miniatyr|300px|Società Sportiva Lazio 1951-52 med följande spelare - stående från vänster: Framini, Sigvard "Sigge" Löfgren, Alzani, Fuin, Furiassi, Sentimenti IV. Knästående från vänster: Ragnar Larsen, Antoniotti, Sentimenti III, Antonazzi och Sentimenti V. Società Sportiva Lazio, uppkallad efter regionen Lazio/Latium, är en fotbollsklubb i Rom i Italien.
SS Lazio är kanske främst förknippad med sin fotbollsverksamhet, där man är ett av topplagen i Serie A, men klubben har 45 idrottssektioner och är därmed en av Europas mest mångsidiga föreningar. I föreningen finns bland annat idrotter som volleyboll, rugby, simning, vattenpolo och friidrott på programmet. Klubbens färger – vit och himmelsblå – valdes redan vid grundandet 1900 mot bakgrund av de då nyligen återuppståndna olympiska spelen och antika Grekland som inspiration. Klubbens emblem är den romerska örnen som symbol för Romarrikets makt i den antika världen.
Klubben blev mycket känd i Sverige i samband med att Sven-Göran Eriksson var tränare för laget 1997–2001. Eriksson ledde laget till seger i Cupvinnarcupen 1998–1999, Italienska cupen 1997–1998 och 1999–2000, samt klubbens första ligatitel på 26 år 2000. Klubben har länge spelat i Serie A och derbyt mot AS Roma rankades 2016 av tidskriften FourFourTwo som det femte största derbyt i världen.
Historia Den första tiden miniatyr|250px|Lazio säsongen 1940–41 med bland andra Silvio Piola (bakre raden, fjärde från vänster). Klubben grundades den 9 januari 1900 under namnet Società Podistica Lazio som en idrottsförening för löpsport och gång, men man tog mycket tidigt upp fotboll på programmet (1902) även om man det första decenniet inte fick delta i det nationella fotbollsmästerskapet. Detta var på den tiden förbehållet klubbar i norra Italien. Då systemet gjordes om 1912 till ett system av regionala ligor med efterföljande cupspel mellan vinnarna, så nådde Lazio slutfinalen tre gånger, 1913, 1914 och 1923, men förlorade samtliga finaler.
1927 var Lazio den enda större fotbollsklubben i Rom som vägrade att gå med i fascistregimens försök att slå samman samtliga lag i Rom, för att ta upp kampen mot de klubbarna i norra Italien som på den tiden dominerade fotbollen i Italien. Denna sammanslagning ledde för övrigt till bildandet av lokalkonkurrenten AS Roma.
Lazio spelade annars i Serie A från det att serien startade år 1929 och nådde som bäst en andraplats 1937 med den legendariske anfallsspelaren Silvio Piola i laget. Piola är för övrigt fortfarande den som har gjort flest antal mål i Serie A med 290 (eller 274) beroende om man räknar säsongen 1945–46 som tidigare bara hade en inofficiell status. Piola vann skytteligan i Serie A två gånger då han spelade för Lazio.
Efterkrigstiden och 1960-talet miniatyr|250px|Roberto Lovati, Lazios lagkapten och målvakt, med Coppa Italia-pokalen efter finalen mot Fiorentina 1958. Lazio låg under den tidiga efterkrigstiden i förstadivisionen även om man ofta hamnade runt 10:e plats. Som bäst nådde man tredje plats säsongerna 55–56 och 56–57. Klubbens första titel vann laget 1958 då man vann Coppa Italia, men bara några år senare åkte laget ur Serie A (efter säsongen 1960–61) och resten av 60-talet åkte laget som en jo-jo mellan Serie A och B med blygsamma placeringar i Serie A.
Ligavinst och mutskandaler miniatyr|150px|Giorgio Chinaglia i Lazio-tröjan på 1970-talet. Efter ett 60-tal med uteblivna framgångar så kom klubbens första ligavinst som något av en överraskning säsongen 1973–74. Efter att ha gått upp från Serie B till säsongen 1972–73 där man överraskade med att ta en tredjeplats, så vann man ligan året efter och Giorgio Chinaglia blev skyttekung.
Efter en fjärdeplats året efter så undvek man nedflyttning (genom att ha bättre målskillnad) säsongen 1975–76. Två tragiska dödsfall 1976 (tränaren Tommaso Maestrelli) och 1977 (spelaren Luciano Re Cecconi) samt Chinaglias flytt till New York Cosmos (där han gjorde 193 mål på 213 matcher) var svåra motgångar för klubben. Efter några mediokra säsonger så drabbades klubben av två mutskandaler med uppgjorda matcher (1980) och (1986). 1980 flyttades klubben ned i Serie B på grund av mutskandalen och flera spelare fick långa avstängningsstraff efter avslöjandet av Totonero. Under 80-talet höll laget i huvudsak till i Serie B men blev uppflyttat till Serie A igen mot slutet av decenniet.
