miniatyr|Röda sten mot Slottsberget 1981
miniatyr|Fartyg i Göteborgs inlopp sommaren 2025 med Nya Älvsborg och containerterminalen i Skandiahamnen i bakgrunden. Göteborgs hamn är en hamn i sydvästra Sverige. Hamnen är belägen längs de båda stränderna av Göta älvs utlopp genom Göteborg, med Norra Älvstranden på Hisingen och Södra Älvstranden på Göteborgs fastland. Den är den största hamnen i Skandinavien, med bland annat olja, containergods och skogsprodukter. Här finns en betydande passagerartrafik via färjor och kryssningsfartyg.
Bakgrund Hamnen är en kombinerad flod- och kusthamn, med en total kajlängd på 13,1 kilometer (kajlängd 1905 var 4,8 kilometer).Göteborgs Stad: Statistisk ÅrsbokGöteborgs hamn genom tiderna : med 409 illustrationer efter originalfotografier, Leo Bonsdorff, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1931 s. 6 Göteborgs hamn är Skandinaviens och Sveriges största hamn med en handelsvolym på 38,2 miljoner ton (2015). Volymerna domineras av olja (60%) följt av containergods och skogsprodukter. Mängden olja var 29,7 miljoner ton, och antalet containrar var 798 000 TEU (2017). Det finns även betydande passagerartrafik.
Verksamheten bedrivs av ett kommunalt hamnbolag - Göteborgs Hamn AB – och tre terminalbolag som drivs av privata operatörer: Älvsborgs Ro/Ro av DFDS och , Gothenburg Car Terminal av det svenska logistikföretaget Logent och Skandia Container Terminal av APM Terminals, som ingår i den danska Maersk-koncernen.
Utöver gods- och färjetrafik anordnas varje år cirka 40 anlöp av kryssningsfartyg. Det har under 2000-talet varit en uttalad målsättning av Göteborgs kommun att öka antalet kryssningsanlöp.
miniatyr|Helikopterbild över Skandiahamnen. Numera ligger hamnarna för fraktfartyg utanför Älvsborgsbron, på Hisingssidan. Längst ut ligger hamnen för råolja, Torshamnen. Innanför ligger Skandiahamnen, för containrar och Ro-ro-fartyg. Närmast utanför Älvsborgsbron ligger Oljehamnen, för utskeppning av oljeprodukter, som bensin, diesel och eldningsolja. Två av Sveriges fyra raffinaderier ligger i närheten, på Hisingssidan, dessa är Preemraff Göteborg och St1s Raffinaderi. Innanför Älvsborgsbron, på Södra Älvstranden ligger bilfärjeterminaler. Marken tillhör Göteborgs kommun, men hyrs av Stena Line. Dessutom finns här Amerikaskjulet för kryssningsfartyg, Göteborgs fiskhamn samt Lilla Bommens hamn för fritids- och skärgårdsbåtar.
På Norra Älvstranden finns Frihamnen, och något längre västerut ligger reparationsvarvet Götaverken Cityvarvet. Dessutom finns det ett antal mindre hamnanläggningar för fritidsbåtar på Norra Älvstranden. Hamnarna på Hisingssidan utanför Älvsborgsbron och Frihamnen har järnvägsförbindelse via Göteborgs hamnbana, en nationellt viktig järnväg för gods. Samtliga hamnar har förbindelse via vägar där lastbilar går. Det är en princip att andelen gods på järnväg ska öka i förhållande till mängden på lastbil. Därför ska banan byggas ut.
Hamnens västra gräns gick länge vid en norr-/södergående linje, mellan Röda sten - vid Stora Billingen - på fastlandet och Rya näs på Hisingen. Gränsen utgjordes av en vitmålad boj med en nyckelsymbol på, "Vite gavel" kallad. Med detta ville man markera att de närliggande Nya Varvet, Nya Älvsborg och befästningarna på Rya Nabbe utgjorde låset för Göteborgs hamn.Stadsdel i väster : skisser från Majorna, Ronald Ryheden, Cirkelförlagets Tryckeri, Göteborg 1966 s. 4-5 År 1863 anges hamnens gränser vara "--- hela rivieret innanför sänkverket vid Nya varfvet till Tingstaudde."Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar, N:o 22, 1863, "Förslag till hamnordning och Instruktion för Hamnbefälet."
