Havsmurarbi (Osmia maritima) är en art i insektsordningen steklar som tillhör släktet murarbin.
Beskrivning Som alla murarbin är arten ett robust bi med svart grundfärg. Honan har svart päls på större delen av kroppen, utom på ovandelen av huvudet, ryggen och första tergiten, som är röd- till gråbruna. Hanens päls är grå, ofta med inslag av gult, på huvudet, mellankroppen och första tergiten, samt rödaktig på resten av bakkroppen. På huvudet är clypeus alltid vit.
Utbredning Arten är ett sällsynt bi, som i Europa endast finns på Ostfrisiska öarna och Västfrisiska öarna i Tyskland respektive Nederländerna, jylländska västkusten i Danmark, Norges sydkust samt i sydligaste Sverige. Arten är nationellt utdöd i Polen. Däremot finns ett omtvistat, äldre fynd på Kolahalvön i nordvästra Ryssland. Utanför Europa finns arten även i norra Asien och i norra Nordamerika, i Alaska, Yukon och Northwest Territories. Det har föreslagits att de nordamerikanska fynden, på grund av att nästan bara honor har påträffats, skulle kunna vara en egen art (första hanen upptäcktes först 2017), men för närvarande (åtminstone till år 2023) anses de nordamerikanska fynden tillhöra arten havsmurarbi.
De svenska fynden förekommer i östra Skåne vid eller nära kusten samt från fyra lokaler vid Hallandskusten.
Arten saknas i Finland.
Ekologi Habitaten utgörs av sandiga, dynförsedda kuster bevuxna av de främsta näringsväxterna, käringtand och strandvial, båda ur ärtväxternas familj. Arten är emellertid polylektisk, även om arten föredrar ärtväxter som, förutom de nyss nämnda, rödklöver och getväppling, kan pollen även hämtas från blommande växter ur andra familjer. Korgblommiga växter som gråfibbla, rosväxter som pimpinellros och gåsört är exempel. Nektar kan också hämtas från videväxter som krypvide, violväxter som ängsviol, kransblommiga växter som jordreva samt grobladsväxter som teveronika. Flygperioden varar från slutet av maj till slutet av juli; hanarna börjar flyga några dagar före honorna, och slutar några veckor tidigare.
Fortplantning Havsmurarbiet får en generation årligen. Hanarna kläcks några dagar före honorna. De är så kallade patrullerare, de flyger runt längs bestämda banor i naturen för att locka till sig parningsvilliga honor. Den extra tiden efter kläckningen använder de till att etablera banor som sitt revir, som de försvarar mot inkräktare. Hanarna är polygama, de parar sig med många olika honor. Honorna är däremot monogama, när de har parat sig letar de upp en passande plats för att bygga sina bon på. Boet grävs ut i obevuxen men fast sandjord där larvcellerna fodras med söndertuggade blad, ofta från violväxter (ängsviol) eller dynörtsväxter (nattljus, blandade med sand. Honorna kan tillverka flera bon, och varje bo kan innehålla flera larvceller; så många som 15 har nämnts. Avkomman övervintrar troligtvis som fullbildade individer i larvcellerna.
Status och hot Arten är hotad i större delen av sitt utbredningsområde, där den är rödlistad av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) som starkt hotad (EN). Svenska Artdatabanken gör samma bedömning. Artdatabankens och IUCN:s motiveringar är i det näemaste identiska: Man pekar ut minskningen av de öppna sandmarkerna på grund av ökande turism, ökad byggnation och igenväxning som främsta orsaker. Artdatabanken listar även ändrad typ av hävd av sandmarkerna, försurning och övergödning som bidragande orsaker.
Kommentarer
Referenser
Kategori:Bin Kategori:Insekter i palearktiska regionen Kategori:Insekter i nearktiska regionen