblå och vit fjäderdräkt och alla återfinns i Antarktiska oceanen. Egentliga liror är en grupp som alla är anpassade för att dyka efter föda istället för att födosöka på havsytan. En art har dokumenterats dyka till ett djup av 70 meter. Gruppen är också känd för sina långa trans-ekvatoriella förflyttningar som flera av dessa arter genomför varje vår och höst. De egentliga lirorna omfattar traditionellt släktena Puffinus, Procellaria och Calonectris. Dessa tre släkten är tillsammans kända som egentliga liror men arterna inom släktet Procellaria bär trivialnamnet petreller.
Nyare rön om arternas släktskap inom familjen Den mer traditionella taxonomin över familjen, speciellt uppdelningen i fyra grupper, har ifrågasatts i ett antal sentida undersökningar. En studie utförd 1998 av Gary Nunn och Scott Stanley visade att de stora petrellerna är en egen grupp inom familjen, och så även de egentliga petrellerna i släktet Pterodroma. Däremot kategoriseras inte längre de två petrellerna i släktet Bulweria som nära besläktade med de egentliga petrellerna, utan placeras istället närmare släktet Procellaria. Arterna inom släktet Pseudobulweria och även kerguelenpetrell har skilts ut ur släktet Pterodroma, där Pseudobulweria är fylogenetiskt närmare släktet Puffinus än Pterodroma,Bretagnolle, V., Attié, C., Pasquet, E., (1998) "Cytochrome-B evidence for validity and phylogenetic relationships of Pseudobulweria and Bulweria (Procellariidae)" Auk, nr.115, vol.1, sid:188–195, PDF och kerguelenpetrell möjligen är närmare besläktade med egentliga liror eller gruppen med fulmaruspetrellerna.Imber, 1985, anser att kerguelenpetrell bör placeras tillsammans med gruppen med de stora arterna av petreller, Nunn och Stanley (1998) placerade den närmare de egentliga lirorna.
Studier har också visat att lirorna i Puffinus inte heller är varandras närmaste släktingar, där de mindre arterna står närmare Calonectris-lirorna. De större har därför urskilts i ett eget släkte, Ardenna.Penhallurick, J. and Wink, M. (2004). "Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial cytochrome b gene." Emu, nr.104, sid:125–147. Denna uppdelning i två klader tros ha uppstått ganska snart efter att släktet Puffinus skildes ut från de andra grupperna inom familjen, med puffinuskladens ursprung i norra Atlanten och Ardenna-kladen med sitt ursprung på det södra halvklotet.Austin, J., (1996) "Molecular Phylogenetics of Puffinus Shearwaters: Preliminary Evidence from Mitochondrial Cytochrome b Gene Sequences" Molecular Phylogenetics and Evolution, nr.6(1) sid:77–88, (HTML sammanfattning)
Prum (2015) visade även att dykpetrellerna, tidigare behandlade som utgörande den egna familjen Peleconoididae, är en del av familjen.Prum, R.O., J.S. Berv3, A. Dornburg, D.J. Field, J.P. Townsend, E.M. Lemmon, and A.R. Lemmon (2015), A comprehensive phylogeny of birds (Aves) using targeted next-generation DNA sequencing, Nature 526, 569-573. Många av de arter som genom åren visat sig vara svårast att taxonomiskt placera är också arter som sällan är observerade och som det därmed finns mycket lite forskning kring. Några av dem som exempelvis fijipetrell (Pseudobulweria macgillivrayi) har endast observerats vid ett tiotal tillfällen sedan de först beskrevs och andra arters häckningsplatser är okända, vilket gäller för exempelvis melanesisk lira (Puffinus heinrothi).
Dessa sentida nya rön (Prum (2015), Austin (1996)Austin, Jeremy J. (1996): Molecular Phylogenetics of Puffinus Shearwaters: Preliminary Evidence from Mitochondrial Cytochrome b Gene Sequences. Molecular Phylogenetics and Evolution 6(1): 77–88. DOI:10.1006/mpev.1996.0060 (sammanfattning), Bretagnolle et al. (1998)Bretagnolle, V., Attié, C., Pasquet, E., (1998): Cytochrome-b evidence for validity and phylogenetic relationships of Pseudobulweria and Bulweria (Procellariidae). Auk 115(1):188-195 PDf fulltext , Nunn & Stanley (1998)Nunn, Gary B. & Stanley, Scott E. (1998): Body Size Effects and Rates of Cytochrome b Evolution in Tube-Nosed Seabirds. Molecular Biology and Evolution 15: 1360-1371. PDF fulltext Corrigendum och Brooke (2004)Brooke, M. (2004): Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford, UK. ) om släktskapen inom familjen ger i kombination med Welch (2014)Welch, A.J., S.L. Olson, and R.C. Fleischer (2014), Phylogenetic relationships of the extinct St Helena petrel, Pterodroma rupinarum Olson, 1975 (Procellariiformes: Procellariidae), based on ancient DNA, Zool. J. Linn. Soc. 170, 494-505. och Gangloff et al. (2012)Gangloff, B., H. Shirihai, D. Watling, C. Cruaud, A. Couloux, A. Tillier, E. Pasquet, and V. Bretagnolle (2012), The complete phylogeny of Pseudobulweria, the most endangered seabird genus: systematics, species status and conservation implications, Conserv. Genet. 13, 39-52. nedanstående indelning av släktena, fortfarande i fyra grupper men med annorlunda sammansättning. Antalet av nu levande arter följer IOC 2024.Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
Fulmaruspetreller – basal grupp i familjen Pagodroma – ispetrell Thalassoica – antarktispetrell Daption – brokpetrell Macronectes – 2 arter jättestormfåglar Fulmarus – 2 arter stormfåglar thumb|250px|Blåpetrell (Halobaena caerulea) tillhör gruppen valfåglar.
Dykpetreller och valfåglar – systergrupp till Pterodroma-petrellerna Aphrodroma – kerguelenpetrell, osäkert placerad här Pelecanoides – 4 arter dykpetreller Halobaena – blåpetrell Pachyptila – 7 arter valfåglar
Egentliga petreller Pterodroma – 36 petreller
Egentliga liror Procellaria – 5 arter petreller Pseudobulweria – 4 arter petreller Bulweria – 2 arter petreller Ardenna – 7 arter liror Calonectris – 4 arter liror Puffinus – 21 arter liror
Morfologi och flykt thumb|250px|Eftersom flera av arterna har en hög vingbelastning krävs hög vinghastighet för att fågeln ska hålla sig i luften. Detta innebär att flera arter, exempelvis denna brunlira (Puffinus nativitatis), vid lite vind måste springa mot vinden för ökad vindhastigheten för att kunna lyfta.