Prins Bernhard av Lippe-Biesterfeld (senare Prins Bernhard av Nederländerna), född den 29 juni 1911 i Jena, död den 1 december 2004 i Utrecht, var en tyskfödd nederländsk prins, gift med och prinsgemål till drottning Juliana av Nederländerna, far till Beatrix av Nederländerna och morfar till Willem Alexander av Nederländerna.
Bernhard tillhörde det tyska furstehuset Lippe-Biesterfeld och var brorson till den siste suveräne fursten av Lippe, Leopold IV. Från födseln hade han titeln greve av Biesterfeld; hans farbror upphöjde honom till furstlig rang med titeln Durchlaucht 1916. Han studerade juridik och arbetade som verkställande sekreterare på IG Farbens kontor i Paris. År 1937 gifte han sig med prinsessan Juliana av Nederländerna och fick omedelbart titeln prins av Nederländerna med titeln kunglig höghet. När hans hustru tillträdde tronen 1948 blev han prinsgemål.
Bernhard var en tidig medlem av nazistpartiet (NSDAP) och tjänstgjorde som officer i Schutzstaffel. Han bytte politisk lojalitet till de allierade efter invasionen av Nederländerna. Fram till sin död förnekade Bernhard att han hade varit medlem i NSDAP eller att han hade haft ett NSDAP-medlemskort. Han respekterades för sina prestationer som stridspilot och sin verksamhet som sambandsofficer och personlig assistent till sin svärmor, drottning Vilhelmina, under konflikten och för sitt arbete under återuppbyggnaden efter kriget. Under kriget var han en del av de allierades krigsplaneringsråd i London, och tjänstgjorde i begränsad utsträckning som hederschef i Royal Air Force (RAF), där han flög både jakt- och bombflygplan. Han var också hedersofficer i den nederländska armén och var observatör vid förhandlingarna om villkoren för de nazistiska styrkornas kapitulation i Nederländerna. Officiellt för bevisat mod, ledarskap och lojalitet under sina insatser under kriget utnämndes han till kommendör av den militära Vilhelmsorden, Nederländernas äldsta och högsta utmärkelse. Efter kriget utnämndes han till hedersmarskalk i RAF av drottning Elizabeth II. År 1969 tilldelades Bernhard storkorset (specialklassen) av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden. Han blev inblandad i den så kallade Lockheed-mutskandalen 1976 för att i hemlighet ha främjat försäljningen av deras flygplan och Northrops för pengar, och degraderades från alla sina militära funktioner med ett livslångt förbud mot att bära någon militär uniform.
Bernhard var med och grundade Världsnaturfonden (WWF) och blev dess första ordförande 1961. År 1970 grundade han, tillsammans med prins Philip, hertig av Edinburgh, och andra medarbetare, WWF:s finansiella fond "The 1001: A Nature Trust". År 1954 var han en av grundarna av den internationella Bilderberggruppen, som har träffats årligen sedan dess för att diskutera företagens globalisering och andra frågor som rör Europa och Nordamerika. Han tvingades avgå från båda grupperna efter att ha varit inblandad i Lockheeds mutskandal 1976.
Biografi Barndom och utbildning Bernhard föddes som Bernhard Leopold Friedrich Eberhard Julius Kurt Karl Gottfried Peter, Graf von Biesterfeld i Jena i Sachsen-Weimar-Eisenach i Kejsardömet Tyskland den 29 juni 1911, som äldste son till prins Bernhard av Lippe och hans hustru, baronessan Armgard von Sierstorpff-Cramm, medlem av en av de äldsta niedersachsiska adelsfamiljerna, huset Cramm. Han var sonson till greve Ernst av Lippe-Biesterfeld, som var regent i Furstendömet Lippe fram till 1904, och var också brorson till furstendömets siste regent, furste Leopold IV av Lippe.
Enligt födelseattesten skedde födseln den 28 juni 1911 klockan 02.45. Bernhards mor har hela tiden antytt att detta var ett felaktigt uttalande. Han firade sin födelsedag hela sitt liv den 29 juni, det datum som angavs i hans naturaliserings- och vigselbevis. I sin biografi över Bernhard uppger Annejet van der Zijl att tjänstemannen på sjukhuset som gjorde uttalandet hade misstagit sig i fråga om datumet.Zijl, Annejet van der; Bernhard. Een verborgen geschiedenis, p. 55 Även om diskrepansen inte har klargjorts med säkerhet, var det vanligare med felaktigt daterade födelsenotiser vid den tiden. De hemförlossningar som var vanliga på den tiden anmäldes inte till magistraten förrän några dagar senare, vilket ibland ledde till felaktiga anteckningar.
