Boris Peter Silfverskiöld, född 7 september 1912 i Moskva, död 18 november 1993 i Stockholm, var en svensk läkare.
Boris Silfverskiöld var son till direktören kapten Per-Olof Silfverskiöld och dennes första hustru Jekaterina Wassiliewna de Godima. Han avlade studentexamen vid Lidingö kommunala läroverk 1930, blev medicine kandidat vid Karolinska Institutet 1933 och var extraordinarie amanuens vid farmakologiska institutet 1937–1939. Silfverskiöld blev medicine licentiat 1939 och medicine doktor vid Karolinska Institutet samma år. 1939–1940 hade han läkarförordnanden vid Psykiatriska sjukhuset och Serafimerlasarettets neurologiska klinik, blev andre underläkare vid Karolinska sjukhusets psykiatriska klinik, andre underläkare vid Serafimerlasarettets neurologiska klinik 1942 och var förste underläkare där 1944–1947. Silfverskiöld var docent i neurologi vid Karolinska Institutet 1946–1974. Han blev förste underläkare vid Serafimerlasarettets neuro-traumatologiska avdelning 1947, blev biträdande läkare vid neurologiska polikliniken där 1949, poliklinikläkare vid Södersjukhusets neurologiska poliklinik 1951 och var överläkare vid neurologiska avdelningen där 1957–1978 samt 1969 från även biträdande chefsläkare för neuropsykiatriska rehabiliteringsblocket. År 1969 erhöll han professors namn.
Silfverskiöld var ordförande i Svensk neurologisk förening 1959–1961, ordförande i Svenska neurologförbundet 1959–1968 och generalsekreterare för Nordisk neurologisk förening 1960–1967. Silfverskiöld var även ordförande i Rättsläkarrådets rättspsykiatriska sektion 1973–1981, ordförande i Försäkringsbolagens skallskadenämnd 1973–1981 och sakkunnig i Försäkringsrådet.
Silfverskiöld var halvbror till keramikern Margareta Silfverskiöld.https://www.adelsvapen.com/genealogi/Silfverski%C3%B6ld_nr_1073
Referenser
Noter
Kategori:Män Kategori:Födda 1912 Kategori:Avlidna 1993 Kategori:Svenska neurologer Kategori:Innehavare av professors namn Kategori:Personer från Moskva Kategori:Ätten Silfverschiöld