Torpa kyrkogård är en kyrkogård vid Torpa kyrka i Torpa socken, Ydre kommun. Kyrkan och kyrkogården ligger på en höjd i ett kuperat landskap omkring 400 meter från Sommen. Kyrkogården har en rektangulär utsträckning i nord–sydlig riktning och består av fyra kvarter samt en yngre kyrkogårdsdel i sydväst. Kyrkan ligger i den norra delen av området och kyrkogårdens miljö präglas särskilt av klockstapeln, det Grönhagenska gravkoret, den bevarade stigluckan och äldre lövträd.

Historia Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram omkring Torpa kyrka. Den nuvarande kyrkan uppfördes av sten under 1400-talet, delvis med material från en äldre träkyrka, och försågs under 1600-talet med korsarmar. Kyrkogården var tidigare indelad i så kallade ättehagar, där gårdarna i socknen hade särskilda gravområden. En geometrisk karta över indelningen upprättades 1762 och systemet användes fram till 1804, då man beslutade att både ståndspersoner och fattiga skulle begravas i en gemensam allmän linje utan särskild ståndsindelning. Kyrkogården utvidgades åt öster omkring år 1900 och mot söder omkring 1940. Kvarter D började användas under 1970-talet och den nya kyrkogården sydväst om den äldre delen invigdes 1989.

Omgivning Väster om kyrkogården sluttar marken ned mot den tidigare skolan, som numera bland annat används som församlingshem. Där finns också en äldre ekonomibyggnad som används för kyrkogårdens verksamhet. Norr om kyrkogården ligger åker- och hagmark med prästgården på andra sidan. Österut sluttar hagmarken mot Sommen och nära kyrkan finns en ridå av höga lövträd, bland annat lönn och ek. Omedelbart öster om kyrkogården står en bevarad del av Hestras kyrkstall, uppförd av rödfärgat liggtimmer med tegeltäckt sadeltak. Söder om kyrkogården sluttar terrängen mot lövskog.

Torpa kyrka

Torpa kyrka uppfördes under 1400-talet med återanvändning av delar från en äldre träkyrka. Under 1600-talet byggdes korsarmar till och i slutet av 1800-talet fick kyrkorummet en nygotisk utformning, som senare delvis förändrades. Kyrkans fasader är vitputsade och taket är spåntäckt. Till kyrkomiljön hör även en fristående klockstapel som sannolikt uppfördes under 1600-talet och senare byggdes om.

Ättehagar och allmänna linjen Kyrkogården var tidigare indelad i gravområden för olika gårdar, så kallade ättehagar. Vid gången till kyrkans västportal står fem mindre stenstolpar som har markerat gravskiften för bland annat Näs, Hestra, Tranberga, Brandsnäs, Dalby, Holma och Farsbo. Stenarna står inte längre på sina ursprungliga platser utan återfanns i ett stenröse. På en av dem anges att gravdelningen beviljades 1747. När gårdsindelningen avskaffades 1804 övergick man till linjebegravningar, vilket innebar att de avlidna gravsattes i tidsföljd och inte familjevis. Bevarade spår av den allmänna linjen finns framför allt söder och öster om kyrkan.

Utformning Den äldre kyrkogården består av kvarteren A–C, medan kvarter D ligger något lägre söder om dessa. Den nya kyrkogården ligger i sydväst och var ännu inte tagen i bruk vid inventeringen. Kyrkogården har en öppen karaktär eftersom rygghäckar till stor del saknas. Nästan samtliga gravvårdar är vända mot öster. Området öster om kyrkan skiljer sig genom sina många höga, svarta och polerade granitvårdar från början av 1900-talet. Kvarter D har i stället en enhetlig utformning med glest placerade, låga och breda gravvårdar från 1970-talet och framåt.

Murar och ingångar Den äldre kyrkogården omges av kallmurade gråstensmurar med varierande höjd och utförande. Den västra muren är omkring 0,7–1 meter hög, medan murarna i norr och öster huvudsakligen fungerar som stödmurar. Den södra muren är något kraftigare och kan ha tillkommit i samband med utvidgningen omkring 1940. Huvudingången i väster har en dubbel smidesgrind mellan fyrsidiga granitstolpar. I kvarter D finns ytterligare en smidesgrind som tidigare stått vid Asby kyrkogård. Mellan den äldre delen och kvarter D finns trappor, medan en öppen körväg leder ut från kyrkogårdens östra sida.

Stigluckan I den norra muren står en rekonstruerad stiglucka av trä i rokokostil. Den har rödfärgad stående panel, vitmålade omfattningar och en karnisformad spåntäckt huv som kröns av kula och kors. Invändigt är väggarna indelade i vita fält med grå omfattningar och taket är blåmålat. Väggfasta bänkar finns på båda sidor. Stigluckan stod ursprungligen vid en äldre nordlig begränsning av kyrkogården och rekonstruerades 1932. En liknande stiglucka hade tidigare funnits i söder men flyttades under 1800-talet.

Vegetation och gångsystem Kyrkogårdens vegetation består främst av enstaka äldre lönnar och lindar som sannolikt ingått i en tidigare trädkrans. Vid kyrkstallet öster om kyrkogården står en stor ek. Längs den norra muren växer sibirisk ärtbuske och den nya kyrkogården omges av en tujahäck och nyplanterade rönnar. Grusgångar löper runt kyrkan och genom de äldre kvarteren, men saknas i vissa delar längs murarna. De raka grusgångarna bidrar till den tydliga och regelbundna indelning som fortfarande kan utläsas på kyrkogården.

