Françoise Quintin Ryszowska

Françoise Quintin-Ryszowska, född 1935 i Paris, död 20 januari 1967 i Étretat, var en fransk poet och författare.

Hon kom från en välbärgad katolsk miljö och publicerade bland annat Étretat, Le Vrai Sublime och Fille de pêcheur. Hennes litterära verksamhet var knuten till flera poetiska kretsar och tidskrifter under efterkrigstiden. Le Parisien beskriver henne som en erkänd kvinna av bokstäver, verksam i litterära kretsar i Paris och nära Académie françaiseBérangère Lepetit, ”Espionne ? Bourgeoise excentrique ? 60 ans après, il tente d’élucider la mort de sa grand-mère retrouvée gisant au pied d’une falaise”, Le Parisien, 15 april 2026..

Politiskt engagerade hon sig under 1950- och 1960-talen. Hon stod först nära gaullismen men närmade sig senare Jacques Soustelle och kretsar som var positiva till Organisation de l'armée secrète (OAS), enligt avklassificerade akter från den franska polisunderrättelsetjänsten Renseignements généraux som citerats av Paris-Normandie och Le Parisien.

Hon påträffades död vid foten av Falaise d’Amont i Étretat den 20 januari 1967, och hennes död klassificerades officiellt som självmord. Denna version har sedan 2025–2026 ifrågasatts av hennes dotterson Ludovic Ryszowski, som begär en ny prövning av dödsfallet med hänvisning till arkivhandlingar och vittnesmål som publicerats i pressen.

Biografi

Uppväxt Françoise Quintin föddes 1935 i Paris i en välbärgad familj. Hennes föräldrar ägde flera fastigheter i Paris och i Parisregionen samt en större villa i Étretat, belägen på rue de l’abbé-Cochet och kallad ”Le Maupas”Raymond Lindon, Étretat, son histoire, ses légendes, Paris, Les Éditions de Minuit, 1963, s. 162.. Le Parisien beskriver villan som en praktfull sommarvilla nära stranden. Hennes gudfar var general Jean de Lattre de Tassigny.

Hon växte upp i en katolsk miljö präglad av militära värderingar. Enligt Le Courrier Cauchois var hon vid tiden för sin förlovning den yngsta universitetsmedaljören vid Paris universitet. År 1957 gifte hon sig med Michel Stanislas Ryszowski, yrkesofficer i franska flygvapnet, som snart stationerades i Nordafrika, bland annat i Algeriet. Paret fick fem barnPhilippe Dufresne, ”La double vie de la ‘suicidée’ d’Étretat dévoilée 58 ans plus tard”, Paris-Normandie, Le Havre-upplagan, 12 oktober 2025..

Litterär verksamhet och utmärkelser Françoise Quintin-Ryszowska var poet och författare och omnämndes i flera litterära kretsar och tävlingar. I pressen presenterades hon som ”maître ès Lettres” vid Académie des poètes classiques, pristagare vid Académie de la Manche och i Tunisien samt som riddare av ”ordre du mérite national” och ”mérite poétique”. Hon beskrivs också som pristagare vid Académie des Jeux floraux de Bigorre et des Pyrénées, i traditionen från Jeux floraux de ToulouseGilles-R. Souillés, ”« C’était une artiste, pas une folle » : le mystère de la « suicidée » d’Étretat”, La Dépêche du Midi, 9 december 2025..

År 1958 publicerade hon diktsamlingen Étretat, en längre dikt tillägnad staden ÉtretatCharles Turcant, ”La double vie et la mort suspecte d’une écrivaine : « Pour moi, ma grand-mère a été assassinée »”, Le Courrier Cauchois, 16 januari 2026..

Vid denna tid uppgav Paris-Normandie och andra tidningar att Françoise Quintin för detta verk mottog gratulationer från general Charles de Gaulle, president René Coty och ledamoten André Bettencourt. Hon presenterades då som ”Frankrikes yngsta kvinnliga författare””Françoise Quintin reçoit les félicitations du Général de Gaulle pour son ouvrage sur Étretat”, Paris-Normandie, Le Havre-upplagan, 31 oktober 1958..

År 1962 meddelade Lucien Poyet, redaktör för Cahiers du Nouvel Humanisme och mottagare av Prix Aurel från Académie française 1947,”Lucien Poyet”, Académie française. i ett pressmeddelande att dikten Étretat skulle säljas i Belgien, Tyskland, Nordafrika, Schweiz och i Ankara i TurkietLucien Poyet, ”Le poème consacré à la gloire de la Ville d’Étretat va faire le Tour du Monde”, Le Havre, 15 augusti 1962..

