Kaja (Coloeus monedula) är en fågel i familjen kråkfåglar som förekommer över Europa, västra Asien och i Nordafrika. Den är huvudsakligen en stannfågel, men en del populationer i norr och öster flyttar söderut på vintern. Fyra underarter har identifierats. De utskiljer sig framförallt i fjäderdräktens färger på huvudet och nacken. Carl von Linné var den första som beskrev denna art formellt. Han gav den namnet Corvus monedula. DNA-analys har senare visat att denna art, tillsammans med klippkaja, är en tidig förgrening i släktet Corvus och tillräckligt olika de andra för att motivera att de klassificeras som ett eget släkte, Coloeus.
Kajan är 34–39 cm lång och har svart fjäderdräkt med grå nacke och distinkt blek-grå iris. Den är social och kommunicerar med läten. Den lever i en liten grupp med komplex social struktur, i jordbrukslandskap, öppen skog, bergsklippor vid havet och i städer. Den är en allätare som lever på det den kan få tag på, många olika sorters växtdelar och ryggradslösa djur, liksom avfall som den kan hitta i städer. Kajan bildar monogama par som bygger enkla bon av kvistar i håligheter i träd, på klipphällar eller på byggnader. Den lägger ungefär fem ägg som är blekt blåa eller blågröna, med bruna fläckar. Äggen ruvas av honan. Ungarna blir flygfärdiga fyra till fem veckor efter kläckningen.
Utbredning och taxonomi thumb|Kaja av nominatformen om vintern i Estland. Kajan förekommer över hela Europa, i västra Nordafrika och i Asien österut till de nordvästligare delarna av Kina. Tidigare förekom den på Malta och i Tunisien men där förekommer den inte längre.
Den delas ofta upp i fyra underarter med följande utbredning:Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11 skandinavisk kajaSverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 Coloeus monedula monedula, nominatformen häckar i Skandinavien. Coloeus monedula spermologus, häckar i västra Europa, från södra Danmark söderut till södra Spanien, Italien, Ungern och Rumänien, och i Marocko och nordvästra Algeriet Coloeus monedula soemmerringii, häckar i Ryssland, Östeuropa, Mindre Asien, Mellanöstern, Iran, norra Afghanistan och nordvästra Himalaya i Kashmir. Coloeus monedula cirtensis, häckar i nordöstra Algeriet, tidigare även i nordvästra Tunisien.
Vissa delar vidare också upp den i underarterna: Coloeus monedula ibericus, som häckar i Spanien men som många för till C. m. spermologus. Coloeus monedula collaris, som häckar på Balkan och i Grekland men som många för till C. m. soemmerringii. Coloeus monedula pontocaspicus, häckar på Cypern, i Turkiet, norra Irak och Iran, och Turkmenistan men förs ofta till C. m. soemmerringii. Coloeus monedula ultracollaris, häckar i centrala Sibirien och Mongoliet men förs även den oftast till C. m. soemmerringii.
Tidigare klassificerade vissa auktoriteter kajor som häckade i Centraleuropa till den egna underarten C. m. turrium.Voous (1950). Denna underart kom först att inkluderas i underarten C. m. spermologus men förs idag istället till C. m. monedula.Cramp & Perrins (1994)
Det är en klinal övergång från C. m. spermologus till C. m. monedula till C. m. soemmerringii.
Släktestillhörighet Tillsammans med den närbesläktade klippkajan (Coloeus dauricus) som lever i östra Asien bildar kajan släktet Coloeus.Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4. Länge placerades den i Corvus, men DNA-analys har senare visat att den tillsammans med klippkaja utgör en tidig förgrening i släktet Corvus och tillräckligt olika de andra för att motivera att de klassificeras som ett eget släkte.
Förekomst i Sverige Kajan förekommer i södra och mellersta Sverige samt utmed Norrlandskusten till Norrbotten, lokalt även i Norrlands inland. En del kajor stannar kvar i Sverige på vintern, inte bara i Skåne utan också i Uppland. Andra flyttar till sydligare länder. De kajor som flyttar brukar komma tillbaka redan i mars–april. Kajan är vanlig i södra och mellersta Sverige och dess utbredning har ökat under 1900-talet.
