Valkyrian, WWV 86B, (tyska: Die Walküre) är en tysk opera i tre akter med libretto och musik av Richard Wagner. Den utgör andra delen i operacykeln Nibelungens ring och dess namn anspelar på operans huvudkaraktär Brünnhilde. Valkyriorna var enligt den nordiska mytologin Odens (Wotans) budbärarinnor. Valkyriorna förde från slagfältet med sig de stupade hjältarna till Valhall, gudarnas boning.
Den framfördes som en enda opera på Nationalteatern i München den 26 juni 1870 och fick sitt uruppförande som en del av Ringcykeln på Bayreuth Festspielhaus den 14 augusti 1876. Eftersom Ringcykeln utformades av Wagner i omvänd ordning var Valkyrian den tredje av de fyra texterna som skrevs, även om Wagner komponerade musiken i föreställningsordning. Texten var färdig i juli 1852 och musiken i mars 1856. Wagner följde i stor utsträckning de principer för musikdramats form, som han hade formulerat i sin essä Oper und Drama från 1851, där musiken skulle tolka texten känslomässigt, återspegla de känslor och stämningar som ligger bakom verket, med hjälp av ett system av återkommande ledmotiv för att representera människor, idéer och situationer snarare än de konventionella operaenheterna av arior, ensembler och körer. Wagner visade flexibilitet i tillämpningen av dessa principer här, särskilt i tredje akten, när valkyriorna ofta sjunger med ensemble.
Liksom med Rhenguldet ville Wagner skjuta upp framförandet av det nya verket tills det kunde visas i samband med den färdiga cykeln, men premiären i München 1870 arrangerades på uppmaning av hans beskyddare, kung Ludvig II av Bayern. Valkyrian har uppnått en viss popularitet som ett fristående verk och fortsätter att framföras oberoende av sin roll i tetralogin. Berättelsen om Valkyrian bygger på den nordiska mytologin som berättas i Völsungasagan och den Poetiska Eddan. I den här versionen träffas Völsung-tvillingarna Sieglinde och Siegmund, som separerades i barndomen, och blir förälskade. Denna förening förargar gudarna, som kräver att Siegmund måste dö. Sieglinde och parets ofödda barn räddas av Wotans dotter, titelfiguren valkyrian Brünnhilde, som till följd av detta står inför gudarnas vedergällning.
Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 7 november 1895.
Bakgrund
Wagner började arbeta på det som blev hans Ring-projekt i oktober 1848, när han förberedde ett prosautkast till Siegfrieds död, baserat på den legendariska hjälten Sigurd Fafnesbane i den germanska mytologin. Under de följande månaderna utvecklade han utkastet till en fullständig "dikt" eller libretto.
Efter sina resor till Schweiz i maj 1849 fortsatte Wagner att utvidga sitt projekt, efter att ha beslutat att ett enda verk inte skulle räcka för hans syften. Han skulle därför skapa en serie musikdramer, som var och en berättar ett skede av historien, och baserar berättelsen på en kombination av myt och fantasi; Siegfrieds död skulle bli kulmen. År 1851 skisserade han sina syften i sin essä "Eine Mitteilung an meine Freunde": "Jag ämnar att producera min myt i tre kompletta dramer, föregångna av ett långt Förspel (Vorspiel)". Vart och ett av dessa dramer skulle, sade han, utgöra en självständig helhet, men skulle inte uppföras separat. "Vid en särskilt utsedd fest föreslår jag att någon gång i framtiden sätta upp dessa tre dramer med dess förspel, under loppet av tre dagar och en förkväll."
I enlighet med detta schema föregick Wagner Siegfrieds död (senare omarbetad till Ragnarök med berättelsen om Siegfrieds barndom, Den unge Siegfried, senare omdöpt till Siegfried. Detta föregicks i sin tur av Valkyrian, som handlade om Siegfrieds ursprung, och hela tetralogin frontades av en prolog, Rhenguldet. Eftersom Wagner förberedde sina texter i omvänd kronologisk ordning var Valkyrian det tredje av de dramer som tänktes ut och skrevs, men framstår som nummer två i tetralogin.
