Indisk grästimaliaBirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Graminicola bengalensis) är en asiatisk tätting som tidigare behandlades som en gräsfågel, men som efter genetiska studier visat sig tillhöra familjen marktimalior.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
Utseende Indisk grästimalia är en 18 cm lång fågel med rätt bred och lång stjärt. Ovansidan är svart med rostfärgad och vitaktig streckning, undersidan vit med rostbeige på bröstsidor och flanker. Stjärten är svartaktig med vit spets.Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
Den är mycket lik kinesisk grästimalia, fram tills nyligen behandlad som underart till bengalensis. Denna har dock bredare och mer ockrafärgad streckning ovan, smalare ljus stjärtspets, längre näbb och mindre tydligt vitt ögonbrynsstreck.del Hoyo, J., Collar, N., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). Chinese Grass-babbler (Graminicola striatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343976 1 oktober 2019).
Utbredning och systematik Indisk grästimalia förekommer från västra Nepal till norra Indien, Bangladesh och norra Myanmar. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades kinesisk grästimalia (G. striatus) som en underart till bengalensis och vissa gör det fortfarande,Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K. men forskning visar att de skiljer sig tillräckligt åt för att delas upp i två.Leader, P.J., G.J. Carey, U. Olsson, H.S. Baral, and P. Alström (2010), The taxonomic status of Rufous-rumped Grassbird Graminicola bengalensis, with comments on its distribution and status, Forktail 26, 121-126.
Familjetillhörighet Fram tills nyligen betraktades Graminicola helt okontroversiellt vara gräsfåglar, men DNA-studier visar att de hör hemma i familjen marktimalior.Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
Levnadssätt Indisk grästimalia hittas i högvuxna låglänta fuktiga gräsmarker, vassbälten och annan växtlighet intill sötvattensvåtmarker eller ut med flodbankar. Den verkar generellt undvika störda eller uppbrutna områden.Baral, H. S.; Wattel, J.; Ormerod, S. J. 2006. Status, distribution, ecology and behaviour of Rufous-rumped Grass-warbler Graminicola bengalensis Jerdon with reference to Nepal. Journal of the Bombay Natural History Society 103(1): 44-48.
Arten håller sig nära marken i tät växtlighet och kan vara mycket svår att få syn på om den inte skräms upp. Då flyger den bara några meter för att försvinna igen. Födan består av insekter.Ali, S., and S. D. Ripley (1973). Handbook of the Birds of India and Pakistan, together with those of Nepal, Sikkim, Bhutan and Ceylon. Volume 8. Warblers to Redstarts. Oxford University Press, Bombay.Godwin-Austen, H.H. (1874). Fourth list of birds principally from the Naga Hills and Munipur, including others from the Khasi, Garo and Tipperah Hills. Journal of the Asiatic Society of Bengal 43:151–180.Stevens, H. (1914). Notes on the birds of upper Assam. Part 1. Journal of the Bombay Natural History Society 23(2): 234–268.
Häckning Indiska gräsfågeln häckar under monsunen i juli och augusti när gräsmarkerna är översvämmade, vilket kan förklara den bristfälliga informationen om dess häckningsbeteende. Det djupt skålformade boet av säv och andra växtfibrer fodras med fina gräsrötter och fästs vid tre vasstrån, inte olikt ett rörsångarbo. Däri lägger den fyra vita ägg med lila och bruna fläckar.Baker, E. C. S. (1922–1930). The Fauna of British India, Including Ceylon and Burma. Birds. 2nd edition. Taylor and Francis, London, United Kingdom.
Status och hot Indisk grästimalia har en liten världspopulation på uppskattningsvis färre än 10 000 vuxna individer. Den minskar också i antal till följd av habitatförlust. Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten som nära hotad.
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Marktimalior Kategori:Fåglar i orientaliska regionen