Habsburgska monarkin, eller Habsburgska riket, var det rike som den österrikiska grenen av huset Habsburg (1278–1780) och därefter grenen Habsburg-Lothringen (efter 1780) regerade över från 1526 till 1867/1918.
Huvudstaden var Wien (från 1583 till 1611 Prag) och riket omfattade stora delar av Europa.
Namnet Monarkins officiella namn var Kejsardömet Österrike från 1804 till 1867 och Österrike-Ungern från 1867 till 1918. Dessförinnan saknade imperiet ett officiellt namn men idag används vanligtvis benämningarna habsburgska monarkin eller habsburgska riket.
Den samtida benämningen var oftast Österrike, efter huset Österrike, det vill säga dynastin Habsburg.
Struktur Huset Habsburgs överhuvud var vanligen också tysk-romersk kejsare från och med 1440 och fram till Tysk-romerska rikets upplösning 1806. Detta bör dock inte ses som att titlarna var identiska eller sammanfallande, eftersom familjen Habsburg styrde över många områden utanför Tysk-romerska riket och dessutom aldrig hade full kontroll över hela det Tysk-romerska rikets områden.
Den tysk-romerske kejsaren Karl V härskade på 1500-talet både över de habsburgska arvsländerna och Spanien med dess kolonier, och ibland används begreppet mer specifikt om just dessa domäner.
Ätten Habsburg har sitt ursprung i slottet Habsburg (beläget i Schweiz) och kom efter 1278 att härska över hertigdömet Österrike (de habsburgska arvländerna). Familjen äntrade den europeiska scenen när dess huvudman ärvde såväl kungariket Böhmen som de västliga delarna av kungariket Ungern år 1526.HeindorffHus-Czech "Czech Republic - Historic Centre of Prague (1992)" Heindorffhus, augusti 2007 Ärkehertig Ferdinand av Österrike, yngre bror till den tysk-romerske kejsaren Karl V, valdes då till ny kung av Böhmen och UngernBritannica 2009 när den föregående kungen, Ludvig II, stupade i slaget vid Mohács mot turkarna.
Konglomeratstat De olika provinserna i Habsburgmonarkin var aldrig en enda stat, utan Habsburgmonarkin kan karaktäriseras som en konglomeratstat. Varje land och hertigdöme styrdes enligt sina egna lagar och traditioner. Fram till 1600-talet var det inte ens samma person som styrde hela riket; yngre familjemedlemmar fick ofta något landområde att styra över för sin egen försörjning. Flera försök att centralisera riket gjordes, men dessa mötte starkt motstånd under hela perioden.
Territoriella beståndsdelar Niederösterreich Ärkehertigdömet Österrich unter der Enns Österreich ob der Enns Österrikiskt arvland Österreich nied der Enns Österrikiskt arvland Innerösterreich (riksomedelbar under en habsburgsk sidogren 1564-1619) Hertigdömet Steiermark Österrikiskt arvland Hertigdömet Kärnten Österrikiskt arvland Hertigdömet Krain Österrikiskt arvland 20px Furstliga grevskapet Görz Markgrevskapet Istrien
Oberösterreich Furstliga grevskapet Tyrolen Furstbiskopdömet Trient Furstbiskopdömet Brixen Furstbiskopen betraktade sig inte som landsfurstens (den habsburgske monarken som greve av Tyrolen), undersåte, utan landsfursten var biskoparnas beskyddare och dessa hade med honom ingått ett frivilligt skyddsförbund. Han var också länsherre för vissa av deras världsliga besittningar.GRANICHSTAEDTEN-CZERVA, Rudolf - "Brixen - Reichsfürstentum und Hofstaat", Wien 1948. 2010-09-23 Landet Vorarlberg
Vorderösterreich Grevskapet Sundgau Hertigdömet Breisgau Grevskapet Hohenberg Markgrevskapet Burgau 20px Oberösterreich och Vorderösterreich var 1564-1595 och 1602-1665 riksomdelbara under en habsburgsk sidogren.
