Pablo Ruiz Picasso, egentligen Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Ruiz y Picasso, född 25 oktober 1881 i Málaga i Andalusien, död 8 april 1973 i Mougins i Provence, var en spansk konstnär och poet. Han levde större delen av sitt liv i Frankrike och är en av 1900-talets mest kända bildkonstnärer. Han räknas som den mest mångsidige och nydanande konstnären inom modernismen.
Biografi Den unge konstnären Pablo Picasso föddes i ett hus vid Plaza de la Merced i Málaga i Andalusien. Han var son till José Ruiz y Blasco, målare och konstprofessor, och María Picasso y López. Födseln var mycket dramatisk. Barnmorskan trodde att han var dödfödd och ägnade sig istället åt modern. Det var farbrodern, läkaren Don Salvador som sannolikt kom att rädda hans liv, genom att andas cigarrök i den nyföddes näsborrar så att han kvicknade till och började skrika.Mailer, Norman (1995): Portrait of Picasso as a Young Man, sid 3. citerat på Southerncrossreview.com, 2004. Läst 30 juni 2013. Av sin far, som var bildlärare, lärde sig Picasso bildkonstens grunder, som figurteckning och målning med olja. Han visade från tidig ungdom prov på en brådmogen konstnärlig skicklighet. Hans första kända oljemålning Picador målades 1889.http://www.pablo-ruiz-picasso.net/work-261.php Vid tio års ålder började Pablo signera sina målningar med sin mors flicknamn: Picasso.
Han bedrev större delen av sina studier i Barcelona, där han bodde 1895–1904. Han studerade vid ett flertal konstskolor, ofta de skolor där hans far arbetade. Den sista skola Picasso gick på var San Fernandos Kungliga Akademi i Madrid. Men där var han mindre än ett år och tog ingen examen.
Picassos tidiga verk, exempelvis Porträtt av Coquiot (1901), återspeglar en påverkan från jugendstilen och det postimpressionistiska måleriet, som han lärt känna genom tidskrifter i Barcelona och från sina besök i Paris. Målningarna från 1901–1904, "den blå perioden", har i huvudsak fattiga och lidande människor som motiv, till exempel Den gamle gitarristen (1903). Den återhållsamma färgen och de förenklade formerna bidrar till att skapa en känsla av intensiv melankoli och patos.
1904 bosatte sig Picasso i Paris och började träffa konstnärer och författare, däribland Apollinaire och Kees van Dongen samt sina första mecenater. Pessimismen i hans tidigare verk gav plats för den så kallade "rosa perioden", till exempel Pojke med häst (1905), i en ljusare sinnesstämning och färgskala. Alla Picassos tidiga verk ger prov på en extraordinär förmåga att assimilera mycket olika uttryck och hans ohämmade lust att experimentera i sökandet efter mer tillfredsställande uttrycksformer. Fastän han förblev oberörd av fauvismen intensifierades den experimentella sidan av hans arbete omkring 1906–1907.
En upptäckt som kom att förändra
Inspirerad av både primitiv form (till att börja med den forntida iberiska kulturen och senare afrikanska masker och träskulpturer) och Cézannes stränga bilduppbyggnad åstadkom Picasso en genomgripande revolution inom måleriet. Den epokgörande Les Demoiselles d'Avignon (1907) var ett medvetet försök att avsluta experimenten och trots att dessa uppenbarligen fortfarande pågick under själva utförandet av målningen, var den det avgörande steget i konstnärens befrielse från sina traditionella skyldigheter mot verkligheten. Den afrikanska konsten, som Picasso bekantade sig med omkring 1906, hämmades inte av en föreställande tradition, och dess underliga former (både förvrängda och uppfunna) skapade ett slags "prejudikat" av yttersta vikt. Genom att blanda denna frihet med Cézannes känsla för disciplin i bilduppbyggnaden utvecklade Picasso och Braque kubismen, som nämns tidigare.
Kubismen etableras
Stilens huvudperiod räknas från 1907 till 1914, och dess upphovsmän var Pablo Picasso och Georges Braque. Som konstriktning kom den närmare att definieras av Guillaume Apollinaire.
