Grebo kyrkogård är en kyrkogård vid Grebo kyrka i Grebo socken, Åtvidabergs kommun. Den anlades samtidigt med den nuvarande kyrkan under 1770-talet och har därefter utvidgats flera gånger åt norr. Kyrkogården ligger på en terrass med kraftig sluttning västerut mot sjön Erlången och präglas av sina terrassmurar, smidesgrindar, äldre träd och raka gravrader med rygghäckar.
Kyrkomiljö och historia Grebo ligger i övergången mellan det öppna jordbrukslandskapet kring Linköping och bergslagsbygden kring Åtvidaberg och Bersbo. Kyrkogården ligger nära den äldre vägkorsningen mellan vägarna mot Linköping, Åtvidaberg och Sturefors. Västerut sluttar marken kraftigt mot Erlången. Öster och norr om kyrkogården har ett villasamhälle vuxit fram.
Söder om kyrkogården finns den äldre bymiljön med bland annat församlingshem, kommunalhus och Klockaregården. Sydväst om kyrkogården står en lång kyrkstallslänga med tio portar. Den innehöll ursprungligen också avträden och ligger på kanten av branten mot sjön. Utanför västra grinden står en redskapsbod från 1925 som även innehåller personalutrymmen och besökstoalett.
Grebo kyrka uppfördes 1772–1773 av murarmästaren Måns Månsson och byggmästaren Petter Andersson. Den ersatte den medeltida kyrkan söder om den nuvarande kyrkogården. Byggnaden är en salkyrka med torn i väster, rakslutet kor och sakristia i norr. Den har en välbevarad karaktär från övergången mellan rokoko och nyklassicism.
Kyrkogården anlades samtidigt med kyrkan. Arbetet med terrassmurarna inleddes 1775 och anläggningen stod färdig 1787. Den ursprungliga kyrkogården var betydligt mindre än den nuvarande och omfattade främst området söder och närmast norr om kyrkan. Den utvidgades norrut 1858 och 1889. De olika utbyggnadsfaserna kan fortfarande avläsas i murarnas konstruktion, höjd och skarvar.
Vid utvidgningen 1889 påträffades en vapengrav från äldre järnålder. Graven innehöll bland annat ett tveeggat svärd och delar av en sköld och har daterats till perioden omkring 100–200 e.Kr.
Den södra kyrkogårdsingången är ursprunglig, medan dess grindar sattes upp 1815. Den östra ingången tillkom vid utvidgningen 1858 och den västra 1925. Kyrkogården planerades tidigt med trädkrans och planterades enligt en uppgift från 1782 med lind, lönn och rönn.
Äldre fotografier visar att gravskicket ännu under 1900-talets första hälft var tydligt socialt uppdelat. Större grustäckta familjegravar låg i kvarterens ytterkanter, medan enklare gravar fanns inne på gräsytorna. Vid en senare omläggning togs de flesta grusgravarna bort och gravraderna ordnades mellan rygghäckar. Kyrkogården utvidgades ytterligare norrut 1972. En minneslund anlades i den nya delens nordvästra hörn 1992.
Utformning och gravvårdar Kyrkogården består av en äldre del med kvarteren A–D och en modern utvidgning i norr. Den äldsta delen ligger söder om kyrkan och markeras av en kraftig terrassmur, syrenhäck och trädkrans. Utvidgningarna från 1858 och 1889 ligger längre norrut och har lägre murar och mindre utfylld mark. Skillnaderna mellan de tre byggnadsfaserna är tydligt synliga i de västra och östra murarna.
Den södra muren är mellan omkring 1,5 och två meter hög och kröns av en syrenhäck. Även den äldsta delen av de västra och östra murarna har syrenhäckar, medan de yngre delarna främst kantas av hagtorn. På muren vid den sydöstra vägkorsningen finns ringar som tidigare användes för att binda hästar.
De tre huvudingångarna har rikt dekorerade smidesgrindar. Den södra och den östra grinden har ornament i flera nivåer med bågar, spetsar, ringar och keltiskt inspirerade former. Den södra grindens stolpar kröns av stenklot, en timsten med årtalet 1776 och en vindflöjel i form av en tupp. Den yngre västra grinden har avancerade ros- och slingornament.
Gångarna är belagda med naturgrus. Gångarna mellan de tre grindarna möts vid kyrkan och bildar en triangelformad struktur. Norr om kyrkan finns en kringgående gång runt kvarteren C och D, som skiljs åt av en nord–sydlig gång. Gångsystemet fortsätter in i den yngre delen.
Kvarter A ligger sydväst om kyrkan och hör till den ursprungliga kyrkogården. Det har rygghäckar och en blandning av äldre höga vårdar och yngre låga gravstenar. Där finns bland annat en gravvård över Catharina Waernmark från 1860, ett gjutjärnskors av Åtvidabergstyp, ett högt granitkors och kyrkogårdens enda bevarade grusgrav.
Kvarter B ligger sydöst om kyrkan och har en öppen karaktär utan rygghäckar. Här finns flera äldre gravvårdar, bland annat en nygotisk kalkstensvård från 1851, en liggande marmorvård från 1899, ett gjutet bronskors från Bersbo, ett granitkors och en bautasten.
Kvarter C ligger nordöst om kyrkan och tillkom huvudsakligen vid utvidgningen 1858. Där finns rester av en allmän linje med mindre gravvårdar, blandade med yngre stenar. Ett gjutjärnskors av Åtvidabergstyp från 1878 står kvar med sin namnplatta.
Kvarter D ligger nordväst om kyrkan och omfattar delar från flera utbyggnadsskeden. Den äldsta delen närmast kyrkan ligger högre än de yngre partierna och innehåller flera äldre och påkostade gravvårdar. Här finns bland annat ett träkors, ett gjutjärnskors från 1850, en gravvård i form av en uppslagen bok och ett ljust granitkors från 1864. Den tidigare kommunikationsministern Bo Turesson är begravd under en enkel natursten i området.
Den yngre kyrkogården i norr har en modern och öppen karaktär. Endast den östra delen hade tagits i bruk vid inventeringen, medan den västra främst bestod av gräsmatta. Gravvårdarna är huvudsakligen låga och breda och står i rader mellan tujahäckar.
Minneslund och kulturhistoriska värden Minneslunden ligger i den yngre kyrkogårdens nordvästra hörn och anlades 1992. Den har en rektangulär stenläggning och ett stort naturligt granitblock som fond. På stenen finns en rad ur Dan Anderssons dikt Omkring tiggarn från Luossa: ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången”. Runt stenen finns en plantering med krypande tujor och blommor.
Grebo kyrkogård har mycket höga kulturhistoriska värden. Särskilt betydelsefull är den välbevarade 1700-talsmiljön söder om kyrkan med murar, syrenhäckar, trädkrans, kyrkstallar och konstnärligt utformade smidesgrindar. Kyrkogårdens successiva utvidgningar kan tydligt avläsas i murarna och marknivåerna.
Gravvårdsbeståndet innehåller flera ovanliga och äldre vårdar, däribland kalkstenshällar, gjutjärnskors, bronskors, träkors och granitkors. Resterna av den allmänna linjen har ett socialhistoriskt värde och visar det äldre systemet med enklare gravplatser. Kyrkogården, den välbevarade kyrkan och de omgivande byggnaderna bildar tillsammans en sammanhållen kyrkomiljö.
Se även Grebo kyrka
Referenser
Kategori:Begravningsplatser i Åtvidabergs kommun