Den böhmiska kronans länder Kungariket Böhmen Markgrevskapet Mähren Hertigdömet Schlesien bestod genom framförallt medeltida arvdelningar av furstendömen och fria ståndsherrskap.Norbert Conrad & Joachim Bahlcke, Schlesien in der Frühmoderne: Zur politischen und geistigen Kultur eines habsburgischen Landes (Wien: Böhalu, 2009), s. 360. Arvfurstendömen, som innehades av den habsburgske monarken:Conrad & Bahlcke 2009, s. 362. Arvfurstendömet Schweidnitz-Jauer 1526–1742 (till Preussen) Arvfurstendömet Glogau 1526–1742 (till Preussen) Arvfurstendömet Breslau 1526–1742 (till Preussen) Arvfurstendömet Liegnitz 1675–1742 (till Preussen) Arvfurstendömet Brieg 1675–1742 (till Preussen) Arvfurstendömet Wohlau 1675–1742 (till Preussen) Arvfurstendömet Oppeln 1542–1742 (till Preussen) Arvfurstendömet Ratibor 1532–1742 (till Preussen) Mediatfurstendömen, som innehades som län av den habsburgske monarken i dess egenskap av kung av Böhmen:Conrad & Bahlcke 2009, s. 361-362. Furstendömet Neisse-Grottkau, furstbiskopdöme under biskopen av Breslau. (Preussen 1742) Hertigdömet Troppau, som sedan 1613 innehades av det riksfurstliga huset Liechtenstein. Hertigdömet Jägerndorf, som sedan 1623 tillhörde huset Liechtenstein. Hertigdömet Sagan, som sedan 1646 tillhörde det riksfurstliga huset Lobkowitz. (till Preussen 1742) Hertigdömet Münsterberg, som sedan 1654 innehades av det riksfurstliga huset Auersperg. (till Preussen 1742) Hertigdömet Teschen, sedan 1722 i huset Lothringens besittning. Hertigdömet Oels sedan 1649 i huset Württembergs besittning (till Preussen 1742) De fria ståndsherrskapen var: Militsch, innehades av grevarna Maltzan (till Preussen 1742) Pless (till Preussen 1742) Trachenberg (till Preussen 1742) Beuthen an der Oder innehades av furstarna Schoenaich-Carolath (till Preussen 1742) Beuthen, innehades av grevarna Henkel-Donnersmarck (till Preussen 1742) Wartenberg, innehades sedan 1734 av grevarna Biron, hertigar av Kurland (till Preussen 1742) Goschütz, upphöjt till fritt ståndherrskap 1741. Innehades av grevarna av Reichenbach. Markgrevskapet Niederlausitz 1526–1635 (sedan i personalunion med kurfurstendömet Sachsen) Markgrevskapet Oberlausitz 1526–1635 (sedan i personalunion med kurfurstendömet Sachsen) Grevskapet Glatz 1526–1742 (till Preussen)
Den heliga Stefanskronans länder Kungariket Ungern Kungariket Kroatien och Slavonien Kungariket Dalmatien Kungariket Slavonien Furstendömet Siebenbürgen sedan 1688
Övriga länder Mellan 1526 och 1804 förvärvade Habsburgmonarkin ett antal andra länder. En del erövrades från det Osmanska riket, andra förvärvades vid Polens delning, ytterligare andra efter att den spanska linjen av huset Habsburg dött ut. Storhertigdömet Toskana, hertigdömet Parma och hertigdömet Modena regerades tidvis av habsburgska sidolinjer, men utgjorde inte någon del av den från Wien styrda Habsburgmonarkin.
Österrikiska Nederländerna 1713-1792 Hertigdömet Milano 1713-1792 Kungariket Sardinien 1713-1720 (sedan bortbytt mot kungariket Sicilien) Kungariket Sicilien 1720-1735 Lilla Valakiet Erövrat från osmanska riket 1718-1739. Norra Serbien Erövrat från osmanska riket 1718-1739. Kungariket Galizien och Lodomerien Förvärvat vid Polens första delning. Hertigdömet Bukovina Erövrat 1775 från den osmanska vasallstaten Moldavien.Hamish M. Scott, The emergence of the Eastern powers, 1756-1775 (Cambridge University Press, 2001), s. 245.
Statsskick
miniatyr|200px|Leopold I, tysk-romersk kejsare och den habsburgska monarkins härskare, i ungersk dräkt. miniatyr|200px|Maria Theresia, tysk-romersk kejsarinna och den habsburgska monarkins härskarinna. miniatyr|200px|Oberösterreichs hertigkrona. miniatyr|200px|Landständernas hus i Linz, påbörjat 1563. Det är även i dag säte för Oberösterreichs lantdag. miniatyr|200px|Landständerna i Kärnten svär 1711 sin landsherre, den habsburgske härskaren Karl VI, sin trohetsed. miniatyr|200px|Landständernas hus i Graz, byggt 1527-1531. Byggnaden används även i dag av Steiermarks lantdag. miniatyr|200px|Altes Landhaus, landständernas i Tyrolens hus i Innsbruck, byggt 1725-1728. Bilden visar den moderna lantdagskammaren.
