Dominikanska republiken (spanska: República Dominicana) är en republik i Västindien som upptar två tredjedelar av ön Hispaniola (den västra tredjedelen upptas av Haiti). Landet gränsar mot Haiti och har maritim gräns mot det amerikanska territoriet Puerto Rico.
Historia Äldre historia Ön Hispaniola har varit bebodd sedan omkring 4000 f.Kr. Vid tiden för Kr.f. förekom jordbruk och keramiktillverkning. De byar och hövdingedömen som taínofolket skapade gick under efter Christofer Columbus ankomst 1492. Ön blev de spanska conquistadorernas första huvudbas i Amerika och en språngbräda för Spaniens erövring av Karibien och det amerikanska fastlandet. Spanjorerna gjorde guldfynd och ursprungsbefolkningen decimerades till följd av sjukdomar och kolonisternas brutalitet.
När conquistadorerna fortsatte till andra öar och fastlandet svalnade Spaniens intresse och delar av ön, särskilt nord- och västkusterna, användes av pirater som attackbaser eller för förnödenheter. 1606 fick den spanske kungen invånarna att flytta närmare huvudstaden Santo Domingo, för att undvika piraterna. 1625 hade franska buckanjärer satt sig fast på ön Tortuga men var också verksamma i västra delen av Hispaniola. Spanjorerna drev ut dem flera gånger men de kom tillbaka och 1659 blev den franska bosättningen på Tortuga officiellt grundad. 1665 erkände den franska kungen den slavdrina kolonisationen av västra Hispaniola, kolonin Saint-Domingue. År 1697 erkände Spanien Frankrikes närvaro på den västra tredjedelen av Hispaniola, utan att ett officiell gräns drogs, och 1795 avträddes hela ön till Frankrike.
Efter slavuppror och strider blev den västra fransktalande delen ett självständigt svart kejsardöme 1804 (under Toussaint L'Ouverture). Den spansktalande delen, som då kallades Santo Domingo, hölls av fransmännen fram tills den spanska återerövringen 1809. Santo Domingo försökte bli självständigt från Spanien 1821, men erövrades istället och styrdes av Haiti i 22 år. Den spanskspråkiga vita minoriteten i öster revolterade 1844 och bröt sig ur den svarta staten Haiti. 1844 fick Santo Domingo självständighet och blev Dominikanska republiken.Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon 1861 övergav den Dominikanska republiken sin självständighet för att ingå i Spanien, men övergavs 1865 och blev åter självständigt. 1869 ansökte Dominikanska republiken om att ingå i USA, men ansökan avslogs genom veto av USA:s senat.
Nyare historia Efter 1869 utmärktes den Dominikanska republiken av inbördes strider samt tid av diktatur. De konstanta striderna ledde till sämre statsfinanser. Mellan 1901 och 1904 försökte europeiska stormakter lösa återbetalningen av statsskulderna på diplomatisk väg, utan att lyckas. 1905 ingrep USA i Dominikanska republiken genom att bevilja två lån åt landet, men tog samtidigt över förvaltning av landets tullar och statsskulden. Ingripandet ledde till förbättrade statsfinanser och näringsliv.
1911 mördades president Ramón Cáceres, efter att ha varit president i sex år. Följden blev flera år med politisk instabilitet och inbördeskrig.
Ockuperat av USA 1916–24 Juan Isidro Jimenes Pereyra som blev president 1914 vid relativt fria val tvingades avgå i maj 1916. USA:s president Woodrow Wilson beordrade då en amerikansk ockupation av Dominikanska republiken. Marinsoldater från USA landsteg den 16 maj 1916 och hade kontroll över landet efter två månader. Den militärregering som insattes av USA, ledd av konteramiral Harry Shepard Knapp, fick inte invånarnas förtroende. En del regeringsposter måste fyllas av amerikanska marinofficerare eftersom dominikaner vägrade att ingå i regeringen. Ockupationen upphörde i oktober 1922 och val hölls i mars 1924. Segrare i presidentvalet blev Horacio Vásquez Lajara som hade samarbetat med amerikanerna. Under hans sex år vid makten respekterades medborgerliga rättigheter och ekonomin växte. Han tvingades avgå 1930 och efterträddes av chefen för armén, general Rafael Trujillo, efter ett manipulerat presidentval.
