St Alban Hall, ibland känd som St Alban's Hall eller Stubbins,The Cambridge Review, Vol. 4 (Cambridge: Elijah Johnson, 1882–1883), p. 43 var en av de medeltida hallarna vid University of Oxford och en av de längst bevarade. Det grundades på 1200-talet, förvärvades av granncolleget Merton College på 1500-talet men drevs separat tills institutionerna slogs samman i slutet av 1800-talet. Platsen på Merton Street upptas nu av Mertons edvardianska St Alban's Quad.

Historia

St Alban Hall fick sitt namn från Robert av Saint Alban, en medborgare i Oxford, som överlät egendomen till nunneklostret i Littlemore, nära Oxford, omkring år 1230.

I februari 1525, på rekommendation av lordkansler Thomas Wolsey upplöstes prioratet som en följd av Littlemore-prioratskandalerna.William Henry Page, “The priory of Littlemore” in A History of the County of Oxford, vol. 2: Ecclesiastical History (Victoria County History / Archibald Constable & Co., 1907), pp. 75–77 Marken och husen i Oxford övergick till Wolsey för användning av hans nya Cardinal College.J. A. F. Thomson, The Early Tudor Church and Society 1485–1529 (Routledge, 1993 ), p. 231 När Wolsey föll från makten 1529 övergick Littlemore Priory, tillsammans med resten av hans förmögenhet och egendomar, till kronan.Ralph Pugh, "Sandford on Thames" in A History of the County of Oxford, vol. 5 (London: Victoria County History, 1957) p. 270 Henrik VIII gav sedan St Alban Hall till George Owen, D.M., som var både kungens livläkare och Fellow vid Merton College. Owen överlät den till Sir John Williams, senare Lord Williams av Thame, och Sir John Gresham. Med tillstånd från Edvard VI överförde de 1547 Hallen till John Pollard och Robert Perrot, som sålde den till rektorn och Fellows vid Merton College."The historical register of the University of Oxford: being a supplement to the Oxford University calendar, with an alphabetical record of University honours and distinctions completed to the end of Trinity term 1888", pp. 214–215

St Alban Hall fortsatte i ytterligare tre århundraden som en separat hall med egna elever och rektor.St Alban Hall, Library & Archives, from Merton College web site, archived 29 October 2010 at Archive.org Den styrdes av universitetets stadgar för akademiska hallar, och dess rektor valdes av universitetets kansler.John Henry Parker, A Hand-book for Visitors to Oxford (Oxford: James Parker, 1875), p. iii

Statsmannen Grenville utsåg Richard Whately till rektor 1825, i ett försök att höja standarden där.Mark C. Curthoys, Nineteenth-century Oxford, Part 1 (Clarendon Press, 1997), p. 148 John Henry Newman var Whatelys biträdande rektor från 1825 till 1826, och biskop Samuel Hinds från 1827 till 1831.

Som senare mindes av Dr Henry Robinson fanns det i mitten av 1830-talet bara en student, John Robert Tennant, som var känd som "den ensamma hyresgästen på Alban Hall".Henry Robinson, DD, "St Alban Hall, Oxford" in London Society, January 1887, reprinted in Volume 51, London: F. V. White & Co., 1887, pp. 191–198 Det fanns sju medlemmar när Robinson anlände 1838, och ökades till tolv när han kom dit. Den enda handledaren var biträdande rektorn, medan rektorn Edward Cardwell, var universitetslektor i teologi. De som siktade på en examen med hedersbetyg tog en privatlärare, där Bob Lowe från Magdalen var den mest populära. Hallen hade då fyra tjänare, en kock, en skafferiansvarig, en portier och en springpojke. Robinson hade funnit St Alban Hall "ganska dyrt, med få studenter, och det fanns inga donationsmedel."

Den siste rektorn William Salter utsågs 1861 och avgick 1882. År 1877 utsåg premiärminister Disraeli kommissionärer under Lord Selborne och senare Mountague Bernard för att överväga och genomföra reformer av universitetet och dess college.L. W. B. Brockliss, The University of Oxford: A History (Oxford University Press, 2016), p. 364–365 Kommissionärerna kom fram till att de fyra återstående medeltida hallarna inte var livskraftiga och borde slås samman med collegen.Brockliss (2016), pp. 370–371 År 1881 utfärdade kommissionärerna en universitetsstadga som föreskrev att St Alban Hall skulle förenas med Merton College vid rektor Salters avgång eller död. Hallen hade då arton medlemmar, som antogs till Merton. År 1887 avskaffade en liknande stadga New Inn Hall och slogs ihop med Balliol College."The historical register of the University of Oxford: being a supplement to the Oxford University calendar, with an alphabetical record of University honours and distinctions completed to the end of Trinity term 1888", p. 213 I själva verket var det endast St Edmund Hall som skulle undvika sammanslagning av hallarna.

Henry Robinson lade en del av skulden för Hallens slut på Lord Salisbury, universitetets kansler:

"St Alban Hall förstörs eftersom det inte har några vänner. Ingen är intresserad av det förutom rektorn, och han har pensionerats... Jag är säker på att dess utrotning inte var motiverad, men det fanns ingen som talade för den. Universitetets kansler är inspektor för alla hallar, och han håller sin plats i förtroende för sin efterträdare."

Robinson avled några dagar efter att hans artikel publicerats.

Byggnader St Alban Halls byggnader inkluderade en huvudgård och en mindre innergård. Merton Streets framsida av innergården byggdes om år 1600, finansierad av Benedict Barnham. Byggnaderna byggdes om igen och ett kapell tillkom av John Gibbs 1863, finansierat av rektor Salter.Kelly's directory of Berkshire, Bucks and Oxon (Kelly's Directories Ltd, 1911), p. 188John Gibbs, Dictionary of Greater Manchester Architects (The Victorian Society), accessed 1 December 2020 Efter 1882 behövdes kapellet inte längre och sekulariserades.Oxford Historical Society Publications, Vol. 22 (1892), p. 349 Mellan 1904 och 1910 revs byggnaderna från den tidigare hallen, förutom en del av deras fasad mot Merton Street, och St Alban's Quadrangle vid Merton College byggdes på platsen.Nikolaus Pevsner and Jennifer Sherwood, The Buildings of England: Oxfordshire (Yale University Press, 1996), p. 164

Referenser

Anmärkning

Fotnoter

Kategori:Före detta college vid Oxfords universitet Kategori:Merton College