Storögd snabelsnäcka (Curveulima macrophthalmica)SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: storögd snabelsnäcka (Curveulima macrophthalmica), läst 2025-10-26 är en marin snäcka som beskrevs 1972 av den svenska marinbiologen Anders Herman Warén. Arten ingår i släktet Curveulima och familjen Eulimidae.
Utbredning Den är känd från nordöstligaste Atlanten väster om Brittiska öarna och söderut förbi Biscayabukten till Portugal och Kanarieöarna. Vidare förekommer den i Nordsjön och Norska havet, utmed norska kusten, så långt norrut som till Lofoten.Global Biodiversity Information Facility (2025) Curveulima macrophthalmica (Warén, 1972), läst 2025-10-26 Från svenska vatten föreligger några få fynd från Säcken- och Kosterområdena i Bohuslän på 1970-talet och efter det några enstaka gånger.
Utseende Storögd snabelsnäcka är en liten mycket spetsig och slätskalig snäcka, med en skalhöjd på upp till 6,4 millimeter och en största diameter på knappt 2 millimeter. Skalöppningen är relativt hög och kan bli något över 2 millimeter. Arten liknar andra medlemmar i familjen men skiljer sig genom att snäckans spiral är svagt oregelbundet böjd och inte helt rak. Vindlingarna är nästan raka i konturen, och ytterläppen är bågformad sedd från sidan men närmast rak sedd framifrån. Embryonalskalet – det vill säga det lilla skalet ”på toppen” av det stora – består av drygt fyra vindlingar. Skalet är slätt men uppvisar oregelbundna tillväxtspår efter tidigare ytterläppar. Det färglösa djuret har ovanligt stora mörka ögon, vilket återspeglas i artnamnet.
Ekologi Storögd snabelsnäcka förekommer på fasta, sandiga bottnar, på mellan cirka 50 och 2 500 meters djup. Den har inte observerats på något värddjur, men eftersom närbesläktade arter på samma typ av bottnar lever på släktet Antedon, så kan eventuellt även storögd snabelsnäcka göra det. Andra arter inom släktet Curveulima är knutna till liljestjärnor.
Källor Dyntaxa Curveulima macrophthalmica
Externa länkar Artfaktablad för Curveulima macrophthalmica
Kategori:Snäckor macrophthalmica