Fetma, eller obesitas (förr fettsot),https://runeberg.org/medterm/0399.html är en typ av näringsrubbning där kroppen bär på så mycket kroppsfett att det är skadligt för hälsan och förväntas leda till kortare livslängd.
Individer med ett BMI, ett mått på fetma som bygger på jämförelse mellan längd och vikt, mellan 25 kg/m2 och 30 kg/m2 anses vara överviktiga, medan ett BMI över 30 kg/m2 definierar fetma.WHO 2000 p.9 I vissa fall kan dock personer ha ett BMI som innebär fetma på grund av muskelmassa.
Fetma och särskilt bukfetma ökar risken för flera sjukdomar, i synnerhet hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, sömnapné, vissa typer av cancer samt artros.
Fetma orsakas vanligen av en kombination av intag av för mycket kalorier, bristande fysisk aktivitet samt genetisk predisposition, men i en del fall kan fetma även huvudsakligen bero på genetiska faktorer eller på någon endokrin sjukdom, biverkningar av medicinering eller uppkomma till följd av psykisk sjukdom (jämför även hetsätningsstörning).
Bariatri är ett samlingsnamn för medicinsk behandling av sjuklig fetma. Samhällsrörelsen som strävar efter en förändrad samhällsattityd till fetma kallas fettaktivism.
Klassifikation BMI Klassificering < 18,5 underviktig18,5–24,9 normalvikt25,0–29,9 övervikt30,0–34,9 fetma grad 135,0–39,9 fetma grad 2≥ 40,0 fetma grad 3
Fetma är ett medicinskt tillstånd där så mycket överflödigt kroppsfett har ansamlats att det har negativ effekt på hälsan. Obesitas är det medicinska ordet för fetma.
Fetma definieras oftast genom BMI-uppskattning; ett mått som korrelerar väl både till andelen kroppsfett och totala mängd fett i kroppen. De hälsorisker som fetman medför kan också uppskattas via fettdistributionen, som bedöms med hjälp av midja-höft-kvot och genom att ta med övriga riskfaktorer för hjärt-kärl-sjukdom i bedömningen.NHLBI p.xiv
miniatyr|Kvinnor som överskridit gränsen för fetma, med ett BMI på 30, med olika kroppstyper. BMI uträknas genom att dela individens vikt med dess längd i meter i kvadrat (enheten för BMI blir således: kilogram/meter² = kg/m²). Vad som är en hälsosam vikt hos barn beror på ålder och kön. Hos vuxna är definitionen BMI på 30 eller högre. Fetma hos barn och ungdomar definieras inte i absoluta siffror utan i relation till normalgrupper. Referensdata till dessa grupper är insamlade sedan tidigare och påverkar således inte av den senaste tidens ökning i vikt.
Det har skett några mindre modifikationer i Världshälsoorganisationens (WHO) definition. Kirurgiskt bryts fetma grad 3 ned i ytterligare grupper för att närmare kunna beskriva graden av fetma.
En asiatisk population utvecklar negativa hälsoeffekter vid ett lägre BMI än kaukasier, varvid exempelvis Japan har en definition där fetma definieras som ett BMI över 25, och Kina använder ett BMI över 28.
Orsaker och vetenskap Ett urval av forskareliten på fetma sammanträdde 2022 i London för att diskutera orsakerna till fetma. Biologen John Speakman sammanfattade mötet med “There’s no consensus whatsoever about what the cause of it is.” Epidemiologen Thorkil Sörensen redogör i denna artikel för hur lite som faktiskt är känt runt orsakerna till fetma. Exempelvis att energibalansmodellen, kalorier in minus kalorier ut, är av ringa värde för att förstå uppkomsten av fetma samt att väldigt lite är känt runt grundorsakerna till varför fetma uppstår.