Den 1 juli skrev Bernhard den äldre till sin bror Leopold och bad honom bli gudfar till hans äldste son. "Om du", skrev han, "vill behaga oss, kommer han att få ditt namn som ett dubbelnamn." Leopold gick med på det och den 18 juli gav justitiedepartementet i Weimar tillstånd att flytta förnamnet Leopold två platser framåt, så att han den 27 oktober 1911 fick namnen Bernhard Leopold Friedrich Eberhard Julius Kurt Carl Gottfried Peter Graf von Biesterfeld.Zijl, Annejet van der; Bernhard. Een verborgen geschiedenis, p. 56 Hans efternamn Graf von Biesterfeld verkar ha varit inskrivet i födelseattesten med hans förnamn sedan den 30 juni 1911, något som inte är tillåtet. Den 27 oktober 1911 rättades saker och ting officiellt till.De juiste geboortedatum van prins Bernhard (en hoe heette hij eigenlijk precies?), vernoeming.nl
Eftersom hans föräldrars äktenskap inte överensstämde med äktenskapslagarna i huset Lippe, ansågs det till en början vara morganatiskt, eftersom Armgard inte tillhörde någon av de styrande familjerna i Europa, fick Bernhard endast titeln greve av Biesterfeld vid födseln. Han och hans bror kunde bara ärva den lippiska tronen om hela det regerande huset dog ut. År 1916 upphöjde hans farbror Leopold IV honom och hans mor till prins och prinsessa av Lippe-Biesterfeld, och därmed retroaktivt deras föräldrars äktenskapsdynastistatus. Suffixet Biesterfeld återupplivade början på en ny kadettgren av huset Lippe.Jean-Fred Tourtchine, 'Généalogie et état présent des familles princières de Lippe-Biesterfeld (princes souverains de Lippe) et de Lippe-Weissenfeld', in: L'ordre de la noblesse. Familles d'Europe enregistrées in ordine nobilitatis en 1983–1984. Volume sixième 1983-194. [Paris, 1985], p. CCLVXXXVI."Zijl, Annejet van der, Bernhard, en dold historia pp 45 och 87"p 45 ... Leopold erbjöd sig att ge Armgard den gamla titeln greve av Biesterfelders – om än med det lågadliga "von" i stället för det högadliga "zur". Denna nya Biesterfelder-linje skulle räknas in i successionen, men skulle vara tvungen att ansluta i linje bakom de andra sidogrenarna." "Sidan 87 .... Visste han i detta enda och mest exceptionella fall ..... den furstliga titeln "zur Lippe-Biesterfeld" ... Och hans släktlinje tog ett stort steg framåt i tronföljden.""Prinsessan Armgard fick titeln grevinna av Biesterfeld för henne och hennes ättlingar 1909 och genom dekret av den sista regerande monarken av Lippe 1916. Leopold IV som prinsessa av Lippe-Biesterfeld. Detta lade grunden till den nya Biesterfeld-linjen, som i raden av de berättigade till tronen i Lippe går före dem som tillhör det kungliga huset Lippe-Weissenfeld.Gedenkalbum uitgegeven bij het koperen huwelijksfeest van het Koninklijk echtpaar door de NV drukkerij De Spaarnestad Haarlem voor de abonnees van haar periodieken, 1949 p. 12.
Efter första världskriget förlorade Bernhards familj sitt tyska furstendöme och de inkomster som hade följt med det, men familjen var fortfarande relativt välbärgad. Bernhard tillbringade sina första år på slottet Reckenwalde (sedan 1945 Wojnowo i Polen), familjens nya gods i östra Brandenburg, tre mil öster om floden Oder. Han undervisades privat och fick sin tidiga utbildning i hemmet. När han var tolv år skickades han till gymnasiet i Züllichau (Sulechów). Flera år senare skickades han till ett gymnasium i Berlin, där han tog examen 1929.
