Skänninge kyrkogård eller Skänninge nya kyrkogård är en begravningsplats i den västra delen av Skänninge, Mjölby kommun. Kyrkogården ligger på en ås på båda sidor om landsvägen mellan Skänninge och Vadstena. Den äldsta delen anlades omkring 1850, den södra delen tillkom 1902 och en ny utvidgning i norr genomfördes omkring 1970. Väster om den södra delen ligger en större minneslund som anlades 1994.
Kyrkogården präglas av sina tydligt skilda utbyggnadsskeden, korsformade gångsystem, häckar, äldre monumentala gravvårdar och gravkapellet från 1902. Den är den enda av Skänninges historiska kyrkogårdar som fortfarande används som begravningsplats.
Skänninges äldre begravningsplatser Skänninge hade under medeltiden flera kyrkor och kyrkogårdar. Vid Sankt Martins kyrka och Allhelgonakyrkan har kristna gravar från 1000-talet påträffats. Även dominikanernas Sankt Olofs kloster och spetälskesjukhuset Sankt Göran hade egna begravningsplatser. De flesta av dessa kyrkor och begravningsplatser upphörde i samband med reformationen. Kyrkogården vid Vårfrukyrkan fortsatte däremot att användas av både Skänninge stadsförsamling och Allhelgona landsförsamling fram till början av 1800-talet. År 1813 anlades en ny begravningsplats i det område som senare blev Hembygdsparken i stadsdelen Västanå. Marken visade sig vara vattensjuk och kyrkogården övergavs omkring 1850. Omkring tusen begravningar uppges ha skett där. De flesta gravvårdarna fördes bort under 1970-talet, men några enstaka stenar finns kvar.
Den nuvarande kyrkogårdens historia Den nuvarande kyrkogårdens äldsta del anlades omkring 1848–1850 som ersättning för begravningsplatsen i Västanå. Vid denna tid låg platsen långt utanför stadens bebyggelse. Den östra delen användes av Allhelgona landsförsamling och den västra av Skänninge stadsförsamling. Kyrkogården utvidgades 1902 söder om Vadstenavägen. Samtidigt uppfördes ett gravkapell i den nya delens mitt. Den äldre norra delen började därefter kallas ”gamla kyrkogården”, medan delen söder om vägen benämndes ”nya kyrkogården”. Under 1950-talet genomfördes en omfattande omläggning. Stora delar av församlingarnas allmänna linjer togs bort, häcksystemen förändrades och många grusgravar och järnstaket avlägsnades. Gruset på flera gravplatser ersattes med gräs och gravvårdarnas höjd begränsades på de omgjorda områdena. Den norra kyrkogården utvidgades ytterligare omkring 1970 med kvarteren F–H. Marken hade köpts in 1968. Den stora minneslunden väster om den södra kyrkogården anlades 1994 och en klockstapel uppfördes där 2001.
Omgivning Väster om kyrkogården ligger öppen jordbruksmark. I norr finns villabebyggelse direkt utanför kyrkogården, medan bostadsområden från 1960-talet ligger öster om den norra delen. Öster och söder om den södra kyrkogården ligger skogsmark som hör till friluftsområdet vid Väderkvarnsbacken. Skänninges stadsbebyggelse har med tiden vuxit fram till den begravningsplats som ursprungligen låg långt utanför staden.
Kyrkogårdens delar Kyrkogården består av fyra naturliga delar: den äldre norra kyrkogården med kvarteren A–E, utvidgningen från omkring 1970 med kvarteren F–H, den södra kyrkogården från 1902 med kvarteren O–T, minneslunden väster om den södra kyrkogården. Den äldre norra delen är kvadratisk och indelad av ett korsformat gångsystem i fyra inre kvarter. En yttre gravrad bildar kvarter E. Den södra delen är rektangulär och har ett liknande korsformat gångsystem med gravkapellet i mitten.