Det framkommer allt mer stöd i forskningen för förekomst av två parallella epidemier. En med viktökning och en med ökande viktstigma. Viktsigma betraktas allt mer som en rotorsak till att viktutvecklingen inte kunnat avstyras. Det har visats att individer som uppfattar sig själva som överviktiga, oavsett om de objektivt är det eller inte, har en ökad risk för viktuppgång under livet. Viktstigma har medfört att fokuset ensidigt riktats mot individer och att väldigt lite gjorts på samhällsnivå för förbättra situationen. Följande citat yttrat av en kongressledamot i USA illustrerar problemet “This bill is about self-responsibility. If you eat too much, you get fat. It is your fault. Don't try to blame somebody else”. På individnivå har följande anförts av Puhl et al: Viktstigma → ohälsosamma ätmönster → psykologiska problem → stressinducerade sjukdomstillstånd → sämre sjukvård. På samhällsnivå följande: viktstigma → sämre åtgärder för att förebygga fetma → ökad skillnad i hälsa → sociala ojämlikheter. Puhl et al menar alltså att synen på orsaksfaktorer, att fetma är ett individproblem som individer själva dragit på sig, medfört att nödvändiga åtgärder på samhällsnivå inte gjorts. Samt att åtgärdsprogram varit missriktade då de inte varit riktade mot huvudproblemet, den gemensamma miljön.
När fetma inte kan sägas bero på någon underliggande sjukdom är den viktigaste behandlingen kostomläggning samt motion. De allra flesta som försöker gå ner i vikt återfår dock sin ursprungliga vikt efter några år. Läkemedel mot fetma kan användas som komplement eller vid misslyckad primärbehandling. I svåra fall händer det att man kirurgiskt minskar magsäckens volym, antingen med en ballong, genom kirurgi av magsäcken, eller genom att operera tarmarna. Ingreppen syftar till att personen fortare uppnår mättnadskänsla och genom att minska den mängd energi som tas upp ur födan. Metabol kirurgi påverkar också kroppens energihomeostas.
Bland de dödsorsaker som går att förebygga är fetma den vanligaste, och blir allt vanligare hos både vuxna och barn. Experter betraktar fetma som ett av 2000-talets största folkhälsohot. Fetma stigmatiseras idag i västvärlden men har tidigare setts som tecken på rikedom och fertilitet, en syn som fortfarande gäller i stora delar av Afrika.
Patofysiologi Patofysiologin bakom fetma är komplex, men man har identifierat ett antal faktorer. Långvarigt intag av högkaloriföda leder bland annat till höga insulinnivåer. Detta aktiverar ett protein kallat SREBP-1 som ökar transkriptionen av acetyl-CoA-karboxylas, som är ett reglerande enzym i fettsyrasyntesen. Hypertrofi av adipocyter (fettväv) hämmar dessutom deras normala förmåga att reglera mättnad med de mättnadsreglerande hormonerna leptin och adiponektin, vilket kan öka näringsintaget. Adipocyter producerar dessutom det proinflammatoriska ämnet TNFa, som anses bidra till sjukdomsutvecklingen på flera sätt.
Fetma kan i undantagsfall bero på underliggande systemiska sjukdomar, såsom akromegali,Lecube, Albert, et al. "Renaissance of acromegaly after bariatric surgery." Endocrine 43.1 (2013): 239-241. Cushings syndrom, polycystiskt ovariesyndrom, hypotyroidism, och sjukdomar i hypotalamus som producerar hormonfrisättande hormoner.Weaver, J. "Classical endocrine diseases causing obesity." (2008): 212-228. Det finns en uppfattning att fetma vanligen beror på lägre ämnesomsättning, men detta har dåligt vetenskapligt stöd (bortsett från dem med konstaterad hypotyroidism). Snarare brukar fetma, utan underliggande sjukdom, leda till högre nivåer ämnesomsättningshormon (trijodtyronin och TSH), i motsats till anorexia nervosa som leder till sänkt ämnesomsättning. Denna ämnesomsättning beror antagligen på en anpassning till överätningen.REINEHR, THOMAS. "■ THYROID HORMONES IN THERMOGENESIS, INTERMEDIARY METABOLISM, AND OBESITY." Werner & Ingbar's The Thyroid: A Fundamental and Clinical Text (2012): 450.
