miniatyr|Gravstenen på Uppsala gamla kyrkogård. Johann Christian Friedrich Haeffner, ofta förkortad J.C.F. Haeffner även stavat Hæffner, född 2 mars 1759 i byn Oberschönau i Hessen-Kassel, död 28 maj 1833 i Uppsala, var en tyskfödd tonsättare och musiker verksam i Sverige, bland annat ansvarig för Haeffners koralbok. Haeffner var hovkapellmästare, domkyrkoorganist och director musices vid Uppsala universitet. Haeffner är begraven på Uppsala gamla kyrkogård.Uppsala gamla kyrkogård, kvarter: 12, gravplats: 0581 från svenskagravar.se
Biografi Haeffners far var skolläraren Johann Heinrich Häffner (död 1780) och hans mor var Anna Reckenagel. Haeffner visade tidigt musikalisk talang. Bland hans största nöjen som barn var att följa med på fågeljakt i de vidsträckta skogarna (Oberschönau ligger i nuvarande Landkreis Schmalkalden-Meiningen i västra delen av Thüringer Wald), då pojken brukade stanna kvar hos kolarna i deras hyddor och lyssna till de sagor och sånger, "snapperlieder", som de ofta sjöng. Detta har senare betydelse för Haeffners stora engagemang för folkvisor (se nedan).
När familjen senare flyttade till Schmalkalden gick han i lära hos organisten och kompositören Johann Gottfried Vierling (1750–1813). Han blev duktig i orgelspelning och redan vid 9 års ålder spelade han på gudstjänsterna i kyrkan. På 1770-talets senare hälft var han dirigent för några olika teatersällskap i Frankfurt am Main, Hamburg och Berlin.
I juni 1781 flyttade Haeffner till Stockholm och tillträdde den organisttjänst han blivit erbjuden av pastor Lüdecke i Tyska kyrkan S:t Gertrud. Samma år engagerades han vid Kongl. Svenska Operan och blev 1783 sångmästare och altviolinist. Under åren 1781–1783 var Haeffner även kapellmästare vid Carl Stenborgs teatrar (Stenborgs Teater).
År 1786 anställdes Haeffner som biträdande hovkapellmästare vid Kungliga Hovkapellet och 1787 dirigerade han uruppförandet av sin opera Electra på Drottningholms slottsteater. Bland rollerna fanns där sopranen Ismene som spelades av Elisabeth Forsselius och som Haeffner gifte sig med samma år. Den uppfördes därefter flera gånger i operahuset. Operan har senare åter uppförts 1991 på Drottningholmsteatern. Haeffner invaldes 1788 som ledamot nr 103 av Kungliga Musikaliska Akademien.
År 1792 avled hovkapellmästaren Joseph Martin Kraus, och året efter utsågs Haeffner till ställföreträdande hovkapellmästare. Den 1 november uruppförde han sin opera Alcides' inträde i världen. 1799 utnämndes han slutligen formellt till förste hovkapellmästare, en tjänst som han i praktiken utövat fullt ut sedan 1794. Samma år dirigerade han uruppförandet av Joseph Martin Kraus 5-timmarsopera "Dido och Aeneas" i av Haeffner bearbetad och förkortad form. År 1801 dirigerade han uruppförandet av sin egen opera Renaud och samma år även sverigepremiären av Haydns Skapelsen. Haeffner ledde även första svenska föreställningarna av Mozarts Requiem och Händels Messias, båda gavs 1805.
Operan stängdes år 1806 av kung Gustav IV Adolf och hovkapellmästare Haeffner erhöll en pension på 400 riksdaler. År 1807 skilde han sig från Elisabeth Forsselius och 1808 fick Haeffner tjänsten som director musices vid Uppsala universitet. Samma år fick Haeffner tjänsten som domkyrkoorganist i Uppsala domkyrka, en tjänst han upprätthöll till sin död 1833.
Studentsångens fader Vid Uppsala universitet var han aktiv i tidens nationalromantiska strömningar, bland annat med medlemmarna i Götiska Förbundet, Erik Gustaf Geijer och P.D.A. Atterbom, och skrev, tonsatte och arrangerade ett stort antal stycken för manskvartett, dåtidens benämning på musik för fyrstämmig manskör. Haeffner var mycket omtyckt av studenterna, som kärleksfullt kallade honom "gubben Haeffner". Han grundade här det som blev den ännu levande studentsångartraditionen (fyrstämmig manskör), något som snabbt spred sig till övriga universitet i Norden, och senare till de flesta manskörer utanför universiteten. Man brukar sätta startpunkten till uruppförandet av sången Under Svea banér (text: Samuel Ödmann, musik: Haeffner) den 24 oktober 1808 för att hylla krigshjälten Vilhelm Mauritz Klingspor vid Uppsala slott.
