Rasism är när människor delas upp i raser och dessa raser värderas och rangordnas efter olika egenskaper som anses vara nedärvda och oföränderliga. Det skapar hierarkier och ojämlikheter där vissa grupper anses ha högre status och makt än andra baserat på exempelvis hudfärg och etnicitet. Rasdiskriminering är när individer delats in i olika "raser" med olika tänkta egenskaper och begåvningar, och rankas och behandlas olika på grund av det. Rasidéer kan användas för att rättfärdiga diskriminering och förtryck av de grupper som anses vara lägre rankade, och kan leda till våldsdåd i form av hatbrott, rasistiskt motiverade mord och folkmord.
Det finns två huvudsakliga definitioner av rasism; en snäv som begränsar rasism till en biologisk indelning (se vetenskaplig rasism och biologisk rasism) och en bredare som rasism som socialt konstruerad, till exempel genom religion och kultur, se rasifiering. Kulturrasism är en modern form av rasism där individer bedöms utifrån sin kultur och har i många delar ersatt den biologiska rasismen.
Inom antropologiska studier om människans utveckling råder konsensus om att det inte finns människoraser, och man anser att försök till identifiering av rasskillnader mellan människor är ovetenskapligt.
Ett begrepp och attityd till andra människor som är närbesläktad med rasism - dock inte identiskt - är främlingsfientlighet, eller xenofobi.
Definition och begreppsutveckling
Vanliga definitioner Det råder inte enighet inom vetenskapen om hur rasism ska definieras. Förenklat kan sägas att det existerar två huvudgrupper. Det finns en snäv definition som begränsar rasism till ett begrepp som förutsätter att människor indelas i mer eller mindre klart avgränsade biologiska raser, ofta med tillägget att uppdelningen ska utifrån en hierarki. Andra forskare använder sig av en bred definition av rasism där indelningen av människor i olika grupper eller "raser" inte enbart sker utifrån fysiska och biologiska skillnader, utan också baserat på påståenden om exempelvis kulturer eller religioner.
FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering definierar rasdiskriminering som:
Rasism används i plural av forskare, då som rasismer, för att betona dess många olika former som inte lätt faller under en och samma definition. De argumenterar också för att olika former av rasism har kännetecknat olika historiska perioder och geografiska områden. Forskare definierar ofta rasism, inte bara i termer av individuell fördom, utan också i termer av en maktstrukturer som skyddar den dominerande kulturens intressen och aktivt diskriminerar etniska minoriteter.
Rasismens grundidéer Rasism är en ideologi eller handlingar byggt på en världsbild där människan delas upp i raser som sedan rangordnas i en hierarki baserat på olika typer av särdrag som anses vara nedärvda och oföränderliga. Rasismens kärna kan beskrivas med komponenterna: 1) indelning i människogrupper, 2) att grupperna värderas olika och 3) att varje grupp anses ha vissa inneboende kvalitéer eller egenskaper.
Rasism och frågan om mänskliga "raser" är ur ett taxonomiskt eller biologiskt perspektiv inte relevant, eftersom människan är en homogen art där människoraserna inte är tydligt avgränsade. Inom antropologin råder konsensus om att det inte finns människoraser, och man anser att försök till identifiering av rasskillnader mellan människor är ovetenskapligt.Keita, S O Y & Kittles R A (1997) The persistence of racial thinking and the myth of racial divergence. Am Anthropol 99:534–544Templeton A.R. (1998) Human races: a genetic and evolutionary perspective. Am Anthropol 100:632–650
Forskningen fokuserar snarare på ras som social konstruktion och vad sådana konstruktioner får för konsekvenser. Processen genom vilken en person tilldelas en ras kallas för rasifiering. Forskarna är ense om att (den konstruerade) uppfattningen om skillnader mellan "oss" och "dem" baserat på etnicitet, hudfärg, religion, m.fl. är på riktigt och att detta påverkar människors agerande och attityder mot varandra. Sociologen Colette Guillaumin sammanfattade tanken med att: "ras existerar inte, men det dödar människor".