Françoise Quintin förekommer även som poet i René Streiffs översikt över det litterära livet i Seine-Maritime, publicerad 1962 i tidskriften Études normandesRené Streiff, ”La vie littéraire en Seine-Maritime”, Études normandes, bd 44, nr 147, tredje kvartalet 1962, s. 33–60..

Tillsammans med maken Michel Stanislas Ryszowski var hon medlem i Société de géographie i Paris, där hon förekommer under förnamnet ”Ève-Françoise”.Liste alphabétique des membres de la Société de géographie commencée en 1924 et continuée jusqu'en 1966, manuskript, Bibliothèque nationale de France, Gallica, ark:/12148/btv1b531809977..

Politisk aktivitet och övervakning av RG Politiskt förklarade sig Françoise Quintin-Ryszowska först stå nära general Charles de Gaulle. De akter från Renseignements généraux som citerats av Paris-Normandie anger att hon presenterade sig som aktivist för Union pour la nouvelle République (UNR), ansvarig för området kring Le Havre, och att hon i december 1960 grundade en ”Comité de soutien au général de Gaulle”. Le Courrier Cauchois beskriver denna kommitté som den första stödkommittén för de Gaulle i Le Havre-distriktet och i Seine-Maritime. Hon var kommitténs grundande ordförande i Criquetot-l’Esneval; kommitténs kassör beskrivs som tidigare administrativ sekreterare åt general de Gaulle”Mise en place d’un Comité de soutien pour le Chef de l’État”, Les Informations du canton de Criquetot-l’Esneval et cantons limitrophes, 24 december 1960..

Samma akter beskriver därefter ett politiskt omslag: hon kallade Charles de Gaulle för ”förrädare” och stödde Jacques Soustelle, tidigare generalguvernör i Algeriet och då nära Organisation de l'armée secrète (OAS). Enligt Paris-Normandie förklarade RG denna ”volte-face” med inflytande från hennes make, Michel Stanislas Ryszowski, yrkesmilitär som hade återvänt från Algeriet Le Courrier Cauchois uppger dock att Ludovic Ryszowski bestrider denna tolkning och hävdar att hennes engagemang för Franska Algeriet inte uppmuntrades av maken..

Samma artikel nämner, bland de uppgifter som återfunnits i arkiv och akter som Ludovic Ryszowski tagit del av, en möjlig koppling till den så kallade affären med ”ballets bleus du Havre”, som tidningen jämför med ”ballets roses” och presenterar som en affär rörande sexuella övergrepp mot minderåriga, avslöjad från 1959.

RG-akterna nämner bland annat en artikel i L’Humanité med rubriken ”Le 25, rue des Rosiers à Alfortville sert-il de planque à Soustelle ?”, som avsåg en adress kopplad till Françoise Quintin-Ryszowskas familj och presenterade den som ett möjligt gömställe för Jacques Soustelle.

Enligt Paris-Normandie innehåller akterna även ett avlyssnat eller uppsnappat brev där hon uppgav att hon reste till Sicilien och Algeriet för Soustelles räkning. Le Parisien skriver å sin sida att RG-akterna visar en kvinna som var ”följd, jagad, övervakad” från 1959 till 1967, ända in i sina resor och sin korrespondens.

Dödsfall På morgonen den 20 januari 1967, omkring klockan 8.30, konstaterade polis och räddningstjänst att Françoise Quintin-Ryszowska var död; hennes kropp låg vid foten av Falaise d’Amont i Étretat. Utredningen drog slutsatsen självmord, och tretton dagar senare avslutades ärendet med denna beteckning. Artiklar publicerades då i fransk och internationell press, bland annat i Marocko, där författaren var känd, varefter fallet föll i glömska.

Enligt den berättelse som publicerades 1967 och senare återgavs av Paris-Normandie ska poeten ha beställt en taxi i Le Havre omkring klockan 5.30, med uppgiften att hon skulle till Hôtel des Roches-Blanches i Étretat för att träffa ett av sina barn. Vid klockan 6 ska taxin ha lämnat av henne framför hotellet. Chauffören märkte att hon hade glömt sin handväska i bilen, somnade medan han väntade och vaknade två timmar senare. Orolig över hennes frånvaro öppnade han väskan, som innehöll handlingar som gjorde det möjligt att identifiera henne.