Storhetstiden Under 90-talet kom Lazio för första gången på allvar att etablera sig som en toppklubb i Serie A. Framgången kan till stor del tillskrivas ankomsten av Sergio Cragnotti som ordförande i klubben 1992. Cragnotti som hade tjänat pengar inom livsmedelsindustrin var villig att göra de nödvändiga investeringarna i spelare för att kunna slåss med klubbarna i norra Italien om ligatiteln. De första åren efter hans ankomst till klubben så kom Lazio på flera topptreplaceringar, något som klubben inte hade gjort på över tjugo år. En bidragande anledning var självklart lagets stora målskytt, Giuseppe Signori, som vann skytteligan tre år under denna period. Ankomsten av Sven-Göran Eriksson till klubben 1997 förde sedan upp klubben till översta Europanivå med vinst i Cupvinnarcupen 1999 och klubbens andra ligatitel 2000, samt flera cupvinster i Coppa Italia, UEFA Super Cup och den italienska supercupen. Laget nådde också final i Uefacupen 1998 som vanns av Inter.
2003 tvingades Cragnotti lämna föreningen på grund av en finansiell skandal. Några år tidigare hade stjärnor som Pavel Nedved, Juan Sebastián Verón och Alessandro Nesta lämnat föreningen. Lazio var nära konkurs, men år 2004 köpte affärsmannen Claudio Lotito aktiemajoritet i klubben och det lades upp en avbetalningsplan för klubbens skulder.
Inför säsongen 2006–2007 var Lazio för tredje gången inblandat i en mutskandal om uppgjorda matcher och man fick börja säsongen med 3 minuspoäng. Trots det lyckades Lazio nå en tredjeplats och kvalificerade sig därmed till Champions League efter en kvalseger mot Dinamo Bukarest.
Lazios säsong 2018–19 slutade med deras sjunde Italienska cup efter en 2–0-vinst mot Atalanta och fick därför vara med i Europa League 2019–2020. Lazio vann den Italienska supercupen i december efter att ha slagit Juventus med 3–1.
Arena miniatyr|300px|Flygbild över Stadio Olimpico 2024. Lazio har sedan 1953 spelat sina hemmamatcher på Stadio Olimpico, som klubben delar med Roma. Den första ligamatchen där spelade Lazio mot Legnano den 20 september 1953 och slutade 1–1.
Innan dess spelade klubben på Stadio Rondinella i stadsdelen Flaminio, som invigdes 1914 och användes till 1931, och därefter på Stadio Nazionale PNF. Den arenan ersattes 1957–1958 av Stadio Flaminio, där Lazio spelade sina hemmamatcher säsongen 1989-90 medan Olimpico byggdes om inför VM 1990.
Tröjor och sponsorer Tröjtillverkare Period Tillverkare 1945–1961 Gradella Sport 1961–1962 Lacoste 1962–1963 Gradella Sport 1963–1964 Lacoste 1964–1969 Gradella Sport 1969–1971 Tuttosport / Umbro 1971–1978 Tuttosport / Ennerre 1978–1979 Ennerre 1979–1980 Pouchain / Ennerre 1980–1981 Adidas / Ennerre 1981–1982 Adidas 1982–1986 Ennerre 1986–1987 Tuttosport 1987–1989 Kappa 1989–1998 Umbro 1998–2012 Puma 2012–2022 Macron 2022– Mizuno
Tröjsponsorer Period Huvudsponsor 1981–1982 Tonini 1982–1984 Sèleco 1984–1986 Castor 1986–1991 Cassa di Risparmio di Roma 1991–1992 Banco di Santo Spirito 1992–1996 Banca di Roma 1996–2000 Cirio 2000–2003 Siemens Mobile 2003–2005 Parmacotto 2005–2007 INA Assitalia 2007–2017 Ingen fast huvudsponsor 2017–2018 Sèleco 2018–2019 Marathonbet 2019–2021 Ingen 2021–2023 Binance 2023–2026 Ingen 2026 Polymarket (hävt i juli)
Supportrar och rivaler 300px|thumb|Laziofans på Stadio Olimpico. Lazio är den näst största klubben i Rom efter Roma och hade säsongen 2025–26 omkring 633 000 supportrar i Italien, vilket var åttonde flest i landet.
Irriducibili Lazio grundades 1987 och ledde Curva Nord i 23 år. År 2010 lämnade de ledningen, som då övertogs av flera grupper tillsammans under namnet Ultras Lazio Curva Nord. Irriducibili upplöste sig själva 2020 efter drygt 32 år och bildade då en ny grupp, Ultras Lazio.
Derbyt mot Roma, Derby della Capitale, beskrivs av nyhetsbyrån AFP som det mest intensiva derbyt i Italien.
