The Rasmus är en finsk rockgrupp bildad 1994 i Helsingfors. De fyra medlemmarna Lauri Ylönen (sång), Eero Heinonen (bas), Pauli Rantasalmi (gitarr) och Janne Heiskanen (trummor) startade bandet i skolan i slutet av året. Redan vid 17 års ålder fick medlemmarna skivkontrakt med Warner Music Finland, som de gav ut sina tre första album på. På dessa album experimenterade bandet mycket med olika rockstilar med spår av funk- och punkinfluenser men övergick senare till en mer melodisk alternativ pop/rock-stil i samband med sitt fjärde album Into (2001). Detta var också deras första album med trummisen Aki Hakala. Gruppens internationella genombrott kom med hiten "In the Shadows" från femte albumet Dead Letters (2003).
The Rasmus är idag ett av Finlands mest framgångsrika rockband med fler än 3 miljoner sålda album världen runt.Nyheter från skivbolaget, vecka 42 2009. Playground Music. Hämtad 2009-10-16."The Rasmus - Band" . therasmus.com (2008). Hämtad 2011-08-24. De har givit ut sju studioalbum, två samlingsalbum samt 22 singlar. Bland populära låtar kan nämnas singlarna "Liquid", "F-F-F-Falling", "In the Shadows", "First Day of My Life", "Funeral Song (The Resurrection)", "No Fear" och "Livin' in a World Without You".
2022 blev bandet vinnare av Tävlingen för ny musik med bidraget "Jezebel" och representerade Finland i årets Eurovision Song Contest.
Historia 1994–1995: Gruppen bildas och vägen till skivkontrakt Bandet bildades 1994 av sångaren Lauri Ylönen, basisten Eero Heinonen och gitarristen Pauli Rantasalmi som alla läste vid Skomakarböles gymnasieskola i Helsingfors. Deras första spelning var på julavslutningen i skolan samma år. Efter att ha uteslutit tidigare gruppnamn som "Sputnik" och "Anttila" kom trummisen Janne Heiskanen med förslaget "Rasmus" då han gick med gruppen sommaren året därpå."Interview with The Rasmus [Finland]". therasmus-hellofasite.com. Hämtad 2011-08-24. Namnet har ingen koppling till det nordiska mansnamnet; enligt Eero Heinonen är det en kombination av orden 'trash' (som i "trashig" musik) och 'mosh' (från ordet moshpit).Swenson, Josefine; Björk, Mårten (2003). Intervju med Lauri Ylönen och Eero Heinonen. Aftonbladet WebbTV. Hämtad 2009-07-14."Rasmus in Tanhuhovi [Finland]". epimedia.lohja.fi genom therasmus-hellofasite.com (November 1998). Hämtad 2011-08-25. Senare samma år kom deras tur då de stötte på deras blivande manager och producent Teja Kotilainen som hade sett dem uppträda på Oranssi Club. Kotilainen uppmärksammades särskilt av bandets riviga och skickliga attityd samt deras egna, svängiga låtar.TV-intervju med Teja Kotilainen om The Rasmus från ca 2001. Go Go Special 1300.
Gruppen skrev på kontrakt för Teja G. Records och redan i slutet av 1995 var deras första EP 1st färdiginspelad och utgiven. Den fyrspåriga skivan användes som en demo när den omsider hamnade i händerna på Warner Music Finland som tyckte den var intressant och signerade gruppen 1996.
1996–1998: De tidiga åren på Warner Music miniatyr|250px|The Rasmus uppträder på Provinssirock i Finland 2003. Mellan 1996 och 1998 inledde The Rasmus, tillsammans med Teja Kotilainen, en snabbt växande karriär på Warner Music. Debutalbumet Peep gavs ut den 23 september 1996 och blev en oväntad succé i Finland där det nådde 16:e plats<ref>Placeringar för Peep på Finlands albumlista. finnishcharts.com. Hämtad 2009-08-07.</ref> och sålde guldJeffries, David. "The Rasmus | AllMusic". Allmusic. Hämtad 2011-08-24.. Utmärkande för albumet var den svårkategoriserade stilen. Man hyrde in gästmusiker på saxofon och trumpet för att få det att låta jazzigt och svängigt samtidigt som det uppenbarligen var ett modernt rockalbum med tydliga Red Hot Chili Peppers-influenser.