Tillkomsthistoria Text, källor och karaktärer Wagners ursprungliga titel på verket var Siegfried und Sieglind: der Valkyria Bestrafung ("Siegfried och Sieglinde: den straffade Valkyrian"), men han förenklade snabbt detta till Valkyrian. Prosaskisser till de två första akterna utarbetades i november 1851 och till den tredje akten i början av följande år. Dessa skisser utvidgades till en mer detaljerad prosaplan i maj 1852, och hela librettot skrevs i juni 1852. Den trycktes privat i februari 1853, tillsammans med de andra texterna till Rngen. miniatyr|vänster|Musikförlaget Schotts klaverutdrag till Valkyrian 1899 Wagner byggde sitt libretto på en rad fornnordiska och germanska källor, främst Völsungasagan, den Poetiska Eddan, Snorres Edda, Nibelungenlied och andra fragment av den germanska litteraturen. Från denna uppsjö av material valde han ut särskilda element och omvandlade dem för att skapa sin egen berättelse genom att komprimera händelser, omorganisera kronologin och smälta samman karaktärerna. I Völsungasagan är Siegmund till exempel inte Wotans son, även om han arrangerar den senares avlelse genom en Völsungkvinna. Sigurd (Siegfried) är inte barn av Siegmunds incestuösa äktenskap med sin syster, utan av en senare hustru som bevarar svärdsstyckena. På samma sätt är Sieglinde i sagorna en något annorlunda karaktär, Signy; hon är Siegmunds tvillingsyster, men den son hon föder honom är inte Siegfried, och sättet hon dog på skiljer sig ganska mycket från det som Wagner skildrar. Hunding är en blandning av flera karaktärer i sagorna, särskilt Siggeir som är gift med Signy, och den skurkaktige kung Hunding som är Siegmunds dödsfiende i den poetiska Eddan.
Wotan (Oden) framträder i de nordiska sagorna som gud över allt liv såväl som över strider, även om han på intet sätt är allsmäktig. Fricka (Frigg) har de flesta av sina kännetecken för sin motsvarighet i den poetiska och prosa Eddan, som hustru till Wotan och gudinna för familjevärderingar. Brünnhilde är en mindre central figur i sagorna än hon är i Ringen. I en tidig strof söks hon som hustru av Günther, som söker hjälp av Siegfried för att övervinna sin övermänskliga styrka. Vissa aspekter av hennes Ring-karaktär förekommer i Eddorna och Nibelungenlied, som när hon omringas av Wotan i en ring av eld, och när hon räddas av en hjälte utan rädsla.
Valkyriorna har sin grund i historiska fakta, inom den primitiva germanska krigskulten. Enligt Cooke var de ursprungligen "ohyggliga gamla kvinnor som officierade vid offerriterna när fångar avrättades". De blev sammanflätade i legenden: i den Poetiska Eddan framträder de som övernaturliga krigarjungfrur som utför Odens order om vem som ska dö. I den Poetiska Eddan ges valkyriorna namn: Skuld, Skogul, Gunn, Hild, Gondul och Geirskogul. Vissa av dessa namn skiljer sig åt i andra källor. Namnen som Wagner gav sina valkyrior var hans egna påhitt, bortsett från Brünnhilde och Siegrune.
Wagner genomförde ett antal ändringar mellan sitt ursprungliga utkast och den slutliga texten. Till exempel i den första skissen dök Wotan upp personligen i första akten för att köra svärdet in i trädet. Siegmund drog svärdet långt tidigare i akten, och i andra akten blev Hunding inte dräpt av Wotan, utan lämnades vid liv för att följa Wotans instruktion: "Gå härifrån, slav! Buga dig för Fricka.»
Komponerande Bortsett från några grova skisser, bland annat en tidig version av det som blev Siegmunds "Vårsång" i första akten av Valkyrian, komponerade Wagner Ringens musik i dess rätta ordning. Efter att ha färdigställt musiken till Rhenguldet i maj 1854 började han komponera Valkyrian i juni 1854 och avslutade hela orkesterpartituret nästan två år senare i mars 1856. Denna långa period förklaras av flera samtidiga händelser och distraktioner, bland annat Wagners spirande vänskap med Mathilde Wesendonck, och en lång konsertturné i London på inbjudan av Royal Philharmonic Society, där han dirigerade en hel säsong under viss kontrovers, även om hans egen Tannhäuser-ouvertyr blev väl mottagen. Systemet med ledmotiv, som är en integrerad del av opera- och dramaprinciperna, används till fullo i Valkyrian; Holman numrerar 36 sådana motiv som introduceras i verket.
