Västra Tollstads kyrkogård är en kyrkogård vid Västra Tollstads kyrka i Västra Tollstads socken, Ödeshögs kommun. Kyrkan och kyrkogården ligger på en höjdsträckning i den södra delen av Östgötaslätten, öster om Hästholmen. Läget är öppet med utsikt mot Vättern i väster och Omberg i norr. Kyrkogården består av en äldre del omkring kyrkan och en yngre del norr om denna. Den gamla kyrkogården har en öppen karaktär med äldre gravhällar, grusgravar och större familjegravar, medan den nya kyrkogården präglas av en regelbunden plan med låga gravvårdar och klippta rygghäckar.
På kyrkogården finns kistgravplatser och en minneslund.
Historia Den medeltida kyrkplatsen Västra Tollstad är en medeltida socken och omnämns 1156 under namnet Tolfstadha. Den äldsta kända stenkyrkan uppfördes under 1100- eller 1200-talet. Av den medeltida kyrkan återstår tornets bottenvåning, som sparades när en ny kyrka uppfördes 1840–1843 och därefter togs i bruk som sakristia. Kyrkogården har vuxit fram omkring den äldre kyrkan och har sannolikt använts som begravningsplats sedan medeltiden.
Den nuvarande kyrkan Den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar av arkitekten Johan Carlberg och under ledning av den östgötske byggmästaren Abraham Nyström. Byggnaden orienterades med koret i norr och det bevarade medeltida tornet placerades mitt på den östra långsidan. Kyrkan fick vitputsade fasader, rundbågiga fönster, ett relativt flackt sadeltak och en låg fyrkantig lanternin över tornet. Långhustaket är täckt med svartmålad plåt och tornet med kopparplåt. Huvudingången ligger i den södra gaveln och en ytterligare ingång finns på den västra långsidan. Interiören utformades som ett ljust kyrkorum med tunnvalv och fick sin nuvarande korutformning vid en ombyggnad 1926 efter ritningar av Erik Fant.
Kyrkogårdens äldre form Lantmäterikartor från 1639, 1694 och 1819 visar en oregelbunden och flersidig kyrkogård omkring den äldre kyrkan. På kartan från 1639 finns ingångar i väster, öster och norr, sannolikt markerade som stigluckor. Kartan från 1694 visar troligen samma västra och östra ingångar, medan den norra hade ersatts av en öppning i söder. På kartan från 1819 är inga ingångar tydligt markerade, men en byggnadssymbol i väster kan möjligen avse en stiglucka eller en byggnad som ett sockenmagasin.
Runstenarna Under 1800-talet uppgavs två runstenar finnas vid Västra Tollstads kyrka. Den ena var redan då försvunnen. Även den andra runstenen saknas numera och det finns inga närmare uppgifter om var den stod eller när den försvann från kyrkomiljön.
Planerna på en ny kyrkogård År 1946 upprättade trädgårdskonsulenten Eric Lind ett förslag till en helt ny kyrkogård omkring 250 meter väster om kyrkan. Anledningen var att den befintliga bebyggelsen försvårade en utvidgning intill kyrkan och att marken där behövde fyllas upp. Förslaget genomfördes inte. År 1951 utarbetade Lind i stället en plan för att utvidga den befintliga kyrkogården mot norr, och det blev denna lösning som senare förverkligades.
Den nya kyrkogården Vid utvidgningen skulle den äldre kyrkogården skiljas från den nya genom den gamla muren, som skulle vara synlig omkring en fjärdedels meter över den nya marknivån. Marken höjdes betydligt och utfyllnaden stöddes av en mur av Borghamnskalksten. Befintliga parkträd i norr sparades och nya lindar planterades. Även tujahäcken i söder och rygghäckarna av avenbok ingick i den nya planeringen. Ett flygfoto från 1959 visar att den nya delen redan då hade i stort sett samma gång- och häcksystem som vid inventeringen 2006.
Utvidgningen 1993 Efter en ansökan 1993 anlades en minneslund och två urnlundar öster om den gamla kyrkogården. Kyrkogården utvidgades samtidigt med ett gravområde i nordöst. För att skapa plats revs den tidigare prästgården, som låg omedelbart intill kyrkan. Området fick därefter stora gräsytor och en parkartad utformning.
