Gustaf V (fullständigt namn Oscar Gustaf Adolf), född 16 juni 1858 på Drottningholms slott i Lovö socken i Stockholms län, död 29 oktober 1950 på Drottningholms slott, var kung av Sverige från 1907, som den femte regenten av huset Bernadotte. Han var son till Oscar II och drottning Sofia, sonsons son till Karl XIV Johan samt farfars far till Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustaf.
Med en regeringstid på nästan 43 årDen 1 april 1945 hade Gustaf V regerat i 37 år, 3 månader och 23 dagar. Han passerade därmed Gustav Vasas regeringsrekord. Källa: , avsnitt "86". är Gustaf V, näst efter Carl XVI Gustaf och Magnus Eriksson, den tredje längst regerande monarken i Sveriges historia och landets äldste regent någonsin. Gustaf V var Sveriges regent under de båda världskrigen, i vilka han gjorde smärre diplomatiska insatser. Han var också den förste svenske kung som avstod från kröning, vilket varit tradition i Sverige sedan 1210.
Bland Gustaf V:s personliga intressen fanns musik, konsthantverk samt idrott och som tennisspelare var han känd under pseudonymen Mr. G.
Uppväxt
Strax efter klockan tio på förmiddagen den 16 juni 1858 kom prinsen till världen på Drottningholms slott, prinsessan Sofia förlöstes av livmedikus Fritz Wästfelt. Han presenterades till sin farfar, Oscar I som nu var så sjuk att han var sängliggande, på en silverbricka. Två veckor senare dekorerade Oscar sonsonen med alla ordnar inklusive Sankt Olavs orden. Gustaf döptes i Slottskyrkan på Stockholms slott den 12 juli av ärkebiskop Henrik Reuterdahl med namnet Oscar Gustaf Adolf, och erhöll titeln hertig av Värmland. Prinsen bars till dopet av sin farfars mor änkedrottning Desideria. Som vid alla svenska kungliga dop användes dopfunten av Jean-François Cousinet, och den vagga av Niclas Heimen som Fredrik III av Holstein-Gottorp skänkte till Karl XI:s dop.
Året därefter föddes hans bror prins Oscar, 1861 prins Carl, och 1865 prins Eugen. De tre äldsta prinsarna började på Beskowska skolan i oktober 1869. Familjen var bosatt i Arvfurstens palats, och modern var den framträdande gestalten i prinsens uppfostran. Somrarna tillbringades på Sofiero slott som fadern lät införskaffa. Under sina första år ansågs prinsen ha svag kroppskonstitution, varför han 10 maj 1871 blev behandlad med elektricitet.Fritz von Dardel, Minnen, Fjärde delen 1871–1872, P.A. Norstedt & Söners förlag Stockholm 1913, s. 37 Han blev som vuxen reslig och slank.
Åren som kronprins miniatyr|Nygifta. Kronprins Gustaf gifte sig med Victoria av Baden 1881.
Den 18 september 1872 avled Karl XV utan någon manlig avkomma. Hans bror Oscar Fredrik blev då konung under namnet Oscar II. Som Oscars äldste son blev den fjortonårige Gustaf samtidigt Sveriges och Norges kronprins. Familjen bosatte sig på Stockholms slott. I samband med detta avbröts skolgången vid Beskowska och kronprinsen påbörjade sin utbildning som tronföljare på slottet. År 1874 företog kronprins Gustaf, inkognito under namnet Gustaf Fredriksson,Kung Gustaf och hans folk, Åhlén & Åkerlund, Stockholm 1950. Kronologi: 1874 tillsammans med sin lärare Lundeberg sin första utlandsresa som gick till Schweiz och Italien. Kronprins Gustaf konfirmerades den 24 april och blev som 17-åring i augusti 1875 underlöjtnant i Svea livgarde, Livregementets dragonkår, Värmlands regemente, Norske jägarkåren och Kavalleribrigaden. Han förklarades myndig som artonåring den 16 juni 1876, tog studentexamen på slottet 16 december 1876 och skrevs in vid Uppsala universitet 1877 vid Värmlands nation. Samma år fick han för första gången tjänstgöra som regent vid faderns Tysklandsresa. Vid universitetet läste han latin, nationalekonomi, nordisk historia, konsthistoria, processrätt och svensk statskunskap. 10 januari 1877 invaldes han som förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Samtidigt med universitetsstudierna genomgick han militär utbildning med truppförband i Sverige och Norge samt vid Krigshögskolan. Han blev löjtnant i maj 1877, generalmajor 1884 och 1898 general.