Den äldre norra kyrkogården Den norra kyrkogården anlades omkring 1850 och omfattar kvarteren A–E. Den omges av en kallmurad gråstensmur och en hög häck av bergtall. Rester av en äldre inre trädkrans finns kvar i form av ett antal höga lönnar. Huvudingången ligger i söder. Den består av en dubbel gjutjärnsgrind mellan fyrsidiga granitstolpar. Grinden har bågformad överliggare, urnor och ornament av blad och kryss. I sydöst finns en trappa över muren och i norr en bred öppning mot utvidgningen från 1970-talet. Det korsformade huvudgångsystemet delar kyrkogården i fyra kvadratiska kvarter. En kringgående grusgång skiljer de inre kvarteren från gravraden längs muren. Gångsystemet är en viktig del av den senklassicistiska utformningen.
Kvarteren A–D Kvarteren A–D har en geometrisk och regelbunden struktur med tuja-, liguster-, oxbärs- och ölandstokshäckar. De omges av grusgångar medan gångarna mellan gravraderna huvudsakligen är gräsbevuxna. Kvarter A innehåller huvudsakligen yngre gravvårdar, men även ett fåtal äldre gravanläggningar. Där finns två större grusgravar, varav en omges av ett smidesstaket. Kvarter B var plats för stadsförsamlingens allmänna linje. I den östra delen finns två nästan fullständigt bevarade rader med linjegravvårdar från 1957–1961. Längre västerut finns även enklare vårdar från omkring 1935 och framåt. I kvarter C finns ett par större stenramsgravar med flera gravvårdar. En av dem har smidesstaket. Kvarter D innehåller bland annat en ornerad kalkstensvård som tidigare haft en medaljong efter Bertel Thorvaldsen samt några höga gravvårdar av bautastenstyp.
Kvarter E Kvarter E utgör gravraden mellan den kringgående gången och kyrkogårdsmuren. Det var ursprungligen ett område för mer påkostade köpegravar. Flera höga gravvårdar från andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet finns kvar, särskilt längs den västra, norra och östra sidan. Där finns även kalkstensvårdar, varav den äldsta är från 1848. Ett stort antal äldre gravvårdar ersattes från 1960-talet och framåt. De kvarvarande monumentala vårdarna är därför viktiga för förståelsen av kvarterets tidigare karaktär som högstatusområde.
Den norra utvidgningen Kvarteren F–H anlades omkring 1970 norr om den äldre kyrkogården. Området har en öppen karaktär och omges av olvon- och tujahäckar. En rad rundklippta blodlönnar står längs huvudgången. Kvarteren har olika utformning. Kvarter F består av nord–sydliga gravrader, medan kvarter G har öst–västliga rader och en mindre minneslund i mitten. Kvarter H är ordnat kring ett system av korsformade och F-formade ligusterhäckar. Endast delar av området hade tagits i bruk vid inventeringen. Gravvårdarna är huvudsakligen moderna och daterade från slutet av 1970-talet och framåt. Några kors av järnsmide avviker från de annars enhetliga, låga gravvårdarna.
Den södra kyrkogården Den södra kyrkogården invigdes 1902 och består av kvarteren O–T. Den omges av en tujahäck och har ett korsformat gångsystem med gravkapellet i mitten. En kringgående gång skiljer de inre kvarteren från den yttre gravraden. Området har en tydlig stadskyrkogårdskaraktär. Höga gravvårdar, stenramsgravar och formklippta tujor från tiden omkring sekelskiftet 1900 är viktiga inslag. Förändringarna från 1950-talet är mindre framträdande här än på den norra kyrkogården. Huvudingången ligger i norr och har en dubbel gjutjärnsgrind som motsvarar grinden till den äldre kyrkogården. Gången mellan grinden och gravkapellet är asfalterad, medan övriga gångar huvudsakligen är grusade.
Gravkapellet Gravkapellet uppfördes 1902 i samband med anläggandet av den södra kyrkogårdsdelen. Det är byggt av rött tegel i en medeltidsinspirerad nygotisk stil. Byggnaden består av långhus och kor och har ett brant svart plåttak. Fasaderna har spetsbågiga fönster och imiterade strävpelare. Mot norr finns en hög dubbelport med smidesbeslag, blindering och kors. Kapellet restaurerades 1978. Antalet sittplatser utökades, en tillbyggnad med toalett uppfördes och ingången anpassades för personer med nedsatt rörelseförmåga.
