Linux eller GNU/Linux är ett Unix-liknande operativsystem som till största delen, och i några varianter helt, består av fri programvara. Det är ett av de mer framstående exemplen på vad utveckling med fri programvara och öppen källkod har åstadkommit. Operativsystemet består av kärnan Linux och oftast programvara från GNU-projektet samt från tusentals andra projekt. Eftersom många linuxdistributioner innehåller flera viktiga program från GNU-projektet kallas operativsystemet av en del för GNU/Linux.
En linuxdistribution är en samling programvara som förutom Linuxkärnan och GNU-systemet innehåller det som behövs för att få ett komplett, fungerande datorsystem. Det finns ett stort antal distributioner skapade av företag, privatpersoner och öppna projekt. En del distributioner är främst tänkta att användas på persondatorer, andra är avsedda för servrar. De större distributionerna är avsedda att kunna användas i de flesta sammanhang, och programvara som inte ingår i en viss distribution går ändå att installera där med måttligt besvär.
Linux är sedan länge det klart dominerande operativsystemet bland superdatorer. Linux-kärnan används ofta också i inbyggda system, men resten av operativsystemet kan skilja sig väsentligt från Linux. Android, det dominerande operativsystemet för mobiltelefoner, är ett exempel på ett sådant annorlunda Linux-baserat operativsystem.
Linux blev vanligt på internetservrar redan i mitten av 1990-talet. Användningen på persondatorer var länge begränsad av framförallt tillgången på kontorsprogram. Installation av tidiga Linux-distributioner krävde relativt stora kunskaper i datorteknik. Större institutioner med Windows-miljö har också dragit sig för den skolning av administratörer och användare som en övergång kräver, och framförallt för att upprätthålla dubbla system, i de fall Linux inte helt kan ersätta den tidigare miljön.
Linux erbjuder sedan länge ett gott programurval på nästan alla områden. Installationen av de flesta distributioner sker med ett grafiskt användargränssnitt och är automatiserad, inklusive detektering av hårdvara och val av drivrutiner. För en icke-teknisk användare är byte från Windows till en välanpassad Linux-variant knappast svårare än byte från en generation Windows-system till nästa. Flera distributioner är avsedda för mindre avancerade användare.
Teknisk översikt Kärnan Linux
miniatyr|stående|Tux är den officiella maskoten för Linux. Linux är kärnan, en liten, men ytterst central del av ett komplett Linuxoperativsystem. Kärnan har som uppgift att hålla reda på och kommunicera med de olika delarna av datorns hårdvara, som CPU, arbetsminne och hårddiskar, samt fördela tillgång och resurser till de olika program som körs i systemet. Även om stöd och sammansättning kan varieras när linuxanvändaren bygger en kärna brukar vanligtvis det mesta utrymmet tas upp av drivrutiner för olika sorters hårdvara.
Kärnan är det första programmet som startas i ett system, efter BIOS och en bootloader. Kärnans första uppgifter brukar vara att samla in information om vilken hårdvara som finns tillgänglig och ladda in alla drivrutiner för dessa. Efter detta lämnar kärnan över till resten av systemet och lägger sig i bakgrunden för att fördela och ge tillgång till olika resurser för programmen som körs.
Linux är, liksom i de flesta andra Unix-liknande system, en monolitisk kärna. Med detta menas att de flesta systemprocesser som in- och utmatning, minneshantering och drivrutiner körs som en del av kärnan och inte som separata processer. Denna arkitektur kan vara riskabel, då ett fel i en relativt oviktig modul kan stoppa processen och därmed hela systemet. Om implementationen är stabil och felfri så ger å andra sidan den täta kopplingen väldigt höga hastigheter och bra prestanda.
Linuxkärnan utsätts för noggranna tester och översikter innan varje ny stabil version (eng: stable) släpps, och allvarliga fel är då mycket ovanliga för att antalet programfixar minimeras i detta skede av utvecklingsprocessen. Det återspeglas i dess allmänt goda rykte vad gäller stabilitet och driftsäkerhet.
Systemprogram
miniatyr|stående|GNU-projektet har djuret med samma namn som symbol. För att ett operativsystem ska kunna användas av en människa krävs mer än bara en kärna, det behövs någon form av gränssnitt som kan översätta de kommandon användaren ger. Här bidrar GNU-projektet med tusentals små och stora program som körs utanpå kärnan, kommunicerar med både denna och användaren och ser till att datorn faktiskt gör någonting. Det finns andra programsamlingar som också används, i synnerhet i inbyggda system. I dessa är det relativt vanligt att använda Busybox, ursprungligen utvecklad för små Debian GNU/Linux-system för installation och felsökning.
Maskinen startas vanligen med den mångsidiga bootloadern GRUB. Tidigare användes ofta den mycket enklare LILO eller Loadlin, som kunde startas från MS-DOS. De mest grundläggande tjänsterna för programmen tillhandahålls liksom i andra unixliknande system av libc, vanligen GNU libc, men alternativ som musl och uClibc finns, utvecklade för inbyggda system. Det kanske viktigaste programmet som GNU bidrar med är GCC, GNU Compiler Collection, en samling kompilatorer och tillhörande program som gör att användaren kan skriva och kompilera andra program. Utan en bra kompilator hade man inte kunnat utveckla konkurrenskraftig programvara för Linux.
Övriga komponenter GNU bidrar med många andra program, från de flesta små kommandon som kan användas i skalet Bash till den kompletta skrivbordsmiljön GNOME och bildbehandlingsprogrammet GIMP, via schackprogram som GNU Chess och en fri ersättning för PGP kallad GPG. Projektet fortsätter konstant att utöka sin lista över program som gör det möjligt att jobba i en helt fri miljö.