Den 13 oktober 1879 återkom kronprins Gustaf från en årslång utlandsresa, där han först gästade Danmarks kungafamilj, vistades därefter i Frankrike sex veckor och därefter i Rom och Italien under fyra månader. Hemfärden gick över Konstantinopel; därefter besöktes Österrike och England. På sommaren 1879 blev kronprinsen "Doctor of Civil Law" vid Oxford University den 18 juni och vistades därefter närmare fyra månader i England och Skottland. Vidare gick resan till Belgien och Holland samt Tyskland. Resan var avgörande för resten av hans liv då det var i Tyskland han träffade sin blivande gemål för första gången, Victoria av Baden, som han friade till 2 mars 1881. Förlovningen eklaterades 14 mars samma år.
Den 20 september 1881 förmäldes han med Victoria i slottskyrkan i Karlsruhe. Resan gick därefter med fregatten Vanadis till Göteborg och vidare mot Stockholm.
Kronprinsparet fick tre söner: Gustaf Adolf (1882–1973), hertig av Skåne, därefter kung, Wilhelm (1884–1965), hertig av Södermanland, samt Erik (1889–1918), hertig av Västmanland. Som familjefader var kronprinsen en "hemmets gentleman", men han kom även senare i livet, i egenskap av kung, att beröva tre sonsöner och en brorson prinsvärdigheten på grund av deras äktenskap. Från 1890 och ett år framåt var kronprinsparet i utlandet och besökte Egypten. Kronprinsessan Victoria insjuknade 1898 och av hälsoskäl vistades hon därefter ofta på Capri och senare i Rom.
Som kronprins blev Gustaf internationellt berömd för att anordna Stockholmsutställningen 1897. Hans första stora insats i den svenska politiken var i tullstriden 1887 då han höll två tal i Andra kammaren, och anses ha varit den som slutligen löste tvisten genom att föreslå en "kompromissministär" av två partier. De politiskt invecklade åren runt sekelskiftet, med krav på allmän rösträtt, försvarsreformer och upplösningen av den svensk-norska unionen, var kronprinsen en inflytelserik person i dagspolitiken.
miniatyr|Gustaf bar krona fram till 1907 som kronprins men avstod som kung från egen kröning. Bilden är tagen i början av år 1893. Som kronprins var Gustaf den förste ordföranden i Sveriges centralförening för idrottens främjande, en förlaga till Riksidrottsförbundet, som bildades på slottet 1897 av honom själv, Viktor Balck, Sven Hermelin och Clarence von Rosen. Centralföreningen arrangerade Nordiska spelen och byggde Stockholms stadion till Olympiska sommarspelen 1912, som Gustaf invigde. Tidigt framgick det att kronprinsen var en helt annan karaktär än sin far, med ett annat förhållningssätt och modernare ledarstil. I utrikespolitiken var far och son båda ivriga förespråkare för nordisk enhet och broderlig anda. Kronprins Gustaf utmärkte sig dock genom att tidigt upprätta diplomatiska förbindelser i hela världen, och visade bortom den rent sociala förståelsen att han hade sinne för sammanhangen i internationell politik. Vid unionsupplösningen spelade han en central roll som handlingskraftig förhandlare med Storbritannien.
Regeringstid Tiden fram till första världskriget
miniatyr|Borggårdstalet orsakade en politisk kris när regeringen Staaff avgick. Den 8 december 1907 efterträdde Gustaf V sin far som Sveriges konung. På eget initiativ meddelade han att han som förste svenska monark inte skulle krönas. Kung Gustaf blev den siste monarken i Sverige med öppen politisk makt, och hans regeringstid är präglad av vittgående samhällsförändringar, tekniska uppfinningar och nya vetenskapliga rön, som skapade en helt omdanad världsbild och roll för monarken. Det turbulenta storstrejksåret 1909 hade kung Gustaf statsbesök av ryska kejsarparet, vilket gav bekymmer då vissa socialister såg dem som en eftersökt måltavla. Kung Gustaf hade dock gått samma skola som Socialdemokraternas ledare Hjalmar Branting och deras förhållande kännetecknades av ömsesidig respekt. För att få slut på strejken kallade kung Gustaf till sig båda parter, arbetsgivarnas Hjalmar von Sydow och strejkarnas Herman Lindqvist, och bad dem "i rikets namn" bli sams. Motsättningarna med vänstern var inte över i och med detta; 1911 gick Karl Staaff emot Arvid Lindmans, riksdagens och kungens beslut om att bygga en pansarbåt, vilket till slut löstes genom en nationalinsamling och Svenska pansarbåtsföreningen.
