Nils-Eric Svensson, född 7 november 1923 i Tännäs socken, död 8 februari 1994 i Brännkyrka församling, var en svensk pedagog och organisationsledare.
Nils-Eric Svensson var son till kronojägaren Nils Svensson och poststationsföreståndarinnan Anna Svensdotter i en syskonskara på sju barn. Efter sex års folkskola anställdes han vid Konsum i Tennäs och därefter som poststationsföreståndare. Han fick senare möjlighet att som privatist ta realexamen i Katrineholm och genomgick därefter folkskoleseminarium där och utexaminerades 1947. Han flyttade därefter Stockholm där han avlade studentexamen som privatist 1950 och samma år inskrevs vid Stockholms högskola. Svensosn blev folkskollärare vid Stockholms folkskolor 1951, blev filosofie kandidat 1954 vid Stockholms högskola 1954 och var 1954–1963 forskningsassistent där. Han avlade filosofie licentiatexamen 1958, var tillförordnad forskningsassistent vid Lärarhögskolan i Stockholm 1959–1963, blev biträdande sekreterare i Statens råd för samhällsforskning 1959 och var ledamot där 1964–1977. Svensson blev sekreterare i styrelsen för Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek 1959, ledamot där 1965 och blev 1965 promoverad till filosofie doktor. Från 1962 var han docent i pedagogik vid Stockholm högskola, blev tillförordnat undervisningråd vid Skolöverstyrelsen 1963, var extraordinarie undervisningsråd vid Skolöverstyrelsens byrå för pedagogisk undersöknings- och försöksverksamhet 1964–1971 och expert i utredning rörande lärarnas arbetsförhållanden 1964–1971. Svensson var universitetslektor vid Stockholms universitet 1964–1987, ledamot av sakkkunniga för utredning av frågan om utbildning och fortbildning av folkhögskolans lärare 1965–1967, ledamot av Nordiska kulturkommissionens svenska avdelning 1967–1969, ledamot av sakkunniga för försöksverksamhet med television och radio i utbildningsväsendet 1967–1973, ledamot av pedagogikutredningen 1967–1971, expert i läromedelsutredningen 1968–1972 och byråchef på Universitetskanslerämbetets byrå för pedagogiskt utvecklingsarbete 1969–1973. Han var ledamot av Nordiska rådgivande forskningskommissionen 1969–1974, blev ledamot av styrelsen för Tekniska museet 1969 och var förste vice ordförande där 1978–1980, expert i 1968 års utbildningsutredning 1971–1974, ordförande i Stiftelsen Unga forskare 1973–1978, VD i Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond 1973–1992, ledamot av Forskningsrådens samarbetsdelegation 1974–1977, ledamot av Idrottens forskningsråd 1974–1981, ledamot av expertgruppen för forskning om fysisk planering och bebyggelse 1974-1983 och ordförande i Ericastiftelsen 1974–1991. Svensson var även expert i samarbetskommitté för långsiktsmotviverad forskning från 1974, ledamot av Nobelstiftelsens symposiekommitté från 1974, ordförande i Forskningsrådens nämnd för forskningsinformation (från 1979 Stiftelsen Forskning och framsteg) 1975–1980, ordförande i Tekniska museets symposieutskott 1976–1984, ledamot av International Sport Science Council 1980–1988, vice ordförande i styrelsen för Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek 1980, ordförande där 1986 och ledamot 1988–1989, ordförande i Akademiska kören 1982–1990, expert i data- och offentlighetskommittén 1984–1988 och erhöll professors namn 1985. Han var ledamot av styrelsen för Tekniska museet 1986–1990, vice ordförande i Hauge Club 1987–1989, ordförande i styrelsen för Svenska riksidrottsmuseet 1988–1994, ledamot i styrelsen för Centrum för idrottsforskning från 1993 och ledamot av kommittéer inom OECD.
Nils-Eric Svensson blev 1980 ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien
Referenser
Noter
Kategori:Män Kategori:Födda 1923 Kategori:Avlidna 1994 Kategori:Svenska pedagoger Kategori:Innehavare av professors namn Kategori:Ledamöter av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien Kategori:Personer från Tännäs socken