I tidiga "analytiska" kubistiska målningar som Porträtt av Vollard (1910) är motivet fortfarande tydligt igenkännligt även om det helt fritt har skurits i småbitar och ordnats på nytt i enlighet med ett komplicerat system av halvt genomskinliga plan där gestalten och det grunda rum den befinner sig i har ingått total förening. Senare blev själva "omstruktureringen" mera uppenbart ett självändamål. I den "syntetiska" kubismen, till exempel Stilleben med fiol (1913), innebar användningen av verkliga föremål på bildytan dels en uttalad betoning av ytan, dels fastställdes på ett omstörtande sätt att målningen snarare skapar sin egen verklighet än imiterar verkligheten. Kubismens inverkan på den europeiska konstens utveckling, både vad gäller skulptur och måleri, har varit omfattande och varierande.
Picassos arbeten från 1914, då hans samarbete med Braque upphörde på grund av första världskriget, hade alla sitt ursprung i kubismen. Fram till 1921 fortsatte han att arbeta i den "syntetiska" kubismens formspråk; ett arbete som kulminerade i den monumentala Tre musikanter (1921). Mellan 1917 och 1921 arbetade han med dekoren till flera av Ryska balettens uppsättningar (till exempel mellanaktsridån till Parade, 1917) och besökte tillsammans med danskompaniet Rom, Neapel, Florens och Barcelona. Det är möjligt att besöken i Italien uppmuntrade det starkt klassiska draget i hans figurkompositioner mellan 1919 och 1925.
De orörliga och monumentala gestalterna blir alltmer groteska och våldsamma och leder fram till de omstörtande verken från perioden 1925–1940. Där ingår den ursinniga Tre dansare (1925), de fritt skapade kropparna på 1930-talet med sina dubbeltydiga organiska former och Guernica (1937). Dessa verk avslöjar den underliggande expressiva kraften i Picassos konst, vilken dittills undertrycks i kubismen.
Konfiskering av picassomålningar i Nazityskland 1937 Tyska museer och offentliga samlingar berövades konståret 1937 på såväl inhemsk som internationell modern konst från van Goghs 1880-tal, över förkrigstidens första abstraherande konst till slutet av den tyska Weimarrepublikens uppsluppna expressionistiska måleri. Kubismen hade utövat ett stort inflytande även här, inte minst Picasso hade haft ett stort utrymme på till exempel den betydelsefulla Sonderbunds internationella konstutställning i Köln redan 1912, men även fortsättningsvis. På order av det tyska propagandaministeriet och med början i juli 1937 beslagtog den tyska riksorganisationen för bildkonst, Reichskammer der bildenden Künste, all så kallad entartete Kunst, i en flera år lång aktion som efteråt uppskattas till att omfatta över 20 000 målningar, grafiska verk och skulpturer. En liten del av detta visades på vandringsutställningen Entartete "Kunst" (1937–1941). Inga verk av Picasso var med på denna avsiktligt nedvärderande utställning, men de fyra målningar som fanns av honom på olika museer hade beslagtagits, Tête de femme / Frauenkopf (olja på duk, 1922), Buveuse d'absinthe / Absinthtrinkerin (olja på duk, 1902), La famille Soler / Familie Soler (olja på duk, 1903) och Acrobate et jeune Arlequin / Akrobat und junger Harlekin (olja på duk, 1905). Dessa målningar var konståret 1939 till försäljning på en auktion kallad "Målningar och skulpturer av moderna mästare från tyska museer" i schweiziska Luzern. Tête de femme såldes för 8000 Sfr, att jämföra med auktionen på Christie's 2001, då den såldes för 6 826 000 dollar. Buveuse d'absinthe var den enda målningen som inte blev såld, men den ingår sedan 1942 i den schweiziske ögonläkaren Othmar Hubers samling i Glarus, efter ett byte mot den religiösa målningen Heilige Familie (Maria mit Kind) av 1600-talsmålaren Anthonis van Dyck, då värderad till 24 000 Sfr och tänkt att ingå i det planerade Führermuseum i Linz.Denna version av van Dycks motiv av Jesusbarnet i Marias knä med Josef intill återfinns idag på Deutsches Historisches Museum i Berlin. La famille Soler finns idag på Le Musée d’Art moderne et d’Art contemporain i Liège, medan Acrobate et jeune Arlequin finns i privat ägo i Aten. Utöver målningarna beslagtogs även 13 olika grafiska tryck, vilka så småningom såldes direkt eller på auktion via konsthandlare till privatpersoner och utländska museer. Boken Die Kunst der Gegenwart (München, 1923), där Picasso hade med två grafiska blad, beslagtogs också och lades senare upp till försäljning för 5 dollar hos en konsthandlare i Güstrow 1940.Se FUB:Beschlagnahmeinventar Entartete Kunst.
Surrealism, litterära verk och Guernica Picasso deltog i den första surrealistutställningen i Paris 1925. Även skrifter av honom brukar räknas till den officiella surrealistlitteraturen. André Breton tog till exempel med ett par av hans dikter i sin omfattande litterära antologi om svart humor, Anthologie de l'humour noir (1940). Till skrifterna hör förutom en mängd dikter också ett par pjäser. I januari 1941, den första vintern under Tysklands ockupation av Frankrike, skrev han på fyra dygn i sin parisateljé på rue des Grands Augustines den surrealistiska pjäsen Åtrån fångad i svansen. Några år senare, 1947–1948, skrev han ytterligare en pjäs i samma anda, De fyra små flickorna.
Picasso undertecknade inte något av surrealisternas manifest men i likhet med dem hade han i allt högre grad intresserat sig för den rådande politiska oron i Europa från 1930-talet och framåt. Med verk som Sueño y mentira de Franco (en svit etsningar 1937, men även en dikt tolkad av Erik Lindegren 1947, Francos drömmar och lögnerEn reviderad översättning 1961 fick titeln Francos dröm och lögn. Se detta översättarlexikon oversattarlexikon.se) och den monumentala målningen Guernica tog Picasso öppet ställning för den spanska och demokratiska republikens sak. Guernica, som är en protest mot bombningen av en helt oförberedd civilbefolkning i den baskiska staden Guernica av tyska, nationalsocialistiska bombplan på Francos sida i spanska inbördeskriget, utgör en passionerad förening av såväl kubistiska som surrealistiska stildrag och en behärskad, subtil färgskala i en komponerad, symbolisk allegori. Den visades på världsutställningen i Paris 1937.
Skulptören Picasso miniatyr|Kvinnohuvud i Halmstad. Picassos mest originella skulpturer utgörs av kubistiska bronsskulpturer (cirka 1909), collagekonstruktioner (1912–1916), konstruktioner i smidesjärn tillsammans med Julio González (1931–1934) och åtskilliga spirituella ready-mades, till exempel Tjurhuvud (1943).
Picasso var en av 250 skulptörer som ställde ut i den tredje skulpturinternational som hölls vid Philadelphia Museum of Art i mitten av år 1949. På 1950-talet förändrades Picassos stil återigen, då han tog sig till att producera omtolkningar av de stora mästarnas konst. Han skapade en serie verk baserat på Diego Velázquezs målning av Las Meninas. Han baserade också målningar på verk av Goya, Poussin, Manet, Courbet och Delacroix. Utöver hans konstnärliga prestationer gjorde Picasso några filmuppträdanden, alltid som sig själv, inklusive en cameo i Jean Cocteaus testament av Orpheus (1960). År 1955 hjälpte han till att göra filmen Le Mystère Picasso (The Mystery of Picasso) regisserad av Henri-Georges Clouzot. Picasso utförde konstverket Expectation som var utförd på 1966 med motivet från en målning på 1901. Det har skapats 60 offsetlitografier. En av tavlorna såldes för 11 500 € i Figueres år 2014. Det har funnits flera utställningar i Picassomuseet med detta konstverk. Museet skapades med konstföremål från arvet efter Picasso, som dog 1973.