Läge och omgivning
Kyrkan och kyrkogården ligger på en höjd i ett annars flackt fullåkerslandskap. Kyrkplatsen har bevarat en viss prägel av sockencentrum genom de två tidigare skolbyggnaderna. Den äldre skolan uppfördes 1850 och är en panelad och rödfärgad tvåvåningsbyggnad. Den yngre skolan uppfördes 1916 och har putsade fasader och småspröjsade fönster. Öster om kyrkan uppfördes ett församlingshem 1964. Den tidigare prästgården låg i direkt anslutning till kyrkogården men revs under 1990-talet. Kvar finns viss jordbruksbebyggelse som tidigare hörde till prästgården och lönebostället.
Kyrkogårdens utformning Västra Tollstad kyrkogård består av den gamla och den nya kyrkogården och saknar formell kvartersindelning. Den gamla delen har en något rektangulär planform i nord–sydlig riktning och kyrkan ligger förhållandevis centralt. Den nya kyrkogården ligger norr om den gamla och har en långsmal plan i öst–västlig riktning. Den gamla delen är öppen och innehåller endast några få rygghäckar. Öster om kyrkan finns de mest påkostade gravarna och söder om kyrkan ligger flera fragment av äldre gravhällar. Den nya delen har en striktare karaktär med enhetliga gravvårdar och regelbundet klippta häckar.
Omgärdning Gamla kyrkogårdens västra sida Den gamla kyrkogården omges i väster av en upp till omkring 1,5 meter hög klippt hagtornshäck. I markytan kan en rad av huggen gråsten anas. Häcken och stenraden markerar den äldre kyrkogårdens gräns mot den tidigare prästgårdsmiljön.
Gamla kyrkogårdens norra sida Någon sammanhängande omgärdning finns inte i norr, där marken sluttar ned mot den nya kyrkogården. Den äldre kyrkogårdens tidigare mur lämnades delvis synlig när den nya delen anlades och fungerar som en gräns mellan de båda nivåerna.
Gamla kyrkogårdens östra sida I öster finns en omkring 1–1,2 meter hög klippt hagtornshäck och en låg rad av huggen gråsten. I det nordöstra hörnet övergår omgärdningen i en rundad kallmur av gråsten, omkring 0,7 meter hög. Innanför muren växer en klippt tujahäck.
Gamla kyrkogårdens södra sida Den södra sidan omges av en omkring 1–1,2 meter hög klippt hagtornshäck. Söder om häcken finns en låg rad av huggen gråsten. Omgärdningen ansluter till den södra huvudingången och bidrar till att framhäva kyrkans entréfasad.
Nya kyrkogårdens omgärdning Den nya kyrkogården omges i väster och norr av vinklade kallmurade stödmurar av kalkstensskivor. Murarna varierar i höjd och innanför dem växer tujahäckar. Mot öster finns en klippt tujahäck och i sydväst en motsvarande häck mot parkeringsplatsen. Stödmurarna och häckarna är viktiga delar av 1950-talets planläggning.
Ingångar Gamla kyrkogårdens västra ingång Den västra ingången har en dubbelgrind av järnsmide med svagt konkavt krön och elliptisk dekor. Grindstolparna består av kalkstenshällar ställda på högkant och kröns av profilerade kalkstensstycken. Grinden hör sannolikt till slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet.
Gamla kyrkogårdens södra ingång Den södra huvudingången består av en dubbel smidesgrind med svagt konkav överdel och elliptiska ornament. Grindstolparna är uppbyggda av sammanfogade kalkstenshällar och kröns av profilerade avslutningar med kors. Stolparnas baser är räffelhuggna och på deras södra sidor finns släta ovala fält. På den västra står ordet ”ÅR” och på den östra årtalet ”1796”.
Nya kyrkogårdens södra ingång Den nya kyrkogårdens södra ingång har en dubbel smidesgrind med svagt konkavt krön och elliptisk dekor. Grindstolparna består av stående rektangulära kalkstenshällar och har lösa profilerade krön. Utöver grinden kan området nås genom gånganslutningar i nordöst och sydöst.
Vegetation Gamla kyrkogården Den gamla kyrkogården saknar en sammanhängande trädkrans. Nordöst om kyrkan finns en klippt buxbomshäck som övergår i en tujahäck. I det nordöstra hörnet står en kort ligusterhäck och i den västra delen finns två låga tujahäckar som rygghäckar. Vid en grav i nordöst står en alm som har formats till ett sorgeträd.
