Hohenzollern-Hechingen var ett territorium som var del av det Tysk-romerska riket och var Huset Hohenzollerns arvsland. Hechingen var dess residensstad. Det förekom redan på 1000-talet som Grevskapet Zollern, från 1218 under namnet Grevskapet Hohenzollern, därefter med i stort sett oförändrat territorium sedan 1576 som Grevskapet Hohenzollern-Hechingen och från 1623 till 1850 som riksfurstendöme.
Historia Grevliga släkten Zollern under medeltiden thumb|left|Burg Hohenzollern med Hechingen, kopparstick av Merian, omkring 1650 thumb|left|Klosterkirche Hechingen-Stetten, Zollerngrevarnas släktgrav
Zollern-ätten är en av de äldsta och mest betydelsefulla av de schwabiska högadelsätterna. Namnet härleds ur Söller, vilket betyder Höhe (höjd) och syftar på det 855 meter höga kägelformiga borgberget utanför Hechingen, där Zollernsläkten har sitt säte. Släkten, som troligen härstammade ur det schwabiska hertighuset Burchardinger, uppträder på 1000-talet som grevar. År 1061 omnämns de för första gången i Bertholds krönika från Reichenauklostret. Adalbert av Zollern var delaktig i klostret Alpirsbachs grundade år 1095.
Fredrik III av Zollern var en trogen följeslagare till Hohenstaufen-kejsarna Fredrik I (Barbarossa) och Henrik VI och äktade Sofia av Raabs år 1185, dotter till borggreven av Nürnberg Konrad II av Raabs. Han hade högt anseende i kejsarens råd. Efter hans svärfader dött utan att efterlämna någon manlig avkomma fick Fredrik 1191 borggrevskapet Nürnberg i förläning av kejsaren. Från och med nu kallade han sig Fredrik I av Nürnberg-Zollern. Därefter används även släktnamnet Hohenzollern. Hans söner delade upp egendomarna mellan sig. Den äldre sonen, Konrad I av Nürnberg-Zollern, erhöll 1218 borggrevskapet Nürnberg av sin yngre broder i ett utbyte och grundade Hohenzollernättens frankiska linje, varur den brandenburg-preussiska härstammade; den yngre brodern, greve Fredrik IV av Hohenzollern, förde den schwabiska linjen vidare.
Den som ville framstå som adlig i det medeltida Tyskland behövde en borg, en marknadsplats, en släktgrav och möjligheten att kunna ge sina ogifta döttrar husrum. Klostret Alpirsbach låg för långt från Hechingen för att kunna komma på frågan som gravplats. Den 9 januari 1267 upphöjdes förty klostret Stetten nedanför den gamla Zollern-borgen till ättens kloster och gravplats genom en donation av greve Fredrik V (dem Erlauchten) och hans välbärgade maka Uodelhilt von Dillingen. I två århundraden tjänade klosterkyrkan sedan som gravplats för grevarna av Hohenzollern. Grundaren Fredrik V var den förste att gravläggas där (1289).
Adelssläkten Schenken von Stauffenberg var på 1200-talet Zollern-grevarnas munskänkar. En Schenk, som kan härledas ur Mundschenk (munskänk), var ursprungligen anförtrodd att ha uppsikt över hovets vinkällare och vingårdar. Från slutet av medeltiden var denna ärvda titel inte längre förbunden med någon funktion. thumb|left|Den andra Hohenzollernborgen, byggd av greve Jost Niklaus I.
Hohenzollerngrevarna fick snart betydande ekonomiska problem. Greve Eberhard II av Württemberg förvärvade 1388 deras pant över staden Hechingen. Zollerngrevarna förband sig under de följande sex åren att vara hans anhängare och att öppna staden och borgen för honom. Fredrik XII, der Öttinger kallad, sålde 1415 alla sina egendomar i Württemberg. Detta räckte emellertid inte för att tillfredsställa hans fordringsägare. Den högt ansedda hovrätten (Hofgericht) i Rottweil förklarade honom därför fredlös. De brandenburgska släktingarnas medlingsförsök misslyckades. De schwabiska riksstäderna och grevinnan Henriette av Württemberg verkställde 1423 domen genom att erövra och förstöra Hohenzollern-borgen. Efter att ha släppts ur fångenskap dog Fredrik under en resa till Heliga landet, som han företagit tillsammans med sin broder. Och brodern Eitel Fredrik I pantsatte sina andelar i grevskapet i Württemberg och avsade sig i Gröninger Vertrag 1429 arvsrätten till Württemberg, ifall han icke finge en son. 1433 blev han som 50-åring far till sin arvinge Jost Niklaus I, och fram till sin död år 1439 lyckades han, att vinna tillbaka hälften av sina besittningar. Greve Jost Niklaus I lyckades 1454 få kejsarens tillåtelse att återuppbygga borgen, vilket det schwabiska stadsförbundet var motståndare till. Han fick ekonomiskt stöd för detta av markgreve Albrecht Achilles av Brandenburg. Dessutom löste han in arvsavtalet med Württemberg. Han blev 1488 den siste zollerngreven att gravläggas i Stettens kloster. Därefter användes kollegiatkyrkan i Hechingen för detta ändamål.
