Oskar Schindler, född 28 april 1908 i Zwittau i dåvarande Österrike-Ungern (nuvarande Svitavy i Tjeckien), död 9 oktober 1974 i Hildesheim i Niedersachsen i dåvarande Västtyskland, var en tysk affärs- och industriman, känd för att ha räddat fler än 1 200 judar undan Förintelsen genom att anställa dem vid sin emalj- och ammunitionsfabrik i Kraków. Schindler utnyttjade den tyska erövringen av Polen på hösten 1939 till att överta judiska firmor kring Kraków. Tack vare goda kontakter med höga tyska officerare hade han avsevärd framgång, först affärsmässigt och senare i sin verksamhet att skydda sina judiska arbetare från deportation.
Schindler är huvudperson i romanen Schindlers ark (1982), och i filmen Schindler's List (1993). Filmen handlar om hans liv som opportunist, från början mest motiverad av ekonomiska skäl, men senare även av medlidande, med stor hängivenhet för att rädda livet på de judiska arbetarna., Band 16, sid 65.
Schindler växte upp i Zwittau i dåvarande Österrike-Ungern, och hade flera yrken innan han 1936 gick med i Abwehr, Nazitysklands underrättelsetjänst. Han gick med i Nazistpartiet 1939. I Abwehr arbetade han bland annat med att samla information om järnvägar, militära installationer och truppförflyttningar samt att rekrytera spioner i Tjeckoslovakien. Schindler samlade information åt Nazityskland och arbetade bland annat i Polen inför Tysklands invasion 1939. Han tog år 1939 över en emaljfabrik i Kraków, Polen, som när den gick som bäst hade 1 750 arbetare av vilka 1 000 var judar. Kontakterna inom Abwehr, tillsammans med hans finansiella tillgångar, hjälpte Schindler att skydda sina judiska arbetare från deportation och avrättningar i nazisternas koncentrationsläger.
I takt med att Röda armén drog sig allt närmare började SS i juli 1944 att stänga de koncentrationsläger som låg längst österut och evakuera de kvarvarande fångarna västerut till lägren i Auschwitz och Gross-Rosen. Schindler övertygade då Hauptsturmführer Amon Göth, som var kommendant vid det närliggande Koncentrationslägret i Płaszów, att låta honom flytta fabriken och dess arbetare till Brünnlitz (tjeckiska: Brněnec), i Sudetenland, för att skydda arbetarna från deportation och en nästintill säker död i gaskamrarna. Vid krigets slut i maj 1945 hade han gjort av med hela sin förmögenhet, som till största del gått till mutor.
För sina insatser under kriget förklarades Schindler 1963 som Rättfärdig bland folken av den israeliska regeringen. Han avled den 9 oktober 1974 i Hildesheim i dåvarande Västtyskland, och begravdes på den Katolska kyrkogården i Jerusalem, som enda medlem av nazistpartiet som hedrats på detta sätt.
Uppväxt och familj Oskar Schindler föddes i en sudettysk familj den 28 april 1908 i Zwittau, Mähren i dåvarande Österrike-Ungern. Fadern hette Johann "Hans" Schindler, och var ägare till en fabrik som tillverkade jordbruksmaskiner. Hans mor hette Franziska "Fanny" Schindler (född Luser). Hans syster Elfriede föddes 1915. Efter att ha gått ut grundskolan började Schindler studera vid en teknisk skola, som han dock blev relegerad från efter att ha förfalskat betygsdokument. Han tog senare examen vid en annan skola, men valde att inte göra de abiturientprov som krävdes för att fortsätta studera vid högskola eller universitet. Istället studerade han separata kurser i Brno inom olika ämnen, bland annat inom åkeri och maskinlära, och arbetade i faderns företag under tre år. Då han var en stor motorcykelentusiast sedan ungdomen köpte Schindler en 250cc tävlingsmotorcykel av märket Moto Guzzi, som han under de nästföljande åren deltog i ett antal bergslopp med.
