Varietet eller språklig varietet, också kallat lekt, betecknar inom lingvistik en form av ett språk eller av ett dialektkontinuum. Begreppet varietet är närstående begreppen språk, dialekt, och sociolingvistisk variation, men termen varietet används när man vill undvika att ta ställning till vilken status en språkform har.

Användning

Användning av begreppet varietet undviker termerna språk och dialekt i vissa sammanhang, när benämning är svårbestämd och dessa termer kan ha politiska associationer. Med termen ”varietet” vill man undvika ordet ”språk” eftersom det av många associeras med standardspråk, och man undviker termen ”dialekt”, eftersom dialekter ofta anses ha lägre status och felaktigt anses vara mindre korrekta än standardspråk. Ett exempel är att man kan säga att standardsvenska är en språklig varietet, och dialekter som älvdalska eller gotländska är andra språkliga varieteter, utan att rangordna eller värdera varieteterna.

I andra situationer kan det finnas en grupp av besläktade talspråk utan någon standardiserad eller dominant form. De olika formerna kan då kallas varieteter för att undvika avgränsningsproblem mellan språk och dialekter.

När sakkunniga skribenter preciserar begreppet varietet för att betona att det är lingvistiska varieteter som avses, används antingen termen språklig varietetSe till exempel eller termen språkvarietet Se till exempel . Termen språklig varietet har den fördelen framför språkvarietet att den tydligare visar att begreppet varietet inte är en synonym till dialekt.

Ett exempel på diskussion om varieteter är samiska, som enligt norsk och svensk lag betecknas som språk, medan till exempel nordsamiska och sydsamiska med traditionell terminologi då blir dialekter. I nutida språkvetenskap används i stället begreppet varieteter för att beteckna att nordsamiska och sydsamiska skiljer sig från varandra i väsentliga avseenden.

Begreppet lekt

Lekt är ett begrepp som är närstående begreppet varietet, men som ännu tydligare skiljer sig från det traditionella territoriella dialektbegreppet. En lekt kan bero på geografiskt ursprung: dialekt, regiolekt, topolekt, metrolekt (storstadslekt), urbanolekt (stadslekt), klass (sociolekt), kön (sexolekt), eller ålder (kronolekt). kommunalekt, neutral term för lekten hos en community, ofta i oceanisk lingvistik.

En lekt kan också vara en individuell idiolekt, familekt (familjevarietet) ekolekt (en liten grupps varietet} en patrilekt som talas av en patriklan,Steve Johnson, ”Social parameters of linguistic change in an unstratified Aboriginal society” i Philip Baldi (redaktör) Patterns of Change – Change of Patterns: Linguistic Change and Reconstruction Methodology. Sidorna 203–216. Åberopad uppgift finns på sidan 205. eller en natiolekt i ett pluricentriskt språk. Mediolekt (massmedievarietet) teknolket (fackspråk) isolekt (neutral term som ej tager ställning till lektens status som språk eller dialekt) interlekt (inlärarspråk) standardlekt

I kreolistik används: basilekt mesolekt akrolekt.

Hos Conrad Brann: chthonolect choralect demolekt hierolekt politolekt

En nackdel med den vetenskapliga termen lekt är att den är mer svårtydd för lekmän än (språklig) varietet. Fördelar är att termen lekt är entydig och produktiv och senare led i sammansättningar.

Se även

Avståndsspråk, utbyggnadsspråk och takspråk Diglossi Pluricentriskt språk

Referenser

Kategori:Lingvistik