Valkyrieritten
miniatyr|”Der Walkürenritt”, kariaktyr 1876. Det välkända "Valkyrie"-motivet, som användes för att introducera Brünnhilde i andra akten, utgör grunden för den berömda Valkyrieritten som inleder tredje akten. Det börjar som ett rent orkesterstycke och kompletteras efter några minuter av de åtta valkyriornas hälsningsrop till varandra. Bortsett från rhendöttrarnas unisona sång i Rhenguldet, är Valkyrieritten det enda ensemblestycket i de tre första operorna av Nibelungens ring. Det har ofta använts som filmmusik, till exempel i Francis Ford Coppolas film Apocalypse Now. För Ringen skapade Wagner en orkester med en bleckblåssektion av dittills oanade mått: åtta horn (däribland två så kallade Wagnertubor eller valthornstubor som dock har samma munstycksform som hornens), två tubor, en kontrabastuba, tre trumpeter, en bastrumpet, tre basuner och en kontrabasbasun. Wagner skrev den konsertanta versionen av musikstycket 1862, för framförande vid konserter i Wien och Leipzig.
Uppförandehistorik München 26 juni 1870
Liksom i fallet med Rhenguldet gick det många år från det att partituret till Valkyrian färdigställdes till dess att det uruppfördes. Wagner såg små chanser att Ringen-projektet skulle kunna förverkligas omedelbart och behövde pengar. I augusti 1857 övergav han arbetet med det och koncentrerade sig istället på Tristan och Isolde och Mästersångarna i Nürnberg, och på en reviderad version av Tannhäuser. Kung Ludvig II av Bayern, till vilken Wagner hade sålt upphovsrätten till Ringen, insisterade dock på att de två färdiga Ringoperorna skulle sättas upp, och trots Wagners bittra protester arrangerade han att de skulle framföras på Münchens Hofoper, Rhenguldet den 22 september 1869 och Valkyrian den 26 juni 1870. Kärnan i Wagners invändning mot en föreställning i München var hans förhållande med den gifta Cosima von Bülow, som han var sambo med i Schweiz; Han kunde inte återvända till München utan att provocera fram skandal och kunde därför inte direkt kontrollera föreställningarna.
När datumet för premiären av Valkyrian närmade sig blev Wagner allt mer bedrövad och vresig. Ett brev från kritikern Franz Müller som rapporterade att allt gick bra gav honom ingen tröst. Cosima skrev i sin dagbok att hans förtvivlan "genomborrar mitt hjärta som en dolk, och jag frågar mig själv om denna skamliga handling verkligen kommer att förbli ohämnad?". Premiären gästades av förgrundsgestalter från musikvärlden, däribland Liszt, Brahms, Camille Saint-Saëns och violinisten Joseph Joachim. Mottagandet från publik och kritiker var mycket mer positivt än vad som hade varit fallet ett år tidigare med Rhenguldet, även om Osborne citerar en avvikande röst från kritikern i Süddeutsche Presse. Efter att ha beskrivit första akten som "för det mesta dystert långrandig" menade denne kritiker att andra akten släpade och kom till liv endast tillfälligt. Han fortsatte: "Den tredje akten börjar så öronbedövande att fullständig dvala skulle vara garanterad även om de övriga var mindre långrandiga ... Den övergripande effekten av musiken är inte behaglig...". Cosima höll all kommunikation från München borta från Wagner och rev sönder de mer kritiska tidningsrecensionerna.
Efter en andra föreställning framfördes Valkyrian på Hofoper ytterligare tre gånger, omväxlande med Rhenguldet i en Ring-halvcykel. Kung Ludvig, som var frånvarande vid premiären, närvarade vid en av de senare föreställningarna. Festivalen i München hade ägt rum mitt i en stigande krigsfeber, eftersom relationerna mellan Frankrike och de tyska staterna snabbt försämrades. Fransk-tyska kriget bröt ut den 19 juli.
Bayreuth 14 augusti 1876 miniatyr|vänster|Amalie Materna som valkyrian Brünnhilde i Bayreuth 1876