Den 6 mars 1928 gifte sig Schindler med Emilie Pelzl (1907–2001), som var dotter till en välbärgad sudettysk bonde från Maletín. Det unga paret flyttade in hos Oskars föräldrar, där de bodde på övervåningen under de följande sju åren. Efter giftermålet sade Schindler upp sig från faderns företag och tog sig an en rad olika arbeten, bland annat en tjänst vid Mährens elektroteknik och i ledningen för en körskola. Efter 18 månaders tjänstgöring i den tjeckoslovakiska armén, där han avancerade till graden vicekorpral vid det tionde infanteriregementet av den 31:a armén, återvände Schindler till Mährens elektroteknik, som dock gick i konkurs en kort tid därefter. Faderns fabrik stängdes vid ungefär denna tidsperiod och Schindler blev arbetslös under ett år. Han tog senare anställning vid Jarslav Simek Bank of Prague 1931, där han arbetade fram till 1938.
Vid flera tillfällen under 1931 och 1932 arresterades Schindler för fylleri. Han hade vid denna tid en kärleksaffär med skolkamraten Aurelie Schlegel. Schlegel födde senare hans dotter, Emelie, 1933, och en son, Oskar Jr, 1935. Schindler hävdade dock senare att pojken inte var hans son. Schindlers far, som var alkoholist, övergav hustrun 1935, som några månader senare dog i sviterna av en långvarig sjukdom.
1936–1940: Spion åt Abwehr Oskar Schindler gick med i det separatistiska Sudettyska partiet 1935. Trots att han var tjeckoslovakisk medborgare blev Schindler 1936 spion för Abwehr, Nazitysklands underrättelsetjänst. Han skrevs in i Abwehrstelle II Commando VIII, baserat i Breslau. Schindler förklarade senare för tjeckisk polis att han endast gjort det av ekonomiska anledningar; vid denna tidpunkt hade Schindler alkoholproblem och var konstant skuldsatt. De uppdrag Schindler utförde för Abwehrs räkning var bland annat att samla information om järnvägar, militära installationer och truppförflyttningar, samt att rekrytera spioner i Tjeckoslovakien inför Nazitysklands planerade invasion av landet.
Den 18 juli 1938 arresterades han för spioneri av den tjeckoslovakiska regeringen och sattes i fängelse. Han släpptes senare som politisk fånge under riktlinjer fastställda genom Münchenöverenskommelsen, som senare ledde till att det tyskspråkiga Sudetenland blev en del av Tyskland den 1 oktober 1938. Schindler ansökte om medlemskap i Nazistpartiet den 1 november 1938 och accepterades som medlem året efter.
Efter att ha varit ledig en tid och vistats i Svitavy blev Schindler befordrad till vicechef i sin Abwehr-enhet och flyttade i januari 1939 med hustrun till Ostrava, vid gränsen mellan Tjeckoslovakien och Polen. Han deltog därefter i spionaget under månaderna som ledde till Tysklands övertagande av resterande delar av Tjeckoslovakien i mars 1939. Emelie hjälpte till med pappersarbetet, med att bearbeta och gömma undan Abwehrs hemliga dokument i deras lägenhet. Eftersom Schindler ofta reste till Polen i affärer fick han och hans 25 underställda agenter i uppdrag att samla in information om polska järnvägar och militära aktiviteter, inför den planerade Invasionen av Polen. Ett uppdrag krävde att hans enhet skulle övervaka och ge information om järnvägen och tunneln genom Jablunkapasset, som senare kom att bli avgörande för förflyttningen av tyska trupper. Schindler fortsatte arbeta för Abwehr fram till hösten 1940. Då skickades han till Turkiet för att utreda misstänkt korruption bland de Abwehr-officerare som arbetade vid den tyska ambassaden där.
Andra världskriget Fabrik för emaljtillverkning (DEF) Schindler kom till polska Kraków i Abwehr-affärer i oktober 1939, och hyrde en lägenhet där den följande månaden. Emelie bodde kvar i lägenheten i Ostrava men besökte Oskar i Kraków åtminstone en gång i veckan. De polska judarnas egendom, inklusive deras ägodelar, affärsverksamheter och hem, hade fråntagits av tyskar direkt efter invasionen i september 1939. Judiska medborgare fråntogs då de flesta av sina medborgerliga rättigheter. I november 1939 kontaktade Schindler den judiska inredningsdesignern Mila Pfefferberg för hjälp att inreda sin nya lägenhet. Hennes son, Leopold "Poldek" Pfefferberg, blev inom kort en av hans kontakter på svarta marknaden. De kom senare att bli mycket goda vänner. Samma månad introducerades Schindler för Itzhak Stern, som var revisor för Abwehr-kollegan Josef "Sepp" Aue, som hade tagit över som Treuhänder (förvaltare) vid Sterns tidigare judisk-ägda arbetsplats.