Trujillos diktatur Från 1930 till 1961 styrde Trujillo landet direkt eller indirekt och etablerade en brutal diktatur med många excentriska inslag även om han också på många vis gav landet stabilitet och en modern infrastruktur och ekonomi. Men han sög även ut landet och berikade sin familj. Han bekämpade kommunismen och fick ett visst amerikanskt stöd.
Trujillo förde en rasistisk politik mot etniska haitier i Dominikanska republiken vilket ledde till en djup konflikt med grannlandet. År 1937 beordrade Trujillo armén att döda haitier som bodde på Dominikanska sidan av gränsen till Haiti. Armén dödade uppskattningsvis mellan 17 000 och 35 000 haitier under sex dagar. För att försvåra bevis för arméns engagemang, använde soldaterna machetes snarare än kulor. Händelserna benämndes Persiljamassakern.
Utrikespolitiskt stödde Trujillo USA och förklarade Italien, Japan och Tyskland krig efter bombningen av Pearl Harbor 1941.
Tiden efter Trujillo Efter mordet på Trujillo inleddes en ny period av instabilitet. Trujillo hade inte utsett någon efterträdare. De sammansvurna som hade planerat mordet hade planerat att ta över regeringsmakten, men detta kunde inte genomföras. Joaquín Balaguer, som varit vicepresident hos Trujillo satt kvar. Han lät diktatorns son, Rafael Trujillo Lovatón återvända från Paris och de facto ta kontroll. Trujillo Jr fortsatte terrorn och utförde blodiga hämndaktioner. Till skillnad från sin far genomförde han dock några få symboliska reformer. Dessa räckte emellertid inte för att tysta det folkliga motståndet. Människors glädje över mordet förbyttes i besvikelse när det mesta fortsatte som förut. Förbittrade människor strömmade ut på gatorna. I oktober ägde dagliga protester rum. De stoppades med stridsvagnar. Studenter sköts ihjäl av regeringstrupper. USA fruktade att det som på Kuba skulle kunna ske ett kommunistiskt övertagande, trots att vänstern i Dominikanska republiken var obetydlig efter åratal av repression.
Amerikanska diplomater framförde att USA:s militära makt om nödvändigt skulle komma till användning för att åstadkomma en provisorisk regering under ledning av Joaquin Balaguer tills val kunde hållas.http://countrystudies.us/dominican-republic/12.htmWilliam Blum: CIA och USA:s verkliga utrikespolitik s. 231–241, Göteborg, Epsilon press, 1991
Demokratiska val De första demokratiska valen i landets historia hölls den 20 december 1963. De främsta presidentkandidaterna vid valet var Juan Bosch Gavino, en intellektuell och poet, som från exilen hade organiserat motstånd via Dominikanska revolutionära partiet (Partido Revolucionario Dominicano – PRD) och Viriato Fiallo som tillhörde Unión Nacional Civica (UCN). Bosch segrade med 64 procent av rösterna, Hans parti, PRD, fick även majoritet i parlamentets båda kamrar. En regering under Juan Bosch tillträdde i februari 1963, men störtades i september samma år av högermilitärer.
Inbördeskrig och intervention Ett militärt styre inrättades. I april 1965 utbröt en folklig och militär resning, som syftade till att återinsätta Bosch vid makten. USA:s president Lyndon B. Johnson oroades över möjligheten av att kommunister skulle kunna ta över revolten och skapa ”Ett andra Kuba", sände 30 000 soldater till Dominikanska republiken för att kväsa upproret.
Under några timmar den 25 april leddes landet av en revolutionskommitté bestående av Vinicio Fernández Pérez, Giovanni Gutiérrez Ramírez, Francisco Caamaño, Eladio Ramírez Sánchez och Pedro Bartolomé Benoit.
Balaguer vid makten USA:s trupper stannade kvar i landet i över ett år och övervakade valen år 1966, som vanns av högerpolitikern Joaquín Balaguer. Han kom att sitta kvar vid makten som president i 12 år. Den högt utbildade Balaguer styrde inledningsvis auktoritärt, men med mindre våld än Trujillo. Hans presidenttid innebar dock brott mot mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, med motivet att hålla pro-Castro eller prokommunistiska partier utanför. Under hans styre växte klyftan mellan rika och fattiga. Han genomförde ett ambitiöst infrastrukturprogram som innehöll stora bostadsprojekt, sportanläggningar, teatrar, museer, akvedukter och vägar.