Supportrarna har sedan mitten av 1980-talet ett nära vänskapsförhållande med Inters supportrar. Det finns även ett vänskapsband med Triestinas supportrar, som uppstod i början av 1980-talet. Vänskap finns också med utländska klubbar: med Levski Sofia sedan början av 2000-talet och med West Ham United sedan 2009–2010.
Lazios största rival är Roma. Även Napoli är en rival, eftersom Napolis supportrar under 1980-talet var vänner med Roma-supportrarna. Mot Milan har det länge funnits en rivalitet, som blev värre efter 1999, då Milan vann ligan efter att ha hämtat in Lazios försprång i slutet av säsongen. Mot Juventus bottnar rivaliteten främst i att Lazio-supportrarna ogillar klubbens ledning.
Truppen Korrekt per den 1 oktober 2026
Målvakter Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån 35 Christos Mandas OFI Kreta (-23) 40 Edoardo Motta Reggiana (-26) 47 Davide Renzetti SS Lazio 55 Alessio Furlanetto SS Lazio
Försvarare Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån 2 Diogo Leite Union Berlin (-26) 3 Luca Pellegrini Juventus (-23) 5 Danilho Doekhi Union Berlin (-26) 15 Romano Floriani Mussolini SS Lazio 17 Nuno Tavares Arsenal (-24) 23 Alfonso Pedraza Villarreal (-26) 25 Oliver Provstgaard Vejle (-25) 29 Manuel Lazzari SPAL (-19) 33 Ricardo Bordon SS Lazio 37 Josip Šutalo Ajax (-26, lån) 76 Felipe Bordon Ferroviária (-24) 77 Adam Marušić Oostende (-17) - Mohamed Fares SPAL (-20)
Mittfältare Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån 6 Nicolò Rovella Juventus (-23) 7 Fisayo Dele-Bashiru Hatayspor (-25) 8 Bruno Galassi Real Madrid C (-26) 16 Davide Frattesi Inter (-26, lån) 21 Reda Belahyane Hellas Verona (-25) 24 Kenneth Taylor Ajax (-26) 28 Adrian Przyborek Pogoń Szczecin (-26) 32 Danilo Cataldi SS Lazio 71 Valerio Farcomeni SS Lazio
Anfallare Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån 9 Andrea Pinamonti Sassuolo (-26) 10 Mattia Zaccagni Hellas Verona (-21) 11 Gustav Isaksen Midtjylland (-23) 14 Tijjani Noslin Hellas Verona (-24) 22 Matteo Cancellieri Hellas Verona (-23) 63 Federico Serra SS Lazio 80 Albert Guðmundsson Fiorentina (-26, lån)
Berömda spelare och svenskar i klubben genom åren Land Spelare Italien Demetrio Albertini, Sante Ancherani, Dino Baggio, Marco Ballotta, Pierluigi Casiraghi, Giorgio Chinaglia, Roberto Cravero, Paolo Di Canio, Roberto Di Matteo, Giuseppe Favalli, Stefano Fiore, Giuliano Giannichedda, Bruno Giordano, Ciro Immobile, Simone Inzaghi, Cristian Ledesma, Fabio Liverani, Attilio Lombardo, Roberto Mancini, Luca Marchegiani, Alessandro Nesta, Massimo Oddo, Giuseppe Pancaro, Marco Parolo, Angelo Peruzzi, Silvio Piola, Igor Protti, Fabrizio Ravanelli, Tommaso Rocchi, Luciano Re Cecconi, Giuseppe Signori, Christian Vieri Albanien Igli Tare, Lorik Cana Argentina Matías Almeyda, José Chamot, Hernán Crespo, Julio Cruz, Claudio López, Néstor Sensini, Diego Simeone, Juan Pablo Sorín, Juan Sebastián Verón, Mauro Zárate Belgien Gaby Mudingayi Bosnien och Hercegovina Senad Lulić Brasilien César Chile Marcelo Salas Danmark Michael Laudrup England Paul Gascoigne Frankrike Djibril Cissé, Ousmane Dabo, Louis Saha Kroatien Alen Bokšić Nederländerna Jaap Stam, Aron Winter Nordmakedonien Goran Pandev Portugal Sérgio Conceição, Fernando Couto Rumänien Norberto Höfling, Ştefan Radu Schweiz Valon Behrami, Stephan Lichtsteiner Serbien Vladimir Jugović, Aleksandar Kolarov, Siniša Mihajlović, Sergej Milinković-Savić, Dejan Stanković Spanien Gaizka Mendieta Sverige Kennet Andersson (kort sejour 1999), Sven-Göran Eriksson (tränare), Sigge Löfgren, Arne Selmosson, Pia Sundhage Tjeckien Pavel Nedvěd, Karel Poborský Tyskland Thomas Doll, Miroslav Klose, Karl-Heinz Riedle Uruguay Fernando Muslera, Rubén Sosa
Tränare