Carl Zeiss, född 11 september 1816 i Weimar i Sachsen-Weimar-Eisenach, död 3 december 1888 i Jena i Sachsen-Weimar-Eisenach i Tyskland, var en tysk finmekaniker och optiker. Han grundade företaget Carl Zeiss i staden Jena 1846. Företaget kom tidigt att utvecklas till en av världens stora optiktillverkare och tillhör än idag de ledande.
Biografi Carl Zeiss var det femte av totalt tolv barn, av dessa dog sex i tidig ålder.
Carl Zeiss far, Johann Gottfried August Zeiss (1785–1849), härstammade från Rastenberg där hans släkt hade verkat i över 100 år. Därifrån flyttade han med sina föräldrar till Buttstädt som ligger sex kilometer från Rastenberg och gifte sig. Brodern stannade i Buttstädt och tog över faders verkstad medan August Zeiss flyttade till Weimar som då var huvudstad i storhertigdömet Sachsen-Weimar-Eisenach. Här blev han en högt ansedd konstsvarvare (ty. Kunstdrechslermeister) som gjorde lyxartiklar till de rika av pärlemor, bärnsten, elfenben och andra råmaterial med hjälp av nyskapade maskiner. På så sätt kom han i kontakt med den blivande storhertigen Karl Fredrik av Sachsen-Weimar (1783–1853), son till Goethes vän Carl August (Sachsen-Weimar-Eisenach). Karl Fredrik av Sachsen-Weimar sysslade gärna med hantverk och ville lära sig konstsvarvning och fann sin läromästare i August Zeiss. De båda var goda vänner under 40 år. När familjen Zeiss son föddes 11 september 1816 tog arvprinsen fadderskapet och den nyfödde döptes till Carl Friedrich efter tronföljaren. Av syskonen nådde tre systrar och två bröder vuxen ålder.
Carl Zeiss mor Johann Antoinette Friedericke (1786–1856) var dotter till hovadvokaten och stadsfogden Johann Heinrich Schmith från Buttstädt, en liten ort norr och Weimar. Modern var vän med flera jurister, teologer och ett flertal kända personer, bland dem Goethes fru Christiane, läkaren Christoph Wilhelm Hufeland och diktaren Jean Paul och i senare generationer målaren Max Slevogt.
Utbildning Då ett steg uppåt i samhället bara var möjligt genom utbildning skickade fadern sönerna att gå på gymnasium. De äldsta bröderna studerade därefter filologi och historia och utmärkte sig. Carl Zeiss däremot ådrog sig ett ljumskbråck och var tvungen att ständigt bära ett skydd. Faderns åsikt var att han inte skulle ägna något längre tid åt att sitta vid ett skrivbord. Carl Zeiss besökte därför gymnasiet i Weimar bara till det nästa sista året och kunde sedan avlägga en speciell studentexamen (Abitur) som gav honom möjlighet att studera vissa ämnen, först och främst naturvetenskapliga, på universitetet. Hans intresse för tekniska ting väcktes tidigt, och han gick redan under skoltiden på yrkesskolan i Weimar vid sidan av och beslöt sig för att bli mekaniker. Carl Zeiss gick till Jena där han började en lärotid hos hovmekanikern och privatdocenten Friedrich Körner (1778–1847). Hans läromästare var känd långt utanför sin hemort och i hans verkstad byggdes och reparerades apparater för Goethe.
Carl Zeiss var lärling hos Körner i fyra år och fick från det andra året på universitetet gå på en matematisk eller naturvetenskaplig föreläsning per termin. Därtill var han från maj 1835 inskriven som „stud. math.“ vilket hans avslutningsbetyg från gymnasiet i Weimar gav behörighet till. År 1838 avslutade Zeiss sin studietid och fick ett utmärkt utlåtande från Körner och ett avgångsbetyg med alla sina genomförda föreläsningar från universitetet. Vid den här tiden var ångmaskiner och lokomotiv något som hade stor dragningskraft på unga människor. Därför är det förståeligt att Zeiss efter sin lärotid kom att skänka extra uppmärksamhet åt maskinbyggandet. Åren 1838–1845 verkade han i Stuttgart, Darmstadt, Wien och Berlin. Man vet inget närmare om hans tid i Stuttgart, men Zeiss ska i Darmstadt ha verkat hos Hektor Rössler. Wien var vid denna tid Europas huvudstad för maskinbyggande och Zeiss verkade 1843 vid Rollé och Schwilqués maskinverkstad. Zeiss besökte varje söndag under sin tid i Wien föreläsningar om populär mekanik vid den tekniska avdelningen på det kungliga-kejserliga polytekniska institutet (K. K. Polytechnisches Institut). Zeiss gjorde där ett slutprov som han klarade utmärkt. Under det sista året i sina vandringsår var Zeiss i Berlin hos mekaniker. Under sin rundvandring koncentrerade sig Zeiss på mekanik, och optik ägnade sig han åt mest vid sidan av.
