André Chamson, född den 6 juni 1900 i Nimes, Gard, död den 9 november 1983 i Paris, var en fransk arkivarie, romanförfattare och essäist.
Biografi Efter att ha studerat vid École des Chartes fick han examen som paleograf 1924. Han arbetade före andra världskriget som museiintendent och startade tidskriften Vendredi, för vilken han också var redaktör.
Efter kriget var han konservator vid Musée du Petit Palais och redaktionsmedlem för tidskriften Europé. År 1959 utsågs han till chef för franska riksarkivet, en post som han höll fram till 1971.
År 1956 valdes han in i Franska akademin som efterträdare till Ernest Seillière och 1958 utsågs han till ansvarig för Académie des Jeux floraux.
Som författare slog Chamson igenom med en rad hembygdsskildringar från Cevennerna i vilka han förhärligar bergsbon och bonden med motiv från motståndsrörelsen under andra världskriget.
I hans senare verk hade perspektivet vidgats och i centrum för hans intresse stod europeiska problem och vad han såg som faran i en latent fascism.
Chamson dog i Paris 1983 och är begravd nära Pic de Barette i Valleraugue, med utsikt över Taleyrac-dalen.
Bibliografi (på svenska) Ensam på berget: berättelse från Cevennerna (översättning Erik Holmblad, Birkagården, 1926) Vägens män (Les hommes de la route) (översättning Axel Claëson, Bonnier, 1929) De besegrades år (L'année des vaincus) (översättning Axel Claëson, Bonnier, 1936) Mirakelbrunnen (Le puits des miracles) (översättning Eva Alexanderson, Bonnier, 1947) Galären Stoltheten (La Superbe) (översättning Harald Bohrn, Norstedt, 1969)
Källor
Bra Böckers lexikon, 1973 Noter
Externa länkar Académie française.
Kategori:Födda 1900 Kategori:Avlidna 1983 Kategori:Män Kategori:Franska romanförfattare Kategori:Franskspråkiga romanförfattare Kategori:Franska arkivarier Kategori:Franska essäister Kategori:Personer från Nîmes Kategori:Storkorset av Hederslegionen Kategori:Ledamöter av Franska Akademien Kategori:Kommendörer av Akademiska palmen