Bernhard led av dålig hälsa redan som pojke. Läkarna förutspådde att han inte skulle leva särskilt länge. Denna förutsägelse kan ha inspirerat Bernhards vårdslösa livsföring och de risker han tog under andra världskriget och därefter. Under sin vistelse i Berlin utvecklade han en svaghet för snabba bilar, ridning och safaris. Han var nära att dö i en båtolycka och i en flygolycka. I en bilolycka i 160 kilometer i timmen fick han en fraktur på halskotorna och revbenen. Han förstörde flera bilar och flygplan under sin livstid.
Bernhard studerade juridik vid universitetet i Lausanne hösten 1929 fram till våren 1930, därefter i Berlin, sedan i München följande år 1931 och sedan åter i Berlin. I München skrev Bernhard in sig den 24 oktober 1930.Zijl, Annejet van der, Bernhard, een verborgen geschiedenis pag 185 Hans biograf Annejet van der Zijl betonar att Ludwig-Maximilians-Universität var ökänt för att vara högerextremt, bland annat genom att man skickade iväg Albert Einstein som föreläsare på tjugotalet och genom att alla judiska sällskap tidigt förbjöds. Hon karakteriserar staden München som födelseplatsen för NSDAP. Tillbaka i Berlin på Friedrich-Wilhelms-Universität i oktober 1931 efter en allvarlig sjukdom, kunde han också hänge sig åt sin smak för snabba bilar, ridning och jaktsafari på storvilt. Han var nära att dö i en båtolycka och i en flygolycka. (Han drabbades senare av en bruten nacke och krossade revben i en bilolycka i 160 km/h efter sitt giftermål med prinsessan Juliana 1938). Bernhard var en aktiv medlem i Motor-SA och i Deutsche Studentenschaft, där han skrev in sig den 27 april 1933.Zijl, Annejet van der, Bernhard, een verborgen geschiedenis pag 201
Medan han studerade vid universitetet i Berlin 1933 gick Bernhard med i nazistpartiet, vilket på hans medlemskort var exakt daterat till den 1 maj 1933. Han skrev också in sig i Sturmabteilung (SA) och uppgav för sin levnadstecknare Sefton Delmer att ett sådant medlemskap var nödvändigt för att registrera sig för examina – men van der Zijl påpekar att det inte fanns några officiella examina vid detta universitet förrän 1935.Zijl, Annejet van der, Bernhard, een verborgen geschiedenis s 204
Bernhard lämnade Berlin i december 1934 då han tog examen och började arbeta för IG Farben, som då var världens fjärde största företag. Redan 1932 hade de sponsrat Hitlers valkampanjer.Zijl, Annejet van der, Bernhard, een verborgen geschiedenis pag 228 (Det finns kvar idag som BASF, AGFA och Bayer AG). Han gick med i statistikavdelningen vid IG Farbens Berlin N.W. 7-avdelning, det huvudsakliga nazistiska spionagecentret utomlands (känt som VOWI) som utvecklades till Wehrmachts ekonomiska underrättelsegren. Han bodde hos greve Paul von Kotzebue (1884–1966), en rysk adelsman i exil av tysk härkomst, och dennes hustru Allene Tew, som var född i USA. Efter utbildningen blev Bernhard 1935 sekreterare i styrelsen för Pariskontoret.
Förlovning Julianas mor, drottning Vilhelmina, hade tillbringat större delen av 1930-talet med att leta efter en lämplig make till sin dotter. Formellt uppfyllde Bernhard profilen för den kandidat man letade efter på grund av hans befordran till prins och tillträde till Lippes kungahus 1916. En kandidat var tvungen att vara adlig och vara en del av ett kungahus som styrde fram till åtminstone 1918. I jakten på en friare till Juliana använde sig Vilhelmina av Almanach de Gotha. Bernhard stod i den finare delen av Gotha.Fasseur, Cees; Wilhelmina. Krijgshaftig in een vormeloze jas, p. 113 Bernhards familj hade goda kontakter med familjen von der Goltz, som tillhörde den tyske exkejsarens följe i Doorn.Fasseur, Cees; Wilhelmina. Krijgshaftig in een vormeloze jas, p. 128 År 1935 besökte Bernhard den tyske exkejsaren och hans hustru Hermine Reuss i Nederländerna minst två gånger.Zijl, Annejet van der; Bernhard. Een verborgen geschiedenis, p. 237 miniatyr|De nyförlovade 1936.