Etablering i Jena Carl Zeiss kom efter långa överläggningar till beslutet att han skulle gå tillbaka till sitt ursprungliga område, det vetenskapliga apparatbyggandet och att efter sina vandringsår bli självständig mekaniker i hemstaden Weimar. Men hans ansökan beviljades inte mot bakgrund att det redan fanns två mekanikerverkstäder i staden och att det saknades behov av en tredje. Den uppretade Zeiss var tvungen att hitta en ny ort för sitt skapande och valde Jena. Men också i Jena fick han ha stort tålamod med byråkratin inför realiserandet av sin plan. Framförallt krävdes ett uppehållstillstånd för Zeiss. Det fick man enklast genom att vara student. Zeiss immatrikulerade sig därför vid universitet och gick från november 1845 på matematiska och kemiska föreläsningar. Vid sidan av arbetade han som praktikant i ett fysiologiskt privatinstitut som grundats av professorer vid universitetet, där han byggde olika apparater.
Efter misslyckandet med sin första ansökan i Weimar förberedde Zeiss sin andra ansökan mycket noggrant och han var tvungen att motivera varför han ville stanna i just Jena. I Jena fanns nämligen också två verkstäder, förutom Körners också mekaniker Braunaus (1810–1860) verkstad, Braunau som också gått lära hos Körner. Slutligen kom Zeiss att avge en ansökan om koncession till att uppföra en mekanisk ateljé till delstatsdirektionen i Weimar 10 maj 1846. I ansökan visade han på det ökande behovet av mekaniska apparater och grundade sin önskan att verka i Jena med att ett nära samarbete med vetenskaperna var viktig.
Trots rekommendationer från ansedda professorer på Jenas universitet drog behandlingen av ansökan ut på tiden i Weimar. Zeiss var inte bara tvungen att vänta under den långa väntetiden utan han var också tvungen att göra skriftliga prov hos de Großherzogliche Oberbaubehörde till vilka han blev inbjuden till först under juli och som han klarade framgångsrikt under augusti. I november var myndighetsmaskinen klar och Zeiss fick koncessionen för att sälja mekaniska och optiska instrument och för uppförandet av en ateljé för mekanik i Jena (Tyska: "Konzession zur Fertigung und zum Verkauf mechanischer und optischer Instrumente sowie zur Errichtung eines Ateliers für Mechanik in Jena"). Mot betalning av en avgift och efter att ha avlagt en högtidlig ed blev han medborgare i Jena.
Öppnandet av verksamheten skedde 17 november 1846 med ett startkapital på 100 taler, som Zeiss bror Eduard, även han boende i Jena, stod för och som senare fadern August Zeiss ersatte. Till en början arbetade Carl Zeiss ensam, konstruerade, byggde och reparerade alla möjliga fysiska och kemiska instrument, där lupparna som slipades ur spegelglas, i början fick särskilt gehör. Bredvid sålde Zeiss glasögon, förstoringsglas, mikroskop, ritcirklar, termometrar, barometrar, vågar såväl som verktyg från andra tillverkare.
År 1847 påbörjade Zeiss tillverkningen av enkla mikroskop som snart skulle komma att bli en särskilt stor försäljningsframgång. De stod sig bra gentemot konkurrensen med Chevalier (Paris), Plössl (Wien) och hans egen läromästare Körner, då Zeiss mikroskop inte bara var billigare utan även bättre. Zeiss apparater utmärkte sig genom att fininställningen ställdes in med pelaren som bar optiken och inte som hos konkurrenterna genom att ställa in objektsbordet. Denna innovation var något som hyllades av användarna.