Bernhard von Beskow skriver i sina Lefnadsminnen (1870):
"Långt ifrån att visa något förnämt förakt för de små tillgångarna eller låta sig nedslå af några hinder, började han organisera orkester och kör på det sätt, att han gick ur hus och i hus och uppsökte alla som hade någon skymt af talang eller anlag därtill, bjöd dem hem till sig, lofvade dem kostnadsfri undervisning och uppmuntrade dem med loford, som, ehuru oftast öfverdrifna, hade den verkan, att arbetena gingo med en förvånande fart. Han lyckades äfven besjäla sina sångare med sin egen hänförelse för musiken, och alltsedan Haeffners tid har den fyrstämmiga manskören utan allt ackompanjemang fortlefvat i Uppsala med friskt lif och hvar den låtit höra sig väckt anklang med sin kraftiga, fosterländska ton."
Motsvarande personlighet vid Lunds universitet var Otto Lindblad, som vidareutvecklade studentsången i Lunds Studentsångförening, grundad 1831. Bland Haeffners musik- och sångelever märks kompositören Adolf Fredrik Lindblad, författarna Erik Gustaf Geijer och Bernhard von Beskow, kompositören och Kungliga Musikaliska Akademiens sekreterare, Thomas Byström, samt efterträdaren, Johan Erik Nordblom.
Koralböcker miniatyr|Främre pärm till Praktpsalmbok 1819 med Haeffners koraler (utgåva 1899 Fröléen & Comp). År 1800 skrev Haeffner ett förslag till ny koralbok som 1808 utgavs i reviderad upplaga, fastställd av ärkebiskopen för allmän användning i Uppsala stift. I mitten av 1810-talet skapades en ny psalmbok, huvudsakligen av Johan Olof Wallin, och 1818 fick Haeffner uppdraget att skapa koralboken (musiken) till denna. Året därpå stadfästs den nya psalmboken och 1820–21 utges Haeffners koralbok. Koralboken införde nya sångideal i svenska kyrkan, som orsakade en viss konflikt med de folkliga koralerna. Haeffner utgav dessutom 1821 ett häfte med preludier och några marscher. Denna psalmbok är svenska kyrkans officiella psalmbok till den ersätts 119 år senare, 1937. Haeffner tillträdde tjänsten som domkyrkoorganist i Uppsala år 1820.
Folkvisor Genom sin bekantskap med Erik Gustaf Geijer fick Haeffner uppdraget att redigera musiken till Geijer-Afzelius välkända Svenska folkvisor utgiven i tre volymer under åren 1814–1818. I den komplicerade uppgiften att fastställa enkla uppteckningar av folkvisor insamlade bland allmogen i hela Sverige var hans strävan största enkelhet och att undvika "onödiga utsmyckningar". Under arbetet trodde han sig ha funnit att folkmelodierna byggde på en speciellt nordisk skala, tankar som han publicerade i tidskriften Svea år 1818. Haeffner arrangerade också ett antal av dessa folkvisor för manskör/manskvartett, Svenska folk-visor satte för fyra mans-röster (1832).
Kompositioner Tonsatt Anna Maria Lenngrens dikt Anders och köks-Kajsa
Oratorium Försonaren på Golgata 1809, omarbetad 1829, text Samuel Ödmann. Oratorium "Försonaren på Oljoberget, musiken anses vara av Pehr Frigel. Musik vid sorgefesten efter drottning Sofia Albertina.
Psalm O, du mitt hjärtas trängtan, 1808. Bevare Gud vår kung, i 60 år Sveriges folksång med text av Abraham Niclas Edelcrantz. "Studentsång" Under Svea banér 1808, bearbetad soldatkör ur operan Renaud. "Studentsång" Samlens bröder, kring frihetens fana 1813, skriven till studentbeväringen. "Studentsång" Segersång 1813, skriven till segern vid Leipzig. "Studentsång" Bröder, vi vishetens lärjungar heta "Studentsång" Välan dina söner, o Svithiod, gå "Studentsång" Viken tidens flyktiga minnen (Karl XII:s marsch vid Narva), text Erik Gustaf Geijer,1818, till 100-årsminnet av Karl XII:s död. "Studentsång" Vikingasäten 1814, text P.D.A. Atterbom, skriven till freden i Kiel. "Studentsång" Låt Dina portar upp, text av biskopen Christian Eric Fahlcrantz, komponerad till minnesfesten för kung Gustav II Adolf den 6 nov 1832 (200 år sedan kungens död). "Studentsång" Serenad mer känd som Hulda Rosa, "Fjäriln frågar", efter första raden, 1797, text: P.D.A. Atterbom. Publicerad i den av Olof Åhlström utgivna Musikaliskt Tidsfördrif. Sång Lydia och Arist (utgiven anonymt men tillskriven Haeffner) Majsång, komposition till Esaias Tegnérs text Se över dal och klyfta. Med glättigt mod vi fira alla, för söndagsskolebarn.