Rivièret kallas den naturliga hamnbassäng som avgränsas av Lindholmen i väster och Frihamnen i öster. Före torrläggningen av Lundbyvassen var den mer än dubbelt så stor.Hugo Hammar ..., (1939), s. 74f Centralhamnen blev en modernare benämning på samma område. År 1900 räknades till "Hamnområdet": Hela Rivièret från Tingstads udde till Göta älfs utlopp mellan Billingen och Rya Nabbe, jemte stadens hamnkanaler och vallgraf, äfvensom den del af Göta älf, som är belägen mellan Tingstads udde och stadens gräns mot Lerjeholm. Summa längdmeter kaj var 4 652.Statistisk Årsbok för Göteborg, [Första årgången 1900], Komitén för Göteborgs stads kommunalstatistik 1902, s. 7-8
År 2010 fick Göteborgs hamn godkänt av Länsstyrelsen i Göteborg för att anlägga en fossilgasterminal på hamnområdet. Syftet var att koppla på terminalen på det svenska gasstamnätet och att kunna förse bland annat fartyg med fossilgas. Projektet mötte stark kritik från klimatengagerade, bland annat genom en fyra år lång kampanj driven av Fossilgasfällan, samt en massaktion i civil olydnad arrangerad av Folk mot Fossilgas, där 500 personer blockerade infarten till Göteborgs hamn i september 2019. Från hösten 2018 var gasterminalen i bruk för fartyg, men i oktober 2019 meddelade regeringen att terminalen får avslag på ansökan om att koppla terminalen till det svenska stamnätet, med motiveringen att det riskerade att bidra till upprätthållandet av Sveriges fossilberoende.
Historik Det var Gustav II Adolf som den 17 oktober 1619 till generalståthållaren Nils Göransson Stiernsköld sände en första "ordning över den byggningshjälp", som skulle utgå till hamnändamål, sedermera Götheborgs byggningshjelp. Han utanordnade därmed av kronans tillgångar ett belopp av 16 912 daler silvermynt, samt ett stort parti ekpålar, furuplankor och sågblock. Den 3 januari 1621 anvisade kungen därutöver till samma ändamål ett belopp av 12 469 daler silvermynt, jämte ett avsevärt parti sågblock, ved till kolning, hö och spannmål. Totalt under åren 1619-22 beviljades 35 000 daler silvermynt.Göteborg förr och nu : Göteborgs hembygdsförbunds skriftserie [I], utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1960 s. 72
Ansvarig för hamnbygget blev Stiernsköld och den ekonomiska förvaltningen sköttes av fogden Nils Börjesson. Som tekniska ledare för hamnbygget anställdes två holländska fackmän, vallmästarna (person med uppgift att leda anläggandet av en vall) Jan Aertsen och Joost van Werdt, med början i januari 1620 mot en lön av 40 daler silvermynt i månaden vardera. Arbetet påbörjades förmodligen på våren 1620, och hamnen försågs successivt med träskoning av furupålar, endast "utanför hamnhufvudet" och "på en brygga ut till älfven" blev dessa beslagna med ekplankor. Enligt kungens "uträkning och förslag" den 4 april 1620, skulle arbetet börja med grävandet av "en graf ifrån där vassen och djupet begynnes och till torget" (Gustaf Adolfs torg) och att vallmästarna trodde sig bli färdiga med detta arbete redan under sommaren (1620).
I den ursprungliga stadsplanen från 1619 hade man skissat på en hamnkanal kring Kvarnberget, med sin norra mynning vid nuvarande Lilla Bommen och sin utgång i nordväst vid nuvarande Stora Hamnkanalens mynning. Meningen var att hamnen på detta sätt skulle hållas isfri samt spolas ren av Göta älvs genomströmning. Omfattande grävningsarbeten utfördes med start i slutet av 1619, men planerna fick överges då utlöparna från Kvarnberget kom i dagen redan på 4–5 meters djup. Resultatet av grävningarna blev "gropen" eller "pölen", ett cirka 150x90 meter stort område, som sträckte sig från Tyska kyrkan och uppemot Nedre Kvarnbergsgatan (där stadens första begravningsplats blev lokaliserad). Först i slutet av 1630-talet lades gropen igen, men fortsatte att ställa till problem för husbyggare under många år.Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvs mynningsområde: Från äldsta tider till omkring adertonhundra, Göteborgs Jubileumspublikationer, del VII, Albert Lilienberg, Göteborgs Litografiska AB 1928 s. 155-226Äldsta planen öfver Göteborgs befästningar, Fortifikationsarkivet, III AAA 2Där! sa unge kungen, red. Sven Schånberg, utgiven av Göteborgs Byggnadsnämnd, Bergendahls Boktryckeri, Göteborg 1975 s. 8-9Befästnings- och stadsplan för Göteborg 1924, Fortifikationsarkivet II a. C n:r 9
Man anlade också från början en "vattenkvarn", ett pumpverk, som hörde till det viktigaste vid ett stads- och hamnbygge i sumpmark. Det drevs av 16 stycken "verkhästar". År 1620 uppfördes i Göteborg två smedjor för hamnbyggets räkning, där några av kronans knektar mot särskild lön hjälpte till. Hamnen får anses vara färdig i sitt första utförande på sommaren 1622, men fortfarande så grund att endast hemförarebåtar och mindre segelskutor kunde lägga till. Större skepp fick lägga sig på redden ute vid Klippan.
