Telex var en belgisk musikgrupp grundad 1978. Gruppen bildades i Bryssel med Marc Moulin, Dan Lacksman och Michel Moers som medlemmar. Målet med gruppen var att "göra något europeiskt, olikt rock och utan gitarr – idén handlade om elektronisk musik." Telex tillhörde den tidiga generationen av syntpopgrupper och deltog bland annat 1980 i Eurovision Song Contest. Efter att Moulin avled 2008 förklarade man året därpå Telex som ett avslutat kapitel, trots att man även senare givit ut äldre, tidigare outgivet material.

Historik 1970-talet Gruppen bildades i Bryssel, av Moulin, Lacksman och Moers. Moulin var musiker, producent, radiopresentatör och affärsman. Han hade en bakgrund inom den belgiska jazzscenen och en verksamhet som pianist under 1960-talet samt med gruppen Placebo under 1970-talet. Lacksman var ljudtekniker och har både före och efter haft en solokarriär. Moers var arkitekt, formgivare och låtskrivare.

Telex blandade estetiken från disco, punk och elektroniska musikexperiment, kompletterat med en uttalad dos av humor. Gruppen har beskrivits som en av grundarna av den kommersiella syntpopen, liksom producenter av en sorts "disco för intellektuella" och en musikalisk tolkning av Hergés klara linjen-stil. Bland annat gjorde man tidigt en minimalistisk cover på "Twist à Saint-Tropez" av den franska 1960-talsgruppen Les Chats Sauvages, en långsam variant av "Rock Around the Clock", en vanvördig tolkning av Plastic Bertrands hitlåt "Ça plane pour moi" och en mekaniskt tonande cover på "Dance to the Music" av Sly Stone.

Gruppens egen komposition "Moskow Diskow" var del av deras första album Looking for St. Tropez från 1979. Låten blev en internationell framgång, inte minst i en version med sång på engelska. Telex hämtade en stor mängd inspiration från Kraftwerk, och man konstruerade sin musik på samma sätt som den tyska gruppen. Det innebär att man uteslutande nyttjat elektroniska instrument och gett stor plats åt vocoder och sequencer.

1980

1980 tillfrågades Telex om att representera Belgien i Eurovision Song Contest. Gruppen accepterade uppdraget och förberedde sitt bidrag med den ironiska titeln "Euro-vision", en låt som innehöll glatt "blippande" plus medvetet banala texter om hela musiktävlingen – den första gången ett ESC-bidrag handlade om ESC. I den nationella uttagningen, där Telex var en av landets då mest kända artister, deltog även nio andra namn. Gruppens bidrag vann, efter en röstsammanräkning med hälften av poängen från en jury och den andra från allmänheten.

Publiken visste inte riktigt hur de skulle reagera på gruppens bidrag, och efter Telex' framträdande hördes endast enstaka applådklappningar. Under tävlingens poängsammanräkning syntes gruppen redan tidigt bland de lägst placerade deltagarbidragen, och till slut hamnade man på en 17:e plats av 19 deltagare. Man gavs av misstag tre poäng av Greklands jury, en poäng av den brittiska juryn men hela tio poäng av juryn från Portugal.

Telex verkade medvetet vilja nå en låg placering i tävlingen, enligt ett uttalande från gruppmedlemmen Moulin:

Låten nämns ibland som Telex' "största stund". Samtidigt sågs gruppens deltagande i Eurovision Song Contest inom musikbranschen och bland gruppens fans som ett avsteg från syntgruppens vanliga stil genom deltagandet i ett "kitschigt" sammanhang. Därefter ingick låten på gruppens andra album Neurovision, där titeln bar samma namn som den engelskspråkiga versionen av "Eurovision".

Resten av 1980-talet, 1990-talet Inför gruppens tredje album Sex (1981) bad man amerikanska Sparks att skriva texter till låtarna. Alla låtarna på albumet var kompositioner av Michel Moers. Telex fortsatte dock att undvika konsertframträdanden och föredrog en mer anonym identitet; denna attityd var ovanlig 1981 men blev senare vanligare via artister och grupper som Daft Punk.

Det fjärde albumet Wonderful World (1984) fick dålig spridning. Runt denna tid kom Telex och dess musik dock att inspirera amerikanska ZZ Top till musik på deras album Eliminator (1983) och Afterburner (1985).

