miniatyr|300px|Illustrerad inledning av bok 1 i Judiska fornminnen i Josefus-handskriften BN sygn. BOZ cim. 1 från år 1466. Warszawa Nationalmuseum. I denna bok återfinns båda omnämnandena av Jesus. Jesus finns omnämnd i två passager i den judiske historikern Flavius Josefus verk Judiska fornminnen från år 93 eller år 94. Bland forskare råder delade meningar om Jesusomnämnandenas äkthet: de kan helt eller delvis ha skrivits av Josefus eller vara senare gjorda tillägg till den ursprungliga Josefustexten. Den dominerande uppfattningen bland forskare är dock att Josefus åtminstone nämnt Jesus. Om så är fallet, är Josefus den förste icke-kristne författare som nämnt Jesus.

Testimonium Flavianum är benämningen på den längre passagen, vilken förekommer i bok 18 av Judiska fornminnen.Flavius Josefus, Judiska fornminnen 18:63–64. Namnet är latin för Josefus "Flavius vittnesbörd" om Jesus Kristus. I texten sägs Jesus ha varit en vis man som gjorde förunderliga gärningar och som korsfästes av Pontius Pilatus, men också ha varit förmer än en människa, ha varit Messias och ha uppstått på den tredje dagen från de döda just som profeterna förutsagt (se citatet).

Efter att kristna i mer än ett årtusende betraktat Testimonium Flavianum som ett positivt judiskt vittnesbörd om Jesus, kom med tiden styckets äkthet att ifrågasättas. De första offentliga tvivlen (åtminstone bland icke-judar) restes på 1500-talet, och på 1600-talet tog den vetenskapliga undersökningen av texten sin början. Allt sedan dess har frågan om styckets äkthet varit föremål för intensiv debatt bland forskare, och denna debatt fortsätter än i dag. Även om några få forskare vidhåller att Josefus skrivit Testimonium Flavianum i sin helhet anser den överväldigande majoriteten att Josefus inte gärna kan ha skrivit alltsammans. Merparten av denna majoritet antar att Josefus ändå skrivit något ursprungligt om Jesus som senare har utökats med kristna tillägg, medan en minoritet anser att hela Testimonium Flavianum är en kristen skapelse som infogats i Judiska fornminnen efter Josefus tid.

Hänvisningen till Jesus i Testimonium Flavianum ses som betydelsefull. Om det är så att Josefus har skrivit åtminstone en del av stycket utgör detta det första utombibliska och icke-kristna bevittnandet av Jesus och det enda från nollhundratalet. Dessutom anses det som regel också vara den viktigaste icke-kristna källan, eftersom det utöver att vara äldst också är det enda som i någon omfattning ger oberoende information om Jesus – då för den sekulära forskningen en indikation på att Jesus i sin samtid uppfattades som en vis lärare som gjorde underverk, samtidigt som det bekräftar kristnas bild av Jesus som Messias som uppstod från de döda, och detta intygat av den mest betydande antike judiske historikern.

Brodern till Jesus som kallades Kristus. Jesus nämns också ytterligare en gång i samma verk men då mer i förbigående. I den tjugonde och sista boken av Judiska fornminnenFlavius Josefus, Judiska fornminnen 20:200. sägs att en viss Jakob avrättades och att han var bror till Jesus som kallades Kristus (se citatet). Även äktheten av denna passage ifrågasätts, och då specifikt omnämnandet av Jesus Kristus, men de allra flesta forskare anser att texten är skriven av Josefus.

Nedan följer en sammanfattning av de argument som oftast åberopas till stöd för äkthet och för förfalskning av först Testimonium Flavianum och därefter stycket om brodern till Jesus som kallades Kristus, vars namn var Jakob.