Monarchia Austriaca - den habsburgska monarkin - bestod av en rad kungariken, ärkehertigdömen, furstendömen, grevskap, länder och städer som styrdes av de manliga medlemmarna av huset Habsburg. Denna personalunion tillkom mellan 1200-talet och 1500-talet, bland annat på grund av det skyddsbehov som små folk, landskap och städer behövde på grund av den osmanska expansionen. Den habsburgske monarken blev sedan 1400-talet regelmässigt vald till tysk kung och därmed till kejsare av det tysk-romerska riket. Vid westfaliska freden 1648 blev denna union riksrättsligt och folkrättsligt erkänd som en suverän stat. Genom den pragmatiska sanktionen 1713, som godkändes av alla monarkins parlamentariska representationer (se nedan) infördes inte enbart kvinnlig tronföljd, utan även monarkins och ländernas odelbarhet fastställdes."Die Schlacht bei Kolin 18. Juni 1757", Truppendienst 2007 (3).
Centralstyrelsen I Wien inrättades ett hovråd 1527 av Ferdinand I.Jeroen Duindam, Vienna and Versailles: the courts of Europe's dynastic rivals, 1550-1780 (Cambridge University Press, 2003), s. 34-35. Det fungerade som överordnat regeringsorgan till 1848. När Ferdinand blev kejsare 1556 förvandlades hovrådet till ett rikshovråd. Rikshovrådet var högsta regerings- och förvaltningsmyndighet för de österrikiska arvländerna och i konkurrens med rikskammarrätten högsta domstol för det tysk-romerska riket.Les grands empires (Bruxelles: Libr. encyclopédique, 1973), s. 465-466.
Under hovrådet fungerade: Geheimerådet (den inre regeringskretsen) med sina underordnade organ. Det utvecklade sig till en verklig regering för utrikes och inrikes ärenden under en egen president, medan rikshovrådets myndighet kom att inskränka sig till juridiska frågor som högsta domstol.Les grands empires 1973, s. 465. Rikshovkansliet (regeringskansli för tysk-romerska riket och de österrikiska arvländerna). Stod under riksvicekanslern, som också representerade riksärkekanslern i hovrådet. Böhmiska hovkansliet 1559 (regeringskansli för Böhmen; sedan 1620 förlagt till Wien). Ungerska hovkansliet 1559 (regeringskansli för Ungern). Hovkammaren 1527 (finansdepartement), med underlydande kammare i:Les grands empires 1973, s. 466-467. Wien för Niederösterrich.G. Wolf, Geschichte Der K.K. Archive in Wien (Wien 1871), s. 104. Innsbruck för Tyrolen och Vorarlberg. Senare förenad med kammaren i Wien.Wolf 1871, s. 104. Graz för Innerösterreich. Senare förenad med kammaren i Wien. Prag Spiš Buda 1528-29, sedan 1531 i Bratislava.Géza Dávid & Pál Fodor, Ottomans, Hungarians and Habsburgs in Central Europe: the military confines in the era of Ottoman conquest (Leiden: Brill, 2000), s. 35 Hovkrigsrådet 1556 (försvarsdepartement, som också handhade utrikesfrågor rörande det osmanska riket).Les grands empires 1973, s. 467. Hovkrigskansliet Dávid & Fodoer 2000, s. 35. Hovkrigsrådet för Innerösterreich i Graz 1578-1705.Dávid & Fodoer 2000, s. 51. Hovkrigsrådet i Prag 1593-1611.Dávid & Fodoer 2000, s. 55.
Reformer Geheimerådet blev av Leopold I 1669 kompletterat med en geheimekonferens, formellt ett utskott av geheimerådet, eftersom geheimerådet fått för många ledamöter och blivit ohanterligt som kejserlig rådgivare och regeringsorgan för de utrikespolitiska frågorna. När en skattedeputation inrättades 1697 kom geheimerådets befogenheter att inskränka sig till nåde- och privilegiefrågor och fick alltmer karaktär av domstol. Geheimekonferensen var 1705-1708 ersatt av ett system med sju olika konferens för olika ärendetyper, men organisationen återinfördes 1709 med rådgivnings- och regeringsansvar för utrikes ärenden, riksärenden och krigsärenden och bestod till 1749.Erwin Matsch, Der Auswärtige Dienst von Österreich(-Ungarn) 1720-1920 (Wien: Böhlau, 1986), s. 33. Ett spanskt råd, Consejo de España, inrättades av Karl VI, för att biträda honom med hans spanska överhöghetsanspråk. Rådets geografiska ansvarsområde omfattade Österrikes italienska besittningar och det bytte 1736 namn till Consiglio d'Italia.Matsch 1986, s. 43-44.
Maria Theresias reformer