Kulturlandskapet och fornlämningarna i Bamiyandalen är upptaget som världsarv på Unescos världsarvslista. Området ligger i provinsen Bamiyan i regionen Hazarajat i centrala Afghanistan, 230 km nordväst om Kabul och på höjd.
Bamiyandalen är starkt förknippat med de två gigantiska Buddhastatyerna (), från 500-talet vilka ursprungligen var utskurna ur en klippvägg. Statyerna mätte 55 respektive 38 meter och förstördes år 2001 av talibanerna. Den mindre statyn uppfördes omkring år 570, den större omkring 618,. De representerade den klassiska blandade stilen i Gandharakonsten.
Huvudkropparna höggs direkt ur sandstensklipporna, medan detaljer modellerades i lera blandad med halm som täcktes med stuckaturer. Denna beläggning som i stort sett helt försvann för många år sedan, målades för att förtydliga ansiktsuttryck, händer och klädveck; den större målades i karminrött och den mindre i flera olika färger.
De lägre delarna av statyernas armar gjordes från samma ler-halm-blandning, samtidigt som de stöddes upp av träarmaturer. Man tror att de övre delarna av deras ansikten gjordes från enorma trämasker eller gjutformar. Hålraden som kan ses på fotografier var utrymmen som innehöll träpinnar; dessa stabiliserade den yttre stuckaturen.
Statyerna sprängdes med dynamit och förstördes i mars 2001 av talibanerna, på order av deras ledare Mulla Mohammed Omar,Bamiyan Valley efter att talibanstyret förklarat att de var "avgudar".Why the Taliban are destroying Buddhas Internationella opinionen fördömde starkt förstörelsen av Buddhorna, vilket sågs som ett exempel på talibanernas intolerans. Japan och Schweiz, och många andra, har gett stöd för ett återuppbyggande av statyerna.
Historia Bamiyan ligger invid Sidenvägen som går genom Hindu Kushs bergsregion i Bamiyandalen. Sidenvägen är en karavanled som länkar samman marknaderna i Kina med dem i Västra Sien. Fram till 1000-talet var Bamiyan en del av kungariket Gandhara. Här låg flera buddhistkloster och platsen var ett blomstrande center för religion, filosofi och indisk konst. Från 100-talet och fram till den muslimska invasionen på 800-talet var Bamiyandalen en buddhistisk plats. Munkar på klostren levde som eremiter i små grottor huggna i sidan på Bamiyanklipporna. Många av dessa munkar smyckade sina grottor med religiösa statyer och genomarbetade, ljust färgade fresker.
De två största statyerna var de stående jättelika Buddhastatyerna Vairocana och Sakyamuni, identifierade genom de olika mudragesterna och mätte 55 respektive 37 meter i höjd. Innan de sprängdes 2001 var de världens största exempel på stående Buddhastatyer huggna ur berg (Jättebuddhan i Leshan är högre, men där gestaltas Buddha sittande). Sedan dess har Vårtemplets Buddha uppförts i Kina. Den statyn är 128 meter vilket gör den till världens största. Planer för byggandet av Vårtemplets Buddha avslöjades kort efter att Bamiyans Buddhastatyer sprängdes och Kina har fördömt den systematiska förstörelsen av det buddhistiska kulturarvet i Afghanistan.
Den mindre statyn skapades mellan år 544 och 595, den större mellan år 591 och 644.
Statyerna tros ha tillverkats under sasanidisk tid under ledning av lokala buddhistmunkar eller under kushanimperiets höjdpunkt. Den större statyn sades också porträttera Dīpankara Buddha. De var de kanske mest berömda landmärkena i regionen och platsen blev ett världsarv tillsammans med det omgivande kulturlandskapet och fornlämningar i Bamiyandalen.
Den kinesiska buddhistiske pilgrimen Xuanzang passerade genom området omkring 630,Bamiyan and Buddhist Afghanistan och beskrev Bamiyan i Da Tang Xiyu Ji som ett blomstrande buddhistcenter "med fler än tio kloster och över ett tusen munkar". Han noterade också att båda Buddhafigurerna var "dekorerade med guld och vackra juveler" (Wriggins, 1995). Intressant är att Xuanzang också nämner en tredje, än större, liggande Buddha.Embassy of the Islamic Republic of Afghanistan, Warsaw - Bamiyan En monumental sittande Buddha, som liknar dem i Bamiyan i stilen, finns ännu i Binglingtemplets grottor i Kinas Gansuprovins.