Den 7 februari 1910 insjuknade kungen i blindtarmsinflammation. En operation utfördes av professor John Berg, professor Åkerman, doktor Edgren och doktor Hybbinette som tog 1 timme och 10 minuter.Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 s. 124 Kungen tillbringade mycket tid på Herrevads kloster och de fältläger som fanns där mellan 1911 och 1915. Han bodde på slottet då kallat Borgen.
Konflikten med vänsterregeringen eskalerade med det så kallade bondetåget 1914 och kungens borggårdstal, där kungen motsatte sig den nedrustningspolitik som bedrevs av Karl Staaffs vänsterliberala ministär. Som en följd av händelsen avgick regeringen eftersom Staaff ansåg att han först skulle ha blivit informerad om talet.
Den 25 juni 1914 emottog kung Gustaf statsbesök från Frankrikes president Raymond Poincaré, men redan efter den första kvällens galamiddag reste presidenten hem på grund av oroligheterna efter skotten i Sarajevo. Första världskriget var ett faktum en vecka senare.
Under år 1914 besökte kungen bygget av Porjus kraftverk i Lappland. Det var även från början planerat att kung Gustaf skulle närvara vid invigningen av kraftverket 1915, men efter utbrottet av första världskriget ändrades planerna och kungen fick istället inviga kraftverket fjärrstyrt genom att trycka på en knapp i Stockholms slott som skickade in signal via telefonledningarna till en siren i kraftverket.
Första världskriget På hemmafronten ledde första världskriget till att Branting omedelbart uppmanade arbetarklassen till borgfred. Den 18 december detta år samlade kungen till trekungamötet i Malmö med de andra regenterna i Norden. Tidigare under året hade kung Gustaf opererats för magsår. Sin hälsa till trots verkade kung Gustaf energiskt för ett nordiskt samförstånd i förhållande till andra makter.
Trekungamötet var en demonstration att länderna var enade, trofasta sinsemellan och förde en gemensam neutralitetspolitik gentemot varandra och mot stormakterna. Kungen hade också ett eget intresse av att avliva de ihärdiga ryktena som cirkulerade om att han skulle sluta upp på Tysklands sida,Jörgen Weibull, Bernadotterna på Sveriges tron, Bonniers förlag Stockholm 1971, s. 96 att Sverige levererade krigsmateriel till Ryssland samt att Sverige hade planer på att anfalla Danmark.Arvid Lindman, Dagboksanteckningar, utgivna genom Nils F. Holm, Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia. Handlingar 1. Stockholm 1972, s. 210–211 Åren 1911–1914 hade Sverige vacklat i frågan om man skulle alliera sig med Tyskland eller inte, vilket kung Gustaf och drottning Victoria antogs förespråka vilket troligen berodde på att Ryssland sedan länge betraktades som en fara och under denna tid hade ertappats med spioneriverksamhet i Sverige.Gunnar Hägglöf, Möte med Europa, P.A. Norstedt & Söners förlag Stockholm 1971, femte uppl, s. 40–41. Hägglöf återger här utrikesminister Albert Ehrensvärds berättelse, vars förhållande med kungen enligt Hägglöf var mycket svalt. Drottningen var av tysk börd, kusin med kejsar Wilhelm II och hedersöverste i Stettin, och hennes band med hemlandet var starka. Åren före kriget hade hon påverkat kungen i både konservativ och protysk riktning.Jörgen Weibull, Bernadotterna på Sveriges tron, Bonniers förlag Stockholm 1971, s. 94–95 De tre nordiska länderna hade före detta möte flerhundraåriga stridigheter djupt rotade i folkminnet med sina lojaliteter fästade vid olika stormakter: Tyskland och England. Med mötet förändrades den utrikespolitiska kompassen radikalt för alla dessa tre länder.