Den på 1620-talet utgrävda Stora Hamnkanalen var stadens första anlagda hamn, och i anslutning till den grävdes kanalerna fram till de stora köpmanshusen. Stora Bommen var tullgräns och avskiljde Stora Hamnkanalen, Masthamnen (nuvarande Packhusplatsen) och Västra Hamnen (nuvarande Västra Hamngatan) från älven. Lilla Bommen avskiljde på samma sätt Östra Hamnen (nuvarande Östra Hamngatan). Under mer än tvåhundra år - eller fram till mitten av 1800-talet - var Stora Hamnkanalen fortfarande stadens huvudhamn. Några stenkajer fanns då inte utanför kanalerna. Större fartyg ankrade vanligtvis vid Klippan eller vid Gamla Varvet (nuvarande Stigbergskajen).Stor-Göteborg, Aktiebolaget Bokförmedlingen, Göteborg 1957 s. 46ff År 1639 meddelar kronans tullnär Henrik Sinclair, att "inge synnerlige skepp lossade eller ladade inom bommen, utan sådant skedde mest ute på redde".Göteborgs historia: Grundläggningen och de första hundra åren: Från grundläggningen till enväldet (1619-1680) - Göteborgs Jubileumspublikationer, del I:I, professor Helge Almquist, Göteborgs Litografiska AB, Göteborg 1929 s. 71-74
Stora Hamnen uppmättes 1644 till en längd av 800 meter (från Göta älv och fram till nuvarande Kvarnbron, som går mellan Hotellplatsen och Norra Hamngatan)Göteborgs kanaler och broar berättar, Bengt A. Öhnander, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2007 s. 43 och till en bredd av 43 meter.Beskrivning till Historiskt kartverk över Göteborg : Upprättat för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923, [16 kartblad], av andre Stadsingenjören A. Södergren s. 8
Hamnens första utbyggnad, Stora Hamnen och Östra Hamnkanalen, var helt färdiga i början av 1630-talet. Västra Hamnkanalen blev färdig först ett tiotal år senare. Vattendjupet i dessa var 2-3 meter. För att underlätta sjöfarten in till Göteborg, blev inloppet i älven 1670 försett med prickar, eftersom de många grunden utgjorde en stor fara. Året därpå lät hamnmyndigheten införskaffa en "mudderqvarn"-byggare från Holland, då älven grundat upp och fartygen inte kunde komma in mot stränderna.Samlingar till Göteborgs historia : Kulturhistoriska skildringar, Wilhelm Berg, F. & G. Beijers förlag, Stockholm 1882 s. 142
Den första Hamnordningen kom till genom beslut av Kungl. Maj:t den 30 juni 1752, "till förekommande af hamnens uppgrundning och i öfrigt till bibehållande af ordning". Resurserna var en hamnmästare med två drängar, och för kanalerna en hamn- och torgfogde.Staden Göteborgs Historia och Beskrifning : Förra Delen, P[er] A[dolf] Granberg, Elméns och Granbergs tryckeri, Stockholm 1814 s. 245 "Kongl Directionen öfver Segelfarten emellan Wenern och Hafvet", som efter några namnbyten blev "Styrelsen öfver Göteborgs hamn- och elfarbeten", skötte sedan hamnens förvaltning 1824-1897,Göteborgs kalender för 1857, redaktör S A Hedlund & Anton Berg, Göteborg 1857 s. 53 vars verksamhet i huvudsak omfattade alla i och för sjötrafiken nödvändiga arbeten i Göteborgs hamn och revier (den inre hamnbassängen). Genom kungligt brev den 30 juli 1897 inrättades en särskild styrelse under benämning Hamnstyrelsen, vilken övertog ansvaret för stadens hamnar, revier och kanaler, som tidigare tillhört "Styrelsen öfver Göteborgs hamn- och elfarbeten", drätselkammaren samt gatu- och vägförvaltningen.Göteborgs kommunalkalender 1938, red. Werner Göransson, utgiven av Göteborgs stads statistiska byrå, Göteborg 1938 s. 103
Strömbåtsgillet