Förstörelsen av Bamiyanstatyerna har blivit en symbol för förtryck och en samlingspunkt för religionsfriheten. Trots det faktum att de flesta moderna afghaner är muslimer var även många av dem bestörta över förstörelsen.Buddhas of Bamiyan
Attackerna på Buddhastatyerna 1000- till 1900-talet De enorma statyerna, den manliga Salsal ("ljus skiner genom universum") och den (mindre) kvinnliga Shamama ("drottningsmodern"),booklet web E.indd som de kallades av lokalbefolkningen, väckte fantasin hos tidiga muslimska skribenter. Den större statyn återkommer som den illvilliga jätten Salsal i medeltida turkiska sagor.Laban Kaptein, Eindtijd en Antichrist, p. 127. Leiden 1997.
Händelserna före 2001, under talibanerna Abdul Wahed, en talibansk befälhavare som verkade i området, meddelade sitt uppsåt att spränga Buddhastatyerna 1997 redan innan han tagit kontroll över dalen. När han väl hade kontrollen över Bamiyan 1998 lät han borra hål för sprängmedel i Buddhastatyernas huvud. Han hindrades från att gå vidare genom en direkt order av Mullah Omar, dåvarande guvernören i området; dock brändes däck på den större Buddhans huvud.Semple, Michael Why the Buddhas of Bamian were destroyed , Afghanistan Analysts Network 02-03-2011 I juli 1999 utfärdade Mullah Mohammed Omar ett dekret för ett bevarande av Bamians Buddhastatyer. Då den afghanska befolkningen till större delen inte längre är buddhistisk, vilket innebar att statyerna inte längre vårdades, tillade han att: ""Regeringen anser att Bamiyanstatyerna är ett exempel på en potentiell stor inkomstkälla för Afghanistan genom internationella besökare. Talibanernas inställning är att Bamiyan inte ska förstöras utan skyddas." I början av 2000 bad lokala talibanska myndigheter FN om assistans för att återuppbygga dräneringsdiken runt toppen av alkoverna på vilka Buddhastatyerna stod.Semple, Michael Why the Buddhas of Bamian were destroyed , Afghanistan Analysts Network 02-03-2011
Afghanistans radikala ulama inledde en kampanj för att slå ner "icke-islamska" områden i det afghanska samhället. Talibanerna förbjöd snart alla former av avbildning, musik, sport, men också exempelvis TV, i enlighet med vad de ansåg vara en strikt tolkning av sharia.
Informations- och kulturministern Qadratullah Jamal berättade för Associated Press om ett beslut taget av 400 ulama runt om i Afghanistan som förklarade att Buddhastatyerna var mot islams grunder. "De kom ut med ett konsensus att statyerna var emot islam," sade Jamal.
Enligt Unescos generaldirektör Koïchiro Matsuura, genomfördes ett möte med ambassadörer från de 54 medlemsstaterna i Islamiska konferensorganisationen (OIC). Samtliga OIC-stater – däribland Pakistan, Saudiarabien och Förenade arabemiraten, tre länder som officiellt erkänt talibanstyret – anslöt sig till protesterna för att rädda monumenten. Saudiarabien och Förenade Arabemiraten fördömde senare förstörelsen som "ociviliserad". Fastän Indien aldrig erkände talibanregimen i Afghanistan erbjöd New Delhi sig att överföra artefakterna ifråga till Indien, "där de kunde förvaras säkert och bevaras för hela mänskligheten.", men dessa närmanden förkastades av talibanerna.General Assembly "Appalled" By Edict On Destruction of Afghan Shrines; Strongly Urges Taliban To Halt Implementation Pakistans president Pervez Musharraf skickade Moinuddin Haider till Kabul för att förhindra förstörelsen genom att argumentera att det var oislamskt och saknade motstycke.Zaeef, Abdul Salam, My Life With The Taliban utgivare Alex Strick van Linschoten och Felix Kuehn, s. 120, C Hurst & Co Publishers Ltd, Enligt talibanska ministern Abdul Salam Zaeef skickade Unesco 36 brev till talibanstyret med invändningar mot den föreslagna förstörelsen. Han hävdade att delegater från Kina, Japan och Sri Lanka var de starkaste förespråkarna för att bevara Buddhastatyerna. Japanerna föreslog en rad olika lösningar, däribland att flytta statyerna till Japan, övertäckande av statyerna samt att gå in med pengar.Zaeef p.127