Testimonium Flavianum

Texten i översättning

Handskriftsläget

miniatyr|höger|500px|Avbildning av Testimonium Flavianum i Flavius Josefus Judiska fornminnen i den äldsta bevarade handskriften där Jesusomnämnandena finns med; Codex Ambrosianus (Mediolanensis) F. 128 från tiohundratalet. Testimonium Flavianum börjar på rad 4 med Γίνεται (uppstår) och slutar på sista raden med φῦλον (stam). I marginalen till höger finns skrivet bland annat (eller möjligen ), en förkortning och ett nomen sacrum (latin heligt namn) av Χ[ριστό]ς (Ch[risto]s), och sannolikt en markering för att läsaren lättare ska hitta stycket om Kristus i handskriften. Ovanstående text går under namnet Testimonium Flavianum eller det Flaviska vittnesbördet och förekommer i Flavius Josefus andra stora historieverk, Judiska fornminnen, som utkom på grekiska år 93 eller 94. Den äldsta bevarade handskriften av detta verk på grekiska där också bok 18 med Testimonium Flavianum förekommer är inte äldre än från tiohundratalet. Testimonium Flavianum finns dock bevittnat genom att texten citeras och omtalas långt tidigare och den förste att så göra är kyrkofader Eusebios av Caesarea i början av 300-talet.

Kristna passager tillagda en äkta Josefustext

Testimonium Flavianums äkthet är omdebatterad. Eftersom passagen har en kristen prägel och eftersom Josefus i övrigt inte ger sken av att vara kristen, anser nästan samtliga forskare som publicerat sig i ämnet att åtminstone delar av passagen är senare gjorda kristna tillägg. Exempelvis skulle Josefus inte gärna ha kunnat skriva att man kan ifrågasätta om Jesus var en man och därmed antyda att han i stället var Gud, att Jesus var Messias (ett påstående som en jude som Josefus näppeligen kunde göra eftersom det vore att bekänna sig till den kristna läran och ett påstående som dessutom skulle ha varit obegripligt för många icke-judar), eller att de gudomliga profeterna hade förutsagt hans ankomst och uppståndelse (något som också vore att identifiera Jesus som Messias).

En hypotes som i modern tid vunnit anhängare är att Josefus skrev en ursprunglig text om Jesus och att denna senare utökades med kristna tillägg. I citatet ovan är de oftast föreslagna tilläggen till denna tänkta ursprungliga Josefustext markerade i fetstil. Eftersom språket på det stora hela är likvärdigt rakt igenom brukar de delar som antas vara senare tillägg i huvudsak utmönstras utifrån iakttagelsen att de har ett alltför tydligt kristet innehåll. Exempelvis hävdar John P. Meier att det viktigaste skälet till att lyfta bort dessa delar är deras innehåll. Den återstående texten antas enligt detta scenario ha skrivits av Josefus.

Det finns emellertid inget större textstöd för hypotesen om kristna tillägg till en autentisk Josefustext, eftersom alla återgivningar av Testimonium Flavianum i alla grekiska handskrifter av Josefus och Eusebios och i de bysantinska källorna med endast smärre stilistiska avvikelser innehåller den normativa texten i sin helhet. Likaså återges stycket, med ett undantag, i sin helhet (frånsett smärre avvikelser) i alla tidiga översättningar till andra språk.

Agapius från Hierapolis

Endast i den arabiska krönikan Kitâb al-‛unwân (Bok om titlar eller Bok om historien), skriven år 942 av den arabisk-kristne historikern Agapius från Hierapolis, finns en version av Testimonium Flavianum som markant avviker från den normativa. Där återfinns Testimonium Flavianum i en kortare version med miraklen nedtonade och utan de uppenbart mest kristna partierna. Redan Shlomo Pines visade att Agapius och den syrisk-ortodoxe patriarken Mikael den store (död 1199) båda delar vissa distinkta avvikelser från den normativa versionen av Testimonium Flavianum i sina respektive återgivanden av passagen. Emedan Pines ansåg att Agapius sannolikt hade bevarat en version som låg närmare det Josefus skrivit, har på senare år Alice Whealey visat att det är Mikaels text som är närmare den text som Agapius och Mikael båda bygger på. Hon menar med stöd av Lawrence Conrad att de båda rimligen bygger på samma syriska text som även den hade de avvikelser som de gemensamt uppvisar.