Tiden efter Balaguer Boschs gamla parti kom till makten 1978. Efter valet 1982 blev Salvador Jorge Blanco president fram till 1986. Perioden innebar en katastrofal ekonomisk situation och växande social oro där strejker och massdemonstrationer 1984 urartade till kravaller med ett hundratal döda. Balaguer blev åter president 1986 och försökte nu skapa en mer dynamisk ekonomisk utveckling, som dock blev kortlivad. Inflationen steg kraftigt och underskottet i handelsbalansen växte. En stagnerande ekonomi ledde till ökad social oro. Efter presidentvalet 1994 accepterade Balaguer att inte kandidera ännu en gång.
1996 valdes, med stöd av Balaguer, Leonel Fernández Reyna, tillhörande Partido de la Liberación Dominicana (PLD), till president. Fernández, som valdes åter 2004 och 2008, förde en nyliberal politik med bland annat privatiseringar av statliga bolag. Under Fernández växte ekonomin, men ojämlikheten och stadsskulden ökade.
Danilo Medina från PLD valdes till president 2012 och omvaldes 2016. Hans tid vid makten präglades av ökad brottslighet, korruption och ett svagt rättssystem, men också av ett fokus på sociala reformer och ekonomisk tillväxt.
Efter protester mot regeringen förlorade PLD makten i valet 2020, och Luis Abinader från oppositionen tog över. I maj 2024 blev Abinader omvald, med hård migrationspolitik mot Haiti som en populär valfråga.
Geografi miniatyr|vänster|Karta
Topografi och hydrografi Landet uppfylls av flera väst-östliga bergskedjor, som i de centrala delarna når drygt 3 000 m. Här finns Västindiens högsta topp, Pico Duarte (3 175 m). Sluttningarna täcks av tropisk regnskog. Dalar och slätter har savannvegetation. Det tropiska klimatet mildras av nordostpassaden som ger mycket regn i de nordliga bergen. Öns södra delar är ofta orkandrabbade.
Dominikanska republikens lägsta punkt är Lago Enriquillo, 46 meter under havsnivå.
Klimat Klimatet är tropisk havsmiljö med små temperaturvariationer under året. Landet ligger mitt i ett område där det förekommer orkaner, och dessa inträffar mellan juni och oktober. Översvämningar liksom torrperioder förekommer också.
Miljöproblem Tidvis är det brist på färskvatten. Skogsavverkning orsakar jorderosion och jorden som eroderar ner i havet förstör korallreven.
Den globala uppvärmningen hotar Dominikanska republiken genom bland annat extremväder, stigande havsnivåer och längre torrperioder, vilket särskilt påverkar turism, folkhälsa och matförsörjning.
Styre och politik Författning och styre Enligt 1966 års grundlag är Dominikanska republiken en enhetsstatlig och formellt demokratisk republik. Landets högsta verkställande makt utövas av presidenten, som väljs genom allmänna val för en fyraårsperiod och inte kan väljas om direkt efter mandatperiodens slut. Den lagstiftande makten ligger hos en nationalkongress som består av en senat med 32 medlemmar och en deputeradekammare med 178 ledamöter. Båda kamrarna väljs genom allmänna och direkta val för fyra år. Rösträttsåldern är 18 år.
Administrativ indelning
Dominikanska republiken är indelat i ett distrikt, Distrito Nacional (motsvarar centrala Santo Domingo), och 31 provinser: Ázua, Baoruco, Barahona, Dajabón, Duarte, Elías Piña, El Seibo, Espaillat, Hato Mayor, Hermanas Mirabal, Independencia, La Altagracia, La Romana, La Vega, María Trinidad Sánchez, Monseñor Nouel, Monte Cristi, Monte Plata, Pedernales, Peravia, Puerto Plata, Samaná, Sánchez Ramírez, San Cristóbal, San José de Ocoa, San Juan, San Pedro de Macorís, Santiago, Santiago Rodríguez, Santo Domingo och Valverde.
Provinserna är indelade i municipios (kommuner). Det fanns 160 municipios 2014.
Politik