Röstenen (tidigare signum Bo Krause1966;73A, nuvarande signum Bo KJ73 U) är en urnordisk runsten som upptäcktes hösten 1919 vid gården Rö på Otterö i skärgården utanför Grebbestads fiskeläge i norra Bohuslän. Den restes strax därpå i närheten av den plats där den av ålder legat men idag finns den placerad på Historiska museet i Stockholm.
Stenen Röstenen är av granit, drygt 2 meter hög och mer än 1,2 meter bred; inskriften är anbragt på en jämn, men tyvärr genom flagring delvis skadad yta, i fyra parallella rader, som löper uppifrån nedåt. Runorna tillhör det äldre, 24-typiga futharken; språket är urnordiska med ännu bevarade ändelse- och mellanvokaler. Av runornas utseende, språkets beskaffenhet och inskriftens stilisering att döma tillhör den 400-talet, snarast dess förra hälft. Bland inskrifter före 600 är Röstenen den längsta som hittills upptäckts i Sverige, med över sextio runor. I Norge finns två längre inristningar på Eggjastenen och Hogganvikstenen. I likhet med de flesta andra runstenar så innehåller även den på Röstenen en minnesskrift.
En kopia av stenen finns idag på Otterön.
Inskriften
Olika tolkningar Det finns en del olika tolkningar av inskriften. Otto von Friesen gav 1924 följande översättning: ”Swabaharjaʀ (Svavar) är svekfullt dödad. Stainawarjaʀ (Stenar) ristade. Jag Hraʀaʀ (Rar) satte stenen här för alla tider”. En liknande tolkning gjordes av Sven B.F. Jansson 1963. Jansson läste Swabaharjaʀ ... sairawidaʀ. Stainawarijaʀ fahido. ek Hra[...]aʀ satido [s]tain[a] vilket översattes: "Swabaharjaʀ [är] lönnligt dräpt(?). [Jag,] Stainawarijaʀ, ristade. Jag, Hra[...]aʀ satte stenen."Jansson, Sven Birger Fredrik, Runinskrifter i Sverige (Stockholm 1963). Musset läste 1965 ek Hra(ʀ)aʀ satidō (s)tain(a) ana ... Swābaharjaʀ. ... Stainawarijaʀ fāhidō: "Jag, Hraʀaʀ, reste stenen efter ... Swābaharjaʀ. ... Stainwarijaʀ målade [runorna]".Musset, Lucien, Introduction à la runologie (Paris 1965) Krause läste 1966 (S)wābaharjaʀ s(a)irawīdaʀ [ek] Stainawarijaʀ (f)āhidō. ek Hra(ʀ)aʀ satidō [s](t)ain[a] an ā(la) [þa](r): "Swābaharjaʀ, med gapande sår - Jag, Stainawarijaʀ (=stenens/stenarnas väktare), färgade. Jag, Hraʀaʀ, reste stenen på denna bank/vall."Krause, Wolfgang, Die Runeninschriften im älteren Futhark (Göttingen 1966). Flertalet andra runologer går på samma linje som Krause, bland andra Jesse Robert Smith 1971 och Maria Pia Marchese 1985. Otto Höfler (1971) läste ... Stainawarijaʀ fāhidō: "... [Jag], Stainawarijaʀ (=stenens väktare), målade."Höfler, Otto, "Spervogel - Herger - *Harugwari", Mediævalia litteraria. Festschrift für Helmut de Boor zum 80. Geburststag (hg.) Henning, Ursula, Herbert Kolb. (München 1971), s. 211-227 Antonsen läste 1975 (S)wābaharja(z) s(a)irawīdaz [ek] Stainawarijaz (f)a[i]hidō. ek Hrazaz satidō [s](t)ain[a] ana ...: "Swābaharjaz, med gapande sår - Jag, Stainawarijaz (=stenvärjaren), målade [den]. Jag, Hrazaz, reste stenen på …".Antonsen, Elmer H., A Concise Grammar of the Older Runic Inscriptions (Tübingen 1975) Det senaste förslaget kommer från Alfred Bammesberger som 1999 läste Swābaharjaz som "har en *swēba-här".Bammesberger, Alfred, "Zum Namen swabaharjaz", Pforzen und Bergakker. Neue Untersuchungen zu Runeninschriften (hg.) (Göttingen 1999) s. 208.
Se även Alfabetisk lista över runinskrifter Lista över Bohusläns runinskrifter Sverige under folkvandringstiden
Källor
Samnordisk runtextdatabas 2009
Noter Samnordisk runtextdatabas, Bo KJ73 U, 2014 Fornminnesregistret: Fornminnesregistret:
Litteratur Friesen, Otto von, Rö-stenen i Bohuslän och runorna i Norden under folkvandringstiden (1924) Krause, Wolfgang, Die Runeninschriften im älteren Futhark (Göttingen 1966)
Externa länkar Bild på Röstenen
Kategori:Bohusläns runinskrifter Kategori:Föremål på Statens historiska museum Kategori:Urnordiska runinskrifter Kategori:Runinskrifter i Tanums kommun