Anschluss till Preussen thumb|Regierungsbezirk Sigmaringen efter 1850 thumb|left|upright|Sankt Johannes-kyrkan i Hechingen, byggd efter kung Fredrik Vilhelm IV:s direktiv.
Marsoroligheterna 1848 ledde till författningen av den 16 maj 1848. En landsrepresentation bestående av 15 ledamöter bildades. Detta var ”landets enda legitima organ, med önskan om att låta regenterna uppnå detsamma och att förhandla med regeringen.” Ganska snabbt uppstod stridigheter mellan folkrepresentationen och regeringen. Den 6 augusti 1848 marscherade preussiska trupper in och ockuperade Hechingen.
1850 föll Hohenzollern-Hechingen genom att den regeringströtte siste fursten Konstantin överlät furstendömet till Preussen. För detta tillkom två fördrag. Statsfördraget med Preussen inbegrep avsägande av suveräniteten till den preussiska kronan. Släktfördraget med Huset Sigmaringen reglerade överlåtelsen av besittningarna och egendomarna i furstendömet med alla tillgångar och skulder. I gengäld erhöll furst Konstantin dubbel livränta av Preussen och Huset Sigmaringen. Statsavtalet med Preussen undertecknades den 7 december 1849 och antogs av den preussiska lantdagen den 12 januari 1850. Det ratificerades i Berlin den 20 februari 1850. Det preussiska övertagandet i Hechingen skedde den 8 april 1850. Från och med den dagen var det förutvarande furstendömet del av det preussiska Regierungsbezirk Sigmaringen, som också kallas Hohenzollernsche Lande. Kung Fredrik Vilhelm IV bröt den 23 augusti 1851 trohetseden (Erbhuldigung) och drev energiskt återuppbyggandet av Hohenzollern-borgen. För de nytillkomna preussiska ämbetsmännen och soldaterna uppfördes 1857 den protestantiska kyrkan St. Johannes in Hechingen. Borgen blev högtidligen invigd av kung Vilhelm I, sedermera tysk kejsare, den 3 oktober 1867. Med furst Konstantin, som hade dragit sig tillbaka till sina schlesiska besittningar, dog linjen Hechinger Hohenzollern ut utan manlig avkomma den 3 september 1869.
Regenter 1. Burchard I von Zollern († 1061) Barn: Friedrich I Graf von Zollern (* före 1085; † 1114 / 1115 / före 1125/ efter 1139) Burchard II von Zollern
2. Friedrich I Graf von Zollern; kallad Maute (* före 1085; † 1114 / 1115 / före 1125 / efter 1139) Fader: Burchard I von Zollern († 1061) Äktenskap 1: Udalhild von Urach († 11 april (ca 1134)) Barn: Friedrich II Graf von Zollern und Hohenberg (* före 1125; † 1142 / efter 1145) Burkhard II Graf von Zollern-Hohenberg († ca 1154) Gottfried Graf von Zollern-Zimmern (* före 1134; † [1156, 1160]) Adalbert von Zollern († 18 juni (före 1150)) Ulrich von Zollern († 1135/1136) Hemma von Zollern († efter 1152) Luitgard von Zollern († 27 maj (efter 1150)) ? von Zollern Egino Graf von Zollern († efter 1134) Udilhild ? Gräfin von Zollern († 4 november (före 1150)) thumb|Grevliga släkten Hohenzollerns vapen 1605
3. Friedrich II Graf von Zollern und Hohenberg (* före 1125; † 1142/ efter 1145) Fader: Friedrich I Graf von Zollern (* före 1085; † 1114 / 1115 / före 1125/ efter 1139) Moder: Udalhild von Urach († 11 april (omkr 1134)) Barn: Berthold von Zollern († efter 22 maj 1194) Friedrich III (I) Graf von Zollern Burggraf von Nürnberg (* före 1171; † efter den 1 oktober 1200)
4. Friedrich III (I) Graf von Zollern und Burggraf von Nürnberg (* före 1171; † efter den 1 oktober 1200) Fader: Friedrich II Graf von Zollern und Hohenberg (* före 1125; † 1142 / efter 1145) Äktenskap 1: Sophia Gräfin von Raabs († efter 1218 / efter 1204 ?) Barn: Adelheid ? von Zollern († efter 1232) Conrad I (III) Graf von Zollern Burggraf von Nürnberg (* omkr 1186; † [24 augusti 1260, 10 mars 1261]) Friedrich IV (II) Graf von Zollern Burggraf von Nürnberg (* omkr 1188; † [1251, 1255]) Elisabeth von Zollern († 14 november 1255)
5. Friedrich IV (II) Graf von Zollern und Burggraf von Nürnberg; förde vidare den schwabiska grenen vidare i ett utbyte med den äldre brodern Conrad (* 1188; † [1251, 1255]) Fader: Friedrich III (I) Graf von Zollern Burggraf von Nürnberg (* före 1171; † efter den 1 oktober 1200) Moder: Sophia Gräfin von Raabs († efter 1218/ efter 1204) Äktenskap 1: Elisabeth von Abensberg Barn: Friedrich V Graf von Zollern (* före den 2 april 1228; † 24 maj 1289, Burg Hohenzollern) Sophia von Zollern († 28 april [1260,1270]) ? von Zollern (* före 2 april 1228; † ?)