En uppföljare gavs ut i augusti 1997 med titeln Playboys. Även detta album blev varmt mottaget i Finland såväl som singeln "Blue", som båda sålde guld. Samma år hade gruppen spelat på över 100 shower och festivaler, där de bland annat hade fått vara förband åt Rancid och Dog Eat Dog."Biography | The Rasmus Hellofasite" . therasmus-hellofasite.com. Hämtad 2011-08-24. Gruppens tredje och sista album på skivbolaget var Hellofatester, utgivet i november 1998. Trots att singeln "Liquid" framröstades till årets bästa låt i Finland av både fans och kritiker, blev Hellofatester inte någon lika stor succé som de två tidigare albumen."The young and the hopeless". Kerrang! (Nummer 4/8 2004).
1999–2002: Ny musikalisk inriktning I slutet av 1998 kom Janne Heiskanen med beskedet att han ville göra ett uppehåll för att vila upp sig i Thailand. Resten av bandet kände dock inte samma behov och en ersättare var därför deras enda alternativ. Deras nya trummis blev därmed Aki Hakala, rekryterad av Pauli Rantasalmi som han hade känt sedan tidigare. Inför gruppens fjärde album ville de slå igenom även utanför Finland och de kom omsider i kontakt med den svenska producent-duon Mikael Nord Andersson och Martin Hansen i Stockholm. Ungefär samtidigt skrev de på kontrakt för det nystartade skivbolaget Playground Music. När bandets namn dök upp i Sverige blev de tvungna att byta för att inte bli förväxlade med den svenska diskjockeyn DJ Rasmus.Werner, Åsa; Lindqvist, Mia (2001). "Becoming The Rasmus..." . therasmus.se. Hämtad 2009-05-01. Bandet såg tilläggsordet "The" framför namnet som en enkel lösning.
The Rasmus fjärde album Into gavs ut den 29 oktober 2001 och visade upp en helomvändning från gruppens tre tidigare album. Inte minst fansen märkte detta då albumets första singel "F-F-F-Falling" nådde radiostationerna under sommaren 2001. Deras tidigare influenser av funk och punk var helt borta, och istället var musiken melodisk och texterna mer seriösa. Med albumets övriga singlar "Chill", "Madness" och "Heartbreaker" blev Into deras första skandinaviska genombrott och de fick därmed deras första ettaplats i Finland. I samband med albumet gjorde man även en skandinavisk turné där The Rasmus fick vara förband åt HIM, Red Hot Chili Peppers och Roxette inför en publik på ca 40 000 människor.
I november 2001 gav man ut samlingsalbumet Hellofacollection, innehållande gruppens populäraste låtar från Peep (1996) till Into (2001).
2003–2004: Genombrottet med Dead Letters miniatyr|250px|The Rasmus live i Tammerfors, Finland 2006. Under inspelningarna av The Rasmus femte album, Dead Letters, lät bandet utforska ett mörkare, tyngre och mer gothic rock-inspirerat sound. Även om Lauri Ylönens sång förblev varm och relativt ljus var flera av låtarna inspelade direkt efter att han hade rökt en cigarett i hopp om att få rösten att låta aningen hesare och skrovligare.Mažeikaitė, Kristina (2010-08-02). "Melancholiją prisijaukinę „The Rasmus“ įvertino lietuvaičių grožį". 15min.lt. Hämtad 2010-10-10. I en intervju med Svenska Dagbladet vid skivsläppet sa Ylönen att det "låter rock'n'roll att röka".Amster, Harry (2003-03-24). "Blir rösten bättre om man röker?". Svenska Dagbladet. Hämtad 2010-10-10. Flera av låtarnas texter skrev Ylönen ur ett mycket personligt perspektiv och titeln syftar på att varje låt kan ses som ett brev till någon men som inte kommit fram.Dead Letters utgavs i mars 2003 och för produktionen stod återigen Mikael Nord Andersson och Martin Hansen. Tillsammans med den mer radiovänliga singeln "In the Shadows" innebar albumet gruppens internationella genombrott. Albumet nådde förstaplats i Tyskland, Österrike och Schweiz och bandet blev vinnare av fyra priser vid Emma-galan (Finlands motsvarighet till Grammis) samt Best Nordic Act vid MTV Europe Music Awards"MTV Nordic interview" therasmus-hellofasite.com. (2003-11-18). Hämtad 2011-08-24.. Under året följde ytterligare fyra framgångsrika singlar; "In My Life", "First Day of My Life", "Funeral Song (The Resurrection)" och "Guilty".