Nya kyrkogården Den nya kyrkogårdens trädkrans består främst av lindar. Tre lindar står i väster, fyra lindar och en alm i norr och fyra lindar utanför omgärdningen i sydväst. Gravområdena delas av omkring en meter höga klippta rygghäckar av bok. Träden och häckarna ger den nya delen dess tydliga och regelbundna struktur.
Gångsystem Gamla kyrkogården Grusgångar löper runt kyrkogården med en gravrad närmast omgärdningen i väster, söder och öster. Gångar leder även runt kyrkan och från de båda grindarna. Mellan gravraderna finns delvis övervuxna gångar av kalkstensplattor. Gångsystemet bidrar till att skilja de mer påkostade gravarna längs ytterkanterna från de enklare gravarna längre in.
Nya kyrkogården En gång av krossgrus löper längs den nya kyrkogårdens södra del och förgrenas mot norr. I den norra delen finns en gång av kalkstensplattor. Inom gravområdena finns ytterligare plattgångar som delvis har vuxit över. Gångarna följer i stort sett den ursprungliga planen från 1950-talet.
Gamla kyrkogården
Den gamla kyrkogården har en öppen karaktär och innehåller gravvårdar från 1600-talet fram till modern tid. De mest påkostade gravarna ligger främst öster om kyrkan och längs områdets ytterkanter. I den västra delen är gravvårdarna generellt enklare. Området sydöst om kyrkan har en särskilt ålderdomlig karaktär genom de tätt placerade gravarna, stora vårdarna och äldre kalkstenshällarna.
Grusgravar och familjegravar Öster om kyrkan finns flera grusgravar som omges av stenramar. En grav är omgärdad av ett järnsmidesstaket som sannolikt är yngre än den polerade svarta granitvården innanför. Väster om gången till kyrkans sydportal ligger fem grusgravar samlade. Till de stenramsomgärdade gravarna hör vanligen vårdar av röd eller svart granit. Gravarna visar den familjegravstradition som blev vanlig under senare delen av 1800-talet och fortsatte under första hälften av 1900-talet.
Äldre gravhällar Sydöst om kyrkan ligger flera skadade kalkstenshällar, huvudsakligen från 1600-talet. Där finns även en häll från 1775. Hällarna har sannolikt flyttats från sina ursprungliga platser och lagts samman i området. Trots skador och vittring har de ett mycket högt kulturhistoriskt värde genom sin ålder och anknytning till kyrkplatsens äldre historia.
Marmorkorsen På den gamla kyrkogården finns en ovanlig gravanläggning med sju små liggande marmorkors. Korsen är endast märkta med de avlidnas förnamn. Anläggningen avviker från kyrkogårdens övriga gravvårdar och har ett särskilt kulturhistoriskt och konstnärligt värde.
Minnesstenen över Per Brahe
På kyrkogården finns en minnessten över offren vid ångfartyget S/S Per Brahe förlisning natten mellan den 19 och 20 november 1918. Fartyget sjönk vid inloppet till Hästholmens hamn under en resa mellan Jönköping och Stockholm. Bland de omkomna fanns konstnären John Bauer, hans hustru Ester Ellqvist och deras son. Minnesstenen knyter kyrkogården till en av Vätterns mest kända sjöolyckor och har ett betydande lokal- och regionalhistoriskt värde.
Nya kyrkogården Den nya kyrkogården anlades under 1950-talet och har i stort sett behållit sin ursprungliga karaktär. Området präglas av låga och breda gravvårdar i grå, svart eller röd granit. Gravarna ligger regelbundet mellan klippta bokhäckar och gångar av grus eller kalkstensplattor. Anläggningen är ett välbevarat exempel på de kyrkogårdsutvidgningar som genomfördes i Östergötland omkring mitten av 1900-talet.
Minneslund och urnlundar Öster om den gamla kyrkogården ligger ett parkliknande område med minneslund och två urnlundar. Minneslunden är placerad i det nordvästra hörnet och består av en grusad yta med parkbänk, rosenplantering och en mindre damm. Urnlundarna är utformade som två halvrunda områden omgivna av idegranshäckar. Området omfattar även öppna gräsytor, berg i dagen och planteringar med lönn, rönn, kastanj och städsegröna buskar. En gång av sand eller fint krossgrus löper runt området och delar det i två delar.
Prästgårdsmiljön