Häxprocesser i Ungern syftar på de häxprocesser som ägde rum i Ungern från 1000-talet till slutet på 1700-talet.Ankarloo, Bengt & Henningsen, Gustav (red.), Skrifter. Band 13: Häxornas Europa 1400–1700: historiska och antropologiska studier, Nerenius & Santérus, Stockholm, 1987.

Kronologi Trolldom förbjöds redan av Stefan I av Ungern på 1000-talet, under förutsättning att det förorsakade människors död (maleficium och veneficium), och under medeltiden nämns ett antal avrättningar för trolldom: 389 trolldomsmål där den åtalade underkastas järnbörd nämns från Varad 1208–1235, och uppgifter om minst femton häxor som bränts på bål mellan 1360 och 1437 (de flesta i nuvarande Kroatien).

Förföljelserna ökade i Ungern vid slutet av 1500-talet, men nådde sin kulmen först 1690–1750. Mellan 1520 och 1780 ställdes 1642 personer inför rätta för häxeri i Ungern (1 482 kvinnor och 160 män) av vilka 412 var kvinnor och 37 män. Detta gäller de bekräftade fallen: de verkliga antalet bedöms vara cirka 800, borträknat fallen före denna period. Det mest berömda ungerska fallet var häxprocessen i Szeged 1728, där 13 av 28 anklagade brändes på bål.

Regionala skillnader Ungern var 1526–1699 delad i flera delar: Norra Ungern (med Kroatien, Slovenien och Slovakien) låg under Österrike, Södra Ungern under det tukiska Osmanska riket, och östra Ungern (Transsylvanien) var ett autonomt furstendöme under turkisk överhöghet: därefter lades alla dessa delar under Österrike. Praxis skiftade mellan dessa delar. Norra Ungern påverkades av det katolska Österrikes attityd till häxförföljelser. I södra Ungern var turkarna totalt ointresserade av att förfölja häxor. I Transsylvanien, där en stor del av stadsbefolkningen var tyska protestanter, började förföljelserna under påtryckningar av den lutherska kyrkan efter förebild från Tyskland: 19 häxprocesser ägde rum mellan 1565 och 1593, och det utfärdades en lag mot svartkonst 1614. När Ungern hade förenats under Österrike, infördes år 1696 Practica Rerum Criminalum, som sedan 1656 varit lag i Österrike, även i Ungern, och blev den vanliga rättskällan för häxprocesser där.

Process

I Ungern härstammade ett åtal för häxeri ofta ur en personlig konflikt, något som förekom både inom bondebefolkningen, borgerskapet och inom adliga kretsar, där olika familjer anklagade rivaler och deras familjer för att ha åsamkat skada med hjälp av trolldom. Adliga anklagade biträddes av försvarsadvokater och fick oftare vittnen som ställde upp till deras försvar. Det var också vanligt att bybor anklagades för häxeri av de österrikiska soldater som var inkvarterade i dem. Det förekom också att åtalade personer framgångsrikt pekade ut personer ur en högre samhällsklass som medbrottslingar, och att barn pekade ut vuxna. Naturläkare, tudos, förekom bland de anklagade, liksom även taltos, de män och kvinnor som fungerade som shamaner enligt ungersk folktro. Taltos påstod sig själva lämna kroppen och fara på en ko till nattliga sammankomster där de utförde rituella strider med andra taltos, något som i förhör av myndigheterna omtolkades till häxsabbater. Ungerns motsvarighet till Blåkulla uppgavs vara St Gellert utanför Budapest, något som uppgavs i ett vittnesmål från 1682.

Ungerska häxprocesser sköttes som regel av adelns feodaldomstolar på landet eller stadens domstolar i städerna: kyrkan var i princip aldrig inblandad. Vattenprov och tortyr (både för bekännelse och för att utpeka medbrottslingar) var normalt i ungerska häxprocesser. På vissa håll förekom värjomålsed, där en åtalad kunde svära sig fri med hjälp av edsmän. Avrättningsmetoden var bränning på bål (ibland levande, ibland efter halshuggning), fyrdelning, stening (i det kalvinistiska Debrecen) eller levande begravning i törnesnår.

Slutet I mitten av 1700-talet övertygade hovläkaren Gerard van Swieten drottning Maria Teresia om att häxprocesserna i Ungern måste stoppas (bland annat genom att uppmärksamma en felaktig dom mot en viss Heruczina från Slovenien, som han personligen hade intervjuat 1758) vilket ledde till att en rad domar enligt kunglig befallning summariskt omvandlades till frikännanden i den kungliga appellationsdomstolen från 1756 och framåt. År 1768 förbjöds slutligen dödsstraff för trolldom i Ungern av Maria Teresia. Trots detta ägde den sista avrättningen för häxeri rum i Ungern först 1777, i Kesmark (Kezmarok).

Referenser

Kategori:Häxprocesser i Ungern Kategori:Ungerns historia