Historikern George M. Fredrickson har sammanfattat det som att rasismen bygger på tanken om att "de" inte är som "oss", samt att skillnaderna mellan "oss" och "dem" är permanenta, naturliga och nedärvda. Hierarkin mellan de olika socialt konstruerade raserna som naturlig och rasismen framhåller idén om att varje person "ska hålla sig till sin plats" i samhället. Rasismen skapar och upprätthåller en ojämlik fördelning av resurser, status, rättigheter, privilegier och möjligheter beroende på vilken grupp som människor anses tillhöra. Sociologen Steve Garner tre vanliga element som ingår i definitioner av rasism. För det första ett historiskt hierarkiskt maktförhållande mellan grupper, för det andra en uppsättning av idéer (en ideologi) om rasliga skillnader, och för det tredje diskriminerande handlingar (praktiker).
Ojämlikhet i makt, resurser och privilegier till följd av individers eller gruppers kunskaper, erfarenhet, prestationer eller flit anses inte utgöra diskriminering eller rasism.
"Vi" och "de" Uppdelningen av människor i "vi" och "de" är en central grund för rasism, där vi-gruppen generellt tillskrivs goda egenskaper, som "de-gruppen" anses sakna. Denna indelning bidrar till att legitimera och upprätthålla makt och privilegier för vi-gruppen, samtidigt som de-gruppen tillskrivs negativa egenskaper som rättfärdigar diskriminering och ojämlikhet. Rasism bygger på stereotypa föreställningar och generaliseringar, och fungerar både på individnivå och genom strukturella och institutionella förhållanden i samhället .
Rasistiska föreställningar i dag tenderar att fokusera på kultur och religion, där kulturen har ersatt de biologiska raserna som grund för de rasistiska föreställningarna. Skillnaden som rasismen gör på olika människor behöver inte utgå från en biologisk föreställning om ras. Det avgörande är att rasismen på förhand dömer människor efter en idé om vilka de är snarare än efter vad de gör. Att rasbiologin talar om biologiska raser och kulturrasismen om olika oförenliga kulturer ses som en ytlig skillnad och varianterna anses ha sin grund i samma rasistiska världsbild.
Övriga definitioner Diskrimineringsombudsmannen definierade 2013 rasism: ”[u]rsprungligen [är] ett ord som beskriver uppdelningen av människor i ett rassystem där vissa raser biologiskt är underställda andra. Idag talar man mer om kulturrasism – föreställningen om att kulturer är absoluta, oföränderliga och definierar individens egenskaper.”Diskrimineringsombudsmannen (DO): Rasism . Citat: Idag pratar man mer om kulturrasism –föreställningen om att kulturer är absoluta, oföränderliga och definierar individens egenskaper." Läst 2013-12-17.
Begreppshistorik Begreppet rasism är ett relativt nytt begrepp och kom i allmän användning på 1930-talet då ordet användes för att beskriva den nazistiska ideologins sociala och politiska dimensioner, som betraktade "ras" som en naturligt given politisk enhet.
Historia Idéer om vissa folks överlägsenhet i form av främlingsfientlighet och etnocentrism har funnits sedan länge i mänsklighetens historia, utan att dessa nödvändigtvis kan likställas med rasism. Flera historiker och samhällsforskare har velat spåra rasismens ursprung till den Iberiska halvön under medeltiden och de antisemitiska föreställningar som uppstod där.