Kvarteren O–R Kvarter O utgör gravraden längs den södra kyrkogårdens ytterkant. Det var ursprungligen ett område för påkostade köpegravar. Där finns bland annat höga bautastenar, stenramsgravar, ett familjemonument och ett gjutjärnskors. Kvarter P ligger nordöst om gravkapellet. Bland de äldre gravanläggningarna finns en grusad stenramsgrav med en hög huvudvård, flera mindre stenar och granitpollare med järnkedjor. Där finns även en hög gravvård med porträttmedaljong över Carl Lindberg. Kvarter R ligger sydöst om gravkapellet. Omkring femton äldre gravvårdar från kyrkogårdsdelens första tid finns kvar. Bland dem finns tre grusade stenramsgravar, en hög bautasten och två granitkors.
Kvarteren S och T Kvarter S ligger sydväst om gravkapellet. Endast två gravvårdar från ett äldre skede finns kvar, båda från 1920-talet. Övriga vårdar är huvudsakligen låga och breda och härrör från 1960-talet och senare. Kvarter T ligger nordväst om gravkapellet och innehåller den tidigare urnlunden. Kvarteret präglas av rader med höga, formklippta tujor och en cirkelformad plantering i mitten. Den äldre urnlundskaraktären har till viss del bevarats, men området har efter hand fyllts med omkring hundra mindre gravvårdar från 1980-talet och framåt.
Gravvårdar och social struktur De äldre delarna innehåller många höga gravvårdar av bautastenstyp, stenramsgravar och gravar med järnstaket. De mest påkostade gravarna placerades längs kyrkogårdarnas ytterkanter eller i de inre kvarterens yttre gravrader. Gravvårdarnas titlar speglar Skänninges karaktär av handels- och hantverksstad. Bland titlarna finns borgmästare, rådman, köpmän och olika hantverksyrken. Titlar som lantbrukare och hemmansägare visar samtidigt sambandet med den omgivande landsbygden. Många grusgravar och järnstaket försvann vid omläggningen på 1950-talet. De bevarade exemplen har därför ett särskilt kulturhistoriskt värde som representanter för ett tidigare vanligt gravskick.
Linjegravar Den allmänna linjen innebar att gravsättningarna skedde i tidsföljd och inte familjevis. Under 1800-talet kom detta gravskick främst att användas av personer som inte köpte en egen gravplats. Kvarter B innehåller ett tydligt bevarat område med linjegravvårdar. Gravarna är enkelt utformade och står delvis kvar i den ordning gravsättningarna ägde rum. Området är viktigt för förståelsen av kyrkogårdens äldre sociala indelning.
Minneslunden Den stora minneslunden anlades 1994 väster om den södra kyrkogårdsdelen. Området har behållit en gles skogskaraktär med tallar, björkar, lönnar, lindar och häggbuskar. I den södra delen finns en cirkelformad gräsyta omgiven av en gång med gatsten. Utanför denna finns ytterligare en gräsyta och en tujahäck. I sydväst står en låg mur av röd granit med hållare för blommor. Framför muren finns en fontän och planteringar. Minneslunden omges av ett vitmålat trästaket och har två vitmålade dubbelgrindar. En gång av rött naturgrus förbinder ingångarna och leder vidare till den cirkelformade anläggningen. I den norra delen finns rundlar med plats för mindre gravvårdar. Vid inventeringen hade den ena tagits i bruk och innehöll ett fåtal små stenar från början av 2000-talet.
Klockstapeln En klockstapel uppfördes i minneslunden 2001. Den är byggd av tjärat trä och har ett spåntäckt tak. Stapeln är utformad efter samma typ som klockstapeln vid Åtvids gamla kyrka. Klockstapeln är ett framträdande inslag i minneslunden och bidrar tillsammans med den glesa skogen och den cirkelformade minnesplatsen till områdets karaktär.
Kulturhistoriska värden