Rosalie Bernstein (Madame Bernstein) eller Rosalie Ochse (Madame Ochse), senare Madame Rosalie, född Pfahl, död 1907, var en brittisk modehandlare och hallick. Hon fungerade som en dress lodger: hon sålde luxuösa modekläder till kurtisaner, och presenterade dem sedan för förmögna kunder, tills kvinnorna kunde betala av skulderna för kläderna.
Biografi Rosalie Bernstein hade själv ingen bakgrund inom prostitution. Hennes syster Julie Swaebe drev en modebutik som tycks ha varit av det normala slaget och inte hade samband med prostitution. Hennes första make hade öppnat en tobaksbutik på Piccadilly i Londons West End. Hon ärvde butiken vid sin makes död, och utvecklade den till en fancy shop, en butik som erbjöd olika typer av assecoarer, bijouterier, konstgjorda blommor, begagnade modekläder och hattar, och allt som krävdes för att kunna få en kvinna att klä sig enligt modet. Hon gifte sig 1866 med den preussiska modehandlaren Charles Ochse och kallades sedan Madame Ochse.
Bernstein specialiserade sig på att utrusta prostituerade kvinnor som önskade bli kurtisaner, det vill säga lyxprostituerade, med de eleganta kläder och tillbehör som behövdes för att kunna arbeta på denna nivå inom sexhandeln, då kurtisaner förväntades imitera överklasskvinnors utseende. Bernstein hade kontakter i West Ends nöjesdistrikt. Hon sålde moderiktiga kläder till kvinnor, som därmed hamnade i skuld till henne, och presenterade dem för förmögna kunder i West End Haymarkets kasinos och danshallar, vilket gjorde det möjligt för kvinnorna att betala av skulden. Anthony, B. (2015). Murder, Mayhem and Music Hall: The Dark Side of Victorian London. Storbritannien: Bloomsbury Publishing. s.70-72
Bernstein tjänade en förmögenhet, och höll middagar i sitt hem på Sloane-Street, där hon presenterade de kvinnor som stod i skuld till henne för presumtiva kunder. De män hon presenterade för kvinnor på detta sätt, brukade också använda hennes butik för inköp av presenter till de kvinnor hon presenterade för dem, så som att utrusta de hus de köpte åt kurtisaner de gjorde till sina permanenta hålldamer med möbler från hennes butik. Hon var i praktiken en hallick och uppgavs ha en hel "flotta" av prostituerade, men eftersom hon inte ägde en bordell utan tekniskt sett bara drev in skulder för obetalade kläder, kunde hon undvika alla juridiska följder av att vara en bordellmamma. Hon bedrev bedrägeri genom att kräva för höga priser av både kvinnorna och männen: till exempel begärde hon 34 shillings för franska underkjolar, som var dubbla priset för vad sådana normalt kostade.
Den senare berömda kurtisanen Kate Cooke Walsh (gift 1871 med Henry James Fitzroy, Earl of Euston) var en av de prostituerade hon utrustade på detta sätt, då hon påbörjade sin karriär i London 1864. Root, N. (n.d.). The Cleveland Street Scandal: How the Victorian Establishment was Almost Brought to Its Knees. Storbritannien: History Press. Hennes make stämde 1869-70 Kate för obetalda skulder, men förlorade målet när Kate kunde bevisa att Bernstein sålt henne lyxprodukter för att främja hennes karriär i sexhandeln.Derham, R. (2024). Decadent Divorce: Scandal and Sensation in Victorian Britain. Storbritannien: Amberley Publishing.
Bernstein öppnade 1877 en ny modebutik på Regents Street under namnet Madame Rosalie. Hon gjorde nu resor till Paris för att studera modehandeln i Paris. Hon blev en framgångsrik modehandlare med kunder inte bara hos kurtisaner utan kvinnor ur överklassen, och hennes annons från 1883 kunde lista prinsessan Helena av Storbritannien och Eugenie de Montijo bland sina kunder. Hennes butik specialiserade sig vid denna tid på underkläder och klänningsdekorationer.
Källor
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1831 Kategori:Avlidna 1907 Kategori:Brittiska bordellägare Kategori:Personer inom Englands näringsliv under 1800-talet