Paul A. Levine född 31 december 1956, död 28 oktober 2019, var en amerikansk-svensk historiker som forskade om Förintelsen och folkmord.
Biografi Levine föddes i New York men växte upp i Los Angeles. Han kom i slutet av 1980-talet till den historiska institutionen i Uppsala från Rutgers University i New Jersey och tog 1996 sin filosofie doktorsexamen i historia vid Uppsala universitet med avhandlingen From Indifference to Activism. Swedish Diplomacy and the Holocaust 1938–1944. Efter disputationen engagerades han som sakkunnig i Regeringskommissionen om judiska tillgångar under andra världskriget som kom att ge ut rapporterna SOU 1998:96, Naziguldet och Riksbanken Interimrapport, samt SOU 1999:20, Sverige och judarnas tillgångar.
Tillsammans med Stéphane Bruchfeld var han medförfattare till världens kanske mest spridda historiska arbete "... om detta må ni berätta" som nått mer än en och en halv miljon skolelever, studenter och lärare runt om i världen och översatts till 18 språk.
Tillsammans med Stéphane Bruchfeld blev de därefter engagerade i det arbete som kom att manifesteras i Task Force for International Cooperation on Holocaust Education, Remembrance and Research (ITF), senare benämnt International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA), och fem år senare, 2003, i Forum för Levande Historia. Han deltog i organiserandet av tre konferenser, den första 1998 i Uppsala om förintelseundervisning, den andra år 2000, Stockholms Internationella Forum om Förintelsen – om utbildning, hågkomst, och forskning, och den tredje, Stockholms Internationella Forum om bekämpandet av intolerans. Han utsågs till innehavare av ett nyskapat lektorat i Förintelsens historia och var med och utvecklade det som 2010 blev Uppsala universitets Hugo Valentin-center för studier av Förintelsen och folkmord.
Inom förintelseforskningen finns en pedagogisk uppdelning i tre grupper: offer, förövare samt "övriga", där den tredje gruppen ibland benämns "bystanders", "on-lookers" eller åskådare. Levine kom särskilt att fokusera på den tredje gruppen, där Sverige under andra världskriget var en "bystander nation". Fram till 1942 var Sveriges insatser för offren för den nazistiska så kallade judepolitiken begränsade, men genomgick senare en omsvängning. Levine myntade begreppet "bureaucratic resistance", byråkratiskt motstånd" för att beskriva insatserna från och med senhösten 1942. Hans arbete med bystanderproblematiken resulterade bland annat i antologin Bystanders to the Holocaust. A Re-evaluation (2002) som utgavs tillsammans med den brittiske historikern och förintelseexperten David Cesarani.
Genom sin bok, Raoul Wallenberg och svensk diplomati i Budapest 1944–1945 (på engelska 2010, på svenska 2011) bidrog han till kunskap och förståelse för Raoul Wallenberg. Han genomförde redan omkring 1990 intervjuer i Sverige, Ungern, Israel och USA med människor som kunde berätta om Wallenbergs insatser i Budapest. Han kunde därigenom komma bortom hjältebilden och ge Wallenbergs insatser rimligare proportioner, och kunde vederlägga flera myter.
Levine lämnade Uppsala universitet och Sverige år 2014 och bosatte sig i Berlin, där han var verksam som frilanshistoriker men också undervisade vid Touro College. Vid sin bortgång 2019 arbetade han på en lärarhandledning för Förintelse- och folkmordsundervisning och en Tv-dokumentär om det armeniska folkmordet under första världskriget.Levine, Paul A., 2019, Written as proposal to one of Levine's projects on the Armenian Genocide; Archive Levine Library.
Utmärkelser
2012 – Raoul Wallenberg Centennial Medal, utdelad av the International Raoul Wallenberg Foundation.
Bibliografi
Referenser
Externa länkar
Kategori:Svenska historiker Kategori:Förintelsen Kategori:Forskare från New York Kategori:Födda 1956 Kategori:Avlidna 2019 Kategori:Män