Ett utsaga från talibanregimens ministerium för religiösa frågor förklarade att förstörelsen följde islamsk lag. Abdul Salam Zaeef ansåg att förstörelsen av Buddhastatyerna slutligen beordrades av Abdul Wali, dåvarande ministern för utbredning av dygd och förhindrande av olater.Zaeef p.126
Sprängning och förstörelse, mars 2001 miniatyr|Den större Buddhan före och efter förstörelsen miniatyr|Den mindre Buddhan före och efter förstörelsen Statyerna förstördes med dynamit under flera veckor, med början 2 mars 2001;"Taliban destroy ancient Buddhist relics – International pleas ignored by Afghanistan's Islamic fundamentalist leaders" förstörelsen genomfördes i flera steg. Till en början blev statyerna beskjutna med luftvärnskanoner och artilleri. Detta orsakade stor skada, men utplånade dem inte. Under förstörelsen beklagade talibanske informationsministern Qudratullah Jamal att: "detta förstörelsearbete är inte så enkelt som folk kanske tror. Du kan inte avlägsna skalen av dem då de båda är uthuggna ur en klippa; de hänger ordentligt samman med berget."Photos document destruction of Afghan Buddhas (cached from Internet Archive) Senare placerade talibanerna stridsvagnsminor längst ner i nischerna så att ytterligare förstörelse skulle ske genom att partiklar avfyrade minorna när bergsfragment bröts loss vid artilleribeskjutningen. Till slut sänkte talibanerna ner män för klippväggen och placerade sprängämnen i hål i Buddhastatyerna. Efter att en av explosionerna misslyckats att fullständigt utplåna ansiktet på en av Buddhastatyerna sköts en raket mot detta, vilket lämnade ett hål i resterna av stenhuvudet.Bergen, Peter. "The Osama bin Laden I Know", 2006. p. 271
Den 6 mars 2001 skrev The Times att Mullah Mohammed Omar ska ha sagt: "Muslimer bör vara stolta att krossa avgudar. Det har varit ett lovprisande till Gud att vi har förstört dem." Under en intervju den 13 mars med Japans Mainichi Shimbun sade afghanske utrikesministern Wakil Ahmad Mutawakel att förstörelsen inte var något annat än en vedergällning mot det internationella samfundet för ekonomiska sanktioner: "Vi förstör statyerna i enlighet med islamsk lag och det är uteslutande en religiös fråga".
Den 18 mars rapporterade The New York Times att ett talibanskt sändebud sade att den islamska regeringen tog beslutet i raseri efter att en utländsk delegation erbjudit pengar för att bevara de forntida verken. Rapporten tillade emellertid också att andra rapporter "har sagt att religiösa ledare debatterat flytten i månader och till slut bestämde att statyerna var avgudadyrkan och därför skulle förintas."
Dåvarande talibanske ambassadören Sayed Rahmatullah Hashemi sade att förstörelsen av statyerna genomfördes av Head Council of Scholars efter att en svensk monumentexpert föreslagit att man skulle restaurera statyernas huvuden. Hashimi sägs ha sagt: "När Afghanska head council bad dem om pengar för att ge barnen mat istället för att restaurera statyerna, vägrade de och sa 'Nej, pengarna är bara till för statyerna, inte för barnen'. Utifrån detta fattade de beslutet att förstöra statyerna". Han kommenterade dock inte påståendet att ett utländskt museum erbjudit sig att "köpa Buddhiststatyerna [för] pengar som kunde ha använts till att ge barnen mat.". Förstörelsen av Bamiyans Buddhastatyer framför det hjälplösa internationella samfundet var därför också en attack mot konceptet "kulturarv".Michael Falser: The Bamiyan Buddhas, performative iconoclasm and the 'image' of heritage. In: Giometti, Simone; Tomaszewski, Andrzej (eds.): The Image of Heritage. Changing Perception, Permanent Responsibilities. Proceedings of the International Conference of the ICOMOS International Scientific Committee for the Theory and the Philosophy of Conservation and Restoration. 6–8 March 2009 Florence, Italy. Firenze 2011: 157-169.
Åtagande att återuppbygga