6. Friedrich V Graf von Zollern (* före den 2 april 1228; † 24 maj 1289, Burg Hohenzollern) Fader: Friedrich IV (II) Graf von Zollern Burggraf von Nürnberg (* omkr 1188; † [1251,1255]) Moder: Elisabeth von Abensberg Äktenskap 1: Udilhild von Dillingen († 12 maj (efter 1289)) Barn: Friedrich VI Graf von Zollern (* före 8 oktober 1226; † 4 maj (1297/1298)) Friedrich von Zollern (* före den 8 oktober 1266; † 24 februari (efter 1306)) Adelheid von Zollern († efter 31 mars 1302) Wilburg von Zollern († 21 juni (efter 1300)) Friedrich I Graf von Zollern-Schalksburg (* före den 8 oktober 1266; † [17 maj 1302, 12 april 1303] / 1304 / 1309)
7. Friedrich VI Graf von Zollern (* 8 oktober 1226; † 4 maj 1297/1298) Fader: Friedrich V Graf von Zollern (* före den 2 april 1228; † 24 maj 1289, Burg Hohenzollern) Moder: Udilhild von Dillingen († 12 maj (efter 1289)) Äktenskap 1: Kunigunde von Baden († 22 juli 1310) Barn: Friedrich VII Graf von Zollern († 3 maj (omkr 1309)) Friedrich VIII Graf von Zollern († 1 februari 1333) Friedrich Graf von Zollern Herr zu Hainburg (* före 1298; † 15 december [1356, 1361]) Kunigunde Gräfin von Zollern († 10 augusti [1381, 1383]) Sophia Gräfin von Zollern († 13 april (efter 1300))
8. Friedrich VII Graf von Zollern († 3 maj (omkr 1309)) Fader: Friedrich VI Graf von Zollern (* 8 oktober 1226; † 4 maj (1297 / 1298)) Moder: Kunigunde von Baden († 22 juli 1310) Äktenskap 1: Euphemia von Hohenberg († 14 juni 1333) Barn: Fritzli I Graf von Zollern († efter den 10 april 1313) Albrecht Graf von Zollern († efter den 22 december 1320)
9. Friedrich VIII Graf von Zollern, kallad Ostertag – ’Påskdag’ († 1 februari 1333) Fader: Friedrich VI Graf von Zollern (* före den 8 oktober 1226; † 4 maj 1297 / 1298) Moder: Kunigunde von Baden († 22 juli 1310) Barn: Fritzli II Graf von Zollern († före den 16 mars 1339) Friedrich IX Graf von Hohenzollern (* 1333; † före den 1 mars 1379) Friedrich Graf von Hohenzollern († 16 december [1365, 1368]) Friedrich von Zollern (* före 1327; † 1 augusti 1400)
10. Friedrich IX Graf von Hohenzollern (* 1333; † före den 1 mars 1379) Fader: Friedrich VIII Graf von Zollern († 1 februari 1333) Äktenskap 1: Adelheid von Hohenberg-Wildberg († 9 november (efter 1385)) Barn: Friedrich X Graf von Hohenzollern († 24 juni 1412) Friedrich Graf von Hohenzollern († [8 januari 1407, 16 februari 1410]) Adelheid Gräfin von Hohenzollern († efter den 16 december 1415) Anna Gräfin von Hohenzollern († 28 oktober (före den 10 november 1418)) Sophie von Hohenzollern († 28 mars (efter den 10 november 1418))
11. Friedrich X Graf von Hohenzollern († 24 juni 1412) Fader: Friedrich IX Graf von Hohenzollern (* 1333; † före den 1 mars 1379) Moder: Adelheid von Hohenberg-Wildberg († 9 november (efter 1385)) Äktenskap 1: Anna Gräfin von Hohenberg-Wildberg († 1421, Reuthin)
12. Friedrich XI Graf von Hohenzollern, kallad den äldre (* 1368; † 26 november 1401) Fader: Friedrich Graf von Hohenzollern († 16 december [1365, 1368]) Moder: Margarete von Hohenberg-Wildberg († 28 januari (efter 1343)) Äktenskap 1: Adelheid Gräfin von Fürstenberg († 19 mars 1413) Barn: