För ordenssällskapet med samma namn, se Förbundet Frihetsbröderna miniatyr|Jacques Offenbach Frihetsbröderna (franska: Les Brigands) är en fransk operett (opéra bouffe) i tre akter med musik komponerad 1869 av Jacques Offenbach till ett libretto av Henri Meilhac och Ludovic Halévy, som parodierade såväl seriös dramatik (Schillers teaterpjäs Rövarbandet) som opéra comique (Fra Diavolo och Les Diamants de la couronne av Daniel Auber)."Jacques Offenbach: Les Brigands", i Kaminski, Piotr. Mille et Un Opéras, Fayard, 2003, s. 1083 Handlingen är lekfullt amoralisk i sin presentation av stöld som en grundläggande princip i samhället snarare än en avvikelse. Som rövarhövdingen Falsacappa noterar: "Alla stjäl enligt sin ställning i samhället".Libretto: "Sans doute !... il faut voler selon la position qu'on occupe dans la société... c'est élémentaire." Akt 2, scen 3. Verket hade premiär i Paris 1869 och har åtnjutit periodvisa nyuppsättningar i Frankrike och annorstädes, både på franska och i översättningar. En andra version i form av ett sagospel ("Feeri") sattes upp på Théâtre de la Gaîté i december 1878.
Frihetsbröderna har en mer innehållsrik handling än många av Offenbachs andra operetter och sångerna är mer integrerade i historien. Lag och ordning upprätthålls av de fumliga carabinieri, vars överdrivna klädsel roade parispubliken på premiären. Förutom polisen övades även satir mot finansmännen. En artikel i New York Times från 1983 påstod att musiken inspirerade Georges Bizet att komponera CarmenHughes, Allan. "Recordings; Rare Works Display Offenbach's Varied Gifts", The New York Times, 27 mars 1983 medan andra referenser i litteraturen om Offenbach inte nämner något sådant inflytande.Se större studier om Bizet av Winton Dean (Winton, Dean. Bizet, J M Dent & Sons, London, 1978), Mina Curtiss (Curtiss M. Bizet and his world, Vienna House, New York, 1974), och Jean-Claude Yon (Yon, Jean-Claude. Jacques Offenbach, Éditions Gallimard, Paris, 2000), samt essäer om Carmen av Susan McClary (McClary, Susan. Georges Bizet: Carmen, Cambridge University Press, Cambridge, UK, 1992).
Historia Den 15 oktober 1867, medan fortfarande Storhertiginnan av Gerolstein spelades på Théâtre des Variétés, meddelade pressenLe Figaro, tisdag 15 oktober 1867 att Offenbach var i färd med att komponera Frihetsbröderna för samma teater. I januari 1868 kunde librettisterna Meilhac och Halévy presentera två akter av operetten för teaterdirektören Hippolyte Cogniard och även meddela verkets fullbordan till oktober samma år.Le Figaro, lördag 4 januari 1868 Den 28 januari 1868, förmodligen som ett resultat av deras presentation, efterfrågade Offenbach resten av texten från Halévy för att kunna slutföra musiken.Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier s. 126 Partituret såldes till musikförlaget Colombier i februari 1868.Le Figaro, måndag 10 februari 1868 Projektet fick skjutas upp när sångerskan Hortense Schneider, som brutit sitt kontrakt med Théâtre du Châtelet den 13 januari 1868, återvände till Théâtre des Variétés.Le Figaro, tisdag 14 januari 1868 Frihetsbröderna innehöll dock ingen roll för henne, men väl i La Périchole som hade premiär den 6 oktober 1868.Jean-Claude Yon, Jacques Offenbach, Gallimard, 2000, s. 365.
Arbetet med Frihetsbröderna återupptogs året därpå. I ett brev till Halévy från den 2 april 1869 beklagade sig Offenbach över arbetets framsteg och att det "tar tre månader att tonsätta texten".Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier, s. 145 Halévy tillrättavisade honom för "ett sådant klagobrev" och den 12 april svarar Offenbach sin librettist: "Se över första aktens nummer; de är inte i balans och de som är det är inte bra".Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier, s. 147 Den 3 juni föreslår Offenbach en arbetsträff med sina librettister i Étretat och kräver att få texten till akt tre.Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier, s. 150
Samarbetet syntes ha varit ganska stormigt. Den 24 juli begärde Offenbach att få "skjuta upp" läsningen av texten till slutet av augusti. Han förklarade för Halévy: "Det är inte du som är problemet utan Meilhacs lättja".Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier, s. 154 Den 28 juli förklarade han på nytt: "Jag åtar mig de tider som fastställts av dig för, men under förutsättning att jag har numren i tid för att hinna tonsätta dem". Han avslutade sitt brev med att halvt gratulera sin librettist och förklarade: "Det du skickade till mig är väldigt bra, men jag behöver en effekt i andra akten och jag har det inte än."Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier, s. 156
I slutet av augusti 1869 fick Offenbach på nytt förklara sina önskemål för librettisterna: "Du talar alltid om 2:a akten av Sköna Helena, där alla nummer befinner sig på rätt plats och i rätt situation. Jag begär inte kvantitet, men kvalitet. Utan en situation blir musiken absurd och irriterande för publiken. Jag ber om händelser att tonsätta och inte verser på verser (...).". Han fortsatte: "i andra akten fick jag ingen situation; den måste finnas; den måste vara lätt, den andra akten måste vimla av komiska situationer. (...)." Han avslutade sitt brev med instruktioner till första akten: "Inledning: Dupois ballad [Nr 1C. Falsacappas kuplett] ska göras om. När det gäller kören [nr 3] ("Nous avons pris ce petit homme") måste den hålla på till det ögonblick då Fragoletto ser Ginévra [det ursprungliga namnet på Fiorella], så att jag kan ta upp det första motivet. Duetten [nr 5] måste göras om helt då Ginévras första berättelse visar honom vägen. Fragolettos sång [nr 6]: många detaljer att lägga till. Finalen [nr 7]: massor av detaljer förutom Ginévras andra sånger. Du förstår att vi behöver minst två dagar."Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier, s. 159.
Den 14 september, på grund av arbetets långsamhet, är Offenbach åter förvånad: "Jag skulle vilja veta om vi för ett verk för den här vintern".Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier, s. 162 Till svaret från sina librettister utropade han den 21 september: "Så om jag inte hade skrivit till dig skulle jag ha läst i tidningarna att tack vare dig så hade jag inget stycke på "Variétes" denna vinter".Jacques Offenbach, Correspondance avec Meilhac et Halévy, Séguier, s. 163 Trots dessa ansträngda förhållanden avslutas arbetet under oktober 1869.
Repetition och premiär miniatyr|Affisch från premiären. Le Figaro tillkännagav den 2 november 1869 att premiären av operetten hade försenats på grund av en sjukdom hos OffenbachLe Figaro, 2 november 1869 och skjutits upp till december månad.Le Figaro, måndag 8 november 1869 I slutet av november presenterade pressen den tryckta texten som planerats "till de första dagarna i december".Le Figaro, söndag 21 november 1869 Generalrepetitionen av första akten ägde rum fredagen den 26 november och den slutade med "en av de ovationer som man inte glömmer" från artisterna till Jacques Offenbach.Le Figaro, måndag 29 november 1869 Théâtre des Variétés tog en paus från tisdag 30 novemberLe Figaro, lördag 27 november 1869 för att preliminärt ge verket tisdag 7 december.Le Figaro, onsdag 3 december 1869 Premiären sköts först upp till 8 decemberLe Figaro, söndag 5 december 1869, sedan till 9 decemberLe Figaro, torsdag 9 december 1869 och slutligen till 10 december.Le Figaro, fredag 10 december 1869
Operetten hade urpremiär på Théâtre des Variétés i Paris den 10 december 1869, tre dagar efter premiären av Offenbachs La Princesse de Trébizonde på Théâtre des Bouffes-Parisiens. Offenbach bearbetade verket till en version i fyra akter med premiär på Théâtre de la Gaîté den 25 december 1878. Operetten blev mycket populär mot slutet av Andra franska kejsardömet. I och med utbrottet av Fransk-tyska kriget i juli 1870 dämpades entusiasmen. Men den 3 augustiLe Figaro, fredag 5 augusti 1870 återupptogs produktionen och spelades fram till och med den 15 augusti.Le Figaro, tisdag 16 augusti 1870 Från sista föreställningen skrev Le Figaro: "som ett [patriotiskt] mellanspel hörde vi Marseljäsen, Le Rhin allemand och några passande stycken".Le Figaro, onsdag 17 augusti 1870 Åtta månader efter vapenstilleståndet den 28 januari 1871 sattes operetten framgångsrikt upp på nytt lördagen 2 september 1871. Le Figaro skrev: "Frihetsbröderna hade en framgång igår, kanske till och med större än vid den första föreställningen."Le Figaro, söndag 3 september 1871
Frihetsbröderna sattes regelbundet upp på Théâtre des Variétés under 1870-talet och 1874 uttalade sig Jacques Offenbach starkt mot regissören: "Reprisen av Frihetsbröderna är en dålig repris. Du tar upp Frihetsbröderna och Pariserliv för att fylla luckorna, det ger ingen vinst med en repris". Du återupptar nu och Les Brigands och La Vie [Parisienne] , för att fylla i luckorna har vi inte längre fördelarna med en verklig övertagande".J. Brindejont-Offenbach, Offenbach mon grand-père, Plon, 1940, s. 210.
Internationella uppsättningar Operetten sattes 1870 upp i Wien, Antwerpen, Prag, Berlin, Madrid, BudapestLoewenberg, Alfred. Annals of Opera, 1597–1940. London, John Calder, 1978. ., New York och även i Stockholm där den översattes till svenska av Ernst Wallmark och den svenska premiären ägde rum på Djurgårdsteatern den 27 augusti samma år. Den har senare uppförts i Sverige på Oscarsteatern 1906, 1912 och 1921, av Albert Ranfts ambulerande lyriska sällskap 1910 samt på Stockholmsoperan med premiär den 30 augusti 1928. På Norrlandsoperan sattes den upp under titeln Rövarna 1998 med Tommy Körberg i titelrollen, då kallad Stralamador. Regissör Ronny Danielsson, översättning Lars Forssell.
Mottagande Redan före den detaljerade recensionen återgav Le Figaro "Carabinieri-kören", som fick tas om på premiärkvällen.Le Figaro, söndag 12 december 1869 Tidningen skrev vidare: "Första akten av 'Frihetsbröderna' avgjorde styckets framgång. Ett hejdlöst skratt spreds sig i salongen vid karabinjärernas entré. Man måste se, man måste höra överkonstapel Baron säga, med en basröst som följer orkesterns rytmiska mönster: 'Vi är karabinjärerna, hemmets säkerhet; Men av en olycklig slump, för var och ens beskydd, kommer vi alltid för sent!'“Nous sommes les carabiniers, La sécurité des foyers ; Mais, par un malheureux hasard, Au secours des particuliers, Nous arrivons toujours trop tard !”". De två följande akterna föreföll i jämförelse mindre framgångsrika: "de släpar och är lite tomma på innehåll".Le Figaro, måndag 13 december 1869
Trots framgången för duon Zulma Bouffar (Fragoletto) och Aimée (Fiorella) som "sjöng med stor glöd och naturlighet", kunde Le Figaro inte låta bli att notera frånvaron av Hortense Schneider: "Det finns två stora kvinnliga roller i Frihetsbröderna: en skulle ha varit tillräckligt om han hade hetat Hortense Schneider". De manliga rollerna undgick inte kritik med undantag för "karabinjären Baron, med sitt gevär, sin hjälm och sina epåletter! Oavsett om Paris gillar Frihetsbröderna av herrar Meilhac, Halévy och Offenbach, kommer Paris att vilja se karabinjärpatrullen ledas av den store Baron!"Le Figaro, måndag 13 december 1869