Kinesiska muren (kinesiska: 长城, Chángchéng, 'den långa muren'; även Wan li chang cheng, 'den tiotusen li långa muren') är en serie militära försvarsmurar i norra Kina. De byggdes i omgångar under flera olika dynastier från 300-talet f.Kr. fram till första delen av 1600-talet.
De idag existerande delarna av muren har en total längd på ungefär 6000 km, vilket tillsammans med diken och naturliga barriärer skapar en 8 850 km lång försvarslinje. Totalt har Kina genom historien uppfört mer än 21 000 km försvarsmurar.
Murarna, som löper i områden i anslutning till Kinas historiskt nordliga gräns, uppfördes huvudsakligen för att skydda Kina från nordliga nomadstammar (ryttarfolk). Murarna är byggda med packad jord, sten eller tegel. Vid några tillfällen i historien har muren forcerats av anfall från norr som exempelvis 1644 när Qingdynastin erövrade Mingdynastins Kina.
Ofta tillskrivs Kinas första kejsare Qin Shi Huangdi byggandet av den kinesiska muren efter att han på 200-talet f.Kr. utökade och sammankopplade tidigare existerande murar till en lång försvarslinje. Den under 2000-talet kvarvarande muren är till allra största delen uppförda under Mingdynastin i slutet av 1500-talet; den restaurerade sträckningen nära Peking lockar stora mängder turister.
Kinesiska muren är jordens längsta byggnadsverk, världens största militära försvarsstruktur och en av världens mest besökta turistattraktioner. Sedan 1987 är kinesiska muren listad av Unesco som världsarv, och 2007 blev kinesiska muren vald som ett av världens sju nya underverk.
Historia
Kinesiska murens historia täcker ett tidsspann på ungefär 2 000 år från slutet av 300-talet f.Kr. då feodalstaterna Qin, Yan och Zhao under Zhoudynastin började bygga nordliga försvarsmurar fram till 1600-talet då Mingdynastin uppförde de nyaste delarna av kinesiska muren. Däremellan byggdes och renoverades murar även av Qindynastin, Handynastin, Norra Weidynastin, Norra Qidynastin, Suidynastin och Jindynastin.
Ofta tillskrivs Kinas första kejsare Qin Shi Huangdi som skapare av den kinesiska muren efter att han under Qindynastin (221–206 f.Kr.) lät general Meng Tian utöka och sammankoppla tidigare existerande murar. Det byggdes även murar under Vår- och höstperioden (770–481 f.Kr.), men dessa murar kopplades aldrig samman till det som senare skulle kallas "Kinesiska muren". Den del av kinesiska muren som den största delen av alla turister besöker utanför Peking byggdes i slutet av 1560-talet under tiden för Mingdynastins kejsar Longqing under ledning av general Qi Jiguang.
Kinesiska murens syfte var huvudsakligen att skydda Kina från nordliga nomadstammar som Xiongnu, Rong, hunner, mongoler och manchuer och muren var därför vanligen placerad i gränsområdena mellan Kinas bördiga jord och det nordliga stäpplandskapet. Dock finns det även en del som tyder på att muren på vissa ställen även är byggd för att säkra ockuperat land mer än att bara försvara mot nomader. Muren kan också ha haft som delsyfte att hindra de egna invånarna från att fly från skatter och militära plikter.
Murar före Qindynastin
Under Östra Zhoudynastin (770–256 f.Kr.) och framförallt under dess senare del under tiden för De stridande staterna (403–221 f.Kr.) var Kina uppdelat i ett flertal mindre feodalstater som ofta låg i krig med varandra. Under denna period byggde flera av rikena längre och kortare murar. Vissa murar byggdes som försvarsmurar mellan de stridande rikena och andra byggdes som skydd mot nomader. Rikena Qin, Yan och Zhao byggde alla i slutet av 300-talet f.Kr. murar längs dess nordliga gränser som senare under Qindynastin utgjorde grunden för kinesiska muren. Även staterna Chu, Qi och Wei (och även Qin) byggde försvarsmurar tidigare under Östra Zhoudynastin som ibland tillskrivs som de äldsta delarna av kinesiska muren, men dessa murars sträckning låg innanför det territorium som 221 f.Kr. blev Qindynastin, vilket gjorde att de aldrig blev en del av det som normalt räknas som "kinesiska muren".