Till följd av albumets internationella genombrott kunde The Rasmus för första gången ge sig ut på en världsturné. Dead Letters Tour innefattade hundratals spelningar i såväl Europa som USA och Japan. En konsert från turnén på Gampel Open Air i Schweiz släpptes även på DVD under titeln Live Letters 2004. En uppmärksammad incident inträffade under turnén när bandet skulle spela på Reading i England 2004. Vittnen vid festivalen rapporterade att tomflaskor och lera i stora mängder kastades upp på scenen"RASMUS BOTTLED". NME (2004-08-29). Hämtad 2011-08-24. och The Rasmus tvingades kliva av efter bara en låt"Rockers Rasmus pelted at Reading". BBC News (2004-08-29). Hämtad 2011-08-24..
I oktober 2004 gästade Ylönen det finländska heavy metal-bandet Apocalyptica på låten "Bittersweet" tillsammans med Ville Valo från HIM. Låten gavs ut på singel som kom etta på Finlands singellista, och man spelade även in en musikvideo. Ylönen samarbetade återigen med Apocalyptica på låten "Life Burns!" i november 2005. Även denna låt släpptes som singel och video.
2005–2006: Hide from the Sun När Dead Letters Tour hade nått sitt slut var The Rasmus för tredje gången tillbaka i NordHansen Studio i Stockholm, men kände sig den här gången betydligt mindre motiverade att påbörja sitt sjätte album. Trots att gruppen hade fått en mängd inspiration från sin världsturné var de ganska fattiga på idéer. Inspelningsprocessen framskred snabbt och albumet spelades in på bara tre månader."Concert review and interview [Greece]". AfisoramaFans genom therasmus-hellofasite.com (Februari 2006). Hämtad 2011-08-25.
Albumet gavs ut i september 2005 under namnet Hide from the Sun, vilket enligt Ylönen syftar på att gömma sig från rampljuset som Dead Letters hade gett dem. På albumet gick även Apocalyptica med på att bidra med cello på låten "Dead Promises". Den första och mest populära singeln, "No Fear", gavs ut i augusti och började genast att spelas flitigt på radiostationerna runtom Europa. Vid skivsläppet var en ny världsturné planerad, Hide from the Sun Tour, där bandet spelade tillsammans med HIM och Negative i Europa samt med Lostprophets och Kill Hannah i USA under 2006. Sämre marknadsföring och mindre radiovänliga singlar gjorde att Hide from the Sun inte nådde upp i samma popularitet som Dead Letters men trots det byggde albumet upp en större fanskara i Mexiko och Argentina genom fansajter och fanclubs.
Uppföljarsinglarna till "No Fear" var de mindre framgångsrika "Sail Away" och "Shot". Ett tag hade man även planerat att släppa "Immortal" som singel, som det istället bara gjordes en video till. Den skapades av Eero Heinonen och är baserad på videoklipp från The Rasmus olika konserter. I september 2006 släppte Heinonen även debutalbumet Making Waves med sitt sidoprojekt Hay & Stone. En del konserter följde i Finland men dock aldrig utanför Finlands gränser.
2007–2009: Black Roses och Desmond Child I slutet av 2006 vilade bandet upp sig under en längre period hemma i Helsingfors och började samtidigt skriva nya låtar till ett kommande album. Bandet hade bestämt ett möte med den välkända amerikanska producenten Desmond Child i Dominikanska republiken tidigare i november efter att ha mottagit ett e-postmeddelande där Child hade skrivit att han var intresserad av att arbeta med gruppen."The Rasmus and Black Roses [Finland]". Soundi genom therasmus-hellofasite.com (2008-08-20). Hämtad 2011-08-25. Bandet blev glatt överraskade av meddelandet och såg samarbetet som en räddning av föregångarens flopp."The next part of a success [Finland]". Rumba genom therasmus-hellofasite.com (2008-09-11). Hämtad 2011-08-25. Man spelade in delar av albumet på olika platser i världen men huvudsakligen i Nashville och Helsingfors. Black Roses, ett vagt konceptalbum, gavs ut i september 2006 tillsammans med singeln "Livin' in a World Without You". 240px|miniatyr|Anette Olzon medverkar på duetten "October & April".