Schindler visade Stern balansräkningen från ett företag han tänkte ta över, en emaljfabrik som kallades Rekord Ltd och ägdes av en samling judiska affärsmän som ansökt om konkurs tidigare samma år. Stern rådde honom att köpa eller hyra företaget, snarare än att styra det som förvaltare under Haupttreuhandstelle Ost (huvudkontoret för förvaltning i öst), då det skulle ge honom mer frihet från nazisternas direktiv och tillåta honom att anställa fler judar. Den 13 november tecknade Schindler, som stöttades finansiellt av ett antal judiska investerare inklusive Abraham Bankier, en av ägarna, ett informellt hyresavtal för fabriken. Avtalet formaliserades den 15 januari 1940. Schindler döpte om företaget till Deutsche Emaillewaren-Fabrik (Tyska emaljfabriken eller DEF) och det blev snart känt under smeknamnet "Emalia". Snart anställde han sju judiska arbetare (bland annat Abraham Bankier, som hjälpte honom styra företaget) och 250 icke-judiska polacker.
Genom sin position inom Abwehr och sina kontakter inom Wehrmacht och dess försvarsmaterielinspektion lyckades Schindler bli kontrakterad att producera matlagningsredskap i emalj till militären. Dessa kontakter hjälpte honom också senare med att skydda sina judiska arbetare från deportering och avrättning. Då fabriken gick som bäst, 1944, bestod personalen av 1750 arbetare, av vilka 1000 var judar. De utökningar av fabriken Schindler bidrog med under sitt fyra år långa styre var, förutom själva expansionen av fabriken och dess kontorsyta, bland annat öppnandet av en vårdcentral, kök och matsal för arbetarna.
Schindler hjälpte också till att driva Schlomo Wiener Ltd, en grossist som sålde hans emaljgods, och han var arrendator för glasfabriken Prokosziner Glashütte. Hans affärsverksamhet var framgångsrik och gjorde honom snabbt förmögen. Schindler fick en frikostig livsstil och visade sig senare ha två utomäktenskapliga relationer, dels med sin sekreterare Viktoria Klonowska, dels med Eva Kisch Scheuer, en emaljhandlare från DEF. Emelie Schindler besökte Oskar under några månader 1940 och flyttade senare till Kraków för att bo med honom 1941.
Schindlerjuden: Schindler skyddar sina arbetare från deportering miniatyr|Schindlers emaljfabrik kallad Emalia i Kraków (2006) Till en början var Schindler huvudsakligen intresserad av företagets stora ekonomiska möjligheter och anställde judar bara därför att de var billigare än polacker – lönerna vid denna tid bestämdes av den ockuperande naziregimen. Senare började Schindler dock skydda sina arbetare oavsett kostnad. Att fabriken sågs som betydelsefull för Tysklands fortsatta krigföring gjorde det lättare för Schindler att fortsätta hjälpa de judiska arbetarna. Så fort Schindlerjuden (Schindlers judar) hotades av deportering krävde han omedelbart att det skulle göras undantag för dem. Hustrur, barn – och till och med personer med rörelsehinder – hävdades vara nödvändiga mekaniker och metallarbetare. Vid ett tillfälle kom Gestapo till Schindler och krävde att han skulle lämna över en familj som hade förfalskat sina identitetspapper. Schindler berättade senare att "Tre timmar efter att de kom in, raglade två Gestapo-män ut från mitt kontor utan några fångar och utan de dokument de krävde när de kom in."
Med tiden blev Schindler, för att skydda sina arbetare, tvungen att erbjuda nazisterna större och större mutor och gåvor i form av lyxföremål från den svarta marknaden. Medarbetaren Bankier, en av Schindlers viktigaste kontakter på svarta marknaden, ordnade varor till mutorna, såväl som extra materiel för användning i fabriken.