1986 skrev man kontrakt med Atlantic Records, varefter gruppen återkom 1988 med albumet Looney Tunes. Man ägnade sig vid denna tid åt en hel del samplande av musik. Utöver klubbhiten "Spike Jones" fick albumet ingen större uppmärksamhet. Året efter presenterade man Les Rythmes Automatiques, ett album med ommixningar av gruppens tidigare låtar i den då populära house-musikstilen.

Under 1990-talet producerades ingen ny musik. Däremot kom flera samlingsalbum, inklusive Belgium…One Point – en samlingsbox med de fem första av gruppens album och extra spår. Titeln refererade till ESC 1980, då "Euro-vision" gavs just en poäng av Storbritanniens jury. Under decenniet skedde ett förnyat intresse för inte minst gruppens tidiga musik.

Senare år Efter ett antal års inaktivitet återkom Telex 2006 med ett nytt album, med titeln How Do You Dance och med lika många egna låtar som covers. Bland albumets tio spår fanns en cover på "J'aime la vie", en låt som gav Sandra Kim segern i 1986 års Eurovision Song Contest. På albumet fanns även "On the Road Again", en cover på hitlåten av Canned Heat.

2008 avled Marc Moulin, vilket föranledde gruppen att året därpå meddela sin upplösning. Detta skedde i samband med utgivningen av samlingsalbumet Ultimate Best Of. Det offentliggörandet hindrade inte de två överlevande medlemmarna att 2021 ge ut samlingsutgåvan This Is Telex, med ommixade låtar från 1978–2006 och två tidigare outgivna covers – "Dear Prudence" från The Beatles och "The Beat Goes On" från Sonny & Cher.

Sammanlagt har Telex sålt 3 miljoner album under sin karriär.

Efter Telex har Lacksman arbetat som musikproducent åt bland andra Sparks, Daho, Jacques Duvall, Deep Forest och Ozark Henry. Innan Moulin gick bort 2008 återknöt han med sina jazz-rötter via nya soloalbum på bolaget Blue Note.

Diskografi Studioalbum med nya låtar 1979: Looking for Saint Tropez, Vogue/RKM, LD. 8560 (franska utgåvan, en av totalt 32 mellan 1979 och 2023) 1980: Neurovision, Vogue/RFM 508612 (franska utgåvan, en av totalt 30 mellan 1980 och 2023) 1981: Sex, Ariola 204.297 (Benelux-utgåvan, en av totalt 18 mellan 1981 och 2023.) 1984: Wonderful World, WEA 240 529-1 (Frankrike-utgåvan, en av totalt 6 mellan 1984 och 2023) 1988: Looney Tunes, MAGCDE 3623 (Belgien-CD-utgåvan, en av totalt 11 mellan 1988 och 2023) 2006: How Do You Dance?, Virgin 00946 3455430 5 (Belgiens CD-utgåva, en av 13 mellan 2006 och 2023)

Samlingar och ommixningar 1982: More Than Distance (med singlar, albumspår, B-sidor och på nytt ommixade/nyinspelade spår, varav två med text på engelska av Jo Callis) 1989: Les Rythmes Automatiques (album med nyinspelade spår ur tidigare produktioner) 1993: Belgium...One Point (CD-box med de första fem albumen plus bonusspår) 1994: Is Release a Humour? – We Love Telex (Japan-utgåva, ommixad av japanska DJ:er) 1998: I Don't Like Music (ommixad av Carl Craig och andra) 1998: I Don't Like Remixes: Original Classics 78–86 (en greatest hits-samling) 1999: I (Still) Don't Like Music Remixes Vol. 2 (DJ-ommixningar) 2009: Ultimate Best Of 2021: This Is Telex (spår från 1978–2006 som ommixats, med två outgivna covers – "Dear Prudence" av The Beatles och "The Beat Goes On" av Sonny & Cher)

Kommentarer

Referenser

Noter

Kategori:Belgiska elektroniska musikgrupper Kategori:New wave-grupper Kategori:Belgiska triogrupper Kategori:Musiker från Bryssel Kategori:Musikgrupper bildade 1978 Kategori:Musikgrupper upplösta 2009 Kategori:Remixkultur Kategori:Deltagare i Eurovision Song Contest 1980 Kategori:Artister som representerat Belgien i Eurovision Song Contest