Senmedeltid och "blodets renhet" Den första rasistiska eller proto-rasistiska ideologin kom att utgöras av den rasistiska antisemitismen. Den rasistiska antisemitismen har sin bakgrund i senmedeltida kristna europeiska uppfattningar om att judarna var frivilliga hantlangare åt djävulen och att de var "medvetet otrogna", dvs. medvetet undvek att låta sig döpas och konvertera till kristendomen. Till en början förkastades de här idéerna av det religiösa och civila etablissemanget som ville sprida ett inkluderande budskap om det kristna dopet och frälsningen välkomnade alla människor. Det fanns en jämlikhetstanke om att alla människor var lika inför Gud och att alla själar kunde frälsas, men den här tanken blev mer och mer ifrågasatt under medeltidens senare del. Under 1200- och 1300-talen började uppfattningen spridas om att judarna egentligen inte tillhörde människosläktet utan att de var djävlar och att de var "lägre stående varelser".
Under slutet av 1300-talet tilltog hatet mot judar på den iberiska halvön och fler tvingades att konvertera till kristendomen. De blev vad som på spanska kallades conversos: konverterade/omvända. Den antisemitism som hade funnits före detta i Spanien var framför allt av religiös art, men i takt med att fler judar konverterade så förvandlades antisemitismen från religiös diskriminering till att bli en regelrätt rasistisk ideologi. Man började tala om blodets renhet (limpieza de sangre på spanska). Detta innebar att man började diskriminera människor utifrån härkomst och inte enbart religion. Det räckte inte längre med att ha "rätt" religion, utan man skulle dessutom ha rätt härkomst eller rätt "blod". Bland "gammelkristna" fanns en misstro med rasistiska förtecken mot "nya kristna" och många trodde att de konverterade judarna i hemlighet fortsatte att praktisera sin gamla religion. Så småningom kom idén att utökas till att omfatta även morisker (morer/muslimer som konverterat till kristendomen) och i förlängningen även ursprungsamerikaner och afrikanska slavar i de spanska kolonierna. Doktrinen om blodets renhet ledde till att judar, morisker, m.fl. utestängdes från civila och kyrkliga institutioner och att olika segregerande och rasistiska lagar stiftades.
Hudfärgsrasism Till skillnad mot den rasistiska antisemitismen skulle det dröja innan en regelrätt hudfärgsrasism utvecklades. Under senmedeltiden fanns det i Europa en fascination för och exotifiering av svarta och mörkhyade, särskilt om de var kristna. Ett exempel på detta är den populära myten om den svarta prästkonungen Johannes.
En begynnande rasism mot svarta uppstod i samband med det alltmer omfattande europeiska slaveriet och slavhandeln av svarta, särskilt den transatlantiska slavhandeln. Från en början hade slaveriet främst religiösa förtecken, snarare än rasistiska. Det var helt enkelt okej att äga icke-kristna slavar, oavsett om de var slaver, skandinaver, muslimer eller kom från någon annan grupp. I många fall var svarta afrikaner redan förslavade av andra afrikaner, vilket underlättade för vita européer att bedriva slavhandel och att utnyttja slavarna i kolonierna i Nya världen. Det finns vissa belägg för att den första kopplingen mellan mörk hudfärg och statusen som slav gjordes av muslimska slavägare runt medelhavet och att den idén kom att utvecklas och leva vidare i den vita, kristna, europeiska slavhandeln. Det bör dock noteras att araberna och morerna hade såväl vita som svarta slavar och att deras slaveri inte understöddes av den typ av rasistiska ideologi som kom att prägla den transatlantiska slavhandeln.
Det var först under 1700-talet som en mer fysisk och biologisk rasism baserad på hudfärg utvecklades till en fullfjädrad rasistisk ideologi under förment vetenskapliga former. I de nordamerikanska kolonierna kunde man under lång tid använda begreppen "kristen", "fri", "engelsk" och "vit" som utbytbara begrepp, vilket visar att hudfärg inte var en så framstående identitet som den senare kom att bli i Nordamerika och USA.
Många forskare menar att det var kolonialismen och slaveriet som skapade den formella rasismen, snarare än tvärtom.Hochschild, Adam, Spräng bojorna – Kampen mot slavhandeln (2006), Ordfront,
Under 1800- och 1900-talet