Myndigheterna fann därefter hennes kropp vid foten av den omkring 80 meter höga Falaise d’Amont. Flera artiklar återgav samma formulering och beskrev kroppen som ”sönderdelad och fruktansvärt stympad”, trots vissa skillnader i berättelserna. Journalisten Philippe Huet, då ung reporter vid Le Havre-Le Progrès, som bevakade fallet 1967, har senare uppgett att han fick sina uppgifter från gendarmeriet i Étretat och att detta språkbruk kom från ordningsmakten.

Françoise Quintin-Ryszowska är begravd på kyrkogården i Étretat. På hennes grav står inskriften: ”Ici repose l’écrivain Françoise Quintin épouse Ryszowski, décédée tragiquement le 20 janvier 1967 à l’âge de 32 ans”.

Ny prövning av omständigheterna kring dödsfallet Från och med 2025 har den officiella självmordsversionen offentligt ifrågasatts av Ludovic Ryszowski, dotterson till Françoise Quintin-Ryszowska. I en intervju med La Dépêche du Midi uppgav han att dokument ur RG-akterna, som han tagit del av efter avklassificering, visar att hans mormor var föremål för ”administrativa tvångsåtgärder”, att hon övervakades och betraktades som ”farlig”.

Le Courrier Cauchois uppger att Françoise Quintin-Ryszowska 1964 och 1966, genom administrativa beslut av staten, internerades två gånger. Le Parisien nämner också två vistelser på psykiatriskt sjukhus i Le Rouvray nära Rouen, vilka Ludovic Ryszowski beskriver som ”administrativa interneringar”.

En artikel i La Dépêche du Midi, publicerad den 22 januari 1967 under rubriken ”Quand l’amour des lettres mène au suicide”, framställde vid denna tid hennes död som ett självmord och tolkade den som kopplad till ett påstått ”konstnärligt misslyckande”. Författarens anhöriga, citerade av Paris-Normandie, uppger att de aldrig trott på hypotesen om ett frivilligt självmord, som de anser vara oförenlig med hennes roll som mor till fem barn och med hennes katolska tro.

Nyare press har lyft fram flera uppgifter som ligger till grund för familjens ifrågasättande av självmordshypotesen: skillnader i berättelserna från 1967, familjevittnesmål, uppgifter om patronhylsor som ska ha hittats uppe på klippan, ett påstått möte samma morgon vid Chapelle des Marins samt en mapp eller ett kuvert som Françoise Quintin-Ryszowska ska ha tagit med sig och som aldrig återfanns.

Le Courrier Cauchois uppger också att Ludovic Ryszowski inte har lyckats hitta några spår av den taxichaufför som nämns i pressberättelserna och återger hans frågor kring de katolska begravningsriter hon fick samt kring frånvaron av Françoise Quintin-Ryszowska i registret över ”drunknade och självmördade” i Le Havre-distriktet för perioden 1965–1968.

Paris-Normandie sätter dessutom dödsfallet i samband med tidens spänningar kring OAS, SDECE och Service d'action civique (SAC), men framställer hypoteserna om politisk eliminering som icke fastställda. Dessa hypoteser, som återges av pressen, bygger på den politiska kontexten och på vittnesmål, men bekräftas inte direkt av de offentligt citerade dokument som rör de omedelbara omständigheterna kring Françoise Quintin-Ryszowskas död.

Medial återupptäckt och rättsliga åtgärder Under 2025–2026 ägnade flera regionala och nationella medier artiklar åt Françoise Quintin-Ryszowska och åt de åtgärder som hennes dotterson Ludovic Ryszowski vidtagit för att få omständigheterna kring hennes död omprövade.

I december 2025 publicerade La Dépêche du Midi en intervju där Ludovic Ryszowski uppgav att han ville lämna in en anmälan och vända sig till åklagaren för att få fallet prövat på nytt.

I januari 2026 publicerade Le Courrier Cauchois ett tvåsidigt reportage om Françoise Quintin-Ryszowska och återgav ifrågasättandet av den officiella självmordsversionen. Samma månad uppgav Paris-Normandie att Ludovic Ryszowski hade lämnat in en begäran till gendarmeriet i Criquetot-l'Esneval om att utreda dödsorsaken, och att ärendet skulle överlämnas till åklagarmyndigheten i Le HavrePhilippe Dufresne, ”La « suicidée » d’Étretat : son petit-fils demande une ouverture d’enquête”, Paris-Normandie, 23 januari 2026..