Sceniska verk Den svartsjuke − sin egen rival, operakomedi, 1784. Drottning Christina, 1785 av D. F. Müller. Delar av operan är eventuellt komponerade av Hæffner. Electra (opera) 1787, komponerad till drottning Sofia Magdalenas namnsdag 22 juli. Libretto av Adolf Fredrik Ristell efter Nicolas Francois Guillard. Även uppförd på Drottningholms slottsteater 1991 och 1993 utgiven på musik-CD. Äventyraren eller resan till månans ö (Lannerstierna), sångspel 1791. Två arior är komponerade av Hæffner. Alcides' inträde i världen (opera), text av Abraham Niclas Clewberg Edelcrantz, uruppförd 1 november 1793 på Kongliga Mindre Theatern. Operan är i en akt. Divertissement/sångspel för solo och kör, 1795. Epilog till Kreutzers Lodoiska (Lindegren), 1795. Kupletter i anledning av Kungliga majestäts återkomst från Ryssland. "Prinsessa, Nordens högsta prydnad", aria med kör ur Prologen vid Kronprinsessan Fredrikas ankomst till Drottningholm, 1797. Renaud (opera), byggd på Torquato Tassos Det befriade Jerusalem (1581), text av Jean-Joseph Lebœuf da Simon-Joseph Pellegrin, översatt av Nils Birger Sparrschöld, uruppförd 29 januari 1801 på Gustavianska operahuset.
Orkesterverk Ouvertyr i D-dur, 1795. Ouvertyr i Ess-dur, nummer 125, för stråkorkester, blåsorkester och slagverk. Ouvertyr i Ess-dur, nummer 129, för stråkorkester, blåsorkester och slagverk, 16 februari 1822. Ouvertyr för blåsare och stråkar. Musik till baletter av Dupuy, 1795. Balletmusik för Hedvig Elisabeth Casagli, 1799-1805. Möjligen ingående i operan Renaud 1801. Sinfonia 1. Allegro con brio 2. Scherzando. Kontradans av konungen, arrangerad av Hæffner. Från Gustav III:s tid. Symfonier. Gustaf III:s sorgmarsch 1792. Eventuellt skriven av Olof Åhlström. Från Figaros bröllop av Wolfgang Amadeus Mozart arrangerat för blåsare. Svit för blåsare. Allegretto för blåsare, före 1800. Preludium och fuga nummer 1 och fuga nummer 5 ur Das wohltemperierte Klavier av Johann Sebastian Bach arrangerad för orkester. Variationer över folksången "Bevara Gud vår Kung" (God save the King). Ett stort antal marscher. Ett flertal från när han var i Stockholm. Tre stycken är arrangerade för blåsaroktett. Bolero. 2 Polonäser för orkester. Pas de deux, balettmusik. "Pas seul de Mr Beautin", koda till Beautins solo i 3:e akten. Balettmusik. Partie förenbart blåsare (Allegro-Menuett-Allegro). Turkisk marsch för blåsare, diverse slagverk och triangel. Koraler. De flesta av koralerna är arrangerade för blåsinstrument och pukor.
Klaververk Reine av Hæffner, 1785. Carl XII:s marsch vid Narva. Marsch vid magisterpromotionen 1815. Burlesk. Andantino med 19 variationer över Gubben Noach, tryckt 1803. Musiken
Arrangemang Chaconne ur Renaud av Haeffner, 1801. Ouvertyr till Azémia av Nicolas Dalayrac. Ouvertyr till Dido och Æneas av Joseph Martin Kraus, 1796. Fyrhändigt klaver. "Ädla skuggor" ur Gustaf Wasa av Johann Gottlieb Naumann, 1786. Iphigenie en Tauride av Gluck. Tillägnad kungen. Omarbetning av traditioner av svenska folkdanser.
Orgelverk Stort Preludium till Psalmen Hela werlden fröjdes Herran för Nybegynnare, 1818. Tryckt i Preludier 1822. Preludier till Melodierna [nr 1-138] uti Svenska Choralboken samt ett tillägg med Marscher (vid Prestvigning, Högtidliga processioner, Begrafningar, Stort preludium samt Utgångsstycke), 1822. Det sista finns utgivet av Anders Ruuth på Noteria 1973.
Koralböcker och mässmusik 3 provpsalmer. Svenska mässan 1799. Körarrangemang av församlingens partier. Koralbok 1800. Koralbok 1807–1808. Tysk universalkoralbok, 1812–1818, ej avslutad. Svenska mässan, 1817. Haeffners koralbok, utgiven 1819 men tryckt 1820.