Affärerna gick så bra att Zeiss redan i början av 1847 kunde anställda en medarbetare och att han 1 juli 1847 kunde flytta in i en större verkstad. I augusti 1847 började den första lärlingen hos Zeiss, den då 17-årige August Löber (1830–1912) som under de kommande åren skulle bli en av de viktigaste medarbetarna, speciellt rörande tillverkningen av optiken, och senare fick han också del i vinsten. Sammanlagt tillverkade man under 1847 27 enklare mikroskop till ”utlandet”, kunder som bodde utanför storhertigdömets gränser. Men efter den snabba uppgången följde också snabbt en kris på grund av missväxter 1845 och 1846, handelskrisen 1847 och revolutionen 1848. Trots de ekonomiska svårigheterna hade Zeiss inom bara några år skaffat sig ett så bra rykte att han år 1850 fick ett intressant erbjudande av det då preussiska universitetet i Greifswald. Universitetsmekanikern Norbert hade flyttat till Barth och för att fylla luckan ville flera professorer på filosofiska fakulteten att Zeiss för en lön på 200 taler skulle överta posten som föreståndare. Men av detta blev inget, då den inflytelserika matematikern Grunert hatade alla gästarbetare. Han lyckades slutligen förhindra att posten besattes av en utlänning som Zeiss. Zeiss stannade därför i Jena.
Zeiss hushåll sköttes av systern Pauline fram till att Zeiss gifte sig med den elva år yngre prästdottern Bertha Schatter (1827–1850) från Neunhofen an der Orla 29 maj 1849. Hans unga fru dog 23 februari 1850 i barnsäng vid den första sonen Roderichs födelse. Gossebarnet överlevde dock och skulle senare arbeta i faderns firma. Den 17 maj 1853 gifte sig Zeiss för andra gången med Ottilie Trinkler (1819–1897), dotter till rektorn och senare präst i Triptis, som kunde uppvisa ett släktträd som gick tillbaka till Martin Luther. Hon födde sonen Karl Otto (1854–1925) och döttrarna Hedwig (1856–1935) och Sidonie (1861–1920).
Zeiss levde enkelt och alla pengar han tjänade gick tillbaka in i verksamheten. Under sin fritid utvecklades han till en stor bokfantast. Hans stora passion var också trädgårdsarbete, förädling av rosor var hans specialitet. Under Carl Zeiss levnad var släkten inte överens över hur familjenamnet skulle stavas. Förutom dagens form användes stavningar som Zeis, Zeyesz, Zeiß och till och med Zeus. För att få ett slut på denna osäkerhet enades sonen Roderich och Abbe först 1885 att skriva ”Zeiss”.
Arbetsgivaren Carl Zeiss Zeiss toppstyrde sin verkstad. Mikroskopen som inte höll hans krav på hög precision slog han själv sönder i städet med en hammare. I sådana fall och vid för långsamt arbetstempo vägrade han betala ut lön till dessa medarbetare. Trots detta fanns ett bra arbetsklimat. Till detta bidrog de årliga företagsutflykterna med häst och vagn och festligheter som Zeiss organiserade med företagets pengar. Förutom detta bjöd Zeiss gärna medarbetare hem till sin trädgård. Verksamheten var igång från sex på morgonen till 19. Om man räknar bort frukostpausen på 15 minuter och middagspausen på en timma var den dagliga arbetstiden 11 ¾ timmar. Löber fick som toppavlönad varje vecka 3 taler året 1856, medan andra medarbetare fick nöja sig med 2 ½ taler. Dock hade de flesta medarbetare i det då fortfarande lantliga Jena åtminstone en liten trädgård. När man hade mycket att göra i trädgården kunde man med tillstånd vara borta en dag från verkstaden.
Förbättring av mikroskopet I början fanns det ingen arbetsuppdelning vid mikroskoptillverkningen. Varje medarbetare byggde själv en apparat från början till slut och de första modellerna bar därför respektive medarbetares signatur. Bara delar som tog väldigt lång tid att tillverka som till exempel objektsbord levererades färdiga. Det första steget mot en arbetsdelning gjorde Zeiss 1857 då han gav Löber ledningen över den optiska avdelningen och samtidigt skilde den från den mekaniska. Varje verkstad hade naturligtvis sina speciella företagshemligheter som var mycket viktiga att skydda för utomstående, så även Zeiss. De bästa medarbetare som hade en inblick i företagshemligheterna, som till exempel Löber, blev insvurna till tystnad via en ed.