Eftersom Mikael den store i Syrisk krönika från slutet av 1100-talet, med några få avvikelser, återger den fulla versionen av Testimonium Flavianum,Mikael den store, Syrisk krönika 10:20 . är det sannolikt Agapius själv som beskurit sin version. Deras gemensamma förlaga var en syrisk text som i sin tur var eller byggde på en översättning av Testimonium Flavianum gjord från Eusebios Kyrkohistoria och inte från Josefus Judiska fornminnen. Ken Olson påtalar att Agapius hade för vana att tona ned just mirakelberättelser om Jesus och att det därför är rimligt att anta att han gjorde det också här.

Han förmodades vara Messias

miniatyr|Johannes Frobenius latinska utgåva av Josefus samlade verk från 1582. En av avvikelserna hos Mikael den store och Agapius från den normativa versionen, är att Mikael skriver "han ansågs vara Messias" och Agapius "kanske är han Messias". Alice Whealey argumenterar för att den syriska förlagan därför hade "han ansågs vara Messias". Då denna förlaga antas vara gjord från Eusebios Kyrkohistoria och då dessutom den latinska översättning av Testimonium Flavianum som kyrkofadern och översättaren Hieronymus gjorde år 392 i Om berömda män,Hieronymus, De viris illustribus 13. också den sannolikt från Eusebios Kyrkohistoria, har "han förmodades vara Messias" (latin: credebatur esse Christus), föreslår Whealey att Testimonium Flavianum hos Eusebios och därmed också hos Josefus ursprungligen löd något i stil med "han förmodades vara Messias". Hon bygger sin ståndpunkt på att latinska och syriska författare normalt inte läste varandras verk och att därmed Hieronymus och den syriska författare som Agapius och Mikael båda byggde på, sannolikt hade tillgång till en grekisk text med den läsarten.

Vissa, som exempelvis Robert Eisler, föreslår dock att Hieronymus själv ändrade uttrycket "var" till "förmodades vara" för att ge stycket en prägel av sanning emedan Hieronymus skulle ha antagit att Josefus inte kunde ha skrivit att Jesus var Messias. Marian Hillar föreslår att Hieronymus ändrade uttrycket som en förklaring till vilka det var som ansåg att Jesus var Messias. Hieronymus översättning av Testimonium Flavianum till latin är inte en ordagrann översättning och han dristar sig till att ändra vissa detaljer, exempelvis bygger han till synes på uppgiften i Matteusevangeliet 27:18, och skriver att det var på grund av de judiska ledarnas "avund" (latin: cumque invidia = genom avund) som Jesus avrättades. John P. Meier anser att "han var Messias" stör berättelsens tankeflöde och att varje försök att spara uttrycket genom att ändra på det är oförnuftigt. Han menar att de varianter som förekommer hos exempelvis Hieronymus är senare utveckling av traditionen.

Richard Carrier pekar på risken med att dra för långtgående slutsatser av vissa avvikelser, då sådana är vanliga såväl vid avskrifter som vid översättningar och att folk kan ha haft sina egna agendor för att ändra i texterna. Dessutom skulle det innebära att alla grekiska handskrifter av Josefus Judiska fornminnen och av tre verk av Eusebios och dessutom att alla översättningar av dessa verk till andra språk, har ändrats till exakt samma ordalydelse: "han var Messias". Uttrycket finns bevittnat mycket tidigt i latinska, syriska och armeniska översättningar, i vissa fall redan på 300-talet. Dessutom finns inget textstöd för en mer neutral version i någon bevarad handskrift av Eusebios Kyrkohistoria. Carrier menar att det är betydligt osannolikare att alla handskrifter har ändrats på samma sätt till "han var Messias" än att exempelvis en handskrift har ändrats till "han ansågs vara Messias" och att denna ändrade handskrift har legat till grund för två översättningar.

Nedan ges en sammanfattning av de oftast anförda argumenten till stöd för att Josefus skrivit åtminstone något av Testimonium Flavianum, och därefter de oftast anförda argumenten till stöd för att Josefus inte skrivit något alls av Testimonium Flavianum.

Argument till stöd för äkthet – att Josefus skrivit åtminstone delar av Testimonium Flavianum

Testimonium Flavianum förekommer i alla handskrifter