Det finns olika modeller bakom viktutveckling. Gemensamt för dem är att ingen riktigt vet säkert. Det råder ett relativt stort konsensus runt att orsakerna måste sökas i hjärnan då det är detta organ som visats styra jämvikten av fettväv i kroppen. Förenklat kan sägas att fettcellerna kommunicerar med hjärnan med hjälp av hormonet leptin. På detta sätt kan hjärnan läsa av mängd energi i fettcellerna. Mängden leptin i blodet står i proportion till mängden energi i fettcellerna samt antalet fettceller. Förändras energinivåerna, minskar leptinsignaleringen till hjärnan, som startar upp olika program som syftar till att återta förlorad energi genom att öka hunger och minska basalmetabolism. Systemet fungerar väldigt kraftfullt för att inte förlora energi, men av någon anledning som är okänd än så länge, är systemet inte lika bra på att motverka viktökning. Detta anses vara själva huvudskälet till att försök att gå ner i vikt sällan lyckas på lång sikt. En smal människas hjärna försvarar kroppens fettlager på samma sätt som hjärnan hos en människa som har fetma. Varför jämvikten störs för allt fler individer är inte känt fullt ut.
Hälsa och ohälsa Fetma ökar risken för en rad sjukdomstillstånd; framförallt riskerar en kraftigt överviktig person att drabbas av typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfettshalter (hyperkolesterolemi och hypertriglyceridemi. Ofta förekommer mindre inflammationer och tromboser i blodkärl som leder till arteroskleros. Resultatet av dessa tillstånd blir hjärt- och kärlsjukdomar.
Förutom detta är fetma även associerat med andra komplikationer: Hjärtsvikt, förstorad hjärtmuskel och det är förknippat med rytmrubbningar i hjärtat, blodproppar i lungan Stein-Leventhals syndrom, menstruationsrubbningar, infertilitet Uppstötningar från magsäcken (refluxsjukdom), fettlever, gallsten, tjocktarmscancer Urininkontinens, Membranös glomerulonefrit (njurskador), hypogonadism (män), bröstcancer, livmodercancer celluliter gikt, immobilitet förslitningsskadorhttp://www.1177.se/Dalarna/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Fetma/?ar=True stroke, huvudvärk, demens andfåddhet, hypoventilation, Pickwicksyndrom, astma, sömnapné med aspiration. Depression, låg självkänsla Infertilitet till följd av hypogonadotropisk hypogonadism.Corona, Giovanni, et al. "Body weight loss reverts obesity-associated hypogonadotropic hypogonadism: a systematic review and meta-analysis." European Journal of Endocrinology 168.6 (2013): 829-843. Komplikation i samband med graviditet, t.ex. högt blodtryck under graviditet, graviditets diabetes, hög födelsevikt och förlossning med kejsarsnitt.
Risken är större att få dessa följdsjukdomar ifall fetman har utvecklats på grund av avhållsamhet från motion, dålig balans mellan LDL-kolesterol och HDL-kolesterol eller fiberfattig kost. Dessa följdsjukdomar, som fetman är en bidragande faktor till, är ett vanligt förekommande välfärdsproblem i I-länder. Vid överdrivna fall kan fetman utvecklas till obesefetma. Denna form av fetma betecknar man som sjuklig, det vill säga att patogena insatser behövs utöver kostkorrigeringar och ökad motion.
Fetma är främst livsstilsrelaterat men kan även ha en genetisk komponent. En aspekt är aptit och hungerkänslor som enligt vissa forskare är starkare sedan födseln hos personer som lider av fetma. Andra forskare betonar en frivilligt eller socialt betingad livsstil som den viktigaste orsaken till fetma.
I Sverige finns endast en handikappförening med huvudinriktning på fetma som blivit godkänd av Socialstyrelsen, vilken är Överviktigas riksförbund.
Behandling
Viktstigma Puhl et al menar att det allra viktigaste som måste göras är att få bukt med den allmänt förekommande viktstigman som förekommer på alla samhällsnivåer då den är ett hinder för viktiga insatser som syftar till att förhindra uppkomst av fetma och att hjälpa människor med fetma på ett bra sätt. Det föreslås att viktstigma måste adresseras i interventioner som riktar sig om fetma samt i budskap från myndigheter. Budskap om att undvika ohälsosamma livsmedel som snabbmat och läsk bör riktas till alla människor och inte bara människor med fetma. Myndigheter och sjukvård bör också trycka på komplexiteten bakom utveckling av fetma, vilket kan minska stigmatiserande åsikter. De föreslår vidare att åtgärder bör ha hälsa som motivation och utfall i stället för att uppnå en idealvikt, vilket riskerar förstärka stereotyper. Till sist förslås även lagstiftning med förbud av diskriminering av människor med fetma.
Kost