Klockstapeln Klockstapeln står sydväst om kyrkan och är ett dominerande inslag i kyrkogårdsmiljön. Den tros ha uppförts vid mitten av 1600-talet och kan ha nybyggts eller fått sin höga spira 1666. Stapeln är spånklädd och rödfärgad, med en låg och bred lanternin och en dekorativ spira som kröns av en förgylld tupp. På väderhanen finns årtalet 1778. Stapeln har reparerats och förändrats flera gånger, bland annat 1947 och 1974, och elektrisk ringning installerades 1962.

Grönhagenska gravkoret Väster om kyrkan står ett gravkor som uppfördes 1776 för släkten Grönhagen på Brandsnäs. Gravkoret har vitputsade fasader, gråstenssockel och ett karnisformat spåntäckt tak krönt av kula och kors. Dörren mot väster är järnklädd och ska ursprungligen ha varit kyrkans gamla sakristiedörr. I den östra väggen sitter en kalkstenshäll med målad inskrift. Gravkoret renoverades tillsammans med kyrkan 1982 och har mycket höga arkitektoniska och personhistoriska värden.

Gravvårdar På kyrkogården finns flera äldre och särpräglade gravvårdar. Öster om kyrkan står två vårdar av röd kalksten från 1797 och 1808, varav den senare är rest över en militär och hans maka. Där finns också en hög granitvård med marmorplatta och marmorkors över kyrkoherden Loenbom. Bland övriga former märks två obelisker, ett avbrutet livsträd, en sarkofag från 1940-talet och flera grusgravar med stenramar. De höga och polerade svarta granitvårdarna öster om kyrkan bildar ett ovanligt enhetligt område. Norr om kyrkan finns dessutom ett mindre område med barngravar.

Gravtitlar Titlarna på gravvårdarna speglar både jordbruksbygden och socknens sociala struktur. Hemmansägare är den vanligaste titeln och på nio gravvårdar förekommer titeln nämndeman. Därutöver finns bland annat hovkamrer, disponent, skomakarmästare, sadelmakarmästare, målarmästare, murarmästare och byggmästare. Flera präster är begravda öster om kyrkan nära koret, vilket följer en äldre tradition att placera prästers gravar intill kyrkobyggnaden.

Kvarter A Kvarter A omfattar området väster, norr och öster om kyrkan. Den västra delen har en blandad karaktär med låga gravvårdar, liggande hällar och en yngre sarkofag, medan området öster om kyrkan präglas av höga och enhetliga gravvårdar i svart granit. Där finns också de två äldre kalkstensvårdarna och flera stenramsgravar. Norr om kyrkan ligger ett mindre område med barngravar. I kvarteret står även ättehagsstenarna och en mindre sten av röd granit med inhuggna kors, vars ursprungliga funktion är okänd.

Kvarter B Kvarter B ligger sydöst om kyrkan och har en öppen och förhållandevis enhetlig karaktär med gravrader i nord–sydlig riktning. De flesta gravvårdarna är låga och breda, men där finns även en obelisk och en bevarad grusgrav med stenram. Delar av kvarteret har kvar karaktären av allmän linje med mindre och enklare gravvårdar. Gravläggningarna sträcker sig från mitten av 1800-talet till början av 2000-talet.

Kvarter C Kvarter C ligger sydväst om kyrkan och domineras av den stora klockstapeln. Gravvårdarna är huvudsakligen låga och breda och härrör från 1920-talet och framåt. I den nordvästra delen finns flera små vårdar som tillhör det äldre linjegravssystemet samt en gravvård utformad som ett lågt avbrutet livsträd. Kvarterets öppna karaktär och de kvarvarande linjegravarna är viktiga för förståelsen av kyrkogårdens äldre struktur.

Kvarter D Kvarter D ligger söder om den äldre kyrkogården och är något lägre beläget. Det har en öppen och enhetlig karaktär utan rygghäckar och gravvårdarna är låga, breda och glest placerade. Gravläggningarna är huvudsakligen från 1970-talet och framåt. Längs den norra muren finns urngravar och i nordväst en grusad yta omgiven av tujahäck. Under kvarter C finns ett bisättningsrum med ingång från kvarter D.

Nya kyrkogården och minneslunden Den nya kyrkogården ligger sydväst om den äldre anläggningen och ritades av arkitekten Inga Hermelin-Ljungstedt. Den invigdes 1989 men hade ännu inte tagits i bruk vid inventeringen. Området omges av en tujahäck och har terrassmurar av gråsten och röd granit. I direkt anslutning till kvarter D ligger en minneslund som består av en öppen gräsyta omgiven av låga häckar. Vid en natursten finns plats för blomvaser.

Kulturhistoriska värden Torpa kyrka och kyrkogård bildar tillsammans med murarna, grindarna, stigluckan, gravkoret, klockstapeln, trädkransen och kyrkstallet en sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Särskilt betydelsefulla är den bevarade stigluckan av trä, det Grönhagenska gravkoret från 1776, klockstapeln från 1600-talet och ättehagsstenarna som berättar om kyrkogårdens äldre gårdsindelning. Även området med höga svarta gravvårdar öster om kyrkan, de kvarvarande linjegravarna, barngravarna, stenramsgravarna och de äldre kalkstensvårdarna har höga värden. Trädkransen och grusgångarna är viktiga eftersom de tydliggör kyrkogårdens historiska utformning och olika utbyggnadsskeden.

Se även Torpa kyrka

Referenser

Kategori:Begravningsplatser i Ydre kommun