Under tiden för kung Zhaoxiang (r. 306–251 f.Kr.) erövrade Qin år 272 f.Kr. det närliggande Rong-riket Yiqu (义渠) i nordväst, och Qin-rikets nya gräns var nu i direktkontakt med hunnernas territorium. För att säkra det erövrade territoriet byggde riket Qin den slingrande Yulinmuren från södra Gansu i nordostlig riktning upp till norra Shaanxi. Muren började i Jingning eller möjligen längre söder ut och fortsatte sedan upp mot Ordosplatåns östra sida till Yulin och kanske ännu längre norrut. Lämningarna efter denna mur är fragmentariska, vilket kan bero på att den möjligen aldrig var en kontinuerlig mur utan uppdelad i strategiska sektioner. Qinmurens krokiga sträckning följer terrängformationer såsom sluttningar eller bergskanter. Det har även hittats regelbundna jordhögar i anslutning till muren, tre eller fyra per kilometer från den, som sannolikt var utsiktsposter.
Riket Zhao expanderade sitt territorium under slutet 300-talet f.Kr. under styret av kung Wuling (r. 325–299 f.Kr.) till att också innefatta området norr om Gula flodens norra krök. För att befästa detta territorium byggdes år 300 f.Kr. en mur från Zhangbei i Hebei och väster ut in Inre Mongoliet norr om Ordosplatån längs Yin Shan norr om Gula floden. Muren passerar dagens Hohhot och sedan vidare förbi Baotou. Kung Wulings företrädare och far Markis Su byggde även år 333 f.Kr. ca 100 km försvarsmur i anslutning till Taihangbergen i södra delen av Hebei som skydd mot Qi och Qin. Inga arkeologiska spår har hittats från denna mur, och den blev aldrig del i den senare kinesiska muren.
Runt år 300 f.Kr. eller så sent som 290 f.Kr., under tiden för kung Zhao (r. 311–279 f.Kr.), byggde staten Yan en öst-västlig mur längs bergskedjan Yan för att hålla tillbaka nomaderna. Muren börjar i västra Hebeiprovinsen kring Zhangjiakou eller Huailai och passerar ca 150 km nordväst om Peking och fortsätter upp en bit i Inre Mongoliet förbi Chifeng fortsatt in i Liaoningprovinsen förbi Liaodong för att avsluta mot dagens Nordkorea. Muren består delvis av parallella murar med ca 50 km mellanrum. Även Yan byggde en södra mur vid Taihangbergen som skydd mot Qin, men likt Zhaos södra mur blev inte heller denna en del av kinesiska muren.
Qindynastins mur
Under Qindynastin (221–206 f.Kr.) skapades den mur som i populärhistoria tillskrivs ursprunget till den kinesiska muren. Det är också Qindynastins mur som beskrivs i kinesiska murens alternativa namn: "Den 10 000 li långa muren" (万里长城).
221 f.Kr. hade staten Qin vunnit det inbördeskrig som varat i ett kvarts millennium under tiden för De stridande staterna och enat Kina till ett rike. Qinrikets kung Ying Zheng, utropade sig till kejsare över Qindynastin och tog sig namnet Qin Shi Huangdi. Kejsaren startade flera stora byggnadsprojekt varav uppförandet av kinesiska muren var ett.
General Meng Tian beordrades 215 f.Kr. att driva bort Hunnerna från landet söder om Gula floden (Ordos) vilka var ett ständigt återkommande problem för Qindynastin. Under detta fälttåg som pågick till 209 f.Kr. ledde även Meng Tian uppförandet av Qindynastins nya mur. Försvarsmurarna mellan de tidigare stridande staterna monterades även till stor del ner. Den nya muren sträckte sig enligt historikern Sima Qian från Lintao (i södra Gansuprovinsen) till Liaodong (området kring halvön i Liaoningprovinsen).
Basen för Qindynastins mur var de existerande murarna från Qin, Zhao och Yan som renoverades, förlängdes och kopplades samman. Muren bestod huvudsakligen av tre delar; Den första delen som byggdes helt ny gick förmodligen utmed västra delen av Gula floden upp mot dess nordvästra krök i Inre Mongoliet, och sedan följde insidan av Gula floden öster ut. Sima Qian berättar i sina texter att "44 län sattes upp längs floden för att floden skulle användas som försvar". I Inre Mongoliet vid Gula flodens östra strand nära Wuhai och vid flodens södra strand vid Dalad har två vardera 30 km långa mursektioner hittats som är daterade till Qindynastin. Vid Wuhan har även lämningar efter signaltorn och befästningar funnits. Även söder om Zhongwei i Ningxia och söder ut mot Jingyuan in i Gansu har 10 km mur från Qindynastin hittats. Detta är sannolikt de försvarsmurar som beskrivs i Sima Qians text som förmodas ha följt Gula flodens insida.