Utseende och läte
Honan och hanen är lika. På ovansidan av huvudet är den blåsvart. Dess rygg är svart, de undre kroppsdelarna mörkgråa, vingarna och stjärten är glänsande svarta. Ögonen är ljusa.Magnus Ullman (2011) Vilken fågel? Kroppslängden är nära 34 cm och vingspannet 64–73 cm. Den väger ungefär 240 gram. Näbben är kort och kraftig. Den adulta fågeln har en ljusblå iris medan ungfågeln har en brun. Ungfåglar har också en brunare ton på vingarna.
Dräktskillnader mellan underarterna Att skilja kajans underarter C. m. soemmerringii, C. m. monedula och C. m. spermologus åt är inte enkelt och det är främst adulta fåglar som låter sig identifieras i fält. Eftersom övergången mellan underarterna är klinal, finns det en rad övergångsformer som är omöjliga att identifiera i fält. C. m. soemmerringii har i adult dräkt, särskilt i fräsch höstdräkt, ett kraftigt vitt band i nacken och på sidan av halsen som är bredare framtill än i nacken. Den är också den kontrastrikaste av kajans underarter med en kraftig kontrast mellan de ljusgråa örontäckarna, huvudsidorna och nacken gentemot den svarta hjässan, strupen, bröstet och manteln. C. m. monedula har i adult dräkt ljusgråa örontäckare och nacke i kontrast till hjässan och ryggen, dock mindre kontrast än hos soemerringii. Den är ljusare undertill än de båda andra underarterna och man ser en kontrastskillnad mellan bröstet och vingpennorna. Den har även ett variabelt ljust band om halsen men inte alls så brett och kraftfullt vitt som soemerringii. Vissa individer saknar helt detta band och hos andra kan det bara vara en antydan. C. m. spermologus är den mörkaste underarten och dess fjäderdräkt är i jämförelse med de andra två underarterna nästan helsvart. Den saknar helt ett ljust band runt halsen. De mörkaste individerna av spermologus finner man i dess västligaste utbredningsområde, som Storbritannien, nordvästra Frankrike och Marocko medan ljusare individer av underarten återfinns i dess östliga utbredningsområde. Bland de ljusare individerna är det främst avsaknaden av kontrast mellan manteln och undersidan som skiljer den dräktmässigt från den ljusare monedula.
Läte Kajan är, speciellt i flockar, mycket talför och kan skränande dra omkring. Ibland ger den ifrån sig ett något klagande läte. Lockropet är ett metalliskt "jack".
Ekologi Beteende miniatyr|upright|Kajor kan uppträda tämligen oskyggt och påträffas ofta i människans närhet.
Liksom många andra arter i släktet kråkor är kajan intelligent, nyfiken och social, och är i allmänhet livligare och snabbare än de andra i sina rörelser. De kan uppträda oskyggt men är alltid vaksamma. En juvenil kaja kan ganska lätt göras tam och kan läras att härma ord eller att komma när man kallar på den.
Sociala beteenden Den sociala hierarkin i kajflockar formas genom strider, undanträngning och hotfulla beteenden – varav flera har beskrivits. Exempelvis förekommer en kroppsställning där huvud och näbb vinklas uppåt och fågeln stryker fjäderdräkten tätt intill kroppen. Detta visar på lugn och självsäkerhet och används när fågeln är på väg in i födosökande flock.
Ett annat exempel på hotfullt beteende är när kajan istället sänker näbben samtidigt som den reser fjädrarna på huvud och nacke. Ibland kombineras detta med att vingarna höjs något. Kajor utmanar ofta varandra på detta sätt. Det kan då sluta med att endera fågeln viker undan eller att de går i strid. En ytterligare hotfull kroppsställning är när fågeln håller kroppen vågrätt och sträcker fram huvudet.