Vid sidan av Linux och program ur GNU-projektet innehåller ett Linux-system program från många olika källor, både central infrastruktur såsom X Window System eller utskriftssystemet CUPS och mindre program från enskilda företag eller entusiaster.
Historia GNU var först miniatyr|stående|Richard M. Stallman, GNU-projektets grundare. miniatyr|stående|Linus Torvalds, skapare av Linuxkärnan.
Den 27 september 1983 presenterade Richard Stallman det ambitiösa GNU-projektet, med målet att skapa ett fullständigt fritt operativsystem kompatibelt med Unix. Han sade upp sig från sitt jobb och inledde GNU-projektet tillsammans med andra programmerare som delade hans vision. De ville inte enbart skapa ett operativsystem utan även annan nödvändig programvara så att det skulle bli möjligt att använda en dator helt utan proprietära program.
Under 1980-talet samlade projektet en mängd existerande fri programvara och skapade själv textredigeraren Emacs, C-kompilatorn GCC, systembiblioteket glibc och ett stort antal andra program. Men kärnan som systemet tänkt använda, GNU Hurd, var inte klar. Utvecklingen av denna hade stött på en mängd tekniska problem och när Linux dök upp i början på 90-talet skulle det fortfarande dröja länge innan Hurd var användbar. År 1994 utannonserades att Hurd kunde köra emacs.GNU Hurd/ history : hurd-flash3 -- News flash, Jul 94 -- emacs runs! Linux, som kärnan kom att kallas efter sin skapare, blev den pusselbit som hade saknats i GNUs operativsystem.
Sedan kom Linux
1991 skapade den finlandssvenske programmeraren Linus Torvalds en Unix-liknande kärna för PC-datorer som han släppte fri på InternetLinux släpps på internet för första gången.. Från början var det inte tänkt för allmänt bruk utan han gjorde det mest för att lära sig mer om hur man bygger operativsystemTorvalds annonserar sitt hobbyprojekt, som senare skulle komma att bli Linux, på comp.os.minix.. Att använda Linux-kärnan tillsammans med program från GNU-projektet blev snabbt en populär kombination, och GNU libc och Grub är anpassade till Linux, men projekten är separata.
Linux eller GNU/Linux Operativsystemet kallas ofta kort och gott "Linux", även om "GNU/Linux" förespråkas av dem som vill ge erkännande åt GNU-projektet. Richard Stallman som grundade GNU-projektet insisterar på den senare termenRichard Stallman: Linux, Gnu and Freedom. Tillgänglig på GNU:s webbplats , läst 27 maj 2007. och har även en syn på fri programvara som skiljer sig något från den mer pragmatiska hållningen hos Linus Torvalds och till exempel Eric S. Raymond.
När Linus Torvalds frågades i dokumentären Revolution OS om namnet "GNU/Linux" var skäligt så svarande han:
(Förkortat: "Jag tycker det är berättigat – om man skapar en GNU-distribution med Linux. Den som skapar en distribution får namnge den. Men att kalla Linux i allmänhet "GNU Linux", det är bara löjligt.")
Nutid Länge utvecklades Linux framförallt av enskilda entusiaster, men numera deltar också ett stort antal företag i utvecklingen, antingen direkt genom sina egna anställda, eller genom finansiering eller bidrag av olika slag. IBM, Sun, Hewlett-Packard och Novell är några av de storbolag som satsat på Linux, och ser det som en framtida möjlighet. Motiven varierar, men ofta nämns flexibiliteten, möjligheten att påverka, låga kostnader och att det går att undvika Microsofts agenda.
Från början var Linux tänkt att endast köras på Intels 80386-processorer och dess kloner och efterföljare, men efterhand har både kärnan och systemet blivit portade till nästan alla tänkbara och tillgängliga system, i vissa fall bara "för att se om det går", enligt den typiska hacker-mentaliteten. Linux kan köras på Ipod, XboxLinux på Xbox AmigaLinux på m68k, System z (där Linux sedermera blev ett av de viktigaste operativsystemen) och Nintendo DS,http://www.dslinux.org för att nämna några av de mer ovanliga exemplen. Linux är numera det dominerande operativsystemet på superdatorer.Linux totally dominates supercomputers Operativsystemet används även i mobiltelefoner och handdatorer, eftersom själva kärnan kan hållas relativt liten och resurssnål.
Upphovsrätt Både Linuxkärnan och GNU-programmen är licensierade under GNU General Public License (GPL). Detta innebär att programvaran får spridas fritt (gratis eller mot betalning) så länge källkoden görs tillgänglig, så länge de distribuerade programmen fortfarande lyder under GPL och licens och historik noteras enligt licensens krav. Även modifierade, utökade och förbättrade varianter får spridas. Liknande system, till exempel BSD, har en licens som tillåter spridning av modifierade versioner men som inte kräver att dessa i sin tur skall göras fritt tillgängliga. Linus Torvalds har i en intervju sagt att valet att släppa Linuxkärnan under GPL var "det bästa han någonsin gjort".
En konsekvens av GPL:s tillåtande inställning till ekonomisk ersättning jämfört med villkoren för exempelvis de flesta gratisprogram (freeware) är att många företag säljer delvis egenutvecklade distributioner eller skräddarsydda Linux-baserade lösningar, samtidigt som de gör mjukvaran fritt tillgänglig, i första hand för fristående utvecklare. I priset för den kommersiella varianten ingår ofta någon form av support.
Även om en del versioner av operativsystemet är helt fria kan man också köra icke-fria program på Linux. De viktigaste kategorierna är självständiga program som Mathematica, Oracle eller Flash, drivrutiner och firmware för viss maskinvara samt patentskyddade kodekar.
Installation