Den andra sektionen byggdes i öst-västlig riktning i Inre Mongoliet i området norr om Gula floden i Mellersta Urat och öster ut förbi norr om Hohhot för att sedan ansluta mot den befintliga norra muren från riket Zhao. Den tredje och östliga delen följde den tidigare Yan-muren eventuellt in i dagens Nordkorea. Den tidigare muren som Qin-riket byggde förstärktes och förlängdes norrut upp mot Gula flodens nordöstra krök och söder ut förbi Lanzhou och vidare till Lintao.
Handynastins mur
Handynastins mur, även kallad QinHanmuren, är en förlängning och renovering av den tidigare Qindynastins mur och var över 8 000 km lång och kanske upp till 10 000 km, vilket gör Handynastins mur till den längsta av Kinas alla murar genom historien.
Under inbördeskriget efter Qindynastins fall 206 f.Kr. påbörjade Liu Bang renoveringen av den tidigare Qinmuren kring Gula floden för att skydda Kina mot de nu enade och starka nomaderna Xiongnu. Detta var innan Liu Bang år 202 f.Kr. skapat Handynastin (206 f.Kr.–220) och utropat sig som kejsar Gaozu. Efter ett tungt militärt nederlag mot Xiongnu år 200 f.Kr. tvingades Handynastin gå med på en för Handynastin förnedrande diplomatisk lösning om fred och handel med Xiongnu och murbyggnationen stannade upp.
141 f.Kr. tog kejsar Wudi ("krigskejsaren") makten i Kina som nu var starkt efter 60 år utan större stridigheter och kejsar Wudi startade krig med Xiongnu. 127 f.Kr. var området söder om Gula floden återerövrat och en storskalig återställning av den tidigare muren gjordes. Sannolikt var det mer än bara en stor renovering, utan det byggdes även nya murar som ersatte den tidigare. Längs med nordgränsen i Hebei och Inre Mongoliet har det hittats murar från kejsar Wudis tid som sannolikt i alla fall delvis ersatte den tidigare Qindynastins mur. Längs den nordliga muren norr om Gula floden byggdes torn och även städer som var högkvarter för försvarsgarnisonerna. Norr om tidigare Qindynastins norra mur byggdes 102 f.Kr. två parallella murar i Inre Mongoliet som löper från området norr om Hohhot väster ut in i dagens Mongoliet.
Kejsar Wudi hade farhågor att Xiongnu skulle alliera sig med Qiangstammarna som levde i dagens Tibet, och expanderade därför muren väster ut. En annan anledning till murens expansion västerut var att skydda den nya handelsvägen som senare skulle bli känd under namnet Sidenvägen. Efter slaget om Hexikorridoren år 121 f.Kr. var Hexikorridoren i Gansuprovinsen säkrad och en period av 20 år murbyggnations startade. Först byggdes en mur i Gansu från Yongdeng till Jiuquan. Tio år senare förlängdes muren längs Shulefloden upp till Yumenguan och Yangguan utanför Dunhuang som var den kinesiska civilisationens sista utpost mot väster. År 104 till 101 f.Kr. förlängdes muren ytterligare till Lop Nor (罗布泊) vilket normalt räknats som den västligaste punkt den kinesiska muren nått. 102 f.Kr. byggdes med start nordost om Jiuquan i Gansu och vidare längs floden Ruo Shui upp i Inre Mongoliet mot Mongoliet en lång serie med militära strukturer som torn, vårdkasetorn befästningar och murar. Dock tveksamt om dessa murar är att räkna som en del av kinesiska muren. Totalt förlängde kejsar Wudi muren 1 000 km västerut under dessa 20 år.
Efter Wang Mangs interregnum flyttade Handynastin sin huvudstad till Luoyang. För att stärka försvaret av den nya huvudstaden lät kejsar Guangwudi general Ma Cheng år 38 e.Kr. bygga och förstärka försvarsmurar längs Taihangbergen. Det finns inte säkra uppgifter om dessa murars exakta dragning.
Murar byggda under Norra Wei, Norra Qi, Sui och Jin Norra Weidynastins mur