För att bli ännu hotfullare kan den även burra upp fjädrarna och sprida ut eller hålla upp vingarna. Denna ytterlighet används när kajor konkurrerar om bon eller honor.Cramp (1994), s. 130. Om fågeln sänker huvud och näbb, sprider ut stjärtfjädrarna och burrar upp fjäderdräkten i allmänhet så uttrycker detta försvarsvilja. Undanträngning är när fågeln tränger sig på och knuffar undan en annan fågel från en sittplats. Den fågeln drar sig då oftast undan utan att ta strid. Kajor strider genom att kasta sig mot varandra med fötterna före och brottas med fötterna intrasslade i varandra samtidigt som de hackar varandra med näbben. De andra i flocken brukar då samlas kring de stridande och kraxa högt.Cramp (1994), s. 131.
Genom att blotta nacken och burra upp huvudfjädrarna ber kajan sin partner att putsa dem. Putsningen utförs huvudsakligen på huvudet och nacken. Detta beteende förekommer nästan bara mellan häckande par.
Föda miniatyr|Kajor söker föda på en äng i Ryssland Födosökandet sker framförallt på öppna markytor, men kajan söker också föda i träd, på sophögar, i soptunnor, på gator och i trädgårdar, helst tidigt på morgonen, när få människor är där.Goodwin, s. 75 Den använder diverse olika metoder för att komma åt födan, till exempel hoppa, picka, undersökning av jorden med näbben och ibland grävning. Den fångar flugor runt komockor genom att hoppa upp från marken och ibland genom att sjunka ned snabbt från några meters höjd. Maskar kan den plocka upp från nyplöjd jord, men de kan inte dras ut ur sina normal gångar i jorden. Kajor kan rida på ryggen av får och andra däggdjur och söker då efter fästingar att äta och ull att använda till bobygge. I denna situation kan de också fånga flygmyror i flykten.
Jämfört med andra kråkfåglar tillbringar kajan mer tid med att undersöka och vända på saker med näbben. Så har den också en näbb som är rakare och mindre nedåtriktad och bättre binokulär syn, vilket är fördelaktigt för de som tillämpar denna födosökningsstrategi. Kajan äter framförallt små ryggradslösa djur, upp till 18 mm stora, som den finner ovan marken. Bland djuren som den äter finns diverse arter av skalbaggar (särskilt ollonborrar av släktet MelolonthaCramp (1994), p. 125. och larver och puppor av vivlar), flugor och fjärilar, liksom sniglar och spindlar. De äter också små gnagare, fågelägg och döda djur, till exempel sådana som dödats i trafiken. Bland vegetabilier som kajan äter finns säd från sädesfält (råg, vete och havre), ogräsfrö, fläderbär, ekollon och olika odlade frukter. Undersökningar av muskelmagen på kajor som skjutits på Cypern under vår och sommar visade en diet bestående av spannmål (huvudsakligen vete) och insekter (framförallt cikador och skalbaggar). Dieten bestod till 84 % av växtmaterial utom under häckning, vid vilken huvudfödan utgjordes av insekter. En studie av kajors spybollar i södra Spanien fann att de innehöll betydande mängder smågrus av kiseloxid och kalciumkarbonat för att bidra till den mekaniska bearbetningen av födan och till kalciumintaget.
Kajan är skicklig på att utnyttja de olika möjligheter som dyker upp. Dess diet varierar betydligt alltefter vad som för tillfället står till buds.Cramp (1994), s. 127. Det finns observationer av hur den tagit ägg och ungar ur andra fåglars bon, till exempel sånglärka, mindre lira, tordmule, sillgrissla, gråhäger, Cramp (1994), p. 125. klippduva, och turkduva. En fältundersökning vid en stor soptipp utanför staden León i nordvästra Spanien visade att kajorna letar efter mat där tidigt på morgonen och i skymningen och att de i viss mån stjäl mat från andra. Kajor delar med sig av mat sinsemellan. Initiativet till överföringen tas av givaren. Detta sker oberoende av kön och släktskap. De delar med sig mer av den mat de tycker bäst om. Hos de flesta fågelarter sker visst aktivt matgivande i samband med omvårdnad av ungar eller parbildande. Men kajor delar med sig mycket mer än vad som är dokumenterat för andra arter, inklusive chimpanser.
Biotop Kajan föredrar glesa lövskogar eller blandskogar, där det finns äldre träd med håligheter. Den återfinns ofta i närheten av mänsklig bebyggelse och om vintern samlas ofta större flockar i städer.
Häckning