Pekka Halonen, född 23 september 1865 i byn Väisälänmäki i Lapinlax, död 1 december 1933 i Tusby, var en finländsk målare.

Biografi

Bakgrund och studier Pekka Halonen var det tredje av nio barn till bonden Olli Halonen (1832–1914) och Vilhelmiina Uotinen (1840–1913) och växte upp i byn Väisälänmäki. Han tillhörde en stor bondesläkt med många konstärligt eller musikaliskt verksamma personer. Bland annat var han bror till textilkonstnären Sohvi Halonen (1861–1920), dragspelstillverkaren Aapeli Halonen (1863–1927), målaren Antti Halonen (1870–1945) och violinisten Heikki Halonen (1882–1932). Han var kusin till skulptören Eemil Halonen.

Han studerade på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors 1886–1890, bland annat för Carl Jahn och Fredrik Ahlstedt. Han studerade också under längre vistelser i Frankrike (1890–1894) och Italien, bland annat 1890 på Académie Julien i Paris, 1893 tillsammans med sin vän Väinö Blomstedt på Académie Colarossi, och 1894 hos Paul Gauguin.

Konstnärskap och karriär I sina tidigare arbeten anslöt sig Halonen till fransk impressionism. Kring sekelskiftet övergick han allt mer till ett koloristiskt dämpat, monumentalt uppfattat figuralmåleri. Där hämtades motiven ur finskt folkliv, exempelvis i Vägröjare i Karelen (1900, hans första egentliga monumentalverk, numera på Ateneum), fresker utförda 1902 i det numera förstörda Juseliusska gravkoret i Björneborg och Vilostund (1905, Ateneum). Från sent 1890-tal övergick han alltmer till landskapsmåleri, och från 1906 kombinerades det tidvis med ett expressionistiskt präglat "ljusmåleri".

Under 1910- och 1920-talen målade Halonen främst naturlyriskt subtila landskap. Den dekorativa hållningen och ljusa, fint nyanserade färgen i dessa förenade på ett utomordentligt harmoniskt sätt hans tidigare strävanden. Under sina senare år kom han mestadels att ägna sig åt vintermotiv.

Halonen, som var del av det som brukar kallas den finländska konstens guldålder, erhöll 1925 professors titel. Han avled 1 december 1933.

Privatliv Pekka Halonen var gift med Maija Mäkinen, som var dotter till en seminarierektor i Sordavala. De träffades våren 1892 och gifte sig 1895 på i Paris. Paret bodde med sina åtta barn från 1902 på Halosenniemi vid Tusby träsk. Han ritade, förutom sitt eget hus (1899–1902), bostadshuset Erkkola vid Tusby Strandväg till J.H. Erkko, som uppfördes 1902.

Representation Halonen är representerad vid bland annat Åbo Akademi.Åbo Akademi, sid. 66. 1993. 2017 donerades målningen Vattenbäraren till Ateneum av en privatperson.Hufvudstadsbladet 4 september 2017Ateneum

Halonens Halosenniemi såldes 1949, fem år efter Maija Mäkinens död, till Tusby kommun. Förutsättningen för försäljningen var inrättandet av ett museum, och även Halosenniemi härbärgerar sedan dess ett stort antal målningar från Halonens hand.

Bildgalleri

Se även Den finländska konstens guldålder

Referenser Noter

Allmänna källor Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok, band 12, sid. 395. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag.

Vidare läsning

Externa länkar

Kategori:Finländska målare under 1800-talet Kategori:Finländska målare under 1900-talet Kategori:Finländska innehavare av professors namn Kategori:Födda 1865 Kategori:Avlidna 1933 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok Kategori:Personer från Lapinlax