höger|300px|Ungefärlig radiant för Perseiderna 2015. miniatyr|300px|En perseid ovanför Very Large Telescope miniatyr|300px|En, eller möjligen två, perseider. Vintergatan i bakgrunden. Perseiderna (även Laurentiussvärmen) är ett meteorregn med störst aktivitet omkring den 12 augusti varje år, orsakat av kometen Swift-Tuttle. Perseiderna har fått sitt namn eftersom den punkt på himlen som de ser ut att komma från, den så kallade radianten, ligger inom stjärnbilden Perseus. Perseiderna är den meteorsvärm som är mest observerad på norra stjärnhimlen. Den var särskilt aktiv 1993, när cirka 300 meteorer per timme kunde observeras under maximum.

Meteorregnet inträffar när jorden skär banan för kometen Swift-Tuttle. Längs med banan sträcker sig ett "meteormoln" (det så kallade Perseidmolnet) av partiklar som har frigjorts från kometen. Det mesta av stoftet i molnet är idag ungefär tusen år gammalt, men det finns en yngre del av molnet som härstammar från en ström som lossnade från kometen 1862. Hastigheten hos meteorer från denna del är betydligt högre än genomsnittet. Meteorerna är oftast mycket små – i storlek med sandkorn – och pulvriseras av friktionen mot atmosfären och når jordytan som dammkorn. Större stenar genererar en större friktion, och för att dessa ska nå jordytan krävs vanligtvis en storlek motsvarande en stenkula eller större.

Historia och ursprung Perseiderna har observerats under omkring 2 000 år. Den tidigaste kända noteringen om dessa meteorer kommer från Mellanöstern. I Europa blev Perseiderna kända som "Sankt Lars tårar", eftersom de kan observeras kring hans helgondag den 10 augusti.

Den förste observatören som räknade meteorer per timme (ZHR = Zenithal Hourly Rate) för denna meteorsvärm var den tyske astronomen Eduard Heis. Han kom år 1839 fram till 160 ZHR. Efter detta år fortsatte statistikföringen av antal meteorer per timme. ZHR låg vanligen mellan 37 och 88 meteorer per timme fram till 1858. ZHR ökade 1861 upp till 102, och 1863 rapporterades 109–215 ZHR av tre observatörer. Därefter minskade antalet åter.

Banberäkningar utförda av den italienske astronomen Giovanni Schiaparelli mellan 1864 och 1866 avslöjade en stor likhet med banan för den då nyupptäckta (1862) kometen 109P/Swift-Tuttle. Det här var första gången som en meteorsvärm kunde kopplas samman med en komet. De höga ZHR-värdena för Perseiderna 1861–1863 kopplades sålunda samman med kometens periheliepassage. 109P/Swift-Tuttle har en omloppstid på ungefär 135 år, varför nästa periheliepassage med höga ZHR-värden förutsades till slutet av 1990-talet.

Observationer Perseiderna är synliga från mitten av juli varje år, med störst aktivitet mellan den 8 och 14 augusti och en topp den 12 augusti. Under toppen når antalet meteorer 60 stycken i timmen eller mer. De kan ses över hela stjärnhimlen, men på grund av Swift-Tuttles bana är de framförallt synliga från den norra hemisfären.

Ungefär en tredjedel av de observerade meteorerna brukar lämna rökspår efter sig.

För att uppleva meteorregnet till fullo bör omgivningen vara så mörk som möjligt, utan måne och långt från städer som kan orsaka ljusförorening. Perseiderna har en bred topp så regnet är synligt under flera nätter. Aktiviteten börjar långsamt bli omfattande kring klockan 23, när radianten stiger högre på himlen. Antalet meteorer ökar sedan stadigt över natten och toppen inträffar ungefär 1½ till 2 timmar före soluppgången, precis innan det blir för ljust. År 2010 gick nymånen ned innan meteorsvärmen började, vilket kunde ge särskilt goda observationsmöjligheter.Meteor spectacle 'set to dazzle', BBC den 12 augusti 2010.

År Aktivitet Topp1972 12 augusti: ansedd som den mest aktiva meteorregnnatten i historien 1993 (ZHRmax 200–500)200719 juli–25 augusti Perseids 2007: first results 13 augusti (ZHRmax 93) 200825 juli–24 augusti 13 augusti (ZHRmax 116) 200914 juli–24 augusti 13 augusti (ZHRmax 173) 201023 juli–24 augusti12 augusti (ZHRmax 142) 201117 juli–24 augusti13 augusti (ZHRmax 100) 201223 juli–22 augusti12 augusti (ZHRmax 100) 201317 juli–24 augusti12 augusti (ZHRmax 109)201417 juli–24 augusti13 augusti (ZHRmax 68) (Fullmåne 10 augusti)201517 juli–24 augusti12–13 augusti (ZHRmax 95) (Nymåne 14 augusti)201617 juli–24 augusti11–12 augusti (ZHRmax 150)201717 juli–24 augusti12 augusti 201817 juli–24 augusti11–13 augusti (ZHRmax 60)201917 juli–26 augusti12–13 augusti (ZHRmax 80-120)202016 juli–23 augusti12–13 augusti (ZHRmax 100) (Fullmåne 3 augusti)202117 juli–24 augusti12 augusti (ZHRmax 60)202214 juli–1 september13 augusti (ZHRmax 90) ZHRmax, zenital timfrekvens, är det beräknade antal meteorer som en observatör kan se under en timmes toppaktivitet, förutsatt att förhållandena är utmärkta. Antalet som effektivt kan ses är dock nästan alltid lägre och minskar ju närmre horisonten radianten är.

Se även Meteorregn Leoniderna

Referenser

Noter

Externa länkar

Perseiderna 2018: Så ser du årets bästa stjärnfall Webbupplagan av Populär Astronomi (svenska) Norrköpings Astronomiska Klubbs sida om Perseiderna (svenska) Perseiderna 2017: se årets stjärnfall och upptäck hur jorden, månen och kometerna färdas genom rymden Webbupplagan av Populär Astronomi (svenska) Film över händelsen 2007

Kategori:Meteorregn Kategori:Återkommande evenemang i juli Kategori:Återkommande